Laddar...
Nymans Ur 1851

Payson

laketwig's klock- och skivtips (samlingstråd)

Diskussion i 'Lifestyle' startad av laketwig, 7 februari 2017.

  1. laketwig
    Trådstartare

    laketwig Platina

    Inlägg:
    4.762
    Från:
    Schaffhausen
    2019-03-05
    Dåligt med nytt på sista tiden så det får bli en gammal favorit igen, inte helt oväntat en liveskiva. ;)

    Thin Lizzy - Live and Dangerous (1978)

    Bandet behöver väl knappast någon längre introduktion. Det bildades i Dublin i slutet av 1969 av dom gamla skolkompisarna Phil Lynott (sång, bas) och Brian Downey (trummor). Efter en trög start flyttade man 1971 till London. Mot bandets vilja släppte deras skivbolag 1972 låten Whiskey in the Jar som en singel och historia började skrivas. När den ursprungliga gitarristen Eric Bell slutade ett år senare ville man få till ett lite tuffare och rockigare sound än den keltiska musikstil man spelat tidigare. Efter att ha provat ett antal gitarrister, däribland Gary Moore (RIP), fastnade man till slut för Brian Robertson och Scott Gotham. Bandets berömda "twin lead guitar sound" hade sett dagens ljus!

    Första skivan med den här sättningen, dvs Nightlife (1974), blev en besvikelse pga dåligt utnyttjande av bandets potential och en mesig produktion. Detta korrigerades dock på dom två efterföljande skivorna, Fighting (1975) och Jailbreak (1976), som utan tvekan är deras två bästa studioskivor. Efterföljande skivor fram till Lynotts död 1986 (RIP) är inte dåliga men kommer inte i närheten av dom här två, vilka är ett måste i varje anständig skivsamling. Detsamma gäller dagens skivtips, som innehåller många av deras bästa låtar inspelade vid en tid när bandet var som bäst. 2004 utnämnde Classic Rock Magazine skivan till "the best live album of all time". Lyssna (högt) och njut ... :happyhappy:

    Rolex E1 2019-03-05 (CD).
     
    Senast ändrad: 5 mars 2019
    EssexX, Rock_N_Ron, Bender och 10 andra gillar detta.
  2. Alberget4a

    Alberget4a Silver

    Inlägg:
    1.865
    Till den skivan har vi förfestat mer än en gång. Minns också en gång när vi närmade oss hemstaden efter en Åre-resa, vi tryckte på The Boys are back in town på ett sunkigt kassettband i en Volvo 140, och krockade...
    Tillsammans med Springsteen på Ullevi 85, Ebba Grön och Dag Vag tillsammans på musseforum och kanske Stiff Little Fingers på Norlands nation är det en av dom starkare musikupplevelserna.
     
    EssexX, Bender och laketwig gillar detta.
  3. laketwig
    Trådstartare

    laketwig Platina

    Inlägg:
    4.762
    Från:
    Schaffhausen
    2019-03-12
    A trip down memory lane och dags för skivan som för alltid förändrade mitt musikliv. :happyhappy:

    The Jimi Hendrix Experience - Axis: Bold as Love (1968)

    När den här skivan gavs ut var jag 14 år. Musikintresset hade jag redan då men jag hade ingen vidare koll på ljudprylar. Musiken kom oftast från en transistorradio som sprakade pga dåliga batterier eller via min 4-spårs Dux rullbandspelare, oftast inspelat via mikrofon från samma sprakande radio. Min far (frid över hans minne) hade ingen koll på ljudprylar heller men bättre ekonomiska resurser. Hans farbror hade dessutom en radio & TV-affär, så även om han hade dålig koll fick han bra priser på grejorna han köpte. Vid den här tiden hade han en med den tidens mått mätt en rätt skaplig radio ståendes i bokhyllan i vardagsrummet, dvs en sån här:

    [​IMG]
    Om jag minns rätt var väl Arena ett systermärke till dom redan då lite mera kända och dyrare B&O, dvs lite som Tudor och Rolex idag. Till Arenaradion hade han en billig Dual skivspelare inkopplad via en 5-polig DIN-kontakt. Själv hade jag bara en bunt singlar och några EP'n, men flera av mina polare hade lite LP-skivor som jag ibland fick låna någon enstaka av. Någon gång under 1968 hade jag turen att få låna dagens skivtips av en kompis. Glad i hågen sprang jag hem, satte mig på en stol framför min fars radio och började spela LP'n. Lät väl sådär tyckte jag men man måste ju höra hela i alla fall. Medans jag satt där och lyssnade studerade jag alla tryckknapparna på radion. Dom flesta visste jag vad dom var till för men funderade över vad den där knappen märkt STEREO gjorde (nummer två från vänster)? Lika bra att prova och med en knapptryckning förändrades mitt liv. Musiken som tidigare hade varit ganska platt och tråkig exploderade nu ur dom två inbyggda högtalarna, dessutom med olika ljud från respektive högtalare. Helt fascinerad började jag om från början av skivan. Första spåret, EXP, är inte en vanlig låt utan bara en lek med hans gitarr och häftiga stereoeffekter, dvs en perfekt introduktion till stereons magiska värld. Jag lyssnade nog på hela skivan fem gånger på raken för att inte missa något i min nyupptäckta värld. Då skivan dessutom kan vara hans bästa, med underbara spår som t ex Little Wing och Bold as Love, tålde även musiken upprepade spelningar.

    Ni som tillhör senare generationer kanske har svårt att förstå vilken effekt detta hade på mitt musikintresse. Om ni beroende på utrustning har möjligheten, lyssna ett bra tag på en skiva i mono för att sen koppla över till stereo mitt i en låt. Då inser ni skillnaden men kom ihåg att hela min musikvärld hade varit i mono fram tills jag tryckte på den där knappen ... :)

    PS.
    Oavsett om min far var medveten om stereo eller inte spelade det ingen roll för honom, då han var döv på ett öra sen en olycka i tidiga år. ;)

    GS 2019-03-12 (CD).
     
    Clark Kent, Stefan S, EssexX och 5 andra gillar detta.
  4. laketwig
    Trådstartare

    laketwig Platina

    Inlägg:
    4.762
    Från:
    Schaffhausen
    2019-03-19
    Dagens tips bjuder på en skotte med en stor R&B- och soulröst, som tyvärr tystnade alltför tidigt efter en hjärnblödning ... :(

    Frankie Miller - Frankie Miller's Double Take (2016)

    Miller började sin professionella karriär som sångare i det Glasgowbaserade bandet The Stoics. Han flyttade till London 1970 och året efter slog han sig ihop med Robin Trower (gitarr) som just lämnat Procol Harum. Tillsammans med kompisen James Dewar (bas, sång) och Clive Bunker (trummor, ex Jethro Tull) bildade dom bandet Jude. Trots mycket uppmärksamhet från musikpressen resulterade det inte i någon skiva. Istället fick Miller 1972 ett eget skivkontrakt som gav oss debutskivan Once in a Blue Moon (1973). Ytterligare ett antal skivor följde under resten av 70-talet, men endast Full House (1977) gjorde något större avtryck på topplistorna. Däremot hade flera andra artister stora framgångar med låtar som Miller hade skrivit, vilket fick honom att koncentrera sig på låtskrivandet och bara sporadiskt ge ut egna skivor. 1994 tog det slut, då han drabbades av en hjärnblödning medans han jobbade på material till ett nytt band tillsammans med Joe Walsh. Efter att ha legat i koma under fem månader vaknade han upp men hade då för alltid förlorat talförmågan.

    Rod Stewart, som är en stor beundrare av Frankie Miller, frågade för ett par år sedan Millers producent David Mackay om det inte fanns något outgivet material med Miller. Mackay kontaktade i sin tur Millers fru som återkom med två säckar fulla med demoinspelningar. En idé föddes att ur materialet välja ut ett antal låtar och låta andra artister lägga till sina röster och ibland instrument. Det var inga problem att få folk att ställa upp. Resultatet blev 19 mestadels duetter med artister som t ex Joe Walsh, Elton John, Bonnie Tyler, Paul Carrack och Rod Stewart, bara för att nämna några. Musiken är varierad men med fokus på Rhythm & Blues och soul. En mycket värdig sammanfattning av en stor sångare och låtskrivare, som förtjänade en större publik under sina aktiva år.

    Tudor BB58 2019-03-19 (CD).
     
    Träff, TrahNaN, Clark Kent och 3 andra gillar detta.
  5. laketwig
    Trådstartare

    laketwig Platina

    Inlägg:
    4.762
    Från:
    Schaffhausen
    2019-03-26
    Dags för något riktigt udda i dagens skivtips, som knappast någon mer än jag på KS har hört ... ;)

    Wilderness Road - Wilderness Road (1971)

    Bandet bildades i Chicago 1968 och var bara verksamma fram till 1973. Under den tiden hann man släppa två LP-skivor, varav dagens tips är den första. Oklart hur den LP'n hamnade i min samling vid tiden för dess utgivning, men troligen via ett tips från en av mina polare. Skivorna kan vara lite svåra att hitta men är värda att jaga rätt på, speciellt den första som är den bästa. Musiken kan väl klassas som countryrock, typ tidiga Eagles m fl, men notera att skivan kom ett år innan Eagles släppte sin första skiva. Bra låtar, där många går sömlöst i varandra i längre block av musik, kombinerat med lysande gitarrspel och stämsång garanterar en stunds mycket trevlig lyssning.

    Den andra skivan, Sold for the Prevention of Disease Only (1973), drar mera åt rockhållet, även om det fortfarande finns inslag av countryrock i den också. Då det finns väldigt lite information om bandet på nätet har jag ingen aning om vad som gjorde att det upplöstes efter den andra skivan. Vi ska hur som helst vara glada för att dom hann ge oss två klart bra skivor under den korta tid som dom existerade ... :happyhappy:

    IWC M 2019-03-26 (CD).
     
    Alberget4a, lslr, TrahNaN och 2 andra gillar detta.
  6. laketwig
    Trådstartare

    laketwig Platina

    Inlägg:
    4.762
    Från:
    Schaffhausen
    2019-04-02
    Bandet i dagens tips hade sin storhetstid under dom år som bandet i förra veckans tips var verksamma. Där slutar dock likheterna, om vi bortser ifrån att skivan är utgiven samma år som skivan från förra veckan ... ;)

    Steppenwolf - Steppenwolf Live (1971)

    I mitten på 60-talet var sångaren John Kay medlem av det kortlivade kanadensiska bandet The Sparrows. En tid efter att det upplösts uppmanades han av en skivproducent att återbilda bandet men byta namn till Steppenwolf, taget från titeln på en roman av Hermann Hesse. Efter ett par singlar släppte man sitt första album 1968. Ett år senare fick man med två av spåren i kultfilmen Easy Rider, nämligen Born to be Wild och The Pusher. Singeln Born to be Wild sålde guld med över en miljon exemplar. Fler album följde under slutet på 60- och början på 70-talet, där alla levererade ett par mycket framgångsrika singlar som t ex Magic Carpet Ride och Rock Me. Dagens skivtips är inspelad under en turné 1970 och utgiven året efter. Jag vill inte kalla den Greatest Hits Live, men det är inte långt ifrån och dessutom är den inspelad när dom var som bäst. Ska man bara ha en skiva med Steppenwolf behöver du inte fundera längre ... :happyhappy:

    Bandet upplöstes 1972 efter diverse inre stridigheter och John Kay påbörjade en solokarriär som gick sådär. Man har återförenats ett antal gånger med varierande medlemmar men aldrig kommit i närheten av dom framgångar man hade i slutet på 60- och början på 70-talet.

    Rolex 2019-04-02 (CD).
     
    Joakim, curler2, TrahNaN och 4 andra gillar detta.
  7. laketwig
    Trådstartare

    laketwig Platina

    Inlägg:
    4.762
    Från:
    Schaffhausen
    2019-04-09
    Inspirerad av att ha sett filmen Bohemian Rhapsody under helgen var jag tvungen att plocka fram Queens första skiva. ;)

    Queen - Queen (1973)

    Jag tänker inte ge mig in på Queens histora som dom flesta säkert känner till redan. Om inte kan du läsa här: https://en.wikipedia.org/wiki/Queen_(band)

    Däremot minns jag tydligt när jag hörde deras första skiva för första gången. Efter att ha läst Kjell Alinges (RIP) mycket positiva recension av skivan inhandlades LP'n omgående. Då det vid den tiden kom mycket bra musik skulle det till något extra för att imponera på mig, men Queen levererade. "Blown away" är ett uttryck som passar rätt bra. Musiken liknade inget man hört tidigare. Här kastades man friskt mellan lugna vackra partier och rockbetongväggar, allt gjort med en uppfriskande självsäker attityd, typ "Vi är inte som alla andra, vi är Queen ...". Ljudmässigt liknade det inget annat heller, framför allt Brian Mays alla olika gitarrljud och effekter. En recensent tyckte det var en häftig användning av synthesizers, vilket upprörde bandet och fick dom att skriva "No Synthesizers!" på omslagen till dom fyra efterföljande albumen. :)

    Queen har gjort många bra skivor sen dess men för mig kommer den första alltid att vara den bästa och mest helgjutna. Under en tjänsteresa till Tokyo i slutet på 90-talet kompletterades den sedan länge sönderspelade LP-skivan med en remastrad Toshiba audiofil-CD. Tydligen en 25-årsjubileumsutgåva med mini-LP-omslag. En riktigt bra skiva fick då dessutom det perfekta ljud den alltid förtjänat ... :happyhappy:

    IWC A 2019-04-09 (CD).
     
    Rock_N_Ron, TrahNaN, PrintPelle och 4 andra gillar detta.
  8. laketwig
    Trådstartare

    laketwig Platina

    Inlägg:
    4.762
    Från:
    Schaffhausen
    2019-04-16
    Råkade snubbla över en grym liveskiva för ett tag sedan:

    Marillion - Live from Edinburgh Playhouse 1987 (2018)

    Både Fish- och Hogart-eran av Marillion har varit med i mina tips tidigare, men det hindrar inte mig från att tipsa om en nyligen utgiven livinspelning från tiden precis innan Fish slutade.

    Med den nyligen släppta skivan Clutching at Straws (1987) i ryggen gav man sig under 1987 ut på en turné som avslutades i december med tre kvällar i rad på Edinburgh Playhouse. Dagens tips är inspelad under den sista kvällen, så Fish uppmanar publiken att hjälpa dom till en extraordinär konsert som avslut på turnén. Publiken är som vanligt vid deras konserter med på noterna och sjunger med på valda ställen. Givetvis kör man även "Gizzabun-rutinen"*) mot slutet. Två timmar med perfekta versioner av favoriter från alla fyra studioskivorna som Fish var med på. Självklart finns ett visst fokus på den nyligen släppta Clutching at Straws, men även hela sida ett från Misplaced Childhood (1985) spelas i ett svep. En klart värdig avslutning på turnén och tiden med Fish i bandet.

    Skivan ingår som två av fyra CD'n i en remastrad deluxbox av Clutching at Straws som gavs ut 2018, men kan även köpas separat som nedladdning. Gör det om du inte vill ha hela boxen ... ;)

    *) "Gizzabun-rutinen" uppstod under en konsert där man hade lite tekniska problem. Fish var tvungen att köra lite mellansnack medan problemen åtgärdades och frågade publiken: "Hur vet man att en elefant är hungrig?", samtidigt som som han simulerade en snabel med armen. Svaret är "Gizzabun", vilket är hur en skotte som säger "Give us a bun" snabbt låter. Tydligen var det vanligt att engelska skolklasser på utflykt till zoo slängde sina medhavda bullar till elefanterna. På senare konserter blev det till en liten töntig låt där publiken sjöng "Gizzabun" och kastade bullar på Fish ... :D

    GS 2019-04-16 (CD).
     
    Txistorra, lslr, TrahNaN och 3 andra gillar detta.
  9. laketwig
    Trådstartare

    laketwig Platina

    Inlägg:
    4.762
    Från:
    Schaffhausen
    2019-04-23
    Bluesrock av bästa märke måste inte komma från England eller USA, den kan komma från Holland också ... ;)

    Julian Sas - Stand Your Ground (2019)

    Denna snart 50-åriga holländare fick sin första riktiga gitarr vid 12 års ålder, en Ibanez les Paul-kopia. Helt självlärd på gitarr, startade han sitt första band vid 17 och hoppade av skolan två år senare. Bandet hade då massor av spelningar och han insåg att spela i ett band var mycket roligare än att bli en lärare i historia ... :)

    Efter diverse kortlivade band varvat med olika jobb startade han 1996 Julian Sas Band och fick direkt ett skivkontrakt. Första skivan, Where Will it End!? gavs ut samma år. En rejäl bunt studio- och liveskivor har följt fram tills den nyligen utgivna skivan i dagens tips. De flesta av skivorna blandar egenskrivet material med egna tolkningar av klassiker från hans gitarrhjältar, t ex Jimi Hendrix, Allman Brothers, Rory Gallagher m fl. Dagens tips innehåller däremot bara egenskrivet material, vilket i mina öron får den att framstå som en av hans bästa, kanske till och med den bästa. Hela skivan flyter på i ett stadigt bluesrockgung utan att spreta iväg åt något annat håll. Bandet som backar upp honom (keyboard, bas, trummor) får också glänsa, då han själv bara spelar precis det som behövs, där det behövs. Det är lätt hänt att duktiga gitarrister ger "extra allt" för att visa vad dom kan, men så är inte fallet här. Ska jag klaga på något så är det att skivan bara är 40 minuter, vilket är ovanligt nuförtiden. Sista spåret känns väl kanske lite som utfyllnad också, men detta är bara randanmärkningar på en för övrigt utmärkt skiva.

    Det är trångt om plats i det här musikfacket, med hundratals band som vill ha uppmärksamhet. Få förtjänar det, men Julian Sas är definitivt en av dom ... :happyhappy:

    Tudor BB58 2019-04-23 (CD).
     
    TrahNaN, lslr och Clark Kent gillar detta.