Kalla det vad ni vill.
Den fula ankungen. From geek to chic (om någon kommer ihåg vilken 80-talsrulle citatet är hämtat från).
Hur som helst - klockor som ni tidigare dissat men som ni nu värmt upp kring. Klockor som man såg ner på men som nu blivit klassiker... Radioövergången till mitt exempel.
Denna har jag alltid haft en hatkärlek till. Det var den första "dyra" klocka jag köpte. Fick ett arv som jag snabbt som bara den brände hos Wohlins Ur i Stockholm. Blå Omega Bond - 13300 SEK var listpriset. Automat för 17900 SEK? Vilken jävla galning betalar det? De är ju likadana och så är de ju mycket känsligare? Ridå...
Efter en kort romans med BOND kvarts fick den lämna till förmån för en Breitling Steelfish 42mm. Jorå - nu var det plötsligt motiverat med en automat...
Sedan dess har jag haft kluvna känslor för den klassiska Bondklockan. Å ena sidan bara älskar jag färgen, He-ventilen, visarna, ringen och länken. Å andra sidan kunde man se likadana klockor på varannan snubbe. Halvrisiga exemplar på folk som skiter fullständigt i vad de har på armen. "Den här? Den fick jag när jag tog studenten....". Det mest intetsägande man kunde ha och skvallrade mer än någonting annat om att man har att göra med en person som inte hänger på klockforum om man säger så.
Nu har jag dock kommit så långt att jag kan uppskatta den igen. Ja, fortfarande vanlig. Ja, man hittar den fortfarande på lite för många armar. Dock börjar den kännas lite lagom vintage. De finare exemplaren är svåra att hitta (har jagat efter ett under lång tid). Detta är Omega innan man började sin prisresa, innan glasbaksidor och CoAxial. Den första Bondklockan. För mig har den sakta men säkert blivit en favorit men det tog tid innan jag kom över Svennekänslan över den. Den finns fortfarande men för mig minskar den.
Jag lyckades hitta en likadan (nästan oanvänd!) som jag köpte 2005. Efter säkert 50 klockor som kommit och gått är cirkeln sluten. Min lilla ministory. Har du någon klocka som du tidigare dissat men som du nu ser annorlunda på?
Den fula ankungen. From geek to chic (om någon kommer ihåg vilken 80-talsrulle citatet är hämtat från).
Hur som helst - klockor som ni tidigare dissat men som ni nu värmt upp kring. Klockor som man såg ner på men som nu blivit klassiker... Radioövergången till mitt exempel.
Denna har jag alltid haft en hatkärlek till. Det var den första "dyra" klocka jag köpte. Fick ett arv som jag snabbt som bara den brände hos Wohlins Ur i Stockholm. Blå Omega Bond - 13300 SEK var listpriset. Automat för 17900 SEK? Vilken jävla galning betalar det? De är ju likadana och så är de ju mycket känsligare? Ridå...
Efter en kort romans med BOND kvarts fick den lämna till förmån för en Breitling Steelfish 42mm. Jorå - nu var det plötsligt motiverat med en automat...
Sedan dess har jag haft kluvna känslor för den klassiska Bondklockan. Å ena sidan bara älskar jag färgen, He-ventilen, visarna, ringen och länken. Å andra sidan kunde man se likadana klockor på varannan snubbe. Halvrisiga exemplar på folk som skiter fullständigt i vad de har på armen. "Den här? Den fick jag när jag tog studenten....". Det mest intetsägande man kunde ha och skvallrade mer än någonting annat om att man har att göra med en person som inte hänger på klockforum om man säger så.
Nu har jag dock kommit så långt att jag kan uppskatta den igen. Ja, fortfarande vanlig. Ja, man hittar den fortfarande på lite för många armar. Dock börjar den kännas lite lagom vintage. De finare exemplaren är svåra att hitta (har jagat efter ett under lång tid). Detta är Omega innan man började sin prisresa, innan glasbaksidor och CoAxial. Den första Bondklockan. För mig har den sakta men säkert blivit en favorit men det tog tid innan jag kom över Svennekänslan över den. Den finns fortfarande men för mig minskar den.
Jag lyckades hitta en likadan (nästan oanvänd!) som jag köpte 2005. Efter säkert 50 klockor som kommit och gått är cirkeln sluten. Min lilla ministory. Har du någon klocka som du tidigare dissat men som du nu ser annorlunda på?
Senast ändrad: