Det är ju helt irrelevant vad räntan var för flera tusen år sedan. Även 50 år sedan är ointressant. Vi har haft fallande räntor i 40 år och ekonomin har utvecklats rätt bra ändå. Varför är inte 0-2% ränta rimligt?
Det är ganska historielöst att vara så övertygad om att de räntor som gällde för 15-25 år sedan aldrig kommer att återkomma, speciellt inte om man tittar på den historiska översikten jag länkade till.
http://www.businessinsider.com/chart-5000-years-of-interest-rates-2015-9?r=US&IR=T&IR=T
Dagsläget är onormalt, inte 4% ränta.
Hur tror du att det kändes med 500% ränta när det begav sig på 90-talet? Det var högt även för de som var vana vid 15%.
I ett extremt läge kan man inte ta hänsyn till ett antal högbelånade hushåll, då blir räntan vad den behöver vara. Det är trots allt inte hela befolkningen, bara säg 5-25%, som får stora problem med 4-8% ränta.
Du antar också att vi kan välja vilken ränta bolånen har, räntan bedöms av marknaden, deras riskvilja och syn på värdebeständigheten i svenska bostäder. Många säkerställda obligationer = bostadslån ägs av utländska ägare, det är knappast så att Riksbanken står bakom alla lån.
Du måste ju ändå hålla med om att det är jätteskönt att du inte satt på ett stort huslån på stenåldern.
Det hade kostat jättemycket flinta. Det ser man ju tydligt.
Jag är iaf. glad för det!
Man kan har kortare perspektiv. Vi får se hur "soft" det är att ha lånat 6 MSEK till en trea på söder om tio år.
Fast tänk vad du skulle få bra betalt för en fin grotta på Kungsholmen!
a: - Vad är din kanin värd?
b: - 12 miljoner!
a: - Oj, hur kan den vara värd så mycket?
b: - Jag bytte den mot en hamster som var till salu för 12 miljoner.
Du menar att det är rimligt, gångbart och normalt att låna ut pengar gratis?
Ännu bättre, få betalt för att låna!
Är ingen privatperson som lånar gratis, men ser inte varför en ränta på 1% inte skulle vara gångbart. Även 0% skulle kunna funka, handlar bara om att man ska ta in de pengarna på annat hall.
Fungerar, visst, men hur länge? Vad är priset och konsekvenserna när det "inte längre fungerar"? Varför inte prova planekonomi också?
Jag håller förvisso med dig att det finns andra metoder att försöka påverka både inflation och skuldsättning. Men även i den perfekta världen, att politiker skulle fatta beslut enbart på ekonomiskt rationella grunder och inte efter ideologi (vilket i sig är helt orimligt att tro), är det högst besvärligt att Riksbanken målat in sig i ett hörn beträffande möjligheten att kunna reglera den svenska ekonomin. Vad man med säkerhet kan säga är att det är lättare att reglera ekonomin genom räntan än genom politik. Det är därför Riksbanken är självständig och styrs av ett inflationsmål (vilket historiskt sett visat sig vara en rätt bra metod).
Problemet är ju att riksbanken inte getts verktyg nog att bromsa bostadsbubblan, och politikerna har inte heller tagit sitt ansvar. Nuvarande situation är inte hållbar.
Är väl rätt onödigt att styra efter ett mål man aldrig når? Dessutom finns inga fördelar genom att ha en högre inflation, det finns få saker som talar för att 1% eller 0% skulle vara sämre än 2%. Ekonomin är självreglerande till en hög grad, något jag tror kommer visa sig mer i framtiden. Inflation är en konsumptionsskatt och kryptovalutor är ett bevis på att fler tycker att inflation inte behövs som jag.
Inflation behövs för att sänka värdet på lån som inte borde ha tagits.
Har nog inte läst igenom allt men av det jag läst är jag nog villig att hålla med
@Oscaro om att det är lite olustigt att kalla ett ränteläge (bolån) där det skulle gå käpprätt för en massa människor för "normalt". Det var normalt för några år sedan. Men precis som mycket annat i en välutvecklad och katastrof-/krigsfri stat går saker och ting framåt i bra takt och förändras. I början på 90-talet var räntan 13-14 %. Är det normalt? Om inte, vilka år är det som är facit för den "normala" räntan? Jag säger inte att det är ristat i sten att man kommer få bolån på 4 MSEK till en ränta på 1,20% som nyexaminerad men jag vet inte heller om jag tycker att det är rättvist att utgå från att alla som inte fixar 5% har gjort bort sig. Även om det kan kännas tryggt för hushållen om de gör det. Bankerna har ju en extrem marginal på bolånen nu. De kanske samlar för att kunna baila ut medborgarna vid kris... (skämt).
Se min tidigare postning, runt 4% är historiskt snitt.
http://www.businessinsider.com/chart-5000-years-of-interest-rates-2015-9?r=US&IR=T&IR=T
Fast syftet med inflationsmålet är inte huvudsakligen att inflationen just måste vara precis 2 % för att det skulle vara något gyllene tal utan för att inflationen ska vara stabil och inte skena okontrollerat, typ Zimbabwe-dollar. Cryptovalutor är ju annars ett utmärkt exempel hur det ser ut med extremt hög volatilitet. Jag förstår att många tycker att det är roligt att spekulera i cryptovalutor och att det för en hel del har varit historiskt lönsamt men jag hade då inte önskat att ett sådant finansiellt system styrde samhällsekonomin.
Varför har man då valt 2% och inte 1? Jo för att inflationen råkade vara 2% när man beslutade om det. Anledningen Riksbanken har positiva inflationsmål är för att de (och många ekonomer) anser att inflation behövs för att öka konsumption, jag (och många ekonomer) håller inte med. Jämförelsen med krypto har inget att göra med eventuell spekulering kring valutorna, snarare att de är uppbyggda utan tanke på inflation. Med ett system likt det btc har skulle det aldrig kunna uppkomma en situation likt Zimbabwe.
Min poäng från början var helt enkelt att man inte kan dra några slutsatser från enbart en låg ränta och inte heller inflation är bevis på en sund ekonomi
Ja, 2%:s målet är säkert inte optimalt. Däremot är ett mål bättre än inget mål alls. (tror jag

)