• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Den extravaganta tråden om minimalism - ett rop på hjälp

DrSbaitso

Rolex
2-Faktor
Jag började den här resan i jakten på en klocka. En.
Ganska snabbt insåg jag att jag behövde en vanlig, och en lite finare. Sen fick det plats med en beater, och då kunde jag köpa en finare vardagsklocka. Sen snubblade jag över lite roligt vintage som liksom blev en egen gren. Skulle någon idag fråga mig hur många klockor jag hade skulle svaret bli typ 8. Skulle någon som kände mig fråga blir svaret typ 10-20. I verkligheten är det nog 20-30 med en dragning åt den övre änden av intervallet. Och då har vi inte snuddat vid lådan med band och spännen, eller byrålådan med verktyg och delar.
Och det här är inget unikt. I mitt huvud är det fortfarande en "sak" - klockor. Sen att det är tiotusentals kronor och relativt mycket plats är liksom inte en grej. Jag har också en "kamera", som i praktiken är kanske tre kameror, en handfull objektiv, väskor, remmar, filter, blixtar, stativ, osv, osv. Det finns liksom vissa saker som bara växer. Nu är jag inte någon stor klädperson, men jag tänker inte på kläder i antal utan som en "klump" och därför spelar det ingen roll att jag har tillräckligt med strumpor för att inte behöva tvätta på två månader även om jag byter dagligen. Jag tycker det är kul med pennor, och "en penna till" tar ju ingen plats, men när det är högar med block, en låda full med bläck, spetsar, stift, osv så gör det ju plötsligt det.

En del av det här är uppenbarligen självbedrägeri. En annan är att jag faktiskt tycker om sakerna. Jag kan bli lite varm av "hur ser din samling ut"-tråden, eller av att lyfta på locket till min egen. Och nästan hellre att ha klockorna i hög än att ha dem i ordning. En tredje är att jag har svårt att göra mig av med sakerna. Dels för den ekonomiska aspekten. Jag går oftast med förlust (och den är ju inte verklig förrän man säljer), och i de fall man tjänar någon krona så kanske man skulle kunna göra en ännu bättre affär? Och dels för att jag själv investerar ganska mycket energi på research innan jag köper vilket gör att jag är känslomässigt fäst vid sakerna.
Däremot är det väldigt skönt att vara av med saker som tynger en, och jag känner en väldig frihet när jag väl lyckas sälja av det där objektivet jag aldrig använder, eller avsluta ett projekt så man kan slänga allt "bra att ha" som var associerat med det.

Så jag behöver hjälp. Jag har inget emot att ha några klockor, och jag har inget emot att det som intresse får kosta några några kronor löpande. Men hur gör man för att inte ätas upp av sina intressen? Jag tröstar mig med att jag inte håller på med tex bilar eller flipperspel eller något annat skrymmande, men det är nog mest slump att det inte blivit så ännu. För jag har en mental bilsamling, och jag vet vilka flipperspel jag skulle börja jaga.

Jag har börjat intala mig själv att inte måste äga alla klockor som är roliga utan kan nöja mig med vetskapen om att de finns. Jag försöker styra om från att köpa till att fixa och sälja (med konsekvensen att jag köper verktyg istället). Jag försöker göra mig av med allt som jag sparat för "det kan vara bra att ha", även om det inte tar någon nämnvärd plats.

Hur gör ni? Finns det några tips? Ska man piska sig själv hårdare? Kan man jobba med belöningar (om jag säljer tre klockor får jag köpa en?
Hjälp!

Nedan en bild på en del av den bilbana jag håller på att sälja (som fyller soffan och lite till) och current state of the collection, minus de två som är på väg in.
D286F90C-809B-4B77-8C0D-BEC67ADF06B8.jpeg

C33A9D5F-3D20-4ED1-AFBD-00AEB9A8EB22.jpeg
 

Aros

Audemars
Friends Of KS
2-Faktor
Jag började den här resan i jakten på en klocka. En.
Ganska snabbt insåg jag att jag behövde en vanlig, och en lite finare. Sen fick det plats med en beater, och då kunde jag köpa en finare vardagsklocka. Sen snubblade jag över lite roligt vintage som liksom blev en egen gren. Skulle någon idag fråga mig hur många klockor jag hade skulle svaret bli typ 8. Skulle någon som kände mig fråga blir svaret typ 10-20. I verkligheten är det nog 20-30 med en dragning åt den övre änden av intervallet. Och då har vi inte snuddat vid lådan med band och spännen, eller byrålådan med verktyg och delar.
Och det här är inget unikt. I mitt huvud är det fortfarande en "sak" - klockor. Sen att det är tiotusentals kronor och relativt mycket plats är liksom inte en grej. Jag har också en "kamera", som i praktiken är kanske tre kameror, en handfull objektiv, väskor, remmar, filter, blixtar, stativ, osv, osv. Det finns liksom vissa saker som bara växer. Nu är jag inte någon stor klädperson, men jag tänker inte på kläder i antal utan som en "klump" och därför spelar det ingen roll att jag har tillräckligt med strumpor för att inte behöva tvätta på två månader även om jag byter dagligen. Jag tycker det är kul med pennor, och "en penna till" tar ju ingen plats, men när det är högar med block, en låda full med bläck, spetsar, stift, osv så gör det ju plötsligt det.

En del av det här är uppenbarligen självbedrägeri. En annan är att jag faktiskt tycker om sakerna. Jag kan bli lite varm av "hur ser din samling ut"-tråden, eller av att lyfta på locket till min egen. Och nästan hellre att ha klockorna i hög än att ha dem i ordning. En tredje är att jag har svårt att göra mig av med sakerna. Dels för den ekonomiska aspekten. Jag går oftast med förlust (och den är ju inte verklig förrän man säljer), och i de fall man tjänar någon krona så kanske man skulle kunna göra en ännu bättre affär? Och dels för att jag själv investerar ganska mycket energi på research innan jag köper vilket gör att jag är känslomässigt fäst vid sakerna.
Däremot är det väldigt skönt att vara av med saker som tynger en, och jag känner en väldig frihet när jag väl lyckas sälja av det där objektivet jag aldrig använder, eller avsluta ett projekt så man kan slänga allt "bra att ha" som var associerat med det.

Så jag behöver hjälp. Jag har inget emot att ha några klockor, och jag har inget emot att det som intresse får kosta några några kronor löpande. Men hur gör man för att inte ätas upp av sina intressen? Jag tröstar mig med att jag inte håller på med tex bilar eller flipperspel eller något annat skrymmande, men det är nog mest slump att det inte blivit så ännu. För jag har en mental bilsamling, och jag vet vilka flipperspel jag skulle börja jaga.

Jag har börjat intala mig själv att inte måste äga alla klockor som är roliga utan kan nöja mig med vetskapen om att de finns. Jag försöker styra om från att köpa till att fixa och sälja (med konsekvensen att jag köper verktyg istället). Jag försöker göra mig av med allt som jag sparat för "det kan vara bra att ha", även om det inte tar någon nämnvärd plats.

Hur gör ni? Finns det några tips? Ska man piska sig själv hårdare? Kan man jobba med belöningar (om jag säljer tre klockor får jag köpa en?
Hjälp!

Nedan en bild på en del av den bilbana jag håller på att sälja (som fyller soffan och lite till) och current state of the collection, minus de två som är på väg in.
D286F90C-809B-4B77-8C0D-BEC67ADF06B8.jpeg

C33A9D5F-3D20-4ED1-AFBD-00AEB9A8EB22.jpeg
Intressant trådstart. Den går ju i lite i linje med det vi diskuterat lite löst i G-shocktråden kring minimalism. Ska bli spännande att se hur denna tråd utvecklas. :)
 

Mikko Luiro

Audemars
2-Faktor
Jag har egentligen inget annat att tillföra diskussionen än att samlingar gärna drar iväg och blir problematiska (att ha fler än hundra klockor är överdrivet... 😇) och att ämnet är intressant i det sammanhanget. Skulle tro att många drömmer om att banta samlingen till ett lägre antal än vad man har för tillfället. Så gör även jag. Vissa idealiserar även ett konstigt fenomen som kallas OWG. Att bara ha EN klocka! Huga! Skulle man bli lyckligare med färre klockor? Kanske. Vad tror ni?
 

Sonnyboy

Audemars
2-Faktor
Utan att överhuvudtaget veta vad jag snackar om så tror jag på själslig utveckling. Lagom flyktigt och ett slukhål i sig självt. Svårt att ens söka efter i dagens samhälle. En lång lång promenad hade nog kunnat göra susen, riktigt lång utan något annat att tänka på än mat för dagen och en sovplats för natten. Antingen det eller ett rejält napptag och en vilja att ta avsked av saker. Det behöver jag själv göra i alla fall.
 

DrSbaitso

Rolex
2-Faktor
En sak som jag börjat med är att hitta "rotsaker", dvs en "klump" (bilbana, kamera, klocka, etc) som jag låter växa och ta plats. Sen angriper jag dem var för sig. I fallet bilbana rycker jag upp med roten och gör mig av med allt. I andra fall (tex stereoklumpen) så försöker jag göra mig av med sånt som inte används (högtalare, högtalarkabel, signalkablar, osv), tills det inte längre är en klump utan bara det som behövs.
 

erdeljan

Cartier
2-Faktor
Jag började den här resan i jakten på en klocka. En.
Ganska snabbt insåg jag att jag behövde en vanlig, och en lite finare. Sen fick det plats med en beater, och då kunde jag köpa en finare vardagsklocka. Sen snubblade jag över lite roligt vintage som liksom blev en egen gren. Skulle någon idag fråga mig hur många klockor jag hade skulle svaret bli typ 8. Skulle någon som kände mig fråga blir svaret typ 10-20. I verkligheten är det nog 20-30 med en dragning åt den övre änden av intervallet. Och då har vi inte snuddat vid lådan med band och spännen, eller byrålådan med verktyg och delar.
Och det här är inget unikt. I mitt huvud är det fortfarande en "sak" - klockor. Sen att det är tiotusentals kronor och relativt mycket plats är liksom inte en grej. Jag har också en "kamera", som i praktiken är kanske tre kameror, en handfull objektiv, väskor, remmar, filter, blixtar, stativ, osv, osv. Det finns liksom vissa saker som bara växer. Nu är jag inte någon stor klädperson, men jag tänker inte på kläder i antal utan som en "klump" och därför spelar det ingen roll att jag har tillräckligt med strumpor för att inte behöva tvätta på två månader även om jag byter dagligen. Jag tycker det är kul med pennor, och "en penna till" tar ju ingen plats, men när det är högar med block, en låda full med bläck, spetsar, stift, osv så gör det ju plötsligt det.

En del av det här är uppenbarligen självbedrägeri. En annan är att jag faktiskt tycker om sakerna. Jag kan bli lite varm av "hur ser din samling ut"-tråden, eller av att lyfta på locket till min egen. Och nästan hellre att ha klockorna i hög än att ha dem i ordning. En tredje är att jag har svårt att göra mig av med sakerna. Dels för den ekonomiska aspekten. Jag går oftast med förlust (och den är ju inte verklig förrän man säljer), och i de fall man tjänar någon krona så kanske man skulle kunna göra en ännu bättre affär? Och dels för att jag själv investerar ganska mycket energi på research innan jag köper vilket gör att jag är känslomässigt fäst vid sakerna.
Däremot är det väldigt skönt att vara av med saker som tynger en, och jag känner en väldig frihet när jag väl lyckas sälja av det där objektivet jag aldrig använder, eller avsluta ett projekt så man kan slänga allt "bra att ha" som var associerat med det.

Så jag behöver hjälp. Jag har inget emot att ha några klockor, och jag har inget emot att det som intresse får kosta några några kronor löpande. Men hur gör man för att inte ätas upp av sina intressen? Jag tröstar mig med att jag inte håller på med tex bilar eller flipperspel eller något annat skrymmande, men det är nog mest slump att det inte blivit så ännu. För jag har en mental bilsamling, och jag vet vilka flipperspel jag skulle börja jaga.

Jag har börjat intala mig själv att inte måste äga alla klockor som är roliga utan kan nöja mig med vetskapen om att de finns. Jag försöker styra om från att köpa till att fixa och sälja (med konsekvensen att jag köper verktyg istället). Jag försöker göra mig av med allt som jag sparat för "det kan vara bra att ha", även om det inte tar någon nämnvärd plats.

Hur gör ni? Finns det några tips? Ska man piska sig själv hårdare? Kan man jobba med belöningar (om jag säljer tre klockor får jag köpa en?
Hjälp!

Nedan en bild på en del av den bilbana jag håller på att sälja (som fyller soffan och lite till) och current state of the collection, minus de två som är på väg in.
D286F90C-809B-4B77-8C0D-BEC67ADF06B8.jpeg

C33A9D5F-3D20-4ED1-AFBD-00AEB9A8EB22.jpeg
Det känns om jag själv ha skrivit ditt inlägg! Måste också bättra mig och sluta med att samla på mig massa. Minimalism är något jag tänkt på, finns några filmer på netflix som du säkert har sett redan. Man måste i alla fall börja någonstans, sätt upp delmål och använda sig av prioriteringslistor!

Lycka till, jag följer tråden med spänning ;)
 

Clark Kent

Patek
2-Faktor
Jag började den här resan i jakten på en klocka. En.
Ganska snabbt insåg jag att jag behövde en vanlig, och en lite finare. Sen fick det plats med en beater, och då kunde jag köpa en finare vardagsklocka. Sen snubblade jag över lite roligt vintage som liksom blev en egen gren. Skulle någon idag fråga mig hur många klockor jag hade skulle svaret bli typ 8. Skulle någon som kände mig fråga blir svaret typ 10-20. I verkligheten är det nog 20-30 med en dragning åt den övre änden av intervallet. Och då har vi inte snuddat vid lådan med band och spännen, eller byrålådan med verktyg och delar.
Och det här är inget unikt. I mitt huvud är det fortfarande en "sak" - klockor. Sen att det är tiotusentals kronor och relativt mycket plats är liksom inte en grej. Jag har också en "kamera", som i praktiken är kanske tre kameror, en handfull objektiv, väskor, remmar, filter, blixtar, stativ, osv, osv. Det finns liksom vissa saker som bara växer. Nu är jag inte någon stor klädperson, men jag tänker inte på kläder i antal utan som en "klump" och därför spelar det ingen roll att jag har tillräckligt med strumpor för att inte behöva tvätta på två månader även om jag byter dagligen. Jag tycker det är kul med pennor, och "en penna till" tar ju ingen plats, men när det är högar med block, en låda full med bläck, spetsar, stift, osv så gör det ju plötsligt det.

En del av det här är uppenbarligen självbedrägeri. En annan är att jag faktiskt tycker om sakerna. Jag kan bli lite varm av "hur ser din samling ut"-tråden, eller av att lyfta på locket till min egen. Och nästan hellre att ha klockorna i hög än att ha dem i ordning. En tredje är att jag har svårt att göra mig av med sakerna. Dels för den ekonomiska aspekten. Jag går oftast med förlust (och den är ju inte verklig förrän man säljer), och i de fall man tjänar någon krona så kanske man skulle kunna göra en ännu bättre affär? Och dels för att jag själv investerar ganska mycket energi på research innan jag köper vilket gör att jag är känslomässigt fäst vid sakerna.
Däremot är det väldigt skönt att vara av med saker som tynger en, och jag känner en väldig frihet när jag väl lyckas sälja av det där objektivet jag aldrig använder, eller avsluta ett projekt så man kan slänga allt "bra att ha" som var associerat med det.

Så jag behöver hjälp. Jag har inget emot att ha några klockor, och jag har inget emot att det som intresse får kosta några några kronor löpande. Men hur gör man för att inte ätas upp av sina intressen? Jag tröstar mig med att jag inte håller på med tex bilar eller flipperspel eller något annat skrymmande, men det är nog mest slump att det inte blivit så ännu. För jag har en mental bilsamling, och jag vet vilka flipperspel jag skulle börja jaga.

Jag har börjat intala mig själv att inte måste äga alla klockor som är roliga utan kan nöja mig med vetskapen om att de finns. Jag försöker styra om från att köpa till att fixa och sälja (med konsekvensen att jag köper verktyg istället). Jag försöker göra mig av med allt som jag sparat för "det kan vara bra att ha", även om det inte tar någon nämnvärd plats.

Hur gör ni? Finns det några tips? Ska man piska sig själv hårdare? Kan man jobba med belöningar (om jag säljer tre klockor får jag köpa en?
Hjälp!

Nedan en bild på en del av den bilbana jag håller på att sälja (som fyller soffan och lite till) och current state of the collection, minus de två som är på väg in.
D286F90C-809B-4B77-8C0D-BEC67ADF06B8.jpeg

C33A9D5F-3D20-4ED1-AFBD-00AEB9A8EB22.jpeg

Jag tror att det finns en relativt enkel lösning och det är att minska /helt kapa användningen av sociala medier. Man behöver inte säga upp bredbandsavtalet, men om man inte hela tiden får nya intryck kan man lättare hålla fokus på det som finns framför näsan och även njuta av det man har istället för att sakna och jaga sådant som man inte har.
 

DrSbaitso

Rolex
2-Faktor
Utan att överhuvudtaget veta vad jag snackar om så tror jag på själslig utveckling. Lagom flyktigt och ett slukhål i sig självt. Svårt att ens söka efter i dagens samhälle. En lång lång promenad hade nog kunnat göra susen, riktigt lång utan något annat att tänka på än mat för dagen och en sovplats för natten. Antingen det eller ett rejält napptag och en vilja att ta avsked av saker. Det behöver jag själv göra i alla fall.
Jag har hört sägas att man inte ska mer saker än vad man kan få med sig upp i en björk. Nåt att sträva efter.
 

Fargoth

Omega
Hur gör ni? Finns det några tips? Ska man piska sig själv hårdare? Kan man jobba med belöningar (om jag säljer tre klockor får jag köpa en?
Hjälp!

En stundande flytt fick mig att börja sälja saker på tradera, vilket tidigare inte blivit av. Det jag märkt är att min nörd-ådra tycker det är kul att skriva bra annonser, och att jag gillar att använda min kunskap för att försöka lägga mig på ett rimligt pris. Så ett tips kan vara att försöka angripa själva säljandet som ett nördintresse.

Det samma gäller nog också för själva samlandet. Jag märker t.ex. att jag gillar att testa nya pennor men samtidigt också att kurera min pennsamling så att den bara har pennor jag faktiskt använder och gillar. Själva kurerandet blir lite som en hobby, att leta efter den perfekta uppsättningen. Och precis som den perfekta klockan har en balanserad tavla utan alltför mycket klotter så är den perfekta uppsättningen lagom stor och välbalanserad.

Sen kommer jag att tänka på en kommentar jag hört bl.a. på Urbildningsradion, att man samlar på upplevelser/kunskap mer än på själva tingen. Att det kan vara roligare att ha lärt känna ett ting än att fortsatt äga det. Så är det lite för mig i alla fall.
 

DrSbaitso

Rolex
2-Faktor
Jag har egentligen inget annat att tillföra diskussionen än att samlingar gärna drar iväg och blir problematiska (att ha fler än hundra klockor är överdrivet... 😇) och att ämnet är intressant i det sammanhanget. Skulle tro att många drömmer om att banta samlingen till ett lägre antal än vad man har för tillfället. Så gör även jag. Vissa idealiserar även ett konstigt fenomen som kallas OWG. Att bara ha EN klocka! Huga! Skulle man bli lyckligare med färre klockor? Kanske. Vad tror ni?
Jag har ett par klockor som sitter någorlunda säkert, och sen andra som bubblar runt lite. Sen hamnar jag i perioder där jag säljer ganska mycket, och i andra (som nu) när jag köper ganska mycket. Det är kul att klämma på nytt, men nyhetens behag går ganska snabbt över och då blir frågan "måste jag ha den?" eller "kommer jag använda den?"
 

DrSbaitso

Rolex
2-Faktor
En stundande flytt fick mig att börja sälja saker på tradera, vilket tidigare inte blivit av. Det jag märkt är att min nörd-ådra tycker det är kul att skriva bra annonser, och att jag gillar att använda min kunskap för att försöka lägga mig på ett rimligt pris. Så ett tips kan vara att försöka angripa själva säljandet som ett nördintresse.

Det samma gäller nog också för själva samlandet. Jag märker t.ex. att jag gillar att testa nya pennor men samtidigt också att kurera min pennsamling så att den bara har pennor jag faktiskt använder och gillar. Själva kurerande blir lite som en hobby, att leta efter den perfekta uppsättningen. Och precis som den perfekta klockan har en balanserad tavla utan alltför mycket klotter så är den perfekta uppsättningen lagom stor och välbalanserad.

Sen kommer jag att tänka på en kommentar jag hört bl.a. på Urbildningsradion, att man samlar på upplevelser/kunskap mer än på själva tingen. Att det kan vara roligare att ha lärt känna ett ting än att fortsatt äga det. Så är det lite för mig i alla fall.
Mycket bra! Bli försäljningsberoende istället för shoppingberoende.
 

Scaramanga

Patek
2-Faktor
Jag började den här resan i jakten på en klocka. En.
Ganska snabbt insåg jag att jag behövde en vanlig, och en lite finare. Sen fick det plats med en beater, och då kunde jag köpa en finare vardagsklocka. Sen snubblade jag över lite roligt vintage som liksom blev en egen gren. Skulle någon idag fråga mig hur många klockor jag hade skulle svaret bli typ 8. Skulle någon som kände mig fråga blir svaret typ 10-20. I verkligheten är det nog 20-30 med en dragning åt den övre änden av intervallet. Och då har vi inte snuddat vid lådan med band och spännen, eller byrålådan med verktyg och delar.
Och det här är inget unikt. I mitt huvud är det fortfarande en "sak" - klockor. Sen att det är tiotusentals kronor och relativt mycket plats är liksom inte en grej. Jag har också en "kamera", som i praktiken är kanske tre kameror, en handfull objektiv, väskor, remmar, filter, blixtar, stativ, osv, osv. Det finns liksom vissa saker som bara växer. Nu är jag inte någon stor klädperson, men jag tänker inte på kläder i antal utan som en "klump" och därför spelar det ingen roll att jag har tillräckligt med strumpor för att inte behöva tvätta på två månader även om jag byter dagligen. Jag tycker det är kul med pennor, och "en penna till" tar ju ingen plats, men när det är högar med block, en låda full med bläck, spetsar, stift, osv så gör det ju plötsligt det.

En del av det här är uppenbarligen självbedrägeri. En annan är att jag faktiskt tycker om sakerna. Jag kan bli lite varm av "hur ser din samling ut"-tråden, eller av att lyfta på locket till min egen. Och nästan hellre att ha klockorna i hög än att ha dem i ordning. En tredje är att jag har svårt att göra mig av med sakerna. Dels för den ekonomiska aspekten. Jag går oftast med förlust (och den är ju inte verklig förrän man säljer), och i de fall man tjänar någon krona så kanske man skulle kunna göra en ännu bättre affär? Och dels för att jag själv investerar ganska mycket energi på research innan jag köper vilket gör att jag är känslomässigt fäst vid sakerna.
Däremot är det väldigt skönt att vara av med saker som tynger en, och jag känner en väldig frihet när jag väl lyckas sälja av det där objektivet jag aldrig använder, eller avsluta ett projekt så man kan slänga allt "bra att ha" som var associerat med det.

Så jag behöver hjälp. Jag har inget emot att ha några klockor, och jag har inget emot att det som intresse får kosta några några kronor löpande. Men hur gör man för att inte ätas upp av sina intressen? Jag tröstar mig med att jag inte håller på med tex bilar eller flipperspel eller något annat skrymmande, men det är nog mest slump att det inte blivit så ännu. För jag har en mental bilsamling, och jag vet vilka flipperspel jag skulle börja jaga.

Jag har börjat intala mig själv att inte måste äga alla klockor som är roliga utan kan nöja mig med vetskapen om att de finns. Jag försöker styra om från att köpa till att fixa och sälja (med konsekvensen att jag köper verktyg istället). Jag försöker göra mig av med allt som jag sparat för "det kan vara bra att ha", även om det inte tar någon nämnvärd plats.

Hur gör ni? Finns det några tips? Ska man piska sig själv hårdare? Kan man jobba med belöningar (om jag säljer tre klockor får jag köpa en?
Hjälp!

Nedan en bild på en del av den bilbana jag håller på att sälja (som fyller soffan och lite till) och current state of the collection, minus de två som är på väg in.
D286F90C-809B-4B77-8C0D-BEC67ADF06B8.jpeg

C33A9D5F-3D20-4ED1-AFBD-00AEB9A8EB22.jpeg
Scalextric? Skulle behöva lite mer sånt.... ;)
 

HSK

Patek
2-Faktor
Jag tröstar mig med att jag inte håller på med tex bilar eller flipperspel eller något annat skrymmande, men det är nog mest slump att det inte blivit så ännu. För jag har en mental bilsamling, och jag vet vilka flipperspel jag skulle börja jaga.

Jag har börjat intala mig själv att inte måste äga alla klockor som är roliga utan kan nöja mig med vetskapen om att de finns. Jag försöker styra om från att köpa till att fixa och sälja (med konsekvensen att jag köper verktyg istället). Jag försöker göra mig av med allt som jag sparat för "det kan vara bra att ha", även om det inte tar någon nämnvärd plats.
Intressant trådstart. Jag försöker att leva minimalistiskt oavsett vad det gäller och som jag har tagit upp tidigare i andra diskussioner kring minimalism så har vi alla en egen definition av vad det innebär. För mig så innebär det att begränsa sig till saker man behöver eller verkligen vill ha istället för att ge efter för varenda infall man får och för egen del så har det lett till både ett inre lugn och förbättrad ekonomi.

När man surfar här på KS stöter man hela tiden på modeller man skulle vilja äga men om man t.ex. begränsar sig genom en månads betänketid innan köp så är det sällan man ens minns vad det var man så gärna ville ha för 2-3 veckor sedan och då är det uppenbart att det bara var ett flyktigt ha-begär utan substans.

Jag brukar själv använda bilar som jämförelse då det är väldigt vanligt att folk med ett brinnande bilintresse inte äger någon entusiastbil alls. För vissa kan det ha ekonomiska orsaker, för andra finns det praktiska hinder men gemensamt för dem är att de inte låter det stå i vägen för själva intresset och jag har likt dig kommit till insikt att man inte behöver köpa och äga varenda klocka man tycker om utan det är faktiskt helt OK om det stannar vid ett intresse av att läsa, diskutera, se bilder osv.

Angående din sista punkt så tycker jag att det låter som en sund inställning. Somliga sparar allt för att det kan "vara bra att ha" men i de allra flesta fall använder man aldrig eller åtminstone väldigt sällan sakerna och då kan de lika gärna få hitta ett nytt hem. Om man inte har använt en pryl säg det senaste året så kan man nog, med handen på hjärtat, inse att behovet kanske inte är så stort som man gärna vill intala sig.

Det går alltid att låna eller köpa nytt och jag kan nog faktiskt inte komma på en enda bra att ha-pryl som jag har gjort mig av med sol jag senare saknat. Sen behöver det inte heller vara svart eller vitt och när det gäller klockor så brukar jag säga att det är rimligt att ha en samling, hur stor eller liten den än må vara, så länge man använder sakerna och de skänker en glädje och det ena behöver inte heller utesluta det andra.

Man behöver inte välja mellan att vara OWG eller ha en massiv samling och den behöver inte heller vara konstant. Man kan t.ex. ha ett fåtal klockor som man verkligen gillar och har som keepers (åtminstone för stunden) samtidigt som man har andra klockor som bytes och säljs friskt då syftet mest är att få uppleva dem i verkligheten eller bocka av på någon slags horologisk bucket list.
Vissa idealiserar även ett konstigt fenomen som kallas OWG. Att bara ha EN klocka! Huga! Skulle man bli lyckligare med färre klockor? Kanske. Vad tror ni?
Ja, inte fan verkar man bli lyckligare av flera i alla fall. 😉 Jag har nog aldrig stött på en OWG som är missnöjd med att vara det (utom möjligtvis under mars men det räknas inte!), däremot läser man dagligen om folk som försöker att banta ner sina samlingar, jaga den perfekta trippeln osv.
 

edlundd

Cartier
Skoj trådstart. Minimalism i allmän bemärkelse är något som jag själv försöker sträva efter, och ändå har lyckats ganska bra med generellt sett. Sen så har ju ex. jakten på "den" ultimata klockan snarare resulterat i en för många, så det är lätt att lägga lite fällben för sig själv. Det är mer upphetsande att köpa än att sälja; och så byggs en mer eller mindre "ofrivillig" samling på.

Mitt enklare behov av ordning och reda gör att jag ofta har bra koll på grejer, men likväl byggs det här och där upp små högar, och malplaceras grejer med tiden. Speciellt i lådor eller skåp där det inte syns så väl. Det är dock alltid lika befriande när man till slut tar tag i det, och återställer en bättre ordning!
 

Derix

Patek
2-Faktor
Bra trådstart.

Jag har precis som @HSK tagit upp diskussionen i andra trådar och konstaterat att många av oss på Klocksnack besitter den gamla "samlargenen". Det visar sig tydligt i i princip alla trådar, den som har flest klockor när hen dör vinner. Men det slutar inte vid klockor. Det gäller att ha flest parfymer också. Och klä sig rätt. Självklart ska man köra en ny och fin bil. Eller varför inte en stor samling sneakers?

Nu ska ingen behöva ta åt sig - det jag nämnde var bara lite exempel på vad man kan lägga sina pengar på.

Någonstans så tror jag det handlar om att man försöker köpa sig lycka, i form av en ny pryl. "Om jag bara hade en 214270, då skulle jag bannemig vara lycklig. Så pass att jag skulle kunna tänka mig att bli OWG". Vi vet ju alla att OWG endast existerar i teorin. Och det vi jagar är att bli nöjda, att känna sig fulländade. En Rolex Explorer kommer inte att hjälpa en att uppnå den känslan.

Nu beskrev jag mest problemet och inte själva lösningen. Jag tror inte att minimalism löser alla problem men jag tror att det är oerhört viktigt att man är medveten om detta. För precis som @Clark Kent skrev så blir vi påverkade på sociala medier - mer än vad man kan tro.
 

Sonnyboy

Audemars
2-Faktor
Intressant trådstart. Jag försöker att leva minimalistiskt oavsett vad det gäller och som jag har tagit upp tidigare i andra diskussioner kring minimalism så har vi alla en egen definition av vad det innebär. För mig så innebär det att begränsa sig till saker man behöver eller verkligen vill ha istället för att ge efter för varenda infall man får och för egen del så har det lett till både ett inre lugn och förbättrad ekonomi.

När man surfar här på KS stöter man hela tiden på modeller man skulle vilja äga men om man t.ex. begränsar sig genom en månads betänketid innan köp så är det sällan man ens minns vad det var man så gärna ville ha för 2-3 veckor sedan och då är det uppenbart att det bara var ett flyktigt ha-begär utan substans.

Jag brukar själv använda bilar som jämförelse då det är väldigt vanligt att folk med ett brinnande bilintresse inte äger någon entusiastbil alls. För vissa kan det ha ekonomiska orsaker, för andra finns det praktiska hinder men gemensamt för dem är att de inte låter det stå i vägen för själva intresset och jag har likt dig kommit till insikt att man inte behöver köpa och äga varenda klocka man tycker om utan det är faktiskt helt OK om det stannar vid ett intresse av att läsa, diskutera, se bilder osv.

Angående din sista punkt så tycker jag att det låter som en sund inställning. Somliga sparar allt för att det kan "vara bra att ha" men i de allra flesta fall använder man aldrig eller åtminstone väldigt sällan sakerna och då kan de lika gärna få hitta ett nytt hem. Om man inte har använt en pryl säg det senaste året så kan man nog, med handen på hjärtat, inse att behovet kanske inte är så stort som man gärna vill intala sig.

Det går alltid att låna eller köpa nytt och jag kan nog faktiskt inte komma på en enda bra att ha-pryl som jag har gjort mig av med sol jag senare saknat. Sen behöver det inte heller vara svart eller vitt och när det gäller klockor så brukar jag säga att det är rimligt att ha en samling, hur stor eller liten den än må vara, så länge man använder sakerna och de skänker en glädje och det ena behöver inte heller utesluta det andra.

Man behöver inte välja mellan att vara OWG eller ha en massiv samling och den behöver inte heller vara konstant. Man kan t.ex. ha ett fåtal klockor som man verkligen gillar och har som keepers (åtminstone för stunden) samtidigt som man har andra klockor som bytes och säljs friskt då syftet mest är att få uppleva dem i verkligheten eller bocka av på någon slags horologisk bucket list.

Ja, inte fan verkar man bli lyckligare av flera i alla fall. 😉 Jag har nog aldrig stött på en OWG som är missnöjd med att vara det (utom möjligtvis under mars men det räknas inte!), däremot läser man dagligen om folk som försöker att banta ner sina samlingar, jaga den perfekta trippeln osv.
Ett tag hade jag den för mig perfekta trippeln men den blev ganska snart ointressant. En för mig viktig läropeng. Den lämnade bara ett tomt hål efter sig. Det ska bli intressant att följa denna tråd, det är alltid bra med inspiration. Personligen tror jag att alla prylar man suktar efter bara är krims krams som fyller ett hål som aldrig kan fyllas. Det gäller att täppa till det där hålet istället för att fylla det, bara vara tillfreds. Ingen lätt uppgift!
 

Nevada

Cartier
2-Faktor
Bra trådstart! Själv är jag oftare mer nöjd efter att ha sålt eller gett bort något än när jag köpt något nytt - ändå är det mycket svårare att göra sig av med saker! Varför? Försöker öva mig att uppskatta saker jag har och samtidigt inte fästa mig för mycket. Ett knep jag ibland tar till är att lägga undan saker i en låda någonstans. Har jag klarat mig bra utan i några månader (vilket alltid är fallet) är det lättare att göra sig av med sen.
 

Crispie

Rolex
Mycket bra trådstart! Jag samlar sällan på mig alltför mycket saker och fäster mig inte heller nämnvärt vid "ting". Ivf inte någon längre tid. Kan verkligen känna igen mig i den där lättnaden när man faktiskt gjort sig av med något dock, även om det blev en ekonomiskt hård smäll. Lättnaden av att vara väck med något är ändå alltid skönare än att stressas av något som ligger oanvänt i en låda.

Ett av grundproblemen är att det är så otroligt mycket roligare och lättare att köpa saker än att sälja saker.

När det gäller klockor har jag ungefär 11-12 beroende på hur man räknar. Jag skulle säga 6 stycken. Det är fullt rimligt enligt mig och ett stabilt gäng.

En annan sak, fyra..(!)? Tissot "jumping hour"-ish? Klockor. Till synes likadana i mina ögon? Verkligen en skitball modell! Men fyra?
 

Vinflaskan

Cartier
Intressant tråd! Har periodvis snöat in på minimalism och har därför lyckats skala bort väldigt mycket i livet. Har också lyckats dra ner en hel del på köpandet av grejer vilket jag är stolt över. Dock är klockor ett område där jag fortfarande är rätt usel, mest för att jag är för dålig på att sälja av klockorna som inte används. Jag är även bra på att spontanköpa ”skit” jag egentligen inte vill ha till 100%, men det var fint i stunden eller för bra pris för att avstå. Jag märker också att ju mer jag konsumerar sociala medier/använder telefonen så blir jag mer sugen på att köpa saker och får svårare att motstå impulser.

Något som har varit till hjälp för mig när jag har rensat och som går lite hand i hand med minimalism är Marie Kondo och hennes snack om "spark joy". Det innebär att man bara ska behålla saker som man blir genuint glad av. Försöker gå genom mina klockor för tillfället där jag bär varje flera dagar i streck för att verkligen känna in dom. Blir jag inte genuint glad så ryker dom och som det ser ut nu kommer jag sälja hälften.
 

frere

Audemars
2-Faktor
Jag gillar inte prylar i allmänhet. Det mesta håller inte måttet och ibland känns halva huset fullt av felköp och skitprodukter. Nu har jag börjat ge bort dem och det är en befriande känsla. Min klocklåda innehåller de 8-10 mest genomtänkta köpen i hela hushållet, så den har jag inte dåligt samvete för. När känslan av ”för mycket!” infinner sig börjar jag istället i förrådet, sen bakom skjutdörren i hallen, sen garderoben. Innan jag ens har kommit fram till mina ”bra” grejer (klockor, skor, cykelgrejer) har de både hunnit stänga på återvinningen och röda korset och sinnesfrid infunnit sig...
 

Clark Kent

Patek
2-Faktor
Exakt, en sevärd dokumentär. Finns på Netflix för er som är intresserade.

Jag förstår faktiskt inte varför så många hyllar den dokumentären 💚 Påminner mer om ett väckelsemöte än en dokumentär och den slår an noll strängar hos mig.

Sanslöst förenklad och den blandar ihop saker som inte har det minsta med varandra att göra. Man buntar ihop även symptom på psykisk ohälsa med vanligt överflöd. Personliga minnen och foton = dåligt att spara? Han har dessutom helt fel i att minnena inte finns i saker. Jag är 100% säker på att majoriteten av det han mindes när han gick igenom de papper hans mamma sparat i annat fall hade varit borta från minnet.

Sen blir det snudd på parodiskt när man ska visa exempel på lyckad minimalism vs överflöd.

Det finns absolut poänger med att tänka efter vad man köper och varför, men jag skulle aldrig ta rygg på Netflix-killarna då jag tycker att de har rätt få poänger som är värda att lyssna på.
 
Senast ändrad:

DrSbaitso

Rolex
2-Faktor
En annan sak, fyra..(!)? Tissot "jumping hour"-ish? Klockor. Till synes likadana i mina ögon? Verkligen en skitball modell! Men fyra?
Ingen av dem funkar, och det kommer kosta minst en av dem att få liv i resten. Jag har två andra besläktade klockor som får agera försökskaniner/utbildningsmaterial. Så det är egentligen 6 klockor där målet är att behålla en, sälja tre och skrota två.
Något som har varit till hjälp för mig när jag har rensat och som går lite hand i hand med minimalism är Marie Kondo och hennes snack om "spark joy". Det innebär att man bara ska behålla saker som man blir genuint glad av.
Problemet för mig är det det finns klockor jag blir genuint glad av, men som jag aldrig skulle använda. Och klockor som jag gärna använder utan att de nödvändigtvis gör mig glad.
 

erdeljan

Cartier
2-Faktor
Ingen av dem funkar, och det kommer kosta minst en av dem att få liv i resten. Jag har två andra besläktade klockor som får agera försökskaniner/utbildningsmaterial. Så det är egentligen 6 klockor där målet är att behålla en, sälja tre och skrota två.

Problemet för mig är det det finns klockor jag blir genuint glad av, men som jag aldrig skulle använda. Och klockor som jag gärna använder utan att de nödvändigtvis gör mig glad.
Tja, man blir glad av själva längtan. Sen har man klockan på handen, den ser underbar ut... Sen börjar man kolla efter nästa "önskan"... Det bara fortsätter och fortsätter :D
 

Daion

Panerai
2-Faktor
Hej på er! Intressant tråd och trådstart! Trevligt och bra initiativ att ordna så den kom till när vi nu talade en del om det i G-tråden. 👍😊
Det låter som alla mer eller mindre kommit i kontakt med begreppet minimalism tidigare. Jag får väl krypa till korset och säga att jag inte hade en aning om att detta begrepp ens existerade förrän till bara någon månad sen då jag av en slump råkade på just ovan nämnda dokumentär med ”The Minimalists”.

För min del blev det en aha-upplevelse och jag fann dessa två herrar väldigt inspirerande även om jag kan tycka att en del känns lite väl ”hårt” att göra sig av med. Just när det kommer till minnessaker då exempelvis. Men väldigt intressant att upptäcka detta och det gjorde att jag blev väldigt inspirerad att ta tag i mitt liv vad gäller ägodelar. Jag har alltid varit lite av en samlare och detta till den grad att hemmet till slut inte blir trevligt längre. Nästan oavsett vilket område jag gett mig in i så är det samma resa. Börjar med att köpa de vanliga och enkla sakerna som man kan få tag på för att sedan börja ge mig på att söka efter de ovanliga utgåvorna eller vad det nu handlar om. Det kan vara en skivsamling, först vinyl, sen cd, sedan klockor, filmer, fällknivar, ja, ni fattar.

Själva jakten efter prylarna var/är ju som en spänning i sig. Efter mkt letande kanske jag fann den där ovanliga handgjorda kniven i limiterad utgåva någonstans på andra sidan jorden, allt tack vare (eller pga) internet. Jag kan hålla med @Clark Kent i detta om sociala medier. Jag menar, innan internet (ja, så gammal är jag 😉) då var det inte alls samma jakt på saker för det var ju mkt svårare att införskaffa och finna det där speciella som man kanske inte visste att man ville ha. 😊

Dock får jag iaf erkänna att för min del så har jag spenderat sjuka pengar på prylar och samlingar, ja, jag har massor av olika samlingar som en del av er här känner till. Och inte bara pengar utan all tid som ligger nedplöjd i detta oxå. Jag trodde nog på allvar att jag skulle bli lyckligare om jag bara köpte den där saken oxå eller fick den där samlingen komplett. Jag kan än idag känna att jag sitter fast i den fällan och tänket. Exempel på det är att jag kom på den briljanta iden att försöka sluta köpa på mig en massa olika småsaker hela tiden och satsa på något jag väldigt gärna ville ha, något utöver det vanliga. Då föll valet ganska snabbt på motorrelaterade saker som bilar och motorcyklar istället. Jag tänkte att jag köper mig någon av de drömbilar jag alltid önskat äga och på så vis känna mig ”nöjd”. Sagt och gjort, jag köpte mig en bil som jag drömde om i tonåren och visst, jag är glad och blir glad när jag ser den eller åker i den men...

...det stannar inte där. Detta som jag tänkte skulle vara en sorts topp på önskedrömmarna och därmed sätta stopp för suktande och vill-ha-begär hade inte den effekt jag hade hoppats på. Helt plötsligt blev det som någon nämnde med klockor. Den var ju så,fin, den här bilen. Den vågar jag inte parkera var som helst eller ja, ni förstår. En annan entusiast och hobbybil i lagom bra skick vore ju inte så dumt, då vågar man ju ta med sig den lite varstans. Sen efter det... en fin vardagsbil är ju kul. Men nog borde jag väl få unna mig en motorcykel oxå fast jag inte ens har mc-kort. 😬😳

Jo men visst, det gör jag. En sprillans ny mc på lokala butiken valdes ut och köptes. Och nu ska jag tillägga att jag inte har någon ekonomi som sträcker sig över det genomsnittliga. Det vill säga att alla dessa extravaganta utsvävningar är inte i paritet med min livssituation om jag ska vara ärlig. Tror ni att det stannade vid den där motorcykeln förresten? Nej, precis, det ramlade visst in en annan då jag fick för mig att den var ju så mkt häftigare. Så jag bytte bort min nya mc som hade gått 2 mil, mot en ny igen av annan modell. Efter det ramlade det in två begagnade till.
Vad vill jag då säga med detta?
Jo, för min del har jag varit fast i detta materiella strävande i stort sett hela mitt liv. Men jag har inte mått fantastiskt mkt bättre eller varit lyckligare för det. Men jag trodde att jag skulle bli nöjd efter varje köp, vilket jag inte blev. Det fanns ju alltid något nytt som vore häftigt, snyggt och/eller coolt att köpa. 😔

Att dessutom äga en massa massa saker snor ju ens energi och till slut kommer en oro som kryper sig på. Tänk om jag får inbrott eller om hemmet svämmar över pga ett trasigt vattenrör. Sjuka pengar som går åt skogen då. Dyra bilar som måste tas om hand och behöva tänka på vart man vågar parkera o.s.v. Allt har ett pris, nu menar jag inte ekonomiskt utan hälsomässigt/själsligt, ja, sätt in ett ord som passar men jag tror ni förstår vad jag menar. Ägandet kostar på ditt liv på något vis.

Detta blev långt och jag ber om ursäkt om det blev för långt. Jag är dock väldigt intresserad av detta ämne och då det är nytt för mig så kanske jag är extra engagerad och lite lyrisk. Utan att göra en väldigt utdragen historia så kan jag berätta att just dessa filmer gjorde att jag nu tagit tag på allvar och har börjat gå igenom hemma. Det kommer ta tid men det gör inget, detta är året som jag ska förändra mitt hem. Jag får köpa saker men då ska jag redan ha funderat en, två och tre ggr på att detta är något jag verkligen behöver eller vill ha. Däremot så ska det ut betydligt fler saker än vad som får flytta in. 😊
Exempelvis flyttade nyligen ca 2000 dvd filmer till en vän som fick dem. Detta var ju något som förr i tiden skulle för mig ha varit helt främmande. Vadå, ska jag hiva ut en massa filmer ur min samling som jag ”jobbat” så hårt för att få ihop? Ja, men det gjorde jag och det kändes kanonbra. 😊

Vissa saker känner jag är väldigt mycket svårare att ta beslut om att låta gå så där behövs nog lite tid och jag väljer då istället något som är lättare. Med tiden och allteftersom sakerna minskar så tror jag att det blir lättare och lättare. Det är min förhoppning iaf. Jag hoppas att vid årets slut ha uppnått en drastisk skillnad i hur jag känner inför alla dessa saker samt att jag finner en lättnad i att inte ha så mkt saker att jag känner mig kvävd.

Jag kommer följa denna tråden med stort intresse! Än en gång, ett bra iniitiativ! 👍😊
(Ber om ursäkt om där smugit sig in felstavningar eller språkliga tokerier, skriver på padda och det är sent 😊)
 
Senast ändrad:
Topp