Tänkte låta er följa med på mitt lilla hydromodprojekt.
Målet är att fylla min gula Casioak med vätska och i processen behålla den fullt fungerande.
Jag kommer att uppdatera den första posten kontinuerligt till jag är färdig. Så den blir ett monster.
Fröet till det här såddes för snart två år sen, och sedan dess har jag lite då och då gjort efterforskningar och studerat diverse projekt på Youtube, Reddit och Watchuseek. Jag har hittills inte hittat något som lyckats fullt ut med en ana-digi likt en Casioak. Men det kan väl inte vara så jävla svårt?!
Vätska
Anledningarna till att projekten inte lyckats beror till största del på att man använt sig av alldeles för trögflytande vätska. Folk har testat med babyolja, symaskinsolja, olja för stötdämpare, parafinolja och detta kan möjligtvis funka behjälpligt på en helt digital klocka, men då servona är väldigt svaga i en Casioak så orkar dom inte driva visarna i en trög vätska.
Vissa har kommit längre och kört med lågviskös silikonolja, men den har andra svagheter... Silikonolja har nämligen den mindre charmiga egenskapen att den får viss plast och TPE/TPU att svälla, vilket gör att packningar tar stryk. För att inte tala om "dämpmattan" i en G-Shock som riskerar att trycka sönder modulen om den sväller.
En vass kandidat som segat upp är annars Fluorinert, en perfluorpolyeter (PFPE). Fluorinert finns i många olika varianter och används främst som köldmedium till datorer, som då sänks ner i vätskan. Den är inert, dvs den reagerar varken kemisk eller elektroniskt men knappt något alls. Vad jag kunnat läsa mig till så finns det vissa egenskaper som gör att man inte vill ha den runt handleden. Dessutom är den svindyr och svårt att få tag på i annat än industriella fat. Synd, för den har en vääääldigt låg viskositet.
Så min research fortsatte för att hitta den optimala vätskan och då stötte jag på ett smörjmedel som heter Krytox. Även den är en PFPE, dock med en annan molekylstruktur vilket gör den ännu mer inert och reagerar ENDAST med ett fluorlösningsmedel som är minst sagt special. Den ska inte vara hälsovådlig
Så Krytox ska vi ha! MEN... Varianten som skulle kunna fungera viskositetsmässigt är GPL 100 (12 cst) är även den näst intill omöjlig att få tag på i mindre volymer än 20 liter (5000 USD). Fast på eBay hittar man det mesta, så även här. Det finns ett företag som pysslar med derby cars som köpt in en större volym och tappat upp på 7 ml-flaskor. 25 USD + 250 SEK frakt + moms +tull. Överkomligt, helt klart. Men det har tagit emot att betala dom pengarna för att eventuellt förstöra en klocka.
Som tur var så hade jag turen att komma i kontakt med en leverantör av Krytox i jobbet och lyckades tigga till mig ett prov av GPL 100!
Vätska
Expansionshantering
När man fyller en klocka med vätska så dyker det upp ett problem som inte finns när det bara är luft i caset. Nämligen det faktum att när en vätska sväller pga av temperaturutvidgning så får den en enorm kraft och kan trycka sönder både komponenter och case. I en klocka som är designad för vätska så konstruerar man någon form av expansionskärl som kan hantera detta. Den lyxen har man inte i en mod...
I projekt jag studerat så har man endera struntat i detta eller kört med EPS-kulor (frigolit) eller disktrasa. Detta fungerar med EPS då den har slutna celler, dvs gas/luft är innesluten i plasten, denna luft kan sedan vara den buffert man behöver. Disktrasa fungerar över huvudtaget inte då den mättas av vätskan och blir helt värdelös.
Jag väljer att lösa det med EPDM-duk. Dämpduken som finns inuti fimpas till fördel för 2 mm EPDM som bör (
) kunna hantera tillräcklig expansion av vätskan.
Formen gör jag med en 3D-printad engångstans som man mosar mellan två hårda bitar i ett skruvstäd. Jepp funkar bara en gång, sen har man mosat sönder den.
Testade med diameter 28 mm, men gjorde även en 30 mm som jag tycker funkar bättre, varför kommer jag till senare. I bilden så ligger 30 mm i caset, 28 mm ligger i locket och en 28 reserv ligger bredvid dämpmattan, endast en kommer att användas när det är dags. Men jag kommer att göra en ny variant, varför kommer också till senare.
Fylla klockan
Det här är projektets svåraste utmaning och den enskilt största anledningen till detta är att jag inte har tillräckligt med vätska för att kunna montera locket under ytan. Att göra det i en behållare man fyllt med vätskan gör att man kan på ett enkelt sätt se till att det inte blir luft inuti caset när man stänger locket. Man kan då pumpa runt vätska med en spruta för att skrämma ut luftbubblor i modulen.
När man inte har dom förutsättningarna så får man göra något annat. Något annat som mest kommer vara på en teoretisk nivå. Och jag har bara EN chans.
Min plan är som följer:
Steg 1 - Fyll halva caset med vätskan
Steg 2 - Montera i modulen
Steg 3 - Toppa vätskan så att den nästan rinner över o-ringen.
Steg 4 - Sug ur luftbubblor med en vakuumpump.
Steg 5 - Placera EPDM i caset.
Här kommer den nya designen av EPDM in i bilden. Det är ju nämligen så att locket inte är helt plant utan har en liten prägling som är som gjord för att vara en stor luftficka. För att lösa det så är EPDM så stort som möjligt för att göra luftfickan så liten som möjligt. Men det räcker nog inte. Om man tittar på min skiss i figur 2 så finns det en kritisk punkt (som egentligen är en toroid men skit samma) dit EPDM inte når.
Även hålen i den första varianten av EPDM skulle bli luftfickor. Inte bra. Då kom jag på att man kanske kan nyttja hålen istället, och göra dom till vätskereservoarer. När man sedan pressar ihop EPDM när man stänger locket så måste vätskan i reservoarerna ta vägen någonstans. Genom att lägga fina snitt med skalpell så skapas en möjlig kanal för vätskan att pressas ut mot vår kritiska punkt och tvinga bort luften samtidigt som man stänger locket.
Behöver nog testa med lite vatten först, EPDM flyter ju, så något mer måste nog till för att det ska funka
--->
---> Först tänkte jag att det är väl bara att ta en droppe superlim på modulen och trycka dit. Nope. Där är det ju massa vätska. Det är ju nämligen så att EPDM-biten inte kan vara med i vakuumkamnaren då den kommer att expandera. Inte som marshmallows, men typ.
Nästa tanke är att fästa en liten bit EPDM med superlim innan jag fyller vätska. Den får alltså åka med i vakuumkamnaren. Den lilla EPDM-biten är lite större än ett matchande hål på den riktiga EPDM-biten. Så efter vakuumkamnaren kan jag tvinga den under ytan och låsa den på den lilla plutten. Funkar i vatten!
Blir att testa lite småpluttar i kammaren innan jag går live. Kanske blir en bit disktrasa till slut
--->
---> Efter att ha testat EPDM-biten i vakuumkamnaren så tror jag att det ska vara lugnt att limma fast hela mot modulen innan jag fyller vätska. Sväller bara marginellt, skönt!
Före
I vakuum
Efter
Ny plan!
Steg 1 - Limma fast EPDM på modul.
Steg 2 - Ta ur modulen och fyll halva caset med vätskan.
Steg 3 - Montera i modulen i caset.
Steg 3 - Toppa vätskan så att den nästan rinner över o-ringen.
Steg 4 - Sug ur luftbubblor med en vakuumpump.
Steg 6 - Fyll vätskereservoarerna i EPDM.
Steg 7 - Lägg på lock och skruva ihop.
To be continued...
Målet är att fylla min gula Casioak med vätska och i processen behålla den fullt fungerande.
Jag kommer att uppdatera den första posten kontinuerligt till jag är färdig. Så den blir ett monster.
Fröet till det här såddes för snart två år sen, och sedan dess har jag lite då och då gjort efterforskningar och studerat diverse projekt på Youtube, Reddit och Watchuseek. Jag har hittills inte hittat något som lyckats fullt ut med en ana-digi likt en Casioak. Men det kan väl inte vara så jävla svårt?!
Vätska
Anledningarna till att projekten inte lyckats beror till största del på att man använt sig av alldeles för trögflytande vätska. Folk har testat med babyolja, symaskinsolja, olja för stötdämpare, parafinolja och detta kan möjligtvis funka behjälpligt på en helt digital klocka, men då servona är väldigt svaga i en Casioak så orkar dom inte driva visarna i en trög vätska.
Vissa har kommit längre och kört med lågviskös silikonolja, men den har andra svagheter... Silikonolja har nämligen den mindre charmiga egenskapen att den får viss plast och TPE/TPU att svälla, vilket gör att packningar tar stryk. För att inte tala om "dämpmattan" i en G-Shock som riskerar att trycka sönder modulen om den sväller.
En vass kandidat som segat upp är annars Fluorinert, en perfluorpolyeter (PFPE). Fluorinert finns i många olika varianter och används främst som köldmedium till datorer, som då sänks ner i vätskan. Den är inert, dvs den reagerar varken kemisk eller elektroniskt men knappt något alls. Vad jag kunnat läsa mig till så finns det vissa egenskaper som gör att man inte vill ha den runt handleden. Dessutom är den svindyr och svårt att få tag på i annat än industriella fat. Synd, för den har en vääääldigt låg viskositet.
Så min research fortsatte för att hitta den optimala vätskan och då stötte jag på ett smörjmedel som heter Krytox. Även den är en PFPE, dock med en annan molekylstruktur vilket gör den ännu mer inert och reagerar ENDAST med ett fluorlösningsmedel som är minst sagt special. Den ska inte vara hälsovådlig
Så Krytox ska vi ha! MEN... Varianten som skulle kunna fungera viskositetsmässigt är GPL 100 (12 cst) är även den näst intill omöjlig att få tag på i mindre volymer än 20 liter (5000 USD). Fast på eBay hittar man det mesta, så även här. Det finns ett företag som pysslar med derby cars som köpt in en större volym och tappat upp på 7 ml-flaskor. 25 USD + 250 SEK frakt + moms +tull. Överkomligt, helt klart. Men det har tagit emot att betala dom pengarna för att eventuellt förstöra en klocka.
Som tur var så hade jag turen att komma i kontakt med en leverantör av Krytox i jobbet och lyckades tigga till mig ett prov av GPL 100!
Vätska
Expansionshantering
När man fyller en klocka med vätska så dyker det upp ett problem som inte finns när det bara är luft i caset. Nämligen det faktum att när en vätska sväller pga av temperaturutvidgning så får den en enorm kraft och kan trycka sönder både komponenter och case. I en klocka som är designad för vätska så konstruerar man någon form av expansionskärl som kan hantera detta. Den lyxen har man inte i en mod...
I projekt jag studerat så har man endera struntat i detta eller kört med EPS-kulor (frigolit) eller disktrasa. Detta fungerar med EPS då den har slutna celler, dvs gas/luft är innesluten i plasten, denna luft kan sedan vara den buffert man behöver. Disktrasa fungerar över huvudtaget inte då den mättas av vätskan och blir helt värdelös.
Jag väljer att lösa det med EPDM-duk. Dämpduken som finns inuti fimpas till fördel för 2 mm EPDM som bör (
) kunna hantera tillräcklig expansion av vätskan.Formen gör jag med en 3D-printad engångstans som man mosar mellan två hårda bitar i ett skruvstäd. Jepp funkar bara en gång, sen har man mosat sönder den.
Testade med diameter 28 mm, men gjorde även en 30 mm som jag tycker funkar bättre, varför kommer jag till senare. I bilden så ligger 30 mm i caset, 28 mm ligger i locket och en 28 reserv ligger bredvid dämpmattan, endast en kommer att användas när det är dags. Men jag kommer att göra en ny variant, varför kommer också till senare.
Fylla klockan
Det här är projektets svåraste utmaning och den enskilt största anledningen till detta är att jag inte har tillräckligt med vätska för att kunna montera locket under ytan. Att göra det i en behållare man fyllt med vätskan gör att man kan på ett enkelt sätt se till att det inte blir luft inuti caset när man stänger locket. Man kan då pumpa runt vätska med en spruta för att skrämma ut luftbubblor i modulen.
När man inte har dom förutsättningarna så får man göra något annat. Något annat som mest kommer vara på en teoretisk nivå. Och jag har bara EN chans.
Min plan är som följer:
Steg 1 - Fyll halva caset med vätskan
Steg 2 - Montera i modulen
Steg 3 - Toppa vätskan så att den nästan rinner över o-ringen.
Steg 4 - Sug ur luftbubblor med en vakuumpump.
Steg 5 - Placera EPDM i caset.
Här kommer den nya designen av EPDM in i bilden. Det är ju nämligen så att locket inte är helt plant utan har en liten prägling som är som gjord för att vara en stor luftficka. För att lösa det så är EPDM så stort som möjligt för att göra luftfickan så liten som möjligt. Men det räcker nog inte. Om man tittar på min skiss i figur 2 så finns det en kritisk punkt (som egentligen är en toroid men skit samma) dit EPDM inte når.
Även hålen i den första varianten av EPDM skulle bli luftfickor. Inte bra. Då kom jag på att man kanske kan nyttja hålen istället, och göra dom till vätskereservoarer. När man sedan pressar ihop EPDM när man stänger locket så måste vätskan i reservoarerna ta vägen någonstans. Genom att lägga fina snitt med skalpell så skapas en möjlig kanal för vätskan att pressas ut mot vår kritiska punkt och tvinga bort luften samtidigt som man stänger locket.
Behöver nog testa med lite vatten först, EPDM flyter ju, så något mer måste nog till för att det ska funka
--->---> Först tänkte jag att det är väl bara att ta en droppe superlim på modulen och trycka dit. Nope. Där är det ju massa vätska. Det är ju nämligen så att EPDM-biten inte kan vara med i vakuumkamnaren då den kommer att expandera. Inte som marshmallows, men typ.
Nästa tanke är att fästa en liten bit EPDM med superlim innan jag fyller vätska. Den får alltså åka med i vakuumkamnaren. Den lilla EPDM-biten är lite större än ett matchande hål på den riktiga EPDM-biten. Så efter vakuumkamnaren kan jag tvinga den under ytan och låsa den på den lilla plutten. Funkar i vatten!
Blir att testa lite småpluttar i kammaren innan jag går live. Kanske blir en bit disktrasa till slut
--->
---> Efter att ha testat EPDM-biten i vakuumkamnaren så tror jag att det ska vara lugnt att limma fast hela mot modulen innan jag fyller vätska. Sväller bara marginellt, skönt!
Före
I vakuum
Efter
Ny plan!
Steg 1 - Limma fast EPDM på modul.
Steg 2 - Ta ur modulen och fyll halva caset med vätskan.
Steg 3 - Montera i modulen i caset.
Steg 3 - Toppa vätskan så att den nästan rinner över o-ringen.
Steg 4 - Sug ur luftbubblor med en vakuumpump.
Steg 6 - Fyll vätskereservoarerna i EPDM.
Steg 7 - Lägg på lock och skruva ihop.
To be continued...
Senast ändrad:
