Spindel
KS vulkanolog på Island
Så hår mycket
Bilden är tagen med en Panasonic Lumix G6 μ4/3 spegellös kamera med ett 20 mm f 1,7 fast objektiv och 60 sekunder slutartid vid ISO 800 (därav allt brus).
Visarna är inte radium, då de är bytta för cirka 11 månader sedan. De är någon mer konventionell (enligt modern standard) fosforlume som laddas med ljus (dock djävligt dåliga då jag misstänker att de legat på en lagerhylla i cirka 40 år innan de hamnade i klockan).
Men ska vi backa bandet lite och snacka radium först.
Radium är ett radioaktivt grundämne med atomnummer 88 och den kemiska beteckningen Ra. Radium förekommer naturligt i huvudsak i Uranmalm som sönderfaller då Uran först sönderfaller till grundämnet Torium som i sin tur sönderfaller till Radium. Radiums halveringstid (alltås tiden tills halva möngden ursprungligt radium finns kvar) är cirka 1 600 år. Vid det radioaktiva sönderfallet av den vanligaste isotopen (som återfinns i urtavlor) är dels alfastrålning (en helium jon avges) och gammastrålning (den mest energirika typen av elektromagnetisk strålning). Alfastrålningen är inte särskilt genomträngande och stoppas av läderhuden på en människa men kan vara problematisk om den sker inne i kroppen då alfapartiklarna på grund av sin massa är oerhört energirika, gammastrålningen däremot går genom det mesta och det krävs rejält med t ex bly för att absorbera denna, som tur är är mängden radium i de flesta klockor inte så stor vilket gör det farligare att flyga 5 timmar på marschhöjd med ett trafikflygplan då och då än att bära en radiumklocka. Som sönderfalls produkt blidar radium framför allt den radioaktiva gasen Radon som folk här säkert hört talas om, då detta är en gas andas den lätt in och sönderfaller denna i lungorna kan skador uppstå.
Men om Radium nu har en halveringstid på 1 600 år varför slutar då radiumklockor att lysa efter ett tag (eller lyser mycket svagt)?
Förklaringen till detta är att, till skillnad från t ex Cesium, avger inte Radium i sig synligt ljus. På t ex urtavlor med radium blandas radiumet med andra ämnen, som när de utsätts för radioaktiv strålning avger ljus. En av de vanligaste sådana ämnena i klockor var zinksulfid. Med tidens tand och även på grund av den radioaktiva strålningen bryts zinksulfidens kristallstruktur ned och ljuset från den mattas. Radiumet kommer däremot fortsätta stråla i tusentals år till.
Men hur är det nu då med den första bilden i tråden är lumen (förutom visarna) helt död?
Nej det är den inte, bara oerhört svag så svag att man måste veta vad man skall titta efter. Anledningen till att jag försökte fånga den på bild är att jag nån gång gått upp mitt i natten och tyckt mig skönja den (men mycket svagt) med bara ögat då jag varit helt tillvänjd till mörkret.
Vi börjar med att titta på en bild tagen tidigare idag då det var ljust.
Till att börja ser man att urtavlan på denna klocka är i bedrövligt skick, detta är arvegods och vid nåt tillfälle har glaset lossnat och klockan blivit nedtryckt i en ficka/väska/vedflis vilket skadat urtavlan. Tittar man på indexet ser man att en del av ursprungsfärgen fortfarande sitter kvar t ex på 12 eller 0:an vid 10 men inte allt och det är i dåligt skick. Målade index sitter i övrigt på 12, 2, 4, 8 och 10.
Tittar man då igen på den översta bilden kan man skönja det som först förefaller vara grönt brus på bilden överensstämmer ganska bra med indexens placeringar.
Jag har sedan gjort en liten justering av kontrast, färgmättnad och ljusnivå på bilden (allt är gjort på iPaden då jag inte orkat starta datorn och använda ett riktigt verktyg, som troligen gjort allt detta bättre ). Efter denna justering syns det lite tydligare (jag sa tydligare inte tydligt) en sjuklig grön färg just över indexen.
Sedan kan jag även nämna att indexfärgen är lite utsmetad på tavlan och man ser att det lyser (svagt) på vissa ställen framför allt utmed kanterna på urtavlan vid de tilllfällen jag sett med bara ögat att det fortfarande glöder lite.
Får se om någon annan kan skönja det jag pratar om eller om det kräver ett särskilt öga i detta fall
Bilden är tagen med en Panasonic Lumix G6 μ4/3 spegellös kamera med ett 20 mm f 1,7 fast objektiv och 60 sekunder slutartid vid ISO 800 (därav allt brus).
Visarna är inte radium, då de är bytta för cirka 11 månader sedan. De är någon mer konventionell (enligt modern standard) fosforlume som laddas med ljus (dock djävligt dåliga då jag misstänker att de legat på en lagerhylla i cirka 40 år innan de hamnade i klockan).
Men ska vi backa bandet lite och snacka radium först.
Radium är ett radioaktivt grundämne med atomnummer 88 och den kemiska beteckningen Ra. Radium förekommer naturligt i huvudsak i Uranmalm som sönderfaller då Uran först sönderfaller till grundämnet Torium som i sin tur sönderfaller till Radium. Radiums halveringstid (alltås tiden tills halva möngden ursprungligt radium finns kvar) är cirka 1 600 år. Vid det radioaktiva sönderfallet av den vanligaste isotopen (som återfinns i urtavlor) är dels alfastrålning (en helium jon avges) och gammastrålning (den mest energirika typen av elektromagnetisk strålning). Alfastrålningen är inte särskilt genomträngande och stoppas av läderhuden på en människa men kan vara problematisk om den sker inne i kroppen då alfapartiklarna på grund av sin massa är oerhört energirika, gammastrålningen däremot går genom det mesta och det krävs rejält med t ex bly för att absorbera denna, som tur är är mängden radium i de flesta klockor inte så stor vilket gör det farligare att flyga 5 timmar på marschhöjd med ett trafikflygplan då och då än att bära en radiumklocka. Som sönderfalls produkt blidar radium framför allt den radioaktiva gasen Radon som folk här säkert hört talas om, då detta är en gas andas den lätt in och sönderfaller denna i lungorna kan skador uppstå.
Men om Radium nu har en halveringstid på 1 600 år varför slutar då radiumklockor att lysa efter ett tag (eller lyser mycket svagt)?
Förklaringen till detta är att, till skillnad från t ex Cesium, avger inte Radium i sig synligt ljus. På t ex urtavlor med radium blandas radiumet med andra ämnen, som när de utsätts för radioaktiv strålning avger ljus. En av de vanligaste sådana ämnena i klockor var zinksulfid. Med tidens tand och även på grund av den radioaktiva strålningen bryts zinksulfidens kristallstruktur ned och ljuset från den mattas. Radiumet kommer däremot fortsätta stråla i tusentals år till.
Men hur är det nu då med den första bilden i tråden är lumen (förutom visarna) helt död?
Nej det är den inte, bara oerhört svag så svag att man måste veta vad man skall titta efter. Anledningen till att jag försökte fånga den på bild är att jag nån gång gått upp mitt i natten och tyckt mig skönja den (men mycket svagt) med bara ögat då jag varit helt tillvänjd till mörkret.
Vi börjar med att titta på en bild tagen tidigare idag då det var ljust.
Till att börja ser man att urtavlan på denna klocka är i bedrövligt skick, detta är arvegods och vid nåt tillfälle har glaset lossnat och klockan blivit nedtryckt i en ficka/väska/vedflis vilket skadat urtavlan. Tittar man på indexet ser man att en del av ursprungsfärgen fortfarande sitter kvar t ex på 12 eller 0:an vid 10 men inte allt och det är i dåligt skick. Målade index sitter i övrigt på 12, 2, 4, 8 och 10.
Tittar man då igen på den översta bilden kan man skönja det som först förefaller vara grönt brus på bilden överensstämmer ganska bra med indexens placeringar.
Jag har sedan gjort en liten justering av kontrast, färgmättnad och ljusnivå på bilden (allt är gjort på iPaden då jag inte orkat starta datorn och använda ett riktigt verktyg, som troligen gjort allt detta bättre
). Efter denna justering syns det lite tydligare (jag sa tydligare inte tydligt) en sjuklig grön färg just över indexen.
Sedan kan jag även nämna att indexfärgen är lite utsmetad på tavlan och man ser att det lyser (svagt) på vissa ställen framför allt utmed kanterna på urtavlan vid de tilllfällen jag sett med bara ögat att det fortfarande glöder lite.
Får se om någon annan kan skönja det jag pratar om eller om det kräver ett särskilt öga i detta fall
