Gentle_Giant
Cartier
1967
...Inte bara högertrafikomläggning, Pipers, Sgt. Peppers och The Doors...
...Utan också året då en av de mest ikoniska dykarklockorna introducerades på marknaden...
Jag har tidigare nött på tangenterna och plitat ihop Doxas historia i en recension av SUB 1200T och vill man ha en introduktion till märket hänvisar jag till denna tråd. https://klocksnack.se/threads/doxa-1200t-professional-och-dess-historia.43416/
Så här ligger det till...
Mitt under pågående Baselmässa tidigare i år läcker det ut ett par bilder på en prototyp på vad som sägs vara en nyutgåva på Doxas första och klassiska modell SUB 300. Detta för att fira att märkets 50-årsjubileum. Doxa bekräftar nyheten omgående och intresset är stort.
Det dröjer inte länge innan det konfirmeras att 300 stycken exemplar i respektive färg, orange, svart, och silver (Professional, Sharkhunter och Searambler) kommer produceras. Klockan kommer ha den klassiska modellens dimensioner, ett dekorerat COSC-certifierat ETA 2824-2 och kupat mineralglas. Återkommande kunder har under en månad förtur att lägga en deposition.
För mig, som vid tillfället aldrig haft förmånen att pilla bort plasten på en klocka, var ordet "återkommande" lika främmande för mig som jag var för dem.
Det var med andra ord bara att glömma tanken på ett exemplar. Dessa klockor skulle förmodligen sälja som smör och det skulle förmodligen inte dröja mer än en vecka eller två innan alla exemplar var tingade av de återkommande hajarna...
Så blev aldrig fallet. Efter en månad öppnades möjligheten för oss Doxa-oskulder att vifta hem ett stycke historia och det visade det sig att det fortfarande fanns exemplar kvar. Jag var snabb på att hugga, en professional givetvis, det är ju något speciellt med det orange.
Därefter... En lång väntan.... Åtta månader för att vara exakt... Originalmodellen och tillhörande länk införskaffas.
Under tiden släpps det ytterligare bilder och specifikationer. Nämnvärt är att det vid tiden för depositionen varken fanns några exakta mått eller bilder på alla urtavlor med dess konfiguration. Dessa uppdateringar kommunicerades allt vad med tiden led sparsamt via Doxas officiella konto på watchuseek. Trist tycker jag. De hade lika gärna fått avvakta med releasen ett par månader för att sedan släppa alla modeller när alla prototyper var färdiga. Att de var lite för ivriga att ta med klockan till Basel gjorde kanske saken annorlunda.
Så en dag i mitten på december ringer det på dörren. Givetvis vet varför och vem det är, jag har ju följt postgången hem till mig med spänning.
Vad har jag egentligen klickat hem?
En Doxa SUB 300 Professional 50th Anniversary Edition #123/300.
Eftersom jag äger en stundande 50åring kommer jag under denna recension ägna tid åt att jämföra dem mot varandra. Notera att plexiglaset är utbytt men allt annat på klockan är orginal.
Förutom en utstickande orange färg hittar man små skillnader mellan exemplaren. Den ikoniska vridningen med de orangea siffrorna är angivet i feet och inte meter. Detta är inget konstigt då förmodligen mitt äldre exemplar såldes i Europa och levererades således med en vridning angivet i meter. Vridningen har numera 120 klick per varv och inte 60 som tidigare version.
Doxa skall tydligen ha övervägt huruvida de skulle montera ett plexiglas eller kupat mineralglas på klockan. Det blev det sistnämnda. Mineralglaset har sina fördelar i och med att det bruksvänligt men som bilden anyder upplevs tavlan mindre och glaset kan förvränga index närmast kanterna från vissa vinklar. Däremot uppfattar jag att glaset släpper in betydligt mer ljus, vilket gör att den orangea färgen verkligen skiner fram!
Sekundvisaren är istället för att vara helt utan lysmassa, fylld med superluminova. Minutvisaren har också fått en touch av 300T och är lite fetare med mer lume. Har dessvärre inget foto på klockan under mörker men den lyser i ett helt OK grönt sken. Att Searamblern har en orange minutvisare är specifikt för just den modellen, Professional hade helt svarta visare.
Här syns glasets utsatta position ett par millimeter högre än vridningen. Jag älskar det!
Nog är det så. Den är lite plattare och växt lite grann på höjden. Det sistnämnda beror i huvudsak att de använder sig av en lite tjockare bakboett. Annars ingen större skillnad. Kronan är även utsmyckad med det klassiska ”DOXA” sigillet och inte Jenny-fisken som de använder på de moderna modellerna. Stiligt!
Även på baksidan har de valt bort Jenny-fisken och istället använt sig av det klassiska skeppet som användes på ”no-T” modellerna och en bit in på 300T eran. De har även fyllt ut med lite text som avslöjar serienummer och att verket är av en bättre standard.
Det har hänt lite på 50år. Den bekväma länken och det snillrika spännet är ersatt med en tung länk och ett fliplock med dykarförlängning. Trist. Doxa konstruerade den perfekta länken för ett halvt sekel sedan. En länk som fjädrar och sitter som en smäck runt din handled. Dessutom med ett justerbart spänne som kan variera längden på länken genom att trycka ihop den, genialiskt!
Någon remake på länken blev det alltså inte. Trots att länken är riktigt skön med individuellt polerade ”riskorn” är det inget jag upplever det som ingen hit. Istället för att smalna av från 20mm till 16mm mot spännet, vingar länken ut vid boetten med en bredd på 22mm till 20mm mot spännet. Hade gärna sett en lite smalare länk.
Klockan levereras med den klassiska dyktuben som innehåller klocka samt certifikat. Utöver detta ingår också ett COSC-intyg, en DVD-film, ett bandbytarverktyg och en bok om Doxa Sub 300 skriven av Dr. Pete Millar med bland annat bilder från några svenska Doxa-fantaster.
Lite specifikationer för er som önskar.
En mer anonym Sharkhunter finns att tillgå, riktigt grym på gummi!
Passar på att låna en bild från @Anthraxabuz med sin Searambler!
Hur bra är den?
Jodå, den är bra, riktigt bra. Doxa har gjort en mycket välbyggd nyutgåva värdig dess föregångare. Uppskattar för övrigt att Doxa håller kvar vid märkets historia och tonneau-boett, klassiska BoR-länken och vridningen i samtliga SUB modeller de släpper.
Likt många andra re-editions saknas den riktigt genuina känslan av en gammal vintage på armen. Kanske beror det på att mineralglaset gör tavlan aningen mindre livfull i vissa vinklar. Kanske är det på grund av att länken är buffad och klockan är kvar i sin gamla storlek. Det finns dock en hel del som imponerar. Vill man ha en ny klocka med charmen från en vintage, är denna en otroligt bra kandidat.
Några ord om Doxas kundtjänst innan jag avslutar. Jag rekommenderar att ni skickar ett direktmeddelande till deras facebooksida om ni vill ha snabb respons. Det går alltid att försöka via mail, men förvänta er att det kan ta någon dag.
Vill man köpa en klocka via doxas hemsida får man räkna med ett påslag på 20% för moms samt fraktavgift.
Hoppas denna lilla recension var av intresse och har ni funderingar är det bara att ta upp det i tråden eller skicka iväg ett PM.
Fridens liljor,
Gentle G
...Inte bara högertrafikomläggning, Pipers, Sgt. Peppers och The Doors...
...Utan också året då en av de mest ikoniska dykarklockorna introducerades på marknaden...
Jag har tidigare nött på tangenterna och plitat ihop Doxas historia i en recension av SUB 1200T och vill man ha en introduktion till märket hänvisar jag till denna tråd. https://klocksnack.se/threads/doxa-1200t-professional-och-dess-historia.43416/
Så här ligger det till...
Mitt under pågående Baselmässa tidigare i år läcker det ut ett par bilder på en prototyp på vad som sägs vara en nyutgåva på Doxas första och klassiska modell SUB 300. Detta för att fira att märkets 50-årsjubileum. Doxa bekräftar nyheten omgående och intresset är stort.
Det dröjer inte länge innan det konfirmeras att 300 stycken exemplar i respektive färg, orange, svart, och silver (Professional, Sharkhunter och Searambler) kommer produceras. Klockan kommer ha den klassiska modellens dimensioner, ett dekorerat COSC-certifierat ETA 2824-2 och kupat mineralglas. Återkommande kunder har under en månad förtur att lägga en deposition.
För mig, som vid tillfället aldrig haft förmånen att pilla bort plasten på en klocka, var ordet "återkommande" lika främmande för mig som jag var för dem.
Det var med andra ord bara att glömma tanken på ett exemplar. Dessa klockor skulle förmodligen sälja som smör och det skulle förmodligen inte dröja mer än en vecka eller två innan alla exemplar var tingade av de återkommande hajarna...
Så blev aldrig fallet. Efter en månad öppnades möjligheten för oss Doxa-oskulder att vifta hem ett stycke historia och det visade det sig att det fortfarande fanns exemplar kvar. Jag var snabb på att hugga, en professional givetvis, det är ju något speciellt med det orange.
Därefter... En lång väntan.... Åtta månader för att vara exakt... Originalmodellen och tillhörande länk införskaffas.
Under tiden släpps det ytterligare bilder och specifikationer. Nämnvärt är att det vid tiden för depositionen varken fanns några exakta mått eller bilder på alla urtavlor med dess konfiguration. Dessa uppdateringar kommunicerades allt vad med tiden led sparsamt via Doxas officiella konto på watchuseek. Trist tycker jag. De hade lika gärna fått avvakta med releasen ett par månader för att sedan släppa alla modeller när alla prototyper var färdiga. Att de var lite för ivriga att ta med klockan till Basel gjorde kanske saken annorlunda.
Så en dag i mitten på december ringer det på dörren. Givetvis vet varför och vem det är, jag har ju följt postgången hem till mig med spänning.
Vad har jag egentligen klickat hem?
En Doxa SUB 300 Professional 50th Anniversary Edition #123/300.
Eftersom jag äger en stundande 50åring kommer jag under denna recension ägna tid åt att jämföra dem mot varandra. Notera att plexiglaset är utbytt men allt annat på klockan är orginal.
Förutom en utstickande orange färg hittar man små skillnader mellan exemplaren. Den ikoniska vridningen med de orangea siffrorna är angivet i feet och inte meter. Detta är inget konstigt då förmodligen mitt äldre exemplar såldes i Europa och levererades således med en vridning angivet i meter. Vridningen har numera 120 klick per varv och inte 60 som tidigare version.
Doxa skall tydligen ha övervägt huruvida de skulle montera ett plexiglas eller kupat mineralglas på klockan. Det blev det sistnämnda. Mineralglaset har sina fördelar i och med att det bruksvänligt men som bilden anyder upplevs tavlan mindre och glaset kan förvränga index närmast kanterna från vissa vinklar. Däremot uppfattar jag att glaset släpper in betydligt mer ljus, vilket gör att den orangea färgen verkligen skiner fram!
Sekundvisaren är istället för att vara helt utan lysmassa, fylld med superluminova. Minutvisaren har också fått en touch av 300T och är lite fetare med mer lume. Har dessvärre inget foto på klockan under mörker men den lyser i ett helt OK grönt sken. Att Searamblern har en orange minutvisare är specifikt för just den modellen, Professional hade helt svarta visare.
Här syns glasets utsatta position ett par millimeter högre än vridningen. Jag älskar det!
Nog är det så. Den är lite plattare och växt lite grann på höjden. Det sistnämnda beror i huvudsak att de använder sig av en lite tjockare bakboett. Annars ingen större skillnad. Kronan är även utsmyckad med det klassiska ”DOXA” sigillet och inte Jenny-fisken som de använder på de moderna modellerna. Stiligt!
Även på baksidan har de valt bort Jenny-fisken och istället använt sig av det klassiska skeppet som användes på ”no-T” modellerna och en bit in på 300T eran. De har även fyllt ut med lite text som avslöjar serienummer och att verket är av en bättre standard.
Det har hänt lite på 50år. Den bekväma länken och det snillrika spännet är ersatt med en tung länk och ett fliplock med dykarförlängning. Trist. Doxa konstruerade den perfekta länken för ett halvt sekel sedan. En länk som fjädrar och sitter som en smäck runt din handled. Dessutom med ett justerbart spänne som kan variera längden på länken genom att trycka ihop den, genialiskt!
Någon remake på länken blev det alltså inte. Trots att länken är riktigt skön med individuellt polerade ”riskorn” är det inget jag upplever det som ingen hit. Istället för att smalna av från 20mm till 16mm mot spännet, vingar länken ut vid boetten med en bredd på 22mm till 20mm mot spännet. Hade gärna sett en lite smalare länk.
Klockan levereras med den klassiska dyktuben som innehåller klocka samt certifikat. Utöver detta ingår också ett COSC-intyg, en DVD-film, ett bandbytarverktyg och en bok om Doxa Sub 300 skriven av Dr. Pete Millar med bland annat bilder från några svenska Doxa-fantaster.
Lite specifikationer för er som önskar.
En mer anonym Sharkhunter finns att tillgå, riktigt grym på gummi!
Passar på att låna en bild från @Anthraxabuz med sin Searambler!
Hur bra är den?
Jodå, den är bra, riktigt bra. Doxa har gjort en mycket välbyggd nyutgåva värdig dess föregångare. Uppskattar för övrigt att Doxa håller kvar vid märkets historia och tonneau-boett, klassiska BoR-länken och vridningen i samtliga SUB modeller de släpper.
Likt många andra re-editions saknas den riktigt genuina känslan av en gammal vintage på armen. Kanske beror det på att mineralglaset gör tavlan aningen mindre livfull i vissa vinklar. Kanske är det på grund av att länken är buffad och klockan är kvar i sin gamla storlek. Det finns dock en hel del som imponerar. Vill man ha en ny klocka med charmen från en vintage, är denna en otroligt bra kandidat.
Några ord om Doxas kundtjänst innan jag avslutar. Jag rekommenderar att ni skickar ett direktmeddelande till deras facebooksida om ni vill ha snabb respons. Det går alltid att försöka via mail, men förvänta er att det kan ta någon dag.
Vill man köpa en klocka via doxas hemsida får man räkna med ett påslag på 20% för moms samt fraktavgift.
Hoppas denna lilla recension var av intresse och har ni funderingar är det bara att ta upp det i tråden eller skicka iväg ett PM.
Fridens liljor,
Gentle G
Senast ändrad: