• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Den stora förälder- och barntråden

Strindberg

Strindberg

Patek
2-Faktor
Hittade en bra bild på mellanbarnet i mobilen, så jag bumpar tråden.
Stora barnet fortsätter slappa, bebisen har slutat sova på nätterna. Tur att denna ungen bara är härlig!
IMG_8283.jpg
 
nissehult

nissehult

Patek
2-Faktor
Min 4,5 åring hade en väldigt negativ upplevelse på labbet på akuten förra året när han lämnade blodprov genom fingret.

Nu måste han lämna igen men öppnar inte handen så att de kan sticka. Vi funderade på armvecket och fick embla-plåster för lindring. Men smart som han är vägrar han att låta oss sätta på plåstren...

Har någon kommit igenom något liknande och i så fall hur? KBT för 5-åringar? :meh:
 
Strindberg

Strindberg

Patek
2-Faktor
nissehult skrev:
Min 4,5 åring hade en väldigt negativ upplevelse på labbet på akuten förra året när han lämnade blodprov genom fingret.

Nu måste han lämna igen men öppnar inte handen så att de kan sticka. Vi funderade på armvecket och fick embla-plåster för lindring. Men smart som han är vägrar han att låta oss sätta på plåstren...

Har någon kommit igenom något liknande och i så fall hur? KBT för 5-åringar? :meh:
Klicka för att se resterande...
Hur är han i övrigt med smärta? Min 10-åring har varit väldigt rädd för att saker ska göra ont jämt, snarare än att hon tycker att saker gör ont när de väl händer. Hon har även lite kontrollmani, så när hon som typ 5-åring fick glasbitar från en trasig snökula i handen (hon ramlade med den i handen) fick sköterskan inte peta, utan E rotade runt själv med pincett.
Att ta blodprov själv lär ju dock bli svårt. Kan ni få dit ett emblaplåster en dag då han vet att ni absolut inte ska ta provet, och så får han nypa sig i armvecket med en pincett och se att det inte gör ont? Om han råkar få ett nypmärke där gör ju inget., huvudsaken att han märker att det är lugnt.
 
zeke_varg

zeke_varg

Omega
nissehult skrev:
Min 4,5 åring hade en väldigt negativ upplevelse på labbet på akuten förra året när han lämnade blodprov genom fingret.

Nu måste han lämna igen men öppnar inte handen så att de kan sticka. Vi funderade på armvecket och fick embla-plåster för lindring. Men smart som han är vägrar han att låta oss sätta på plåstren...

Har någon kommit igenom något liknande och i så fall hur? KBT för 5-åringar? :meh:
Klicka för att se resterande...

Vår äldsta har alltid panik när vi är hos doktor/sjuksyster och liknande. Jättejobbigt på så många plan. Varje jävla gång. Hur pedagogiska lugna och metodiska vi än är har det varit tufft att få till. Varje jävla gång. Jag och två doktorer har fått tvångshålla fast henne när det skulle göras örontester i Thailand. Gjordes inte det fick vi inte åka hem. Ok sa hon, vi bor kvar här (mor o syrran hemma i swe som fick åka hem med tidigare plan)

Lillsyrran är däremot ultrachill: ”Jag kan ta 100sprutor till, ska jag hålla dig i handen syrran?”

Finns många barn och vuxna som är rädda för sprutor.

Det bästa tips jag har är muta + omvänd muta. Tar du medicin nu får du en mentos.
Tar du inte medicin direkt kastar jag en mentos.

Kastar en mentos

Samma fras igen..

Hon insåg att ju fler jag kastar ju färre har vi kvar. Jobbigt o se dom försvinna. Tillslut trumfade godiset det jobbiga med medicinintag..
 
nissehult

nissehult

Patek
2-Faktor
Vi har försökt med mutor, "hot", lockelse, fysisk styrka (att öppna handen) utan att lyckas. Jag får sällan plocka stickor ur foten så det är väl även smärta generellt som är svårt.

Vi får försöka med den smygande KBT-behandlingen. Doktorn tyckte lite att det var mer labbets problem än hans problem :mad:
 
Kugghjul

Kugghjul

Panerai
nissehult skrev:
Min 4,5 åring hade en väldigt negativ upplevelse på labbet på akuten förra året när han lämnade blodprov genom fingret.

Nu måste han lämna igen men öppnar inte handen så att de kan sticka. Vi funderade på armvecket och fick embla-plåster för lindring. Men smart som han är vägrar han att låta oss sätta på plåstren...

Har någon kommit igenom något liknande och i så fall hur? KBT för 5-åringar? :meh:
Klicka för att se resterande...

Inte kul när det blir så. Sövning är ett alternativ, det hela initierat via lugnande tex via stolpiller. Eller kanske lustgas?
 
nissehult

nissehult

Patek
2-Faktor
Kugghjul skrev:
Inte kul när det blir så. Sövning är ett alternativ, det hela initierat via lugnande tex via stolpiller. Eller kanske lustgas?
Klicka för att se resterande...
Jo, vi funderar på sövning men jag misstänker att sjukvården inte vill ta till sådana åtgärder på en knapp 5-åring. Att spänna fast honom för att sticka en nål känns som ett rejält traumatiserande övergrepp.
 
Nissenutz

Nissenutz

Patek
2-Faktor
Lider med er som har trubbel med kidsen hos läkarn. Blir lite nervös också för hur det ska gå med dottern min när jag läser det ni skriver. Hon är bara 1år så har inte varit så mkt hos läkare ännu.
 
RosaCasio

RosaCasio

Cartier
Ta lite lustgas själv samtidigt. Skämt åsido så har man ju fått höra att barnen läser av sina föräldrar som en öppen bok och såklart märker hon på dig att du är nervös när din dotter ska ta sprutor. Hon vet inte varför du ää nervös men det smittar av sig och blir en negativ spiral. Jag själv är sämst på att vara hemma och vabba och blir stressad av att inte göra något, efter två dåliga dagar med bråk och stress så tänkte jag att jag var en rastafari haha,, bara gled runt hemma och sket i mattider, disk osv och det smittade av sig på lillgrabben så vi hade det trevligt.
 
MariaE

MariaE

Panerai
Jag förespråkar KBT TBA framför att ta lustgas eller fasthållning. Jag vet flera småbarn som blivit hjälpta via psykologpartners.se
Då slipper dom genomlida ett helt liv med sprutfobi eller rädsla att gå till läkaren.

Själv är jag hemma och vabbar idag. Båda barnen längtar tills nästa spruta eller tandläkarbesök. Då får dom åka till ToysRus och välja belöning.
1517563665415233290760.jpg

Surfplatta, dagens räddning för vobbare.
 
galácticon

galácticon

Patek
2-Faktor
MariaE skrev:
Jag förespråkar KBT TBA framför att ta lustgas eller fasthållning. Jag vet flera småbarn som blivit hjälpta via psykologpartners.se
Då slipper dom genomlida ett helt liv med sprutfobi eller rädsla att gå till läkaren.

Själv är jag hemma och vabbar idag. Båda barnen längtar tills nästa spruta eller tandläkarbesök. Då får dom åka till ToysRus och välja belöning.
1517563665415233290760.jpg

Surfplatta, dagens räddning för vobbare.
Klicka för att se resterande...
Visst könetk man sig som en fantastisk förälder? :D
 
Kugghjul

Kugghjul

Panerai
MariaE skrev:
Jag förespråkar KBT TBA framför att ta lustgas eller fasthållning. Jag vet flera småbarn som blivit hjälpta via psykologpartners.se
Då slipper dom genomlida ett helt liv med sprutfobi eller rädsla att gå till läkaren.

Själv är jag hemma och vabbar idag. Båda barnen längtar tills nästa spruta eller tandläkarbesök. Då får dom åka till ToysRus och välja belöning.
Klicka för att se resterande...

Jag tror du har bästa lösningen sist i ditt inlägg, uppenbarligen det du själv valt också.

Självklart är det bästa om man kan prata barnet "till rätta", med eller utan psykologhjälp. Men det är inte alltid det finns tid till det, eller att barnet är mottagligt.
 
nissehult

nissehult

Patek
2-Faktor
Uppdatering ang blodprovet: vi behöver inte ta proverna. Till framtiden har jag fått några nya tips att prova.

Bakgrund: Grabben har haft problem med ont i magen stor del av förra året. Det kulminerade i att han fick gå hem från dagis en gång och vi åkte till akuten. Där togs ett blodprov i fingret - detta blev väldigt traumatiskt. Men de kunde konstatera att det inte var blindtarmen och att vi fick "söka via VC" Så efter två månader (!) fick vi besöka distriktsläkaren som inte kunde hitta något konstigt med magen, men ville ta några prover för att utesluta saker. Det gick inte att känna prover den dagen (grabben vägrade hålla fram handen). Vi fick med oss embla och komma tillbaka på måndagen.

Men på fredagen fick han "höftsnuva" och vi drog till akuten. Där ville de också ha prover men det gick inte att öppna grabbens hand. Jag nämnde då att vi ändå skulle lämna prov på VC med embla och vi skulle ta deras prover då också .

Embla fick inte att sätta på honom (han visste vad som väntade). Mutor, förklaringar, vädjan, hot, fysisk ansträngning - inget fungerade så vi åkte inte. Läkaren ringer (tisdag) och frågar om höften - problemet är nu borta så han behöver inget prov för det. Vi ignorerar lite proverna för magen och hoppas att tiden fixar saker och ting :)

Fredag: Höftsnuvan verkar komma tillbaka och grabben haltar. Vi besöker VC och (annan) distriktsläkare konstaterar att höften är bra men lite överansträngd och grabben behöver vila mer. Angående magen så finns inga andra symptom som tyder på allergier eller sjukdomar så han behöver inte proverna. Istället skall vi kolla viktkurvan etc på 5-årskollen.

Grabben blev mycket glad och lättad när proverna inte behövdes. Vi skjuter problemet framför oss :) #procrastination4ever

Så nu fick jag skriva av mig lite. Tack för idéer.

Till ni som inte har barn: låt inte detta skrämma er. Barn är värt bedväret och oron.
 
Strindberg

Strindberg

Patek
2-Faktor
I natt sov bebin i stort sett hela natten, efter sex veckors misär. Jag sa till frun då vi vaknade att jag kände mig som en ny människa. Hon höll med. Man blir lite mysko av sömnbristen (och då har ändå bebin varit glad och rolig på natten, stackars er som haft ledsna barn). Sedan var sömnbrist lättare då man var 20!

Så. Sjukt. Skönt att vara inte-slut.
 
Norrlänningen

Norrlänningen

Rolex
Strindberg skrev:
I natt sov bebin i stort sett hela natten, efter sex veckors misär. Jag sa till frun då vi vaknade att jag kände mig som en ny människa. Hon höll med. Man blir lite mysko av sömnbristen (och då har ändå bebin varit glad och rolig på natten, stackars er som haft ledsna barn). Sedan var sömnbrist lättare då man var 20!

Så. Sjukt. Skönt att vara inte-slut.
Klicka för att se resterande...

Kan man lugnt säga. Så snart man kommer på kreativa lösningar för att ordna sömnsituationen så kommer tillvaron att kännas väldigt mycket enklare. Man kan sova i skift, sova i olika delar av huset, ta med ungarna ut så att den andra kan sova osv. Sömnen är den överlägset viktigaste parametern i barnsituationen och typ 99,9% av allt tjafs och bråk undviker man genom att vara pigg och utvilad.

Utan sömn fungerar absolut ingenting.
 
nissehult

nissehult

Patek
2-Faktor
Klockers skrev:
Min äldsta dotter börjar nu komma upp i åldern där man ser omvärlden och undrar hur och varför saker och ting är.
Någon med tips på hur man underhåller den nyfikenheten och lär ut på bäst och roligast sätt?
Klicka för att se resterande...
Försök att inte tappa tålamodet och glida in på ironiska eller korthuggna svar. Lätt i teorin, svårt i ptaktiken... :)
 
Norrlänningen

Norrlänningen

Rolex
Klockers skrev:
Min äldsta dotter börjar nu komma upp i åldern där man ser omvärlden och undrar hur och varför saker och ting är.
Någon med tips på hur man underhåller den nyfikenheten och lär ut på bäst och roligast sätt?
Klicka för att se resterande...

Jag brukar göra det till en utmaning att svara korrekt och utförligt på frågan och sedan alla varför som kommer efteråt.

En intressant iakttagelse är att efter ca fem-sex varför så mynnar dom flesta grundfrågor ut i vattnets avdunstning i havet och naturens kretslopp. Jag får ofta googla svaren först då jag helt enkelt inte kan det. :)
 
NRE

NRE

Vacheron
2-Faktor
Klockers skrev:
Min äldsta dotter börjar nu komma upp i åldern där man ser omvärlden och undrar hur och varför saker och ting är.
Någon med tips på hur man underhåller den nyfikenheten och lär ut på bäst och roligast sätt?
Klicka för att se resterande...
Jag fick som barn mängder av faktaböcker om allt från dinosaurier till bilar till you name it. I elva - tolvårsåldern började morsan uppmana mig att läsa i NE som vi hade inbunden hemma.

Den nyfikenheten det väckte att bläddra i 20 olika böcker för att följa upp trådar i olika artiklar har följt med mig hela livet.

Men som tydligare svar: svara på alla frågor, bekräfta barnets nyfikenhet och uppmuntra till fortsatta funderingar. Och låt barnet själv få fundera innan du svarar!
 
galácticon

galácticon

Patek
2-Faktor
Så kom vattkopporna på besök. Det innebär obegränsat med glass, och film. Än så länge är det ganska lindrigt och dottern är pigg.

Hade precis ett intressant samtal med dagis och de upplyste mig om att så länge barnen är pigga är de välkomna till dagis oavsett om vattkopporna torkat eller inte. Så länge de orkar får de gå dit. Tydligen är det mer smittsamt innan än under tiden.
IMG_20180307_153633_731.jpg
 
Strindberg

Strindberg

Patek
2-Faktor
@galácticon Lika bra att de har det överstökat, och verkar vara ganska lämplig ålder. Själv fick jag vattkoppor så jag var 20, sjuk så in-i-helvete i 10 dagar. Har vänner vars barn fått det som bebisar, verkar också rätt jobbigt, framför allt för småttingarna. Är de så stora så man kan mata på med film och vila så går det väl an.

Fast, det är ju alltid trist då de är sjuka.
 
galácticon

galácticon

Patek
2-Faktor
Strindberg skrev:
@galácticon Lika bra att de har det överstökat, och verkar vara ganska lämplig ålder. Själv fick jag vattkoppor så jag var 20, sjuk så in-i-helvete i 10 dagar. Har vänner vars barn fått det som bebisar, verkar också rätt jobbigt, framför allt för småttingarna. Är de så stora så man kan mata på med film och vila så går det väl an.

Fast, det är ju alltid trist då de är sjuka.
Klicka för att se resterande...
Ja, det är uthärdligt än så länge. Och ganska soft att kolla film hela dagarna. Än så länge Kalle och chokladfabriken, Alice i underlandet och Den store vänlige jätten :)
 
Du måste logga in eller registrera dig för att svara här.
Topp