Egentligen tänkte jag lägga denna tråden i vintage-delen men eftersom inläggets fokus mer ligger på historien kring ett ur och mindre på själva klockan så tycker jag att det passar bättre här.
(Edit: admin har lagt den i vintagedelen också.)
Jag älskar gamla historier. Berättandet, att få lyssna till något, läsa något, höra om saker, gärna ingående och djuplodande.
Just nu läser jag boken "Historier jag hört i Skottland och andra berättelser om whisky" av Hasse Nilsson. Den är väldigt bra och passar perfekt en söndag kväll när man sitter i soffan vid brasan och smuttar på en single malt eller två.
Jag gillar även andra historier, t.ex. om hur det var på mormors tid eller om nån sporthändelse från förr.
Därför tänkte jag nu bidra med en egen liten historia om en klocka.
Min fästmös pappa är en härlig gubbe på 80 år. Han bor med katten i sitt lilla hus i ett samhälle vid Vätterns västra strand en hyfsad sträcka ifrån en större stad.
Vi försöker åka och hälsa på honom då och då även om den sista tiden varit svår med tanke på virus och pandemi. Några gånger har det dock blivit av.
Nu sist när vi klev in genom fastun och satte oss i soffan kom vi att prata om fästmöns mammas gamla smycken och efter mycket letande hittade vi lådan. Där var ringar och halsband och också en gammal klocka som låg och skräpade.
- Ja, det är ju min gamla Longines det där, sa pappan. Den har jag inte använt på 30-40 år.
Repig och dann var den, både på boett och länk, och plexiglaset såg ut som det hade genomlidit sju svåra år. Urverket funkade inte heller men urtavlan såg ju hyfsad ut.
- Du får den om du vill, sa gubben. Jag lär inte använda den.
Och även om klockan var i ett slitet skick blev jag fantastiskt glad. En underbar gåva till en klockintresserad.
Den här skulle jag ta hand om.
Det första som behövdes var att ta den till en urmakare vilket ombesörjdes kommande vecka.
Han såg väl inte alltför glad ut urmakaren när han till slut lyckades få upp baklocket. Rostigt och torrt var det minst sagt. Vi kom överens om ett pris och redan samma dag fick jag ett sms med bilder på en nedmonterad klocka.
Efter ett par veckor var klockan färdig och det gick bra att hämta den.
På disken när jag kom in i affären kunde jag se en "ny" Longines Sport Chief.
Vilket ansiktslyft! Länken var tvättad, boetten putsad, plexit polerat och urverket servat. Helt plötsligt fick jag en faktisk känsla för hur den såg ut när den var ny.
Med klockan på armen på väg hem igen började jag fundera på historian kring uret.
Eftersom jag vet att Longines är duktiga på att kommunicera med sina anhängare författade jag ett mail till huvudkontoret.
Efter några dagar fick jag svar vilket jag redovisar i sin helhet här nedan.
Dear Mr A.
We thank you for contacting us and for your interest in Longines watches.
Further to your request, we are pleased to provide the information contained in Longines' handwritten registers.
The original serial number 13'214'891 identifies a wristwatch in yellow gold cap bearing the reference 7633. It is fitted with a Longines manually wound mechanical movement, caliber 280, and was invoiced on 23 December 1965 to Longines subsidiary in Sweden.
We trust that we have responded satisfactorily to your request and remain at your entire disposal for any additional information.
Best regards,
Anne Develey
Branding and Heritage
Compagnie des Montres Longines Francillon SA
CH-2610 Saint-Imier, Switzerland
Ja, vad ska man säga efter detta brev. Olikt andra klockmärken (ja jag tänker t.ex. på Rolex) får jag ett engagerat och utförligt svar från Longines huvudkontor. De har alltså varit inne i sitt arkiv och letat bland sina handskrivna papper för att kunna ge mig som ägare till en vintage Longines Sport Chief den information som finns att få. Fantastiskt!
Detta adderar kuriosa till mitt gamla ur och dessutom matnyttig information om att klockan fakturerats av Longines till återförsäljare i Sverige dagen före julafton 1965.
Vad säger då svärfar om det hela. Jo, när han tänker på det har han för sig att när han fick sitt första jobb som lärare fick han i anställningsbonus, eller möjligen ett påslag på sin första lön, extra pengar så att han kunde köpa detta fina ur. Allt detta för 55 år sedan.
Times goes by som man säger och resten är just historia.
Tack till dig som har läst detta inlägg.
Nu några bilder.
Hälsningar Airman
(Edit: admin har lagt den i vintagedelen också.)
Jag älskar gamla historier. Berättandet, att få lyssna till något, läsa något, höra om saker, gärna ingående och djuplodande.
Just nu läser jag boken "Historier jag hört i Skottland och andra berättelser om whisky" av Hasse Nilsson. Den är väldigt bra och passar perfekt en söndag kväll när man sitter i soffan vid brasan och smuttar på en single malt eller två.
Jag gillar även andra historier, t.ex. om hur det var på mormors tid eller om nån sporthändelse från förr.
Därför tänkte jag nu bidra med en egen liten historia om en klocka.
Min fästmös pappa är en härlig gubbe på 80 år. Han bor med katten i sitt lilla hus i ett samhälle vid Vätterns västra strand en hyfsad sträcka ifrån en större stad.
Vi försöker åka och hälsa på honom då och då även om den sista tiden varit svår med tanke på virus och pandemi. Några gånger har det dock blivit av.
Nu sist när vi klev in genom fastun och satte oss i soffan kom vi att prata om fästmöns mammas gamla smycken och efter mycket letande hittade vi lådan. Där var ringar och halsband och också en gammal klocka som låg och skräpade.
- Ja, det är ju min gamla Longines det där, sa pappan. Den har jag inte använt på 30-40 år.
Repig och dann var den, både på boett och länk, och plexiglaset såg ut som det hade genomlidit sju svåra år. Urverket funkade inte heller men urtavlan såg ju hyfsad ut.
- Du får den om du vill, sa gubben. Jag lär inte använda den.
Och även om klockan var i ett slitet skick blev jag fantastiskt glad. En underbar gåva till en klockintresserad.
Den här skulle jag ta hand om.
Det första som behövdes var att ta den till en urmakare vilket ombesörjdes kommande vecka.
Han såg väl inte alltför glad ut urmakaren när han till slut lyckades få upp baklocket. Rostigt och torrt var det minst sagt. Vi kom överens om ett pris och redan samma dag fick jag ett sms med bilder på en nedmonterad klocka.
Efter ett par veckor var klockan färdig och det gick bra att hämta den.
På disken när jag kom in i affären kunde jag se en "ny" Longines Sport Chief.
Vilket ansiktslyft! Länken var tvättad, boetten putsad, plexit polerat och urverket servat. Helt plötsligt fick jag en faktisk känsla för hur den såg ut när den var ny.
Med klockan på armen på väg hem igen började jag fundera på historian kring uret.
Eftersom jag vet att Longines är duktiga på att kommunicera med sina anhängare författade jag ett mail till huvudkontoret.
Efter några dagar fick jag svar vilket jag redovisar i sin helhet här nedan.
Dear Mr A.
We thank you for contacting us and for your interest in Longines watches.
Further to your request, we are pleased to provide the information contained in Longines' handwritten registers.
The original serial number 13'214'891 identifies a wristwatch in yellow gold cap bearing the reference 7633. It is fitted with a Longines manually wound mechanical movement, caliber 280, and was invoiced on 23 December 1965 to Longines subsidiary in Sweden.
We trust that we have responded satisfactorily to your request and remain at your entire disposal for any additional information.
Best regards,
Anne Develey
Branding and Heritage
Compagnie des Montres Longines Francillon SA
CH-2610 Saint-Imier, Switzerland
Ja, vad ska man säga efter detta brev. Olikt andra klockmärken (ja jag tänker t.ex. på Rolex) får jag ett engagerat och utförligt svar från Longines huvudkontor. De har alltså varit inne i sitt arkiv och letat bland sina handskrivna papper för att kunna ge mig som ägare till en vintage Longines Sport Chief den information som finns att få. Fantastiskt!
Detta adderar kuriosa till mitt gamla ur och dessutom matnyttig information om att klockan fakturerats av Longines till återförsäljare i Sverige dagen före julafton 1965.
Vad säger då svärfar om det hela. Jo, när han tänker på det har han för sig att när han fick sitt första jobb som lärare fick han i anställningsbonus, eller möjligen ett påslag på sin första lön, extra pengar så att han kunde köpa detta fina ur. Allt detta för 55 år sedan.
Times goes by som man säger och resten är just historia.
Tack till dig som har läst detta inlägg.
Nu några bilder.
Hälsningar Airman
Senast ändrad:
Nu lär den gå minst 60år till!
