Fistface
Friends of KS
Det här är ett långt inlägg, och kanske inte särskilt originellt. Men med hjälp av era svar så kan det kanske vara till nytta för andra också.
Lite oväntat landar jag hemma i soffan som en mellanlandning innan jag kommer att flänga iväg på nästa resa. Tid för ett glas rödtjut och lite eftertanke. Och tvivlen smyger sig på.
Jag ska köpa en klocka. En ny. Inplastad i och i låda. Jag som bara köper mögeldinkor i vanliga fall. Och som egentligen inte tycker att det skapats nya snygga och intressanta klockor (i sansad prisklass) de senaste 20-30 åren.
Tanken som började gro för ett tag sedan var att jag kanske skulle skaffa en modern klocka som jag inte behöver vara så rädd om. En klocka som kan bli min kompis i vått och torrt. Bland alla mina klockor med historia skaffa mig en klocka som jag skapar historia tillsammans med.
Jag kommer aldrig att bli en OWG, så det handlar inte om att köpa något som ska funka till allt. Men jag tänker skaffa en kompis som är MIN. Som kommer att sitta på handleden i de flesta situationer. Som fixar att hugga ved och fiska. Som pallar en röjarrunda på stan. Som, måste jag erkänna, kan få mig att känna att jag har lite bättre klock-koll när den skymtar fram under manschetten i konferensrummet. (Vilket i.o.f.s. de flesta av mina vintagekompisar redan gör.)
Det började med att jag gick ut för att köpa en NY klocka. För att ha nåt att slita på. Vattentät och med garanti och så. En Longines Legend Diver låg i lagom prisklass och är ju ganska snygg. Meeeen... Stiltalibanen i mig tillät mig inte att göra det. Re-issues är liksom fusk och lite fånigt. (Här måste jag inflika att denna och andra konstiga riktlinjer bara gäller för mig. Jag är en svag och något fåfäng idiot som måste sätta upp en massa regler så jag inte njuter av livet allt för mycket.)
Efter det tog tittade jag på begagnade moderna saker och var på vippen att ropa in en fullset IWC Ingenieur (3227) på kaplans, men hejdade mig på sista avgörande budet.
Så modern. Så pass dyr. Men med repor och inte min från allra första början. Och det var väl här någonstans som jag började tänka igenom saker noga, eftersom det här antagligen är den enda helt nya klocka jag kommer att köpa, vintageidiot som jag är.
Resultatet: Stålboett. Regn- och trilla-i-fontänen-säker. Bra möjligheter till service och underhåll. 36-42 mm. Kunna svälja en repa och ding eller två. Intressant och/eller egensinnig tillverkare. (Äh, vafan. Åtminstone en "riktig" tillverkare.) Förmåga att åldras med värdighet. INTE silver/vit urtavla. INTE romerska siffror. Helst inte fullsmetad med "arabiska" siffror. Få komplikationer, men gärna datum. Helt enkelt en rejäl pjäs som inte blänker allt för mycket och som inte känns allt för daterad om fem år. Och jag glömde visst nämna att jag anser att man ska vara dykare för att ha ett dykarur – inga yttre vridringar. (Mina gubbiga regler för mig själv, om ni minns...) Dessutom tycker jag det är fånigt med varumärket präglat här och där över hela klockan. (Reglerna, som sagt.)
För att göra en lång historia kort (hahaha...), så kom jag fram till en IWC Ingenieur , 3239-02.
Men det var en resa dit, såklart. Jag var lite lockad av en JS Watch Co N.A.R.T. Sif:
Men då får jag räkna in en biljett till Island för att klämma på den innan köp. Och så har den lite för många "arabiska" siffror på tavlan.
IWC Fliegeruhr Mark XVI hade kunnat vara en kandidat, men den har för många siffror, och finns ju såklart inte att köpa ny.
Och Mark XVII har förutom siffrorna en datumvisning som jag inte gillar:
Jag är definitivt ingen Rolexkille. Dock har Rolex Exlorer en stamtavla som jag gillar, men är för blingig i sin moderna inkarnation. Har testat, men nuförtiden luktar de för mycket piket-tröja och loungemusik. Rolex för mig är pre -94 och lug holes.
Tittade även på andra favoritmärken som t.ex. Zenith och deras Pilot Big Date, men njäää...
Så efter detta långa tjôt är vi här. Ingenjören it is then. Har varit inne på Krons ur och snackat och sedan mailats med en fantastiskt trevlig säljare och fått ett bra pris. Klockan är undanlagd och väntar tills jag har möjlighet att gå dit om ett par dagar. Allt frid och fröjd, eller?
Nä inte riktigt. Jag börjar tvivla. Har IWC tappat bollen de senaste åren? För många specialmodeller och så. Kommer den att kännas irrelevant och daterad om ett par år? Överprisad designklocka med dussinverk, trots historia och konsekvent designutveckling?
Och är mina gubb-envisa åsikter kring moderna Rolex och vridringar inte lite fåniga? Är inte en Sub 114060 ett framtidssäkrare (om än kanske tråkigare) val som det är värt att stretcha budgeten för? Eller finns det kanske något annat som jag förbisett?
Som ni kanske förstått är jag ute efter en Big Time Keeper. Ingyn känns rätt här och nu, men jag vill vara rimligt säker på att få en polare som får mig att le även om tio år. Tillfälliga affärer och förälskelser kommer jag att ha med förföriska vintageklockor.
Så ge en vintagekille som inte tidigare aldrig gått norr om 10 000:- ett råd. Ingenjören ger mig en varm känsla i hela kroppen. Men är det bara en ytlig förälskelse eller kan det utvecklas till en lång kärlek. Och framförallt – har jag missat något uppenbart?
Lite oväntat landar jag hemma i soffan som en mellanlandning innan jag kommer att flänga iväg på nästa resa. Tid för ett glas rödtjut och lite eftertanke. Och tvivlen smyger sig på.
Jag ska köpa en klocka. En ny. Inplastad i och i låda. Jag som bara köper mögeldinkor i vanliga fall. Och som egentligen inte tycker att det skapats nya snygga och intressanta klockor (i sansad prisklass) de senaste 20-30 åren.
Tanken som började gro för ett tag sedan var att jag kanske skulle skaffa en modern klocka som jag inte behöver vara så rädd om. En klocka som kan bli min kompis i vått och torrt. Bland alla mina klockor med historia skaffa mig en klocka som jag skapar historia tillsammans med.
Jag kommer aldrig att bli en OWG, så det handlar inte om att köpa något som ska funka till allt. Men jag tänker skaffa en kompis som är MIN. Som kommer att sitta på handleden i de flesta situationer. Som fixar att hugga ved och fiska. Som pallar en röjarrunda på stan. Som, måste jag erkänna, kan få mig att känna att jag har lite bättre klock-koll när den skymtar fram under manschetten i konferensrummet. (Vilket i.o.f.s. de flesta av mina vintagekompisar redan gör.)
Det började med att jag gick ut för att köpa en NY klocka. För att ha nåt att slita på. Vattentät och med garanti och så. En Longines Legend Diver låg i lagom prisklass och är ju ganska snygg. Meeeen... Stiltalibanen i mig tillät mig inte att göra det. Re-issues är liksom fusk och lite fånigt. (Här måste jag inflika att denna och andra konstiga riktlinjer bara gäller för mig. Jag är en svag och något fåfäng idiot som måste sätta upp en massa regler så jag inte njuter av livet allt för mycket.)
Efter det tog tittade jag på begagnade moderna saker och var på vippen att ropa in en fullset IWC Ingenieur (3227) på kaplans, men hejdade mig på sista avgörande budet.
Så modern. Så pass dyr. Men med repor och inte min från allra första början. Och det var väl här någonstans som jag började tänka igenom saker noga, eftersom det här antagligen är den enda helt nya klocka jag kommer att köpa, vintageidiot som jag är.
Resultatet: Stålboett. Regn- och trilla-i-fontänen-säker. Bra möjligheter till service och underhåll. 36-42 mm. Kunna svälja en repa och ding eller två. Intressant och/eller egensinnig tillverkare. (Äh, vafan. Åtminstone en "riktig" tillverkare.) Förmåga att åldras med värdighet. INTE silver/vit urtavla. INTE romerska siffror. Helst inte fullsmetad med "arabiska" siffror. Få komplikationer, men gärna datum. Helt enkelt en rejäl pjäs som inte blänker allt för mycket och som inte känns allt för daterad om fem år. Och jag glömde visst nämna att jag anser att man ska vara dykare för att ha ett dykarur – inga yttre vridringar. (Mina gubbiga regler för mig själv, om ni minns...) Dessutom tycker jag det är fånigt med varumärket präglat här och där över hela klockan. (Reglerna, som sagt.)
För att göra en lång historia kort (hahaha...), så kom jag fram till en IWC Ingenieur , 3239-02.
Men det var en resa dit, såklart. Jag var lite lockad av en JS Watch Co N.A.R.T. Sif:
Men då får jag räkna in en biljett till Island för att klämma på den innan köp. Och så har den lite för många "arabiska" siffror på tavlan.
IWC Fliegeruhr Mark XVI hade kunnat vara en kandidat, men den har för många siffror, och finns ju såklart inte att köpa ny.
Och Mark XVII har förutom siffrorna en datumvisning som jag inte gillar:
Jag är definitivt ingen Rolexkille. Dock har Rolex Exlorer en stamtavla som jag gillar, men är för blingig i sin moderna inkarnation. Har testat, men nuförtiden luktar de för mycket piket-tröja och loungemusik. Rolex för mig är pre -94 och lug holes.
Tittade även på andra favoritmärken som t.ex. Zenith och deras Pilot Big Date, men njäää...
Så efter detta långa tjôt är vi här. Ingenjören it is then. Har varit inne på Krons ur och snackat och sedan mailats med en fantastiskt trevlig säljare och fått ett bra pris. Klockan är undanlagd och väntar tills jag har möjlighet att gå dit om ett par dagar. Allt frid och fröjd, eller?
Nä inte riktigt. Jag börjar tvivla. Har IWC tappat bollen de senaste åren? För många specialmodeller och så. Kommer den att kännas irrelevant och daterad om ett par år? Överprisad designklocka med dussinverk, trots historia och konsekvent designutveckling?
Och är mina gubb-envisa åsikter kring moderna Rolex och vridringar inte lite fåniga? Är inte en Sub 114060 ett framtidssäkrare (om än kanske tråkigare) val som det är värt att stretcha budgeten för? Eller finns det kanske något annat som jag förbisett?
Som ni kanske förstått är jag ute efter en Big Time Keeper. Ingyn känns rätt här och nu, men jag vill vara rimligt säker på att få en polare som får mig att le även om tio år. Tillfälliga affärer och förälskelser kommer jag att ha med förföriska vintageklockor.
Så ge en vintagekille som inte tidigare aldrig gått norr om 10 000:- ett råd. Ingenjören ger mig en varm känsla i hela kroppen. Men är det bara en ytlig förälskelse eller kan det utvecklas till en lång kärlek. Och framförallt – har jag missat något uppenbart?