En del får ålderskris efter 40. Jag välkomnar mina grå tinningar, knakande leder och känslan av att gå och lägga sig vid 21:00.
Förra pensionärsklockan som köptes hittar ni här https://klocksnack.se/threads/paketöppning-dressklockan-som-tog-tid.164583/
Men denna gång blev det inte någon tonneau med extravaganta arabiska siffror.
Icke sa nicke!
Men helt långt från Vacherons anrika track record är vi ändå inte.
Abraham Breguet föddes i Schweiz på mitten av 1700-talet och står till svars för den första evighetskalendern, Tourbillonen och lite annat småtrevligt. Idag bär deras klockor tydliga drag från de fickur de initialt tillverkade. Om en tillverkare verkligen har ett unikt formspråk så är det just Breguet. Antingen uppskattar du det eller så gör du det inte.
Under en längre tid har jag jagat en 5907 i gulguld. Inte så klurigt kan tyckas MEN modellen finns i två generationer med en avgörande skillnad i urverket men mer om det senare. Idag trillade äntligen paketet in.
Klassisk Breguettavla i vitguld med handgjord guilloche och de vackert blånerade visarna.
Avskalat och förförande i all sin enkelhet vid första anblicken. Sanslöst djup i utförande väl man börjar ta in allt.
Caset bygger 7,5 millimeter och de klassiska luggarna ger klockan den välkända och distinkta formen. Kallhamrad coin edge ger caset en bländade vacker profil.
Tavla & case i all ära men frågan är om inte den andra sidan är än finare.
Så hur var det med urverket och de två generationerna av modellen?
Den första generationen hade deras 510DR. Ett Manuellt urverk som bygger på ett automatiskt (!?) Frederic Piguet 11.50. Man plockade bort rotorn och pysslade ihop ett manuellt verk med 28800 bph och 76 timmars power reserv. En rolig idé men visuellt var urverket inte någon extraordinärt även om det uppenbart visade prov på haute horlogerie.
Min 5907 har däremot ett 511DR. I grunden byggt på samma 11.50 men med 96 timmars gångreserv då man skruvade ner det till 21600 bph. Men framförallt har Breguet lagt manken till när de utövat sin magi för hand på verket.
Fram med käppen och så firar vi in helgen!
Förra pensionärsklockan som köptes hittar ni här https://klocksnack.se/threads/paketöppning-dressklockan-som-tog-tid.164583/
Men denna gång blev det inte någon tonneau med extravaganta arabiska siffror.
Icke sa nicke!
Men helt långt från Vacherons anrika track record är vi ändå inte.
Abraham Breguet föddes i Schweiz på mitten av 1700-talet och står till svars för den första evighetskalendern, Tourbillonen och lite annat småtrevligt. Idag bär deras klockor tydliga drag från de fickur de initialt tillverkade. Om en tillverkare verkligen har ett unikt formspråk så är det just Breguet. Antingen uppskattar du det eller så gör du det inte.
Under en längre tid har jag jagat en 5907 i gulguld. Inte så klurigt kan tyckas MEN modellen finns i två generationer med en avgörande skillnad i urverket men mer om det senare. Idag trillade äntligen paketet in.
Klassisk Breguettavla i vitguld med handgjord guilloche och de vackert blånerade visarna.
Avskalat och förförande i all sin enkelhet vid första anblicken. Sanslöst djup i utförande väl man börjar ta in allt.
Caset bygger 7,5 millimeter och de klassiska luggarna ger klockan den välkända och distinkta formen. Kallhamrad coin edge ger caset en bländade vacker profil.
Tavla & case i all ära men frågan är om inte den andra sidan är än finare.
Så hur var det med urverket och de två generationerna av modellen?
Den första generationen hade deras 510DR. Ett Manuellt urverk som bygger på ett automatiskt (!?) Frederic Piguet 11.50. Man plockade bort rotorn och pysslade ihop ett manuellt verk med 28800 bph och 76 timmars power reserv. En rolig idé men visuellt var urverket inte någon extraordinärt även om det uppenbart visade prov på haute horlogerie.
Min 5907 har däremot ett 511DR. I grunden byggt på samma 11.50 men med 96 timmars gångreserv då man skruvade ner det till 21600 bph. Men framförallt har Breguet lagt manken till när de utövat sin magi för hand på verket.
Fram med käppen och så firar vi in helgen!