• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Hur snackade ni klockor pre-internet?

Smeden

Smeden

Silver
Friends Of KS
2-Faktor
Ni som var insnöade på klockor redan på 80- eller tidigt 90-tal, hur gick klocksnacket pre-internet?

Fanns det någon hobbytidning på svenska?

Samlades ni vid spottkoppen klockan ett på lördagar och gick en gemensam tur på Biblioteksgatan? :)

Jag tänder braskaminen och lägger ut kuddar i en halvcirkel på golvet runt öronlappsfåtöljen, medan ni minns tillbaka.
 
Kul tråd.

Fattar mig kort pga sena lr tidiga timmen.

Timslånga telefonsamtal X antal ggr i veckan med folk som inte bodde nära gällande vilka klockor som dykt upp de senaste dagarna. Skicka och reka. Muntliga beskrivningar eller från somliga a4 via snigelpost av klockor lagda på kopieringsmaskinen om man ville lyxa till det, men mer sällan. Kände man personen visste man hur muntliga skickbeskrivningen skulle tolkas och vad man fick hem ändå. Man förstod vad man menade och man lärde sig visualisera😄

Hembesök hos de få som inte bodde så långt ifrån och sedermera hänga i nybliven bekants relativt nystartade vintageklockbutik.
Men i Stockholm bodde nästan ingen på den tiden😐..

Nån särskild klockhobbytidning fanns inte vad jag vet i detta landet men annonser i antiktidningar fanns ju. Det gällde då vintageklockor ska sägas. Nya klockor ansågs inte som nåt riktigt klockintresse i de kretsarna jag kände till.

Så rullade det på med det ena upptåget galnare än det andra. Tg 195 på loppis för 50kr st för två eftersom de hade sprucket glas, osv i samma stil. Det var liknande man väntade på och som gav spänningen. Och sånt inträffade också inte alldeles sällan.

Så kom internet och Ebay på 90-talets senare hälft och det blev än galnare fast på annat sätt. PayPal fanns inte då och allt sådant var mycket komplicerat med money orders och de långsamma modemen fick stängas av och svalna och startas om när allt "hängde sig" ideligen. Vad gjorde det när amerikanerna var utsvultna på schweiziska armbandsur från 40 - 50-talet...

Möjliga ungdomssynder vad gäller det formella kan ha förekommit, minns inte så bra, förhoppningsvis preskriberade om så är men alltid sjyssta utbyten av klockor oavsett om det var med en kompis eller okänd person på andra sidan jorden som blev glad och nöjd.

Allt annat var otänkbart.
 
Senast ändrad:
Tack för kul inblick!

Själv var jag för ung för att ha vuxna intressen vid den här tiden. Ungdomssysslorna var inte så svåra att styra upp eller hitta före internet, eftersom det naturligt kretsade kring skolkamraterna och närområdet där man bodde.

Hur trillade folk in i intressen i allmänhet och klockor i synnerhet vid den tiden?

Jag tänker att den första nervkittlingen skedde på ungefär samma sätt nu som då, man ser en låda klockor på loppis, går förbi en klockbutik på stan, trillar över en annons. Lägger ihop ett och ett när man märker att man hajar till på de små signalerna.

Men att därifrån ta steget till nästa nivå, vilken nivå som helst, var började man leta? Hur googlade man på 80-talet? :)
 
För mig började det hemifrån allra först. Farsan åkte på auktioner på fritiden och vitrinskåp och väggar fylldes. Det var främst fickur och väggur som gällde då. Sen kom de externa kontakterna, oftast initierade av annonser i papperstidningar. Tyngre saker som armbandsur började figurera och så var missbruket igång. Senare kom också enstaka asiatiska objekt in som knappt existerat i ens medvetande förr. Det var mer kuriosa.

Nu har jag tagit mig ur det och har full kontroll över det anser jag. Kan rent av avstå långa perioder. Glömma alltihop och göra andra saker.

Nu är det nån annans tur att bikta sig.
 
Snackade inte så mycket klockor med någon innan internet, trodde typ jag var ensam i hela världen om intresset 🥴

Har dykt sen barnsben och fick upp intresset för klockor mitten 80-tal när jag läste diverse dykarblaskor,ville ha likadana som koolingarna på bilderna och i reklamen.
Suget blev inte direkt mindre när jag samtidigt råkade bli intresserad av undervattenslivet och knasiga Jacques Cousteau-dokumentärer där man kunde urskilja fräna klockor i VHS-blurret.

Utbudet på dykarur var dock sådär här hemma i svedala på den tiden.
Hade som tur var en handelsresande morbror (densamma som lärde mig dyka) som köpte mig sig diverse klockor från södra Europa som man fick ta del av.
Började i samma veva skruva av baklocken för att ta reda på hur mekaniken fungerade...sen var man fast i träsket.

Samma idag hundra år senare när jag tänker efter, bara mekaniska dykare som lockar. Det som ändrats en smula är väl att märke på tavlan inte är så viktigt.
 
Internet fanns ju faktiskt på åttiotalet och dessförinnan, men själva webläsaren gjorde entré först på tidigt nittiotal. Jag följde några nyhetsgrupper sporadiskt på sent åttiotal, och var tidigt ute med sökmotorn Alta Vista. Hittade Timezone 1994 (tror jag) på en Singapore-server (senare flyttad till USA). Då var man förnamn med varandra och det var en happening när det kom ett inlägg med en bild.
 
acce1999 skrev:
Internet fanns ju faktiskt på åttiotalet och dessförinnan, men själva webläsaren gjorde entré först på tidigt nittiotal. Jag följde några nyhetsgrupper sporadiskt på sent åttiotal, och var tidigt ute med sökmotorn Alta Vista. Hittade Timezone 1994 (tror jag) på en Singapore-server (senare flyttad till USA). Då var man förnamn med varandra och det var en happening när det kom ett inlägg med en bild.
Klicka för att se resterande...
Scanday!:woot:
 
Var rätt så ensam om mitt klockintresse på den tiden och hade inte någon (vad jag minns) att dela intresset med. Läste dock en en del böcker, snackade med lokala urmakare och lusläste varenda klockkatalog som jag kom över.
Jag ringde även olika urhandlare och bad dem posta mig kataloger från de lite mer "lyxigare märkena" då dessa inte fanns där jag bodde. Handlarna var mycket schyssta och jag fick oftast det som jag efterfrågade.
 
Man kollade i butiker och tipsade varandra om nya modeller som kommit. Allt ifrån Biblioteksgatan till Ur&Penn i Vällingby ;) En hel del inspiration kom ifrån reklamannonser i diverse tidningar. Men som med det mesta idag vs igår, det var betydligt mer sansat. Man köpte en klocka som man hade tills den gick sönder, möjligen hade man en i reserv + morfars avlagda. Intresset låg inte i att äga en massa som skulle värma hyllan. Det hade jag inte råd med då... Även om de flesta i min bekantskapskrets var intresserade och tyckte det var en cool status grej kan jag inte minnas att någon kallade sig samlare. OWG var normen ;)
 
Intressanta reflektioner fast det måste finnas fler?
Alla kan väl t.ex inte vara uppväxta i huvudstaden...🤔
 
Du måste logga in eller registrera dig för att svara här.
Tillbaka
Topp