UNO
Panerai
Bryter av tråden med m i n erfarenhet av ren välmening.
Inför en stor prövning i en tid av kaos; jag hade cancer och efter akut operation var det dags för tre månaders tung cellgiftsbehandling. För att skingra tankarna klev jag in på Nymans för att kolla på en Rolex med tanken att den köper jag när jag är klar, mao om jag överlever. Jag hade då en guld Chopard Millemiglia på brunt skinnband.
I någon form av förberedelse hade jag under dagen låtit frisören köra maskinen så nära som det var möjligt, min tanke var att vänja lite och inte behöva grina över att håret föll av. Trots att jag såg ut som en rysk cellkamrat fick jag oklanderlig service hos Nymans, bättre än många ggr när jag kommit i kostym. Året efter fick jag en Datejust av mina supportrar och varje gång jag tittade på klockan kunde jag känna ödmjukhet över att få leva och också lite stolthet.
Några år senare när det var motigt satte jag upp målet med en 16613 när jag var i mål med de uppgifter jag hade framför mig, dessa var som en vägg; livet var verkligen inte kul. Med Datejusten och 16613n växelvis på handleden som medaljer på en veterans bröst men en dag tog det stopp. Det var som när Jesus sa till den lame "Stig upp, ta din bädd och gå hem !", Jesus befriade den lame från den historia och de förväntningar som just förlamade honom. Jag var tvungen att gå vidare, befrielsen av att sälja dessa Rollar var stor, befrielsen av att inte ständigt påminnas om det jobbiga, om hoten var avgörande kunna komma vidare.
Att projicera känslor genom saker kan vara både bra och dåligt men om man gör det måste man vara beredd att göra det fullt ut med allt vad det innebär och när det tar emot så är en klocka bara en sak.
Inför en stor prövning i en tid av kaos; jag hade cancer och efter akut operation var det dags för tre månaders tung cellgiftsbehandling. För att skingra tankarna klev jag in på Nymans för att kolla på en Rolex med tanken att den köper jag när jag är klar, mao om jag överlever. Jag hade då en guld Chopard Millemiglia på brunt skinnband.
I någon form av förberedelse hade jag under dagen låtit frisören köra maskinen så nära som det var möjligt, min tanke var att vänja lite och inte behöva grina över att håret föll av. Trots att jag såg ut som en rysk cellkamrat fick jag oklanderlig service hos Nymans, bättre än många ggr när jag kommit i kostym. Året efter fick jag en Datejust av mina supportrar och varje gång jag tittade på klockan kunde jag känna ödmjukhet över att få leva och också lite stolthet.
Några år senare när det var motigt satte jag upp målet med en 16613 när jag var i mål med de uppgifter jag hade framför mig, dessa var som en vägg; livet var verkligen inte kul. Med Datejusten och 16613n växelvis på handleden som medaljer på en veterans bröst men en dag tog det stopp. Det var som när Jesus sa till den lame "Stig upp, ta din bädd och gå hem !", Jesus befriade den lame från den historia och de förväntningar som just förlamade honom. Jag var tvungen att gå vidare, befrielsen av att sälja dessa Rollar var stor, befrielsen av att inte ständigt påminnas om det jobbiga, om hoten var avgörande kunna komma vidare.
Att projicera känslor genom saker kan vara både bra och dåligt men om man gör det måste man vara beredd att göra det fullt ut med allt vad det innebär och när det tar emot så är en klocka bara en sak.