C
Coach
Guest
Klockförsäljningar gör mig nostalgisk och ger ibland separationsångest.
Ibland när jag har sålt eller bytt en klocka så brukar jag ofta tänka:
Men shit vad denna är snygg, varför har den knappt blivit använd ?
Det händer oftast när jag är mitt i paketeringen och bara vill prova klockan en sista gång innan den ska skickas.
I det stadiet kan jag ångra mig i processen och fast jag vet innerst inne att den troligtvis inte kommer användas i vilket fall.
När det har gått ett par veckor så brukar dock känslan av saknad försvinna och det är vad jag brukar påminna mig om.
Sen känns det bra att min förra klocka förhoppningsvis kan glädja någon annan.
Jag brukar ha hyfsad koll på mitt beteende då det ingår i min yrkesprofil men när det kommer till klockor så är det som att all logik slås ut.
Ungefär som att vara kär. Den som är nykär bör egentligen aldrig fatta några större beslut. Ex som att flytta ihop eller gifta sig. Synnerligen inte i det stadiet då dopaminnivån är skyhög och belöningssystemet hittar anledningar till att vi ska vara med just den personen.
Man borde nästan omyndigförklaras under en kort tid
Nu kan det gå bra ändå men skilsmässostatistiken ligger ändå på ca 55 % Det kan vara bra att diskutera värderingar och vad hen vill innan man på 3e dejten bestämmer sig för att gifta sig.
Efter 1 år så kryper det fram att den ena inte vill ha barn osv och det brukar kunna vara en hyfsat god anledning till att bryta upp.
Tänk om man kunde vänta 1-2 år istället och se hur det känns då. Jag upplever ibland det som att folk vill paxa varandra utav rädsla för att hen ska försvinna eller något.
Min egen övertygelse är att chilla lite och försöka njuta av det okända med att vara nykär ett tag. Det blev ett litet sidospår i min reflektering här.
Skämt åtsido. Det är lite åt det hållet med klockor för mig. Jag kan bli nykär men efter ett tag så lägger sig förälskelsen och då blir det en avyttring så småningom.
Jag har försökt att läsa på så gott jag kan innan men troligtvis hade många mindre bra inköp kunnat undvikas om jag hade provat klockan först.
Vissa av mina klockor har jag dock levt i en längre relation med fast någon keeper for life har jag inte hittat ännu.
Kanske det blir så någon dag ifall jag springer på den rätta dinkan.
Tur att jag peppar peppar har kvar min sambo efter 8 år och att vi fortfarande älskar varandra
Tack för mig.
Ibland när jag har sålt eller bytt en klocka så brukar jag ofta tänka:
Men shit vad denna är snygg, varför har den knappt blivit använd ?
Det händer oftast när jag är mitt i paketeringen och bara vill prova klockan en sista gång innan den ska skickas.
I det stadiet kan jag ångra mig i processen och fast jag vet innerst inne att den troligtvis inte kommer användas i vilket fall.
När det har gått ett par veckor så brukar dock känslan av saknad försvinna och det är vad jag brukar påminna mig om.
Sen känns det bra att min förra klocka förhoppningsvis kan glädja någon annan.
Jag brukar ha hyfsad koll på mitt beteende då det ingår i min yrkesprofil men när det kommer till klockor så är det som att all logik slås ut.
Ungefär som att vara kär. Den som är nykär bör egentligen aldrig fatta några större beslut. Ex som att flytta ihop eller gifta sig. Synnerligen inte i det stadiet då dopaminnivån är skyhög och belöningssystemet hittar anledningar till att vi ska vara med just den personen.
Man borde nästan omyndigförklaras under en kort tid
Nu kan det gå bra ändå men skilsmässostatistiken ligger ändå på ca 55 % Det kan vara bra att diskutera värderingar och vad hen vill innan man på 3e dejten bestämmer sig för att gifta sig.
Efter 1 år så kryper det fram att den ena inte vill ha barn osv och det brukar kunna vara en hyfsat god anledning till att bryta upp.
Tänk om man kunde vänta 1-2 år istället och se hur det känns då. Jag upplever ibland det som att folk vill paxa varandra utav rädsla för att hen ska försvinna eller något.
Min egen övertygelse är att chilla lite och försöka njuta av det okända med att vara nykär ett tag. Det blev ett litet sidospår i min reflektering här.
Skämt åtsido. Det är lite åt det hållet med klockor för mig. Jag kan bli nykär men efter ett tag så lägger sig förälskelsen och då blir det en avyttring så småningom.
Jag har försökt att läsa på så gott jag kan innan men troligtvis hade många mindre bra inköp kunnat undvikas om jag hade provat klockan först.
Vissa av mina klockor har jag dock levt i en längre relation med fast någon keeper for life har jag inte hittat ännu.
Kanske det blir så någon dag ifall jag springer på den rätta dinkan.
Tur att jag peppar peppar har kvar min sambo efter 8 år och att vi fortfarande älskar varandra
Tack för mig.
