En liten fundering såhär på fredag förmiddag innan det är dags för kneget.
På AW'n hos @ERIKSON URHANDEL för ett par veckor sedan var vi som bekant två lirare med Vacheron Constantin-kronografer där, något som börjar bli lite av en standard nu här på KS (nya dussinklockan!).
Hur som så uppstod en liten intressant diskussion med @JLW (fanatisk Rolex-dåre) angående "myten" kring ett varumärke kopplat till andrahandsvärden.
Som vi alla vet så är ju andrahandsvärdena på Rolex och Patek Philippe helt i en liga för sig om vi tittar listpris kontra begagnat-pris, jag pratar inte vintage, utan modernare sportklockor (tänk er 5- och 6-siffrig Rolex).
JLW påstod att han tyckte att det faktum att en VC-kronograf har ett andrahandsvärde som är enbart aningen högre än hälften av det svenska listpriset gjorde att klockan inte upplevdes som lika exklusiv, inte samma myt och lyx kring varumärket, även om de kanske ligger på en aningen högre nivå än Rolex vad gäller finishering och vad man väljer att satsa kulorna på.
Jag tycker att detta är en intressant frågeställning, om vi jämför en VC 49150 som listar 232000kr i Sverige och som säljs lätt begagnade här på KS för ca 125000kr med en typ Patek 5711 som är det extrema i andra ändan, dvs den kostar nästan mer än sitt listpris pga tillgängligheten - gör detta automatiskt PP'n mer attraktiv och exklusiv? Hur står sig en Sub-C i frågan, eller en BLNR? Detta är också två klockor som är en stensäker investering och som du trots nyköp hos AD nästan alltid kan få tillbaka en väldigt stor del av de pengar du lade ut för klockan. Blir dessa klockor trots att de kostar (listpris) en bråkdel av VC'n mer attraktiva?
Hur ställer vi oss till t.ex Omega? De har ju relativt sätt ett bra andrahandsvärde eftersom det går att få stora rabatter på det märket, är de exklusiva eller hamnar de direkt i skräp-facket eftersom det går att pruta så mycket på dem? Vad säger en inbiten Omega-fantast som @Undersköterskan om detta?
Lite intressant diskussion, på ett sätt är det ju trevligt att som nörd kunna pröva sjukt exklusiva ur utan att behöva betala i närheten av fullpris, men samtidigt kan jag hålla med om att det blir lite konstigt när man köpt en klocka för 125' fast den "egentligen" kostar 232'. Något börjar ju lukta gammal ost eller i alla fall kännas väldigt märkligt angående prissättningen, och det dödar lite känslan av den där yttersta exklusiviteten enligt mig - det blir ju lite samma sak med ädelmetallsklockor, där du också kan få tag i "begagnade" exemplar till en bråkdel av listpriset, även om den är svår att pruta på i butik här.
Med detta sagt är ju vi nördar en ytterst liten del av marknaden, å andra sidan är det ju mest vi som känner igen vad folk har för klockor på sig och huruvida de är äkta eller inte. Är detta något tillverkarna borde titta närmare på för att försöka öka exklusiviteten i deras varumärke? Jag menar, Omega som höjer priser, fixar nya boxar med fina tillbehör och dylikt borde ju snarare försöka strama åt de rabattsatser ALLA AD's lämnar på deras klockor bara man frågar.
God fredag!
På AW'n hos @ERIKSON URHANDEL för ett par veckor sedan var vi som bekant två lirare med Vacheron Constantin-kronografer där, något som börjar bli lite av en standard nu här på KS (nya dussinklockan!).
Hur som så uppstod en liten intressant diskussion med @JLW (fanatisk Rolex-dåre) angående "myten" kring ett varumärke kopplat till andrahandsvärden.
Som vi alla vet så är ju andrahandsvärdena på Rolex och Patek Philippe helt i en liga för sig om vi tittar listpris kontra begagnat-pris, jag pratar inte vintage, utan modernare sportklockor (tänk er 5- och 6-siffrig Rolex).
JLW påstod att han tyckte att det faktum att en VC-kronograf har ett andrahandsvärde som är enbart aningen högre än hälften av det svenska listpriset gjorde att klockan inte upplevdes som lika exklusiv, inte samma myt och lyx kring varumärket, även om de kanske ligger på en aningen högre nivå än Rolex vad gäller finishering och vad man väljer att satsa kulorna på.
Jag tycker att detta är en intressant frågeställning, om vi jämför en VC 49150 som listar 232000kr i Sverige och som säljs lätt begagnade här på KS för ca 125000kr med en typ Patek 5711 som är det extrema i andra ändan, dvs den kostar nästan mer än sitt listpris pga tillgängligheten - gör detta automatiskt PP'n mer attraktiv och exklusiv? Hur står sig en Sub-C i frågan, eller en BLNR? Detta är också två klockor som är en stensäker investering och som du trots nyköp hos AD nästan alltid kan få tillbaka en väldigt stor del av de pengar du lade ut för klockan. Blir dessa klockor trots att de kostar (listpris) en bråkdel av VC'n mer attraktiva?
Hur ställer vi oss till t.ex Omega? De har ju relativt sätt ett bra andrahandsvärde eftersom det går att få stora rabatter på det märket, är de exklusiva eller hamnar de direkt i skräp-facket eftersom det går att pruta så mycket på dem? Vad säger en inbiten Omega-fantast som @Undersköterskan om detta?
Lite intressant diskussion, på ett sätt är det ju trevligt att som nörd kunna pröva sjukt exklusiva ur utan att behöva betala i närheten av fullpris, men samtidigt kan jag hålla med om att det blir lite konstigt när man köpt en klocka för 125' fast den "egentligen" kostar 232'. Något börjar ju lukta gammal ost eller i alla fall kännas väldigt märkligt angående prissättningen, och det dödar lite känslan av den där yttersta exklusiviteten enligt mig - det blir ju lite samma sak med ädelmetallsklockor, där du också kan få tag i "begagnade" exemplar till en bråkdel av listpriset, även om den är svår att pruta på i butik här.
Med detta sagt är ju vi nördar en ytterst liten del av marknaden, å andra sidan är det ju mest vi som känner igen vad folk har för klockor på sig och huruvida de är äkta eller inte. Är detta något tillverkarna borde titta närmare på för att försöka öka exklusiviteten i deras varumärke? Jag menar, Omega som höjer priser, fixar nya boxar med fina tillbehör och dylikt borde ju snarare försöka strama åt de rabattsatser ALLA AD's lämnar på deras klockor bara man frågar.
God fredag!
