Jag kom i kontakt med klockor första gången som brådmogen tolvåring i mitten av åttiotalet. På baksidan av Time Magazines gättade omslag glittrade reklamen för Rolex Day-Date i kapp med Rothmans cigaretter. Drömmar om lyx och kändisskap men självklart en ouppnåelig utopi för en tolvåring, en dröm som temporärt stillades av en Day-Date i “helguld” inhandlad av en släkting i Asien.
Fast forward till millennieskiftet. Idogt surfande på klocksiter och klockforum, varav Axelssons Time To Talk var den virtuella bibeln, befäste ett mer genuint klockintresse där inte bara den mytomspunna lyxen kring Rolex var en faktor utan också armbandsurets historia och principen bakom ett mekaniskt urverk. IT-bubblan sprack och ett avgångsvederlag kom väl till pass. En vittavlad Omega Seamaster GMT (ref. 2538.20.00) inhandlades hos Åke Falk Urhandel.
Lyckan var i det närmaste total! Jag kunde inte slita blicken från min klocka, vågmönstret på tavlan, den knivskarpa texten, den snygga kontrasterande röda GMT-visaren, den kraftiga lumen och inte minst, det lugnande taktfasta tickandet. Jag skulle aldrig äga en annan klocka.
Kombinationen av ungdomligt oförstånd och en fortsatt svag IT-bransch gjorde lyckan kortvarig. Bara några år senare hamnade Omegan på pantbank efter en längre tids arbetslöshet. Besvikelsen gnagde länge i själen men tog inte död på klockintresset. Begäret stillades temportärt med en Marcello C Nettuno 3 (ref. 2007).
Uret.se gör entré. Ekonomin är stabiliserad, arbetslöshet tillhör det förflutna. Ännu en vittavlad Omega inhandlas, en Aqua Terra (ref. 2503.33.00). Lyckoruset var inte lika starkt denna gång men jag var väldigt nöjd med köpet. Kontrasten mellan den vita tavlan och de blåa visarna och indexen var, och är skitsnygg. Glasbaksida, co-ax verk. Helt enkelt en klocka jag var extremt nöjd med! Men det var ingen Rolex…
Uret.se igen. En Oyster Perpetual (ref. 116000) denna gång. Lyckoruset var… väl inget lyckorus egentligen men det var en väldigt fin klocka. Helt flawless, uppdrag som att dra en varm kniv genom smör. En tavla som var snygg men ärligt talat sjukt svåravläst (tror den brukar benämnas Harley Davidson). 36 mm satt helt perfekt på mina ganska tunna handleder.
Och nu infann sig det riktiga i-landsproblemet. Nu hade jag två klockor, båda mekaniska. Båda dressare. Jag kunde bara bära en i taget. Och en stod alltid still. Jag borde såklart köpt mig en winder men valde att angripa problemet på ett annat sätt, jag skulle bli en OWG. Jag behövde en dykare och jag borde ha en IWC.
Omegan och Rolexen avyttrades till förmån för en IWC Aquatimer (ref. 3548-05). Inget direkt lyckorus utan bara nöjd över en bra klocka. Tills Tudor släppte Black Bay. IWC hamnade hos uretvintage.se och en Black Bay (ref. 79220R) inhandlades, ovanligt nog hos en AD, Krons. Nu infann sig faktiskt ett litet lyckorus. Black Bay är en ruskigt trevlig klocka som jag var och är mycket nöjd med. Men jag köpte den inte på länk. Och det var ingen Rolex…
40-årsdagen närmade sig, Uret.se igen, en TILL Oyster Perpetual men Blue Arabic denna gång. Och denna gången blev jag helt nöjd med tavlan. Och klockan är ju fortfarande lika bra som den förra. Snygg. Klassisk. Neutral. Tråkig? Så nu har jag en dykare och en dressare. Är det någon som kan räkna ut vad som händer nu? Jag kan bara bära en i taget. Och en står alltid still. Jag borde såklart köpa mig en winder…
Går det att stanna karusellen och kliva av? Går det att hitta EN klocka som ger exakt samma lyckokänsla som den första eller blir det bara ett tomt håglöst samlande i fortsättningen? Jag är sugen på Bulova Space Watch Re-Issue, IWC’s nya 40mm pilot, Hamilton Broadway som kommer på Basel. Men jag vill också sälja av rubbet och skaffa mig EN klocka. En fakking kvarts som aldrig står still. Typ Omega X-33 Skywalker.
Är det någon som har lyckats sälja av rubbet, bli en OWG och aldrig se tillbaka?
Fast forward till millennieskiftet. Idogt surfande på klocksiter och klockforum, varav Axelssons Time To Talk var den virtuella bibeln, befäste ett mer genuint klockintresse där inte bara den mytomspunna lyxen kring Rolex var en faktor utan också armbandsurets historia och principen bakom ett mekaniskt urverk. IT-bubblan sprack och ett avgångsvederlag kom väl till pass. En vittavlad Omega Seamaster GMT (ref. 2538.20.00) inhandlades hos Åke Falk Urhandel.
Lyckan var i det närmaste total! Jag kunde inte slita blicken från min klocka, vågmönstret på tavlan, den knivskarpa texten, den snygga kontrasterande röda GMT-visaren, den kraftiga lumen och inte minst, det lugnande taktfasta tickandet. Jag skulle aldrig äga en annan klocka.
Kombinationen av ungdomligt oförstånd och en fortsatt svag IT-bransch gjorde lyckan kortvarig. Bara några år senare hamnade Omegan på pantbank efter en längre tids arbetslöshet. Besvikelsen gnagde länge i själen men tog inte död på klockintresset. Begäret stillades temportärt med en Marcello C Nettuno 3 (ref. 2007).
Uret.se gör entré. Ekonomin är stabiliserad, arbetslöshet tillhör det förflutna. Ännu en vittavlad Omega inhandlas, en Aqua Terra (ref. 2503.33.00). Lyckoruset var inte lika starkt denna gång men jag var väldigt nöjd med köpet. Kontrasten mellan den vita tavlan och de blåa visarna och indexen var, och är skitsnygg. Glasbaksida, co-ax verk. Helt enkelt en klocka jag var extremt nöjd med! Men det var ingen Rolex…
Uret.se igen. En Oyster Perpetual (ref. 116000) denna gång. Lyckoruset var… väl inget lyckorus egentligen men det var en väldigt fin klocka. Helt flawless, uppdrag som att dra en varm kniv genom smör. En tavla som var snygg men ärligt talat sjukt svåravläst (tror den brukar benämnas Harley Davidson). 36 mm satt helt perfekt på mina ganska tunna handleder.
Och nu infann sig det riktiga i-landsproblemet. Nu hade jag två klockor, båda mekaniska. Båda dressare. Jag kunde bara bära en i taget. Och en stod alltid still. Jag borde såklart köpt mig en winder men valde att angripa problemet på ett annat sätt, jag skulle bli en OWG. Jag behövde en dykare och jag borde ha en IWC.
Omegan och Rolexen avyttrades till förmån för en IWC Aquatimer (ref. 3548-05). Inget direkt lyckorus utan bara nöjd över en bra klocka. Tills Tudor släppte Black Bay. IWC hamnade hos uretvintage.se och en Black Bay (ref. 79220R) inhandlades, ovanligt nog hos en AD, Krons. Nu infann sig faktiskt ett litet lyckorus. Black Bay är en ruskigt trevlig klocka som jag var och är mycket nöjd med. Men jag köpte den inte på länk. Och det var ingen Rolex…
40-årsdagen närmade sig, Uret.se igen, en TILL Oyster Perpetual men Blue Arabic denna gång. Och denna gången blev jag helt nöjd med tavlan. Och klockan är ju fortfarande lika bra som den förra. Snygg. Klassisk. Neutral. Tråkig? Så nu har jag en dykare och en dressare. Är det någon som kan räkna ut vad som händer nu? Jag kan bara bära en i taget. Och en står alltid still. Jag borde såklart köpa mig en winder…
Går det att stanna karusellen och kliva av? Går det att hitta EN klocka som ger exakt samma lyckokänsla som den första eller blir det bara ett tomt håglöst samlande i fortsättningen? Jag är sugen på Bulova Space Watch Re-Issue, IWC’s nya 40mm pilot, Hamilton Broadway som kommer på Basel. Men jag vill också sälja av rubbet och skaffa mig EN klocka. En fakking kvarts som aldrig står still. Typ Omega X-33 Skywalker.
Är det någon som har lyckats sälja av rubbet, bli en OWG och aldrig se tillbaka?
