I snart två veckor har jag varit lycklig ägare till detta fantastiska hantverk, så jag tänkte att jag kunde dela med mig av mina tankar och lite bilder.
Detta är min första klocka i denna prisklassen, och köpet kom hastigt på även om jag sedan länge är ett fan av märket. Jag har sedan innan en modell 9050 från GP som jag fick upp ögonen för när jag var på jakt efter en dressklocka.
Det finns mycket att säga om Girard-Perregaux. Ett gammalt anrikt märke från 1791(!) med många innovationer och tekniska framsteg i bagaget som fortfarande håller fanan högt. Den senaste innovationen var att de var först i världen med att utveckla en "constant force escapement" (vad det nu kan heta på svenska). En teknik som gör att ett automatverk kan få kraftigt förbättrad precision och power reserve samtidigt som priset sjunker och antal komponenter kraftigt reduceras. Sedan dess har åtminstone Zenith tagit efter och påbörjat ett försiktigt arbete med att få ut tekniken på marknaden med sin Defy Lab och efterkommande Inventor.
Trots att GP onekligen är riktiga tungviktare i branschen med ett rikt arv och en hög teknisk verkningshöjd så är de ändå inte särskilt eftertraktade, vilket gör att man kan komma över en ny Laureato för en relativt försiktig peng. Pristaggen som följde med min klocka med säger 10 100 EUR, men man kan utan vidare plocka upp en ny för 8 000 EUR. Min är dock begagnad och då kryper prislappen något ytterligare. Med det sagt så verkar det ändå vara ganska tunt på begagnatmarknaden! Jag skulle gissa att de som gillar GP köper och behåller i stor utsträckning. Eftersom det inte finns någon hype att tala om så hålls såklart köpare med spekulativa syften på avstånd.
I vilket fall så ser jag det som en chans att förvärva en klocka högt upp i hierarkin kvalitetsmässigt till en modest peng.
Tavlans underbara Clau-de-Paris är små pyramidformade toppar som tycks kunna ge oändligt med olika intryck och nyanser i olika ljusförhållanden. AR-behandlingen är helt fantastisk. Jag har ingen bild på det, men GP-loggan och indexen gör en ganska spektakulär reflex-show på plana ytor, något jag av misstag upptäckte i bilen häromdagen när jag väntade vid ett rödljus.
En het potatis när det kommer till modellen är förstås dess likheter med Audemars Piguet Royal Oak – och visst, ser man inte likheterna är man nog att betrakta som synsvag. Samtidigt tycker jag att skillnaderna är det som väger tyngst. Lägger man dem bredvid varann är skillnaderna det som gör att jag föll för modellen till att börja med. GP:n har ett betydligt rundare och mjukare intryck. De har självklart försökt rida på den våg Aquanauten, Royal Oaken och VC:s Overseas så otroligt framgångsrikt skapat, men jag vidhåller ändå att designen är deras egna. Många drar det gärna så långt som att säga att de stulit element, men då tycker jag dels att man bortser från historiken och dels att man drar ett anrikt bolag i smutsen i onödan.
(Lånad bild)
Inuti tickar ett in-house verk betecknat GP 3300, 28 800 bph med en power reserve på >46h (Girard-Perregaux är försiktiga med sina uttalanden, och jag har märkt att det är mer än så, utan att göra en noggrannare mätning), och verket är stötskyddat. Allt mycket smakfullt utsmyckat med diverse fasningar, blånerade skruvar, Perlée och allt vad det heter. Prestationsmässigt har jag en avvikelse på drygt +4 sekunder på en vecka, vilket är alldeles enastående.
Boetten är i stål och klassat till 100M, en utmärkt sportklocka som alltså faktiskt går att bada med (varför andra i klassen kallas sportklockor utan att klara av ett dopp från västkustens klippor är för mig helt obegripligt)! Till min stora glädje, skall nämnas. GP:n har redan använts flitigt i pool, hav och dusch. Verket är ynka 3,28mm högt och 26mm i diameter vilket såklart borgar för ett smäckert format på boetten som lätt går in under skjortärmen. 10mm hög och 38mm diameter för att vara precis. Perfekt för oss med något mindre handleder. 42mm modellen sitter gissningsvis bäst på handleder över 18cm i omkrets.
På tal om handleder så är armbandet mycket bekvämt. Smäckert och bekvämt. Det enda smolket i bägaren är låset som är lite för långt för att passa bra på de handleder denna mindre modell sannolikt hamnar på. Ett dubbelvikt lås med knappar för att öppna.
Sammantaget är det en fantastisk klocka. Du får en kvalitet som vida överstiger priset och med det en klocka som man faktiskt kan använda. Jag har ägnat många kvällar med att sitta och stirra på tavlan för att – utöver beundra hantverket – leta små fel eller brister, men utan att lyckas. Ingen annan klocka jag ägt har varit i närheten av perfekt, men jag kan inte för mitt liv hitta ett fel. Nu har jag aldrig ägt en Rolex som ju ofta är i samma prisklass vad gäller modeller med samma komplikationer, men jag sticker ändå ut hakan här och säger att detta är ett bättre köp ur alla aspekter – utom den ekonomiska!
Detta är min första klocka i denna prisklassen, och köpet kom hastigt på även om jag sedan länge är ett fan av märket. Jag har sedan innan en modell 9050 från GP som jag fick upp ögonen för när jag var på jakt efter en dressklocka.
Det finns mycket att säga om Girard-Perregaux. Ett gammalt anrikt märke från 1791(!) med många innovationer och tekniska framsteg i bagaget som fortfarande håller fanan högt. Den senaste innovationen var att de var först i världen med att utveckla en "constant force escapement" (vad det nu kan heta på svenska). En teknik som gör att ett automatverk kan få kraftigt förbättrad precision och power reserve samtidigt som priset sjunker och antal komponenter kraftigt reduceras. Sedan dess har åtminstone Zenith tagit efter och påbörjat ett försiktigt arbete med att få ut tekniken på marknaden med sin Defy Lab och efterkommande Inventor.
Trots att GP onekligen är riktiga tungviktare i branschen med ett rikt arv och en hög teknisk verkningshöjd så är de ändå inte särskilt eftertraktade, vilket gör att man kan komma över en ny Laureato för en relativt försiktig peng. Pristaggen som följde med min klocka med säger 10 100 EUR, men man kan utan vidare plocka upp en ny för 8 000 EUR. Min är dock begagnad och då kryper prislappen något ytterligare. Med det sagt så verkar det ändå vara ganska tunt på begagnatmarknaden! Jag skulle gissa att de som gillar GP köper och behåller i stor utsträckning. Eftersom det inte finns någon hype att tala om så hålls såklart köpare med spekulativa syften på avstånd.
I vilket fall så ser jag det som en chans att förvärva en klocka högt upp i hierarkin kvalitetsmässigt till en modest peng.
Tavlans underbara Clau-de-Paris är små pyramidformade toppar som tycks kunna ge oändligt med olika intryck och nyanser i olika ljusförhållanden. AR-behandlingen är helt fantastisk. Jag har ingen bild på det, men GP-loggan och indexen gör en ganska spektakulär reflex-show på plana ytor, något jag av misstag upptäckte i bilen häromdagen när jag väntade vid ett rödljus.
En het potatis när det kommer till modellen är förstås dess likheter med Audemars Piguet Royal Oak – och visst, ser man inte likheterna är man nog att betrakta som synsvag. Samtidigt tycker jag att skillnaderna är det som väger tyngst. Lägger man dem bredvid varann är skillnaderna det som gör att jag föll för modellen till att börja med. GP:n har ett betydligt rundare och mjukare intryck. De har självklart försökt rida på den våg Aquanauten, Royal Oaken och VC:s Overseas så otroligt framgångsrikt skapat, men jag vidhåller ändå att designen är deras egna. Många drar det gärna så långt som att säga att de stulit element, men då tycker jag dels att man bortser från historiken och dels att man drar ett anrikt bolag i smutsen i onödan.
(Lånad bild)
Inuti tickar ett in-house verk betecknat GP 3300, 28 800 bph med en power reserve på >46h (Girard-Perregaux är försiktiga med sina uttalanden, och jag har märkt att det är mer än så, utan att göra en noggrannare mätning), och verket är stötskyddat. Allt mycket smakfullt utsmyckat med diverse fasningar, blånerade skruvar, Perlée och allt vad det heter. Prestationsmässigt har jag en avvikelse på drygt +4 sekunder på en vecka, vilket är alldeles enastående.
Boetten är i stål och klassat till 100M, en utmärkt sportklocka som alltså faktiskt går att bada med (varför andra i klassen kallas sportklockor utan att klara av ett dopp från västkustens klippor är för mig helt obegripligt)! Till min stora glädje, skall nämnas. GP:n har redan använts flitigt i pool, hav och dusch. Verket är ynka 3,28mm högt och 26mm i diameter vilket såklart borgar för ett smäckert format på boetten som lätt går in under skjortärmen. 10mm hög och 38mm diameter för att vara precis. Perfekt för oss med något mindre handleder. 42mm modellen sitter gissningsvis bäst på handleder över 18cm i omkrets.
På tal om handleder så är armbandet mycket bekvämt. Smäckert och bekvämt. Det enda smolket i bägaren är låset som är lite för långt för att passa bra på de handleder denna mindre modell sannolikt hamnar på. Ett dubbelvikt lås med knappar för att öppna.
Sammantaget är det en fantastisk klocka. Du får en kvalitet som vida överstiger priset och med det en klocka som man faktiskt kan använda. Jag har ägnat många kvällar med att sitta och stirra på tavlan för att – utöver beundra hantverket – leta små fel eller brister, men utan att lyckas. Ingen annan klocka jag ägt har varit i närheten av perfekt, men jag kan inte för mitt liv hitta ett fel. Nu har jag aldrig ägt en Rolex som ju ofta är i samma prisklass vad gäller modeller med samma komplikationer, men jag sticker ändå ut hakan här och säger att detta är ett bättre köp ur alla aspekter – utom den ekonomiska!
Senast ändrad:
