• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Filosofiska tråden - tråden med fler frågor än svar

Scipio

Patek
2-Faktor
Här tänker jag att vi kan prata om filosofiska frågor och sånt som står över allt konkret och materiellt, allt som det borde talas om innan man går till beslut som de gamla grekerna lärde oss, men som vi glömt bort i vår iver att skynda. Först ut är Jonna Bornemarks tal vid Riksmötet. Hon är professor i filosofi. Hennes tal väcker många tankar, för mig iaf.

 

Scipio

Patek
2-Faktor
Läser en artikel i ämnet i SvD om vårt individualistiska samhället där främst unga känner meningslöshet inför att sträva efter attribut på framgång.

”Kan jag känna mig lyckad om jag inte känner mening?” frågar Lance Cederström, leg psykoterapeut och existentiell terapeut, som tycker att sökandet efter kärleksfull mening – det som gör oss levande – underskattas idag.




En lyckad människa

”Att tjäna 100 miljoner inte lika briljant längre”​

Alexander Pärleros ligger bakom ”Framgångspodden”, Sveriges största intervjupodd.

Alexander Pärleros ligger bakom ”Framgångspodden”, Sveriges största intervjupodd. Foto: Malin Hoelstad
Vad är en lyckad människa? Psykoterpeuten Lance Cederström skönjer en allt skarpare uppdelning mellan lyckad och misslyckad. Entreprenören Alexander Pärleros har alltid sökt efter receptet på framgång.
Under strecket

Ellinor Skagegård
Uppdaterad 2020-12-05
Publicerad 2020-12-05


599642e9-cfb9-4ed9-928f-8e8c93cf9ff9

”Något hände” när Alexander Pärleros träffade den buddistiska munken Björn Natthiko Lindeblad 2016: ”Efter mitt möte med honom kände jag allt mer att jag ville ägna mitt liv åt att serva andra genom att göra det jag är bra på: att lyssna på och lyfta fram andra människor.”
Foto: Malin Hoelstad




b64aba6e-1b84-4a1b-8738-d32239e9c20e

”Kan jag känna mig lyckad om jag inte känner mening?” frågar Lance Cederström, leg psykoterapeut och existentiell terapeut, som tycker att sökandet efter kärleksfull mening – det som gör oss levande – underskattas idag.
Foto: Mårten Levin



Klockan på Framgångsakademins webbplats tickar ner och plötsligt syns en kostymklädd Alexander Pärleros i rutan. ”Du som stannar kvar kommer att få en möjlighet som aldrig kommer att komma igen. Jag lovar, det här kan verkligen förändra ditt liv.”
Alexander Pärleros är influencer och entreprenör och driver Sveriges största intervjupodd, ”Framgångspodden”. I den har han gjort drygt 500 intervjuer med personer som han anser vara framgångsrika. I början av november var det premiär för hans nya satsning ”Framgångsakademin”, en serie webinarier som han beskriver som ”ett Netflix för kurser” inom självutveckling. Bland föreläsarna finns Elaine Eksvärd, Henrik Fexeus och Mattias Ribbing.
− En lyckad människa skulle jag säga är en person som är orsaken till andra människors lycka, säger Alexander Pärleros när jag når honom över telefon.

Jag blev som ett litet lamm: mer lugn i tonen och underlägsen.

Men så har det inte alltid låtit. I sin bok ”Framgångsboken. Mina nycklar till ett lyckligare och rikare liv”, har han berättat om hur han övergavs av sin pappa som tvååring, och hur han i tonåren bodde i fosterhem.
Att få bekräftelse för synliga framgångar blev viktigt för att känna värde.
− När jag jobbade som säljare var mina mål framförallt ekonomiska. Att ha mycket pengar och kunna visa upp det genom fina bilar och klockor. Och jag vet att jag visade större respekt för människor som hade mycket pengar. Jag blev som ett litet lamm: mer lugn i tonen och underlägsen.


Ja, vad innebär det egentligen att vara en lyckad människa 2020? Svaren är förmodligen lika många som det finns människor, och skiljer sig åt beroende på faktorer som klass, ålder och kultur. Men det finns ändå konstanta inslag. I forskningstermer kanske begreppet lyckad bäst kan likställas med ”social status”, det vill säga vilken status vi har i andra människors ögon. Här ingår faktorer som yrke, inkomst, boende, civilstånd, utseende och fritidsintressen.
− Särskilt vårt yrke och yrkets status säger mycket om vår placering i den sociala hierarkin, säger Ylva Ulfsdotter Eriksson som är doktor i sociologi vid Göteborgs universitet och forskar på just yrkesstatus.

I och med att de ekonomiska klyftorna ökar är det rimligt att anta att den sociala ojämlikheten också ökar.

Vad som anses vara högstatusjobb innefattar ofta hög lön, lång utbildning och någon typ av makt eller inflytande i samhället. Läkare brukar ligga i topp, följt av vd och advokat. Låg status däremot är ofta yrken med låga kvalifikationer och låga löner. Denna rangordning är enligt Ylva Ulfsdotter Eriksson ett mycket stabilt fenomen som knappt förändrats över tid. Men även om trappstegen varit närmast statiska under flera decennier kan hon se en förändring i samhället som kan påverka hur stora glappen mellan stegen i rangordningen är.
− Man brukar säga att en vd på 1980-talet hade fem gånger en arbetares lön, idag är det 20 gånger mer. I och med att de ekonomiska klyftorna ökar, är det rimligt att anta att den sociala ojämlikheten också ökar. Att gapet blir mycket större mellan de som har möjlighet att förverkliga sig på en rad olika sätt, gentemot de som inte har det. Vilket påverkar vår sociala status.
Synen på om vi är lyckade eller inte, påverkar oss mer än vi kanske tror. Exempelvis visar Folkhälsomyndighetens folkhälsorapport att varje steg nedåt i den sociala hierarkin – vare sig det handlar om yrke, inkomst eller utbildning - också innebär sämre hälsa. I en ny avhandling från Umeå universitet hittade man samband mellan hög social status i skolan och god hälsa. Detta undersöktes genom en skala där ungdomarna själva fick skatta sin status och sin hälsa.
Nyckeln till människors framgång är ett ständigt aktuellt ämne, både för entreprenörer som Alexander Pärleros och inom forskningen. I ”Framgångsfaktorn som skapar vinnarna” (2008) drev den amerikanska journalisten Malcolm Gladwell tesen om 10 000-timmarsregeln: att det krävs 10 000 timmars övning för att bli riktigt bra på något. Han fick sedan kritik från K. Anders Ericsson, forskaren bakom uppgiften, som menade att Gladwell förenklat det hela.

Det som Trump står för bygger mycket på ”to kill or to be killed”.

Men Gladwell lyfte också fram en rad andra faktorer, betydligt svårare för individen att själv rå över. Som att personer födda tidigt på året tenderade att ha mycket större chans att lyckas, särskilt inom idrotten. Helt enkelt eftersom de varit mer fysiskt mogna när de första gallringarna skett i barndomen. Andra studier har visat att längd och lön korrelerar, och att såväl längd som BMI har samband med socioekonomisk status. Och det är bara några av de exempel som visar att vi har olika möjligheter att bli framgångsrika. Ett slags summa av Gladwells bok kan sägas vara den så kallade Matteuseffekten: den som har, han ska få i överflöd, den som inte har, han ska förlora det han har.
Lance Cederström är leg psykoterapeut och existentiell terapeut. Han tycker sig tydligt kunna se att det blivit en allt skarpare uppdelning mellan vinnare och förlorare, mellan att vara lyckad och misslyckad.
− Det som Trump står för och den ideologi som ligger bakom det, vilket har fått allt större genomslag, bygger mycket på ”to kill or to be killed”. Antingen är du ovanpå eller under. Antingen syns du eller så anses du vara osynlig.



Han sätter begreppet ”lyckad” i ett snabbt historiskt och kulturellt perspektiv. En lyckad person kan ha varit en martyr som fått dö för sin tro, en krigare som dött i strid eller någon som uppnått djup andlighet.
I dag, menar Lance Cederström, lever vi i ett individualistiskt samhälle som likställer framgång med framför allt materiella värden, och som säger åt oss att vi måste sträva efter just denna ”framgång” samt att det är upp till var och en om vi kan nå denna framgång eller inte. Lyckas vi inte stämplas vi som ”misslyckade”.

Personerna som tjänat 100 miljoner blev inte lika briljanta, jag kände inte samma underkastelse.

− Men det är ett väldigt grymt och ansvarslöst synsätt mot människor. Att det är ett sådant otroligt ideologiskt tryck på vad det innebär att vara lyckad är ju en plåga framför allt för yngre människor. En mängd värderingar och antaganden om framgång pressas på människor, och gör det svårare att finna sin väg i livet. Att finna vad som känns sant och ger verklig mening.
Just känslan av mening är något som ofta brukar lyftas fram när vi talar om vad som ett gott liv. Få skulle nog säga att en person med statusjobb, stor familj och tjusigt fritidshus men som inte känner mening med tillvaron bortom materiell status är lyckad.
− Kan jag känna mig lyckad om jag inte känner mening? Jag tror att sökandet efter kärleksfull mening och att förverkliga denna mening är det som utmärker oss människor och gör oss levande. Men jag upplever att det underskattas väldigt mycket idag, säger Lance Cederström.
2019 talade Alexander Pärleros om att ”utvecklas man inte så avvecklas man”. Så skulle han inte uttrycka sig idag.


2019 talade Alexander Pärleros om att ”utvecklas man inte så avvecklas man”. Så skulle han inte uttrycka sig idag. Foto: Malin Hoelstad


För Alexander Pärleros kom förändringen i hur han såg på framgång då han mötte den före detta Aga-chefen Björn Natthiko Lindeblad, som länge var buddistmunk, 2016.
− Något hände där. Personerna som tjänat 100 miljoner blev inte lika briljanta i mina ögon, jag kände inte samma underkastelse. Man brukar ju säga att man kan äga saker men att det kan bli tvärtom, att sakerna äger en själv. Efter mitt möte med honom kände jag allt mer att jag ville ägna mitt liv åt att serva andra genom att göra det jag är bra på: att lyssna på och lyfta fram andra människor.
Men även efter mötet med den före dette chefen som länge var buddistmunk har det kommit kritik mot Alexander Pärleros framgångsretorik. Bland annat lyfte SvD:s Adam Svanell i sin bok ”Anonyma prestationister” upp Framgångspodden som ett exempel på prestationism, djupt genomsyrad av den amerikanska idealet om att om vi alla kan uppnå våra drömmar, bara vi kämpar tillräckligt hårt.
I mars 2019 talade Alexander Pärleros och inspirationsföreläsaren Christer Olsson om att ”utvecklas man inte så avvecklas man”.
Vad menar ni med det, är man en alltså misslyckad människa om man inte utvecklas?
− Avvecklas är ett starkt ord och, nej jag skulle inte säga så i dag. Jag håller med om att det är tufft med prestationsångesten vi känner hela tiden, inte minst genom sociala medier. Man tittar hela tiden på andra människor och vad man än har åstadkommit så känner man att det är för lite.
Kanske kan svängningen ses som en indikation på att empatisk förmåga numera ses som en konkurrensfördel hos många företag, en egenskap som kan gynna oss i vår strävan att bli lyckade människor.
 
Senast ändrad:

phyx

Omega
Att vara lyckad är lika diversifierat som antal individer i samhället. Ordet lyckad har nått relativistiska höjder. Att vara lyckad är som i texten, vad individen väljer att bekräfta sig med. Dvs. Jag kan känna mig lyckad när jag uppnått min utbildning, ellee när jag bildat familj, eller när jag är guild ledare för Sveriges största guild i WoW.

Eftersom jag anser att det inte finns någon objektiv sanning kring vad livets syfte är, så är syftet vad man gör det till. Vandrar man längs sitt egna syfte växer den lyckade känslan.
 

Dr. D

Patek
2-Faktor
Att vara lyckad är lika diversifierat som antal individer i samhället. Ordet lyckad har nått relativistiska höjder. Att vara lyckad är som i texten, vad individen väljer att bekräfta sig med. Dvs. Jag kan känna mig lyckad när jag uppnått min utbildning, ellee när jag bildat familj, eller när jag är guild ledare för Sveriges största guild i WoW.

Eftersom jag anser att det inte finns någon objektiv sanning kring vad livets syfte är, så är syftet vad man gör det till. Vandrar man längs sitt egna syfte växer den lyckade känslan.
Bra tråd i dessa tider. Mitt första bidrag är två
av flera favoritavsnitt av filosofiska rummet, finns fler om någon missat programmet.


 

Dr. D

Patek
2-Faktor
Här tänker jag att vi kan prata om filosofiska frågor och sånt som står över allt konkret och materiellt, allt som det borde talas om innan man går till beslut som de gamla grekerna lärde oss, men som vi glömt bort i vår iver att skynda. Först ut är Jonna Bornemarks tal vid Riksmötet. Hon är professor i filosofi. Hennes tal väcker många tankar, för mig iaf.

Efter jag läste boken Stå Fast av Svend Brinkmann så öppnades dörren på glänt till de vi idag kallar stoikerna.
Ett gäng greker som för tvåtusen år sedan insåg att allt en gång kommer dö och att det bästa vi kan göra av den insikten är att ta vara på tiden och stunden vi lever i nu. Inget modernt carpe diem utan med ett stoiskt lugn.
"Kyss dina barn god natt som om de vore döda imorgon bitti"
Känn på den en stund.
 

Entruv

Omega
Känns som denna tråd borde lyfta förr eller senare, så hoppar på i tid i hopp om att bli en lyckad forumprofil. Skämt åsido.

Som nämnts ovan är ju framgång fullkomligt subjektivt, även om det finns ett gäng kvaliteter vi brukar se hos "lyckade" personer. Det känns därför lite oklart att sträva mot ett allmänt stadie av framgång, eftersom det inte verkar existera. Det vettigaste man kan göra är väl i min vy att minimera den totala mängden lidande i världen, och på så vis ge alla (allt med ett centralt nervsystem) en så dräglig existens som möjligt. Denna hållning grundar sig dock i min grundsyn att livets är meningslöst och subjektivt, a la absurdisterna. So hey, just don't be a dick.
 

Scipio

Patek
2-Faktor
I perspektivet digitalt producerad musik kan det passa med att hylla en 250-åring, Ludwig van Beethoven. Musik har berört oss på djupet sedan urminnes tider och gör så än idag. Det finns mycket bra musik, både äldre och nyare som speglar sin samtid. När börsmäklaren ser förändringar på marknaden, har den redan uttryckts av en konstnär. När vi som lever i nuet ser förändringen, har den ofta redan passerat både konstnären och börsmäklaren.

Itzhak Perlman – Beethoven: Violin Concerto (with Daniel Barenboim, Berliner Philharmoniker)​



 
Senast ändrad:

Scipio

Patek
2-Faktor

När man skriver att något ska handla om något filosofiskt så är nog tanken att det ska rymma det som en människa förmår att tänka, ensam eller tillsammans med andra. Jag ser ändå det andliga som en väg ut till det gränslösa tänkandet, långt bortom vår egna förmåga. Därför tycker jag att den här artikeln från SvD passar in här. Det andliga har vi människor levt med sen vi bildades. Det är egentligen bara det senaste halvseklet som vi ersatt vårt förhållande till någon form av relation till något likt Gud, med att söka efter något som ersätter den relationen. Ibland hittar vi inget som ersätter det förhållandet. Det gör oss till lätta offer. Många blir vilsna. Vi förstår inte. Det rika livet är i oss och utifrån och in. Därför är det så viktigt att vårda den trädgården. Vi tycker något, i stället för att känna med hjärta och hjärna. Det ser ut som att sökandet efter något mer hållbart än en skjorta av ett visst märke, ökar.

Prästen Olle Carlsson: ”Livet är aldrig kört”​

b8c3f34d-b911-47fd-9fd2-6a230d789f8c

Prästen Olle Carlsson ligger bakom en av landets mest välbesökta församlingar. Men det fanns en mörk period då väldigt lite tydde på att han skulle stå här idag.
Text: Elin Liljero Eriksson - 10 december 2020


25c70819-1d9f-445b-a200-d29fbdeae907

Foto: Rickard L Eriksson

1358a560-e945-4200-a75a-4027546ec930

Foto: Rickard L Eriksson


Mars, 2020. Pandemin är i sin linda när prästen Olle Carlsson bjuder in till gudstjänst i Eric Ericsonhallen, före detta Skeppsholmskyrkan. Bland de hundratal som samlats märks näringslivstoppar, publicister, kulturprofiler, artister och tilltufsade stockholmare.
Olle Carlsson har varit med om det förut. Som inte helt okontroversiell präst i Katarina församling ligger han bakom de populära Katarina- och Allhelgonamässorna där det varit svårt att få plats i bänkraderna. Under sina tio år som kyrkoherde för de två Södermalmskyrkorna ledde Olle Carlsson Sveriges mest välbesökta svenskkyrkliga församling tills han slutade förra året.

– Det finns en andlig hemlöshet i den här stan. Ett uppdämt behov, säger han och kisar mot solen när vi möts vid Skeppsholmsbron en decemberförmiddag. Det märks bland alla övningar folk sysslar med; mindfulness, yoga, meditation ... allt är uttryck för det. Alla har det behovet, vare sig man är materiellt lyckad eller inte.
Initiativet som inleddes den där marskvällen fick namnet Kontempel – en ideell förening och en andlig mötesplats i hjärtat av Stockholm. I styrelsen finns bland andra Anna Takanen, tidigare teaterchef på Stadsteatern, Gerhard Bley, vd för Kavli och tidigare Mannheimer Swartling-delägaren Per Josefson, jazzsångerskan Isabella Lundgren och trubaduren Stefan Sundström.
– Det är många urbana sekulariserade stockholmare som hittar hit, de flesta har ingen kristen bakgrund.


25c70819-1d9f-445b-a200-d29fbdeae907

Foto: Rickard L Eriksson

Vad är det som gör att han lockar så många? Är inte Sverige så sekulariserat som vi tror?
– Det är sekulariserat i den bemärkelsen att vi inte har några kollektiva riter. Advent och julen har ju varit det tidigare. Gamla Fader vår-bönen är kanske den sista reminiscens alla kunde. Men även om vi inte har samma kollektiva uttryck för vårt andliga behov, återstår ändå behovet. Jag tror att det är detta vi fångar upp.
Så Gud är inte död?
– Gud är i allra högsta grad levande, däremot inte bilderna av Gud. Ett problem är att man blandar ihop Gud med organiserad religion. Man förknippar det med ett sätt att vara. Det är en tröskel som gör att man tycker att det är en främmande värld att söka sig till. För mig har det varit viktigt att hyvla ner de där trösklarna. För jag tror att alla, när det väl kommer till kritan, anar att det finns något mer och större än detta.
Öppenheten och respekten för människans eget sökande verkar ha varit nyckeln. Kanske för att Olles egen livsväg inte varit spikrak. Uppvuxen i pingstkyrklig familj i Hudiksvall flyttade han till Stockholm som åttaåring. Under en språkresa i tonåren fick han en stark upplevelse av Jesus. Som färdigutbildad präst kom han så småningom att utarbeta det välkända tolvstegsprogrammet för missbrukare. Men bakom fasaden utvecklade han själv en alkoholproblematik. Något som eskalerade när hans tioåriga äktenskap sprack vid 31 års ålder och han förlorade vårdnaden om barnen. Kort därefter fick Olle Carlsson barn med två olika kvinnor, samtidigt.
– Jag sjönk ner i alkoholmissbruk och fick en djup depression. Det var som att mitt liv tog slut, mänskligt sätt att döma var det färdigt.
Inte förrän julen 1994, efter flera misslyckade försök till avgiftning, lades han in på Huddinge sjukhus och vägen till nykterhet påbörjades.
– När jag ser tillbaka på den tragiska perioden är det förunderligt att jag nu lever det liv jag drömt om. Men ur det trasigaste kan Gud skapa något vackert. Och utan den mörka klangbottnen hade jag aldrig varit den jag är idag. Kanske är det därför jag har ganska lätt för att möta människor som tror livet är kört. Det är aldrig kört.

1358a560-e945-4200-a75a-4027546ec930

Foto: Rickard L Eriksson

Söker sig fler till kyrkan just nu?
– Ja, absolut. Hade vi kunnat mötas fysiskt nu hade kyrkorna varit fulla, så har det alltid varit i kristider. Det är ett tecken på att vi inte har kontakt med en bit inom oss själva.
Kan pandemin föra med sig något gott ur det avseendet?
– Det här året har skapat en ganska djup reva i vår västerländska livsstil, vilket gör att det finns en fin öppning till djupskiktet inom oss själva. I slutändan kommer vi ju lämna allt vi byggt upp här i livet, en del är där redan nu. Så ja, det är möjligt att pandemins konsekvenser kan öppna upp till ett rikare liv för många av oss. Den stora nyckeln är att vårda de andliga rutinerna även när livet rullar på.
Hur gör man det?
– För det första tror jag att relationer är avgörande för att kunna hålla rutiner. Våra dagliga morgonsamlingar med Kontempel har varit ett sätt att få människor att vandra i livet tillsammans. Sedan: be. De flesta ber utan att de tänker på det genom det inre samtalet vi ofta har. Bli medveten om det där samtalet och visualisera att det kanske är Gud du pratar med. Tänk om det är det? Det tror jag. Själv skulle jag aldrig klara mig om jag inte fick prata med Gud om dagarna.
Vi promenerar mot Jakobs kyrka, där man serverar fika till människor som har det svårt. De verksamma i kyrkan skiner upp när de ser Olle Carlsson.
– Att göra något som är totalt osjälviskt är också läkande, säger han och sjunker ner i en av kyrkbänkarna. Jag minns flyktingkrisen 2015. Tillsammans med Stockholms moské jobbade vi praktiskt och tog emot två tredjedelar av Stockholms transitflyktingar. Flera hundra volontärer kom, alla ville hjälpa till. Det var den lyckligaste tiden i deras liv.
Ovissheten som alla lever med idag kan skapa oro och dödsångest – hur ska man hantera det?
– Jag tror det är viktigt att bryta isolering och samtala med någon, även om det måste ske digitalt. Sedan är Sinnesbönen fantastisk, säger han och sluter ögonen: ’Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.’ Paradoxen i den bönen är kanske den viktigaste hemligheten vi kan lära oss för att växa andligt och mänskligt. Och nu, mer än någonsin, bör vi påminnas om psalmen Blott en dag – vi kan inte göra mer än att ta en dag i sänder.

OLLE CARLSSON​

Ålder: 65.
Yrke: Präst i Svenska kyrkan, författare och initiativtagare till Kontempel.
Familj: Fru och sju barn, två bonusbarn och sex barnbarn.
Bor: På Södermalm.
Bakgrund: Uppvuxen i Hudiksvall men flyttade till Stockholm vid 8 års ålder. Prästvigdes 1980 och är främst känd som Fryshusets första präst och som initiativtagare till Svenska kyrkans mest välbesökta gudstjänster, Allhelgonamässan och Katarinamässan. Han har också skrivit flera böcker om tro och andlighet.
 
Senast ändrad:

Scipio

Patek
2-Faktor
Filosofiskt och filosofiskt, men att försöka lära sig om kompositörer inom klassisk musik är ändå något som ger perspektiv, bara man inte hamnar i facket att se det som snobbism. I kväll klockan 18 sänder Konserthuset sin stora julkonsert. Den streamas via den här länken: https://www.konserthuset.se Mycket nöje! 😏

 

Scipio

Patek
2-Faktor
Så viktigt det är med kloka journalister som tänker själva och vill dela det med oss, inte för att styra utan för att ge kunskapsunderlag för våra egna reflektioner.

 

Scipio

Patek
2-Faktor
Starkt tal av Patti Smith. Det kände jag att jag vill dela för det når djupt och existentiellt. Sen att hon är berörd av en liten skolflickas vädjan till oss om att bevara naturen till de som ska leva av jorden efter oss är gripande.

 

marw

Panerai
2-Faktor
Oavsett livsåskådning och tro så kan jag verkligen rekommendera Allan Wallace som är en extremt intressant person. Han har i sitt 70 åriga liv kombinerat universitetsstudier och undervisning vid bland annat Stanford inom teoretisk fysik, religionshistoria och filosofi med ett liv i Tibet där han ägnat årtionden åt att studera tibetansk buddhism men också levt som munk i 14 år. Jag gillar honom skarpt och oavsett om man delar hans syn eller inte så är han extremt kunnig och intressant att lyssna till. Bjuder på en länk det finns massor.

 

Scipio

Patek
2-Faktor
Oavsett livsåskådning och tro så kan jag verkligen rekommendera Allan Wallace som är en extremt intressant person. Han har i sitt 70 åriga liv kombinerat universitetsstudier och undervisning vid bland annat Stanford inom teoretisk fysik, religionshistoria och filosofi med ett liv i Tibet där han ägnat årtionden åt att studera tibetansk buddhism men också levt som munk i 14 år. Jag gillar honom skarpt och oavsett om man delar hans syn eller inte så är han extremt kunnig och intressant att lyssna till. Bjuder på en länk det finns massor.

Tack, han är ny för mig.
 

theargonaut

Patek
Pledge Member
2-Faktor
Oavsett livsåskådning och tro så kan jag verkligen rekommendera Allan Wallace som är en extremt intressant person. Han har i sitt 70 åriga liv kombinerat universitetsstudier och undervisning vid bland annat Stanford inom teoretisk fysik, religionshistoria och filosofi med ett liv i Tibet där han ägnat årtionden åt att studera tibetansk buddhism men också levt som munk i 14 år. Jag gillar honom skarpt och oavsett om man delar hans syn eller inte så är han extremt kunnig och intressant att lyssna till. Bjuder på en länk det finns massor.

Bra snack, ny för mig med :)
 

Scipio

Patek
2-Faktor
Många hånar och förminskar Greta Thunberg mot bättre vetande. Just nu tittar jag på filmen Greta, intet öga är torrt. inte så mycket på grund av filmen, mer p.g.a. allt motstånd hon fått uppleva. Det är väl så världen är nu för tiden. Vi tycker mycket när vi egentligen borde förhålla oss neutrala och söka vetenskapens fakta, inte influensers eller alternativa mediers "fakta" som har en annan agenda än att bygga en framtid för de som lever efter oss.

 

Zhersz

Omega
Många hånar och förminskar Greta Thunberg mot bättre vetande. Just nu tittar jag på filmen Greta, intet öga är torrt. inte så mycket på grund av filmen, mer p.g.a. allt motstånd hon fått uppleva. Det är väl så världen är nu för tiden. Vi tycker mycket när vi egentligen borde förhålla oss neutrala och söka vetenskapens fakta, inte influensers eller alternativa mediers "fakta" som har en annan agenda än att bygga en framtid för de som lever efter oss.

Själv har jag en ganska ambivalent inställning till själva fenomenet Greta Thunberg. Håller med dig gällande att vi bör söka vetenskapens fakta men kan inte hjälpa att ändå få lite konspiratoriska tankar att det finns en risk för att verklighetsbilden blir konstruerad i de fall där stora ekonomiska intressen lyckas nässla sig in hos Greta rörelsen.

Nu har inte jag sett dokumentären, vilket jag nu skall ta tillfället i akt att göra, men det som bekymrar mig är att jag tror att Greta inte har en ensam bestämmanderätt kring vad hon får tycka och tänka och oavsett om det är föräldrarna, vänner eller främlingar som påverkar henne så är problemet att det är någon som antagligen gör det. Bortsett från hennes diagnoser så hade jag nog ändå varit lika "bekymrad" med bara hennes ålder i åtanke (trots numera 18år). Det jag helt enkelt vill få fram är att jag inte tror Greta själv styr narrativet.

Men jag vill gärna höra vad du tycker? :)
 

Scipio

Patek
2-Faktor
Själv har jag en ganska ambivalent inställning till själva fenomenet Greta Thunberg. Håller med dig gällande att vi bör söka vetenskapens fakta men kan inte hjälpa att ändå få lite konspiratoriska tankar att det finns en risk för att verklighetsbilden blir konstruerad i de fall där stora ekonomiska intressen lyckas nässla sig in hos Greta rörelsen.

Nu har inte jag sett dokumentären, vilket jag nu skall ta tillfället i akt att göra, men det som bekymrar mig är att jag tror att Greta inte har en ensam bestämmanderätt kring vad hon får tycka och tänka och oavsett om det är föräldrarna, vänner eller främlingar som påverkar henne så är problemet att det är någon som antagligen gör det. Bortsett från hennes diagnoser så hade jag nog ändå varit lika "bekymrad" med bara hennes ålder i åtanke (trots numera 18år). Det jag helt enkelt vill få fram är att jag inte tror Greta själv styr narrativet.

Men jag vill gärna höra vad du tycker? :)
Jag tycker inte om att tycka. Jag vill veta. :rolleyes: 😌:) Jag måste börja med att det är en lång film och att jag inte tittat färdigt än. Jag försöker ta in allt jag kan runt henne. T ex är jag nära vän med en som jobbat nära hennes mamma. Mamman är duktig på att promota sig och har samtidigt talang och kunskap nog för att underbygga det. Inget ont i det, men hon har säkert hjälpt sin dotter. Som filmen beskriver hade Greta en depression och träffade inte folk på 3 år, mer än sina närmaste. Depressionen är ett resultat av att hon förstod innebörden av klimatkrisen. Jag har förståelse för en sån reaktion. Hennes diagnos hjälper henne med att nörda ner sig och verkligen ta in. För Greta har det varit den enda vägen, den som nu blev. Ämnet berör henne så djupt och är så väsentligt. Hon kan inte göra något annat nu. Allt annat skulle ge känslan av att ignorera klimatkrisen, vilket inte går då det är en KRIS som måste lösas före allt annat. Hon är fast i sitt kall. Samtidigt är det terapeutiskt. Det ger henne tro och hopp, att kunna vara med och påverka. I filmen får man se att det är Greta själv som skriver sina tal. Hon har en nära relation med pappan när hon skriver, men han påverkar inte hennes ord- Han hjälper henne rent tekniskt med hur talet ska utföras för att få fram budskapet, att hon ska tala långsamt och att det är bättre att talet blir lite längre än att skynda på det genom att tala fortare. Som jag ser det talar hon med allvar och det är vad världen behöver höra. Hon talar utifrån fakta även om all forskning kan och ska diskuteras bland de lärda. Deras kunskap ska sen ut till oss för att vi ska lära oss mer, inte minst till politiker som fattar klimatavgörande beslut. Hennes röst, hennes budskap och hennes allvar är viktigt just nu. Jag kan inte se någon som kan säga det som måste sägas på ett bättre sätt än hon. Sen är det upp till oss att fortsätta den kampen för våra efterlevande. Finns det någon bakom som tjänar pengar har jag inga problem med det så länge syftet bygger på vetenskap och målet är det bästa för oss alla.
 
Senast ändrad:

Scipio

Patek
2-Faktor
Här handlar det om skam, det som berör oss så starkt. Det finns positiv skam och negativ. Skillnaden mellan skuld och skam är att skam inte kan kopplas till empati. Ett exempel är när någon känner inre skam och utåtagerar, d.v.s. söker upp andra som han/hon söker alla möjliga fel hos. Man flyttar alltså det egentliga problemet från sig själv till någon annan. Ett exempel som är vanligt är i sociala medier, där man attackerar någon annan därför att man själv inte förstår eller har tillräcklig förståelse för den andres sätt att tänka.


Skamkompassen är i det här fallet för att beskriva relationen mellan barn och föräldrar, men den är existensiell och kan därför att appliceras varsomhelst och närsomhelst, i vilket läge som helst. Beroende på situation kan vi reagera olika på vår känsla av skam, vi drar oss undan, vi attackerar självet, vi undviker någon/något eller attackerar andra.

För min egna del är det här svårt att förstå. Jag har helt enkelt inte tänkt i de här banorna. Därför tror jag att det är bra, om man tycker det är intressant, att lyssna kanske både 2 och 3 gånger på samma föreläsning som är 36 minuter lång.
Skärmavbild 2021-01-12 kl. 20.23.15.png
 
Senast ändrad:

Scipio

Patek
2-Faktor
- Du moderna man, du kommer aldrig att bli av med din oskuld. Inga kvinnor vill ha dig. Så sägs det i den här podden om moderna män. Vad säger ni om dagens män? Har vi problem?

 
Senast ändrad:

Scipio

Patek
2-Faktor
Den här tråden blev mer politik än filosofi.
Utveckla gärna. Jag ser det inte alls så. Kanske brändes inlägget om insels? Jag är inte politiskt aktiv och har ingen hemvist i något politiskt parti eller riktning, men jag är medveten om att nästan allt är politiskt. Är det så du menar, att alla inlägg som är av tankeväckande karaktär, kan tolkas om och göras till politik? Jag vill i alla fall inte gå så långt. Jag vill stanna i reflektionen av den enkla anledningen att så fort något blir politik, stannar det fria tänkandet upp. Förstör inte den fria tanken genom att sätta in den i ett fack.
 
Senast ändrad:

Scipio

Patek
2-Faktor
Tittade precis klart på en fin film om en same som blev känd i norr och i Japan på 70-talet, för sin sång, sitt sätt, sin inställning till naturen, för det hopp han gav utbefolkningar över hela välden och för sin konst som saknade tid, som är evig. Tänkvärd fler flera perspektiv.
 

Clark Kent

Patek
2-Faktor
Utveckla gärna. Jag ser det inte alls så. Kanske brändes inlägget om insels? Jag är inte politiskt aktiv och har ingen hemvist i något politiskt parti eller riktning, men jag är medveten om att nästan allt är politiskt. Är det så du menar, att alla inlägg som är av tankeväckande karaktär, kan tolkas om och göras till politik? Jag vill i alla fall inte gå så långt. Jag vill stanna i reflektionen av den enkla anledningen att så fort något blir politik, stannar det fria tänkandet upp. Förstör inte den fria tanken genom att sätta in den i ett fack.

Vilken genomvidrig sak att påstå att inlägget om insels brände! Menar du på något sätt att jag skulle tillhöra den kategorin eller hur ska jag tolka det?

Du sätter dig på väldigt höga hästar och det är tydligt att du vill ”utbilda" istället för att diskutera. Det blir extra tydligt när du skriver att du inte vill tycka, utan veta. Diametralt motsatsen vad som borde vara ledstjärnan i en tråd om filosofi men du har redan bestämt dig för vad som är den rätta läran.

Den fria tankens existerande eller inte, där har du i sådana fall ett frö till en intressant filosofisk diskussion men jag lämnar till andra att dissekera det.
 

Scipio

Patek
2-Faktor
Vilken genomvidrig sak att påstå att inlägget om insels brände! Menar du på något sätt att jag skulle tillhöra den kategorin eller hur ska jag tolka det?

Du sätter dig på väldigt höga hästar och det är tydligt att du vill ”utbilda" istället för att diskutera. Det blir extra tydligt när du skriver att du inte vill tycka, utan veta. Diametralt motsatsen vad som borde vara ledstjärnan i en tråd om filosofi men du har redan bestämt dig för vad som är den rätta läran.

Den fria tankens existerande eller inte, där har du i sådana fall ett frö till en intressant filosofisk diskussion men jag lämnar till andra att dissekera det.
Du missar hela tråden idé i din vrede. Det är tankarna i inläggen som det handlar om, att flytta fokus och se bortom t ex politik.
 

Scipio

Patek
2-Faktor
Jag missar ingenting. Riktigt illa att inte backa och be om ursäkt.
Jo, du missar hela känslan och du utgår ifrån att tråden är något den inte är. Reagera gärna på något av inläggen istället för att vara så utåtagerande. Podden om incels och utanförskap är bra och sorglig, men den saknar helhetsmönstret. Det blir mest en utsatthet utifrån kön, men det är i grunden ett samhällsproblem som brister i sin respekt när det förändras. Det finns inget att be om ursäkt för i det för det har aldrig funnit någon attack från min sida, bara en fråga som du tolkade på ditt sätt, vilket inte kan läggas över på mig. Ha en trevlig ton, engagerade dig i inläggens frågor och skriv dina reflektioner. Det är så den här tråden är tänkt att användas.
 

Clark Kent

Patek
2-Faktor
Jo, du missar hela känslan och du utgår ifrån att tråden är något den inte är. Reagera gärna på något av inläggen istället för att vara så utåtagerande. Podden om incels och utanförskap är bra och sorglig, men den saknar helhetsmönstret. Det blir mest en utsatthet utifrån kön, men det är i grunden ett samhällsproblem som brister i sin respekt när det förändras. Det finns inget att be om ursäkt för i det för det har aldrig funnit någon attack från min sida, bara en fråga som du tolkade på ditt sätt, vilket inte kan läggas över på mig. Ha en trevlig ton, engagerade dig i inläggens frågor och skriv dina reflektioner. Det är så den här tråden är tänkt att användas.

Jag tycker att reaktionen på ditt insinuanta inlägg inte kunde vara mycket tydligare. Så länge du inte ber om ursäkt har du och jag inget att diskutera varken här eller på övriga forumet. Men jag är å andra sidan inte direkt förvånad att du anser dig stå över det.
 

Zhersz

Omega
I början av veckan läste jag en artikel om ensamhet och hur ensamheten nu speciellt under pandemin har lett till att äldre människors psykiska hälsotillstånd blivit allt sämre. Samtidigt var det ett avsnitt i artikeln som tog upp ämnet kring den existensiella ensamheten hos de äldre och hur den i flera fall uttrycktes vara ”värre”.

Det diskuterades att de personer som var fysiskt ensamma mådde i mångt och mycket bättre än de som i jämförelse inte var ensamma men som kände sig som om de vore det.

Min tanke är då att om jag fötts som ensam människa på jorden, alltså den enda av mitt släkte. Tror ni man hade känt sig ensam då?
 

Scipio

Patek
2-Faktor
I början av veckan läste jag en artikel om ensamhet och hur ensamheten nu speciellt under pandemin har lett till att äldre människors psykiska hälsotillstånd blivit allt sämre. Samtidigt var det ett avsnitt i artikeln som tog upp ämnet kring den existensiella ensamheten hos de äldre och hur den i flera fall uttrycktes vara ”värre”.

Det diskuterades att de personer som var fysiskt ensamma mådde i mångt och mycket bättre än de som i jämförelse inte var ensamma men som kände sig som om de vore det.

Min tanke är då att om jag fötts som ensam människa på jorden, alltså den enda av mitt släkte. Tror ni man hade känt sig ensam då?
Titta gärna på Solens son här ovan. Han är ensam med renarna på fjället, men beskriver det som att han är ett med alla djur, växter, varje sten, varje djur. Han ser och känner sig som en del av naturen, som en fågel, fri. Just det inslaget är i början av filmen, där han undrade varför hans vingar inte växte ut. Jag tror ensamhet beror på i förhållande till vad/vem? Det är en bra fråga. Den är svår. Troligen är det bättre att söka gemenskap med bra böckers karaktärer än fysiskt destruktiva gäng i en fysiskt destruktiv verklighet. Vår känsla av att någonstans behövas, få vara till nytta, tror jag är fundamental. Den känslan kan vara svår att hitta om man inte får den naturligt via relationer och/eller arbete. För att göra det lättare för utstötta människor att komma in i någon gemenskap, måste vi i samhället ha en insikt om problemen vissa lever i och ha ett tolerant och öppet förhållningssätt så vi kan ta in dem.Tyvärr tror jag att ensamheten gör oss mindre mottagliga för att tillmötesgå andra som är i behov av sällskap. Vi mår som bäst, tror jag, när vi stöts och blöts mot varandra.
 
Senast ändrad:
Topp