Detta inlägg kommer bli en uppsats, det vet jag redan innan jag börjar. Jag tänker att jag börjar med bakgrundshistorien, ger dig som läsare en inblick i min situation. Men kan du ta dig tiden och läsa det och komma med råd är jag evigt tacksam. Nu kör vi.
Aldrig varit en person som förstått mig på klockor. Jag menar, det finns i telefonen? Eller det brukar sitta en på väggen? Sedan nalkades min 30-års dag och jag började fundera på en lämplig present att önska sig, något som skulle finnas med resten av livet. Samtidigt hade jag under en längre tid avundsjukt sneglat på sambon inför restaurangbesök när hon kunde klä upp sig med smycken och accessoarer. Tankar gick då till att bära klocka, inte för att hålla tid, men som ett smycke, accessoar. Hade sedan Victorinox släppte sin I.n.o.x klocka alltid haft den i huvudet som en potentiell kandidat om dagen väl skulle komma. Ett problem, den var för stor för mina handleder. Men så, en kväll, letandes efter en lämplig klocka att önska mig fann jag den: i.n.o.x V. Samma design, fast i ett mindre paket. Perfekt! Sagt och gjort, önskade mig klockan, fick klockan, var mer än nöjd med mitt beslut och är det än idag.
En ny värld började sakta öppna sig för mig. Jag började förstå det här med klockor. Likt sammanträffandet med min sambos accessoarer dök nu en liknande situation upp sig. Efter min far gick bort ärvde jag bland annat en gitarr av honom. Jag själv slutade spela som ung och ett intresse att börjar har tyvärr aldrig uppstått igen. Det hade dock visat sig för många år sedan att gitarr var en riktig dyrgrip och hade sedan dess förvarats i sitt fodral, undangömt från sol och varierande luftfuktighet. Tankarna på vad jag skulle göra med gitarren hade redan börjat innan ögonen för klockor hade slagits upp. Att den skulle ligga gömd hos mig kändes fel, det är ett instrument. Det ska spelas på. Men vad skulle jag göra för pengarna vid en försäljning? Jag ville göra något som betydde något. Inte lägga det på strunt, utan något jag kunde njuta av hela tiden. Som inte låg inne i en mörk garderob. En tavla? En kniv? Eller: Kanske en klocka?
Detta kändes bra. Tanken fick ligga och gro inombords. Inget förhastat skulle göras. Gitarren erhöll ändå ett väldigt högt sentimentalt värde. Efter ha stött och blött detta och både pratat med min sambo och mor för att ta del av deras tankar gjorde jag för några dagar sedan ett beslut. Gitarren lämnades in för försäljning
Och nu skriver jag här, till er, för att få råd. Jag är ny i denna värd. Så ha överseende för min okunskap och mina kanske bitvis dumma frågor. Men jag hoppas att denna tråd kan leda mig rätt i denna djungeln, hjälpa mig att göra en bra beslut. Så, nu nog med bakgrunden och till själva klockan!
Klocka, vad tänker man på när man hör detta? Något speciellt märke? Modell? För mig är det ganska enkelt: Omega. Jag har funderat på varför det kommer sig. Bästa jag kan komma fram till är att som ung tittat på James Bond filmer med min far och genom dem exponerat för klockor med inbyggd laser och sprängdeg. Jag tror detta sätter sig djupt i minnet och hänger med upp i vuxen ålder. Numera vet jag att det var en Omega Seamaster, och min förtjusning i den har inte avtagit. Men, det har alltid var långt bort ekonomiskt, till nu.
Så rent naturligt är jag dragen till en Omega Seamaster Diver 300m när jag nu står inför ett eventuellt köp en fin klocka att bära, och minnas. Men vad ska jag tänka på?
Tankar som kan hjälpa er i era råd:
Jag är tacksam för all hjälp, råd och tankar kring detta. För mig är det ett väldigt stor beslut och vill inte stå där i efterhand med obehagligt överraskningar.
Aldrig varit en person som förstått mig på klockor. Jag menar, det finns i telefonen? Eller det brukar sitta en på väggen? Sedan nalkades min 30-års dag och jag började fundera på en lämplig present att önska sig, något som skulle finnas med resten av livet. Samtidigt hade jag under en längre tid avundsjukt sneglat på sambon inför restaurangbesök när hon kunde klä upp sig med smycken och accessoarer. Tankar gick då till att bära klocka, inte för att hålla tid, men som ett smycke, accessoar. Hade sedan Victorinox släppte sin I.n.o.x klocka alltid haft den i huvudet som en potentiell kandidat om dagen väl skulle komma. Ett problem, den var för stor för mina handleder. Men så, en kväll, letandes efter en lämplig klocka att önska mig fann jag den: i.n.o.x V. Samma design, fast i ett mindre paket. Perfekt! Sagt och gjort, önskade mig klockan, fick klockan, var mer än nöjd med mitt beslut och är det än idag.
En ny värld började sakta öppna sig för mig. Jag började förstå det här med klockor. Likt sammanträffandet med min sambos accessoarer dök nu en liknande situation upp sig. Efter min far gick bort ärvde jag bland annat en gitarr av honom. Jag själv slutade spela som ung och ett intresse att börjar har tyvärr aldrig uppstått igen. Det hade dock visat sig för många år sedan att gitarr var en riktig dyrgrip och hade sedan dess förvarats i sitt fodral, undangömt från sol och varierande luftfuktighet. Tankarna på vad jag skulle göra med gitarren hade redan börjat innan ögonen för klockor hade slagits upp. Att den skulle ligga gömd hos mig kändes fel, det är ett instrument. Det ska spelas på. Men vad skulle jag göra för pengarna vid en försäljning? Jag ville göra något som betydde något. Inte lägga det på strunt, utan något jag kunde njuta av hela tiden. Som inte låg inne i en mörk garderob. En tavla? En kniv? Eller: Kanske en klocka?
Detta kändes bra. Tanken fick ligga och gro inombords. Inget förhastat skulle göras. Gitarren erhöll ändå ett väldigt högt sentimentalt värde. Efter ha stött och blött detta och både pratat med min sambo och mor för att ta del av deras tankar gjorde jag för några dagar sedan ett beslut. Gitarren lämnades in för försäljning
Och nu skriver jag här, till er, för att få råd. Jag är ny i denna värd. Så ha överseende för min okunskap och mina kanske bitvis dumma frågor. Men jag hoppas att denna tråd kan leda mig rätt i denna djungeln, hjälpa mig att göra en bra beslut. Så, nu nog med bakgrunden och till själva klockan!
Klocka, vad tänker man på när man hör detta? Något speciellt märke? Modell? För mig är det ganska enkelt: Omega. Jag har funderat på varför det kommer sig. Bästa jag kan komma fram till är att som ung tittat på James Bond filmer med min far och genom dem exponerat för klockor med inbyggd laser och sprängdeg. Jag tror detta sätter sig djupt i minnet och hänger med upp i vuxen ålder. Numera vet jag att det var en Omega Seamaster, och min förtjusning i den har inte avtagit. Men, det har alltid var långt bort ekonomiskt, till nu.
Så rent naturligt är jag dragen till en Omega Seamaster Diver 300m när jag nu står inför ett eventuellt köp en fin klocka att bära, och minnas. Men vad ska jag tänka på?
- Vad ska jag betala för den?
- Vars ska jag köpa den?
- Vad kostar det att äga en långsiktigt?
- Kommer den stå sig i värde, kommer den sjunka som en sten likt en bil?
- Quartz eller automatisk?
- Är jag dum i huvudet som går i dessa tankar? Borde jag avstå? Är det något jag missar?
Tankar som kan hjälpa er i era råd:
- Har en budget på runt 40 000kr
- Blått är förvisso fint, men svart är alltid svart. Känns bättre med det.
- Små handleder, runt 37mm är tillräckligt för mig.
- Bor i Umeå, långt ifrån handlare och eventuell service.
Jag är tacksam för all hjälp, råd och tankar kring detta. För mig är det ett väldigt stor beslut och vill inte stå där i efterhand med obehagligt överraskningar.