plattfot
Rolex
Jag har som några vet karvat, skurit och sytt lite i läder. När det kliat i skaparfingrarna har jag under de senaste åren gjort lite band, band som jag sedan postat iväg till klockvänner som jag hoppats uppskattat dem.
Några band har stannat hos mig.
Tog fram kameran när jag gjorde det senaste bandet och tänkte dela med mig hur JAG gör. Det finns säkert andra sätt som är mer gängse inom läderslöjd, men detta funkar för mig.
Så här ser bordet ut innan jag börjar och det här är de pinaler jag använder;
Skärbräda i nylon
Stållinjal (passande nog 24 mm bred)
Skjutmått
Falsben (den vita ”kniven”)
Två, tre klädnypor
Några plattor att lägga läder i press
Sporrar
Syl
Sadelmakarnålar med trubbig spets (minst två st)
Pensel, tops
Rakblad och mattkniv eller skalpell
Läderlim
Kantfärg
Håltagare
Läder
Vaxad tråd
Tuber att montera in i bandet
Någon form av mall. Kan vara ett gammalt band du gillar eller en pappers/kartongmall du klippt till.
Ok, då börjar vi!
Jag har som ni ser ovan, sedan tidigare skurit till remsor av lädret med 24 mm bredd med en riktigt vass kniv eller rakblad.
Den här gången skall jag göra ett band till en forummedlem som uppgivit att han vill ha den långa delen 12 cm och den korta med spännet 8 cm. Bredden skall vara 24 mm i överkant där bandet skall monteras på klockan likväl som nere vid spännet. Lädret skall vara mörkbrunt och ha kontrastsöm i naturvit.
Jag skär till 12 cm och adderar 3 cm för den delen som skall svepa runt förstärkningstuben och sys fast på undersidan på bandet. Den andra delen av bandet skall vara 8 cm, jag lägger till tre cm upptill och lika mycket nertill.
Jag halverar tjockleken på bandet i överkant – ca 3,5 cm så att bandet inte blir för tjockt på höjden och gör det omöjligt att montera bandet på klockan. Använd ett nytt, riktigt vasst rakblad och var noga med att skära rakt så brukar det gå bra.
Nu har vi skapat plats för förstärkningstuberna och det är dax att ta fram limtuben.
Jag väljer att skära till ett mjukare skinn att ha på insidan av bandet. Detta för att det inte skall skava, utan vara mjukt att bära.
Det tunna mjuka skinnet limmar jag fast på narvsidan av lädret (den ludna sidan) och lägger bandet i press en stund. När limmet torkat så skär jag försiktigt rent det läder som sticker ut från bandet.
Nu kan jag limma in förstärkningstuberna och klämmer sedan ihop det med klädyporna. Låt torka en stund.
När man viker runt lädret runt tuben sväller lädret ut lite på sidorna så fram med skalpellen och skär rent vid fästet.
Nu ritar jag upp en linje runt bandet där sömmen skall gå. Jag använder falsbenet för detta.
Nu är det lättare att göra markering med sporren var man skall sätta stygnen.
Jag har några olika sporrar och velar mellan 3 och 5 mm sporre, väljer 5 mm då det är en grov kille som skall ha detta bandet. 3 mm hade gett tätare stygn och ett nättare uttryck.
[
Följer linjen med sporren.
Nu kan jag med en syl göra hål som gör det enklare att sy. Bra att försöka hålla samma vinkel på sylen genom alla hål. Då blir sömmen rakare och bandet ser inte ut att svaja.
Gör likadant på andra delen av bandet.
Mäter upp så att sömmen börjar ungefär på samma höjd på bägge delarna av bandet.
Ta fram den vaxade tråden.
Mät upp ungefär tre gånger så långt snöre som den sträckan och dubbla sedan sen. Då vet du att du har tråd så det räcker längs hela bandet.
Försök stick in nålen på samma sätt genom alla hål och håll ett jämn sträckning på tråden så att alla stygn blir så lika som möjligt – det är svårt att få det perfekt, men vill man ha det helt rakt blir det till att ta fram symaskinen istället för att handsy.
Jag syr med två nålar, en i varje ända av tråden – tror det kallas laskning. Det gör det lättare att få en jämn söm.
Med falsbenet jämnar jag till stygnen och trycker ner dem i lädret på insidan av bandet så att det inte riskerar att skava bäraren.
På den kortare delen av bandet väljer jag att sy fast en bandhälla, gillar inte att ha en tjock hälla eller två som sitter löst.
Jag väljer även att färga kanterna på bandet, vissa gillar inte det på denna typ av band, men det gör jag. Lägger på några lager av färgen för att få det att hålla.
Nu kommer ag till ett moment jag inte hittat ett bra sätt att göra smidigt – det är att göra hålen för spännet.
Feta Panneraispännen har ofta platta, breda späneskläppar som gör att man inte bara kan använda en vanlig håltång, utan jag använder en platt hålgörare som jag gör hål med på frihand.
Efter ett sista hål för spännet och lite puts är bandet klart. Nu Återstår det bara att posta iväg bandet till dess nya ägare.
Några band har stannat hos mig.
Tog fram kameran när jag gjorde det senaste bandet och tänkte dela med mig hur JAG gör. Det finns säkert andra sätt som är mer gängse inom läderslöjd, men detta funkar för mig.
Så här ser bordet ut innan jag börjar och det här är de pinaler jag använder;
Skärbräda i nylon
Stållinjal (passande nog 24 mm bred)
Skjutmått
Falsben (den vita ”kniven”)
Två, tre klädnypor
Några plattor att lägga läder i press
Sporrar
Syl
Sadelmakarnålar med trubbig spets (minst två st)
Pensel, tops
Rakblad och mattkniv eller skalpell
Läderlim
Kantfärg
Håltagare
Läder
Vaxad tråd
Tuber att montera in i bandet
Någon form av mall. Kan vara ett gammalt band du gillar eller en pappers/kartongmall du klippt till.
Ok, då börjar vi!
Jag har som ni ser ovan, sedan tidigare skurit till remsor av lädret med 24 mm bredd med en riktigt vass kniv eller rakblad.
Den här gången skall jag göra ett band till en forummedlem som uppgivit att han vill ha den långa delen 12 cm och den korta med spännet 8 cm. Bredden skall vara 24 mm i överkant där bandet skall monteras på klockan likväl som nere vid spännet. Lädret skall vara mörkbrunt och ha kontrastsöm i naturvit.
Jag skär till 12 cm och adderar 3 cm för den delen som skall svepa runt förstärkningstuben och sys fast på undersidan på bandet. Den andra delen av bandet skall vara 8 cm, jag lägger till tre cm upptill och lika mycket nertill.
Jag halverar tjockleken på bandet i överkant – ca 3,5 cm så att bandet inte blir för tjockt på höjden och gör det omöjligt att montera bandet på klockan. Använd ett nytt, riktigt vasst rakblad och var noga med att skära rakt så brukar det gå bra.
Nu har vi skapat plats för förstärkningstuberna och det är dax att ta fram limtuben.
Jag väljer att skära till ett mjukare skinn att ha på insidan av bandet. Detta för att det inte skall skava, utan vara mjukt att bära.
Det tunna mjuka skinnet limmar jag fast på narvsidan av lädret (den ludna sidan) och lägger bandet i press en stund. När limmet torkat så skär jag försiktigt rent det läder som sticker ut från bandet.
Nu kan jag limma in förstärkningstuberna och klämmer sedan ihop det med klädyporna. Låt torka en stund.
När man viker runt lädret runt tuben sväller lädret ut lite på sidorna så fram med skalpellen och skär rent vid fästet.
Nu ritar jag upp en linje runt bandet där sömmen skall gå. Jag använder falsbenet för detta.
Nu är det lättare att göra markering med sporren var man skall sätta stygnen.
Jag har några olika sporrar och velar mellan 3 och 5 mm sporre, väljer 5 mm då det är en grov kille som skall ha detta bandet. 3 mm hade gett tätare stygn och ett nättare uttryck.
[
Följer linjen med sporren.
Nu kan jag med en syl göra hål som gör det enklare att sy. Bra att försöka hålla samma vinkel på sylen genom alla hål. Då blir sömmen rakare och bandet ser inte ut att svaja.
Gör likadant på andra delen av bandet.
Mäter upp så att sömmen börjar ungefär på samma höjd på bägge delarna av bandet.
Ta fram den vaxade tråden.
Mät upp ungefär tre gånger så långt snöre som den sträckan och dubbla sedan sen. Då vet du att du har tråd så det räcker längs hela bandet.
Försök stick in nålen på samma sätt genom alla hål och håll ett jämn sträckning på tråden så att alla stygn blir så lika som möjligt – det är svårt att få det perfekt, men vill man ha det helt rakt blir det till att ta fram symaskinen istället för att handsy.
Jag syr med två nålar, en i varje ända av tråden – tror det kallas laskning. Det gör det lättare att få en jämn söm.
Med falsbenet jämnar jag till stygnen och trycker ner dem i lädret på insidan av bandet så att det inte riskerar att skava bäraren.
På den kortare delen av bandet väljer jag att sy fast en bandhälla, gillar inte att ha en tjock hälla eller två som sitter löst.
Jag väljer även att färga kanterna på bandet, vissa gillar inte det på denna typ av band, men det gör jag. Lägger på några lager av färgen för att få det att hålla.
Nu kommer ag till ett moment jag inte hittat ett bra sätt att göra smidigt – det är att göra hålen för spännet.
Feta Panneraispännen har ofta platta, breda späneskläppar som gör att man inte bara kan använda en vanlig håltång, utan jag använder en platt hålgörare som jag gör hål med på frihand.
Efter ett sista hål för spännet och lite puts är bandet klart. Nu Återstår det bara att posta iväg bandet till dess nya ägare.