Länge har jag gått runt och funderat på en trevlig klocka som jag INTE kommer flippa så fort jag får tag i den.
Köp en Rolex, säger någon.
Problemet är att jag har ett instinktivt motstånd mot Rolex. Det känns inte som jag riktigt. Vanlig, lite tråkig, och "safe". För folk som inte har någon fantasi. Precis som Edward Nortons karaktär i The Italian Job som köpte alla andras vill-ha-prylar eftersom han inte visste vad han själv ville ha. Edward Norton skulle definitivt köpa en Rolex. Precis, och det där är ju inte jag! Jag är ju sjukt... ehh.. påhittig.
Men det finns två modeller som alltid lockat mig, och det är 1. Oysterquartzen och 2. DD i guld. Bilhandlardrömmen. Det är en sån stor ironi och tämligen halvvulgärt med en DD i gulguld. Hur ska man bära upp den? Man ser nästan snuskig ut. Men mitt i allt detta så inser jag att det finns något väldigt befriande med att känna sig som en snuskig bilhandlare. Ironin blir så inverterad så att det inte är ironiskt längre. Man blir helt plötsligt ball. Så, tänker ni, då blev det väl en Day-Date eftersom du knappt kan sluta yra om den?
Nej nej, absolut inte. Det blev en Oysterquartz. En 17000 från mitten av 90-talet med en röd sekundvisare (aftermarket sannolikt - har aldrig sett en sån förut). Men nog önskar man sig att den var i guld istället....
Köp en Rolex, säger någon.
Problemet är att jag har ett instinktivt motstånd mot Rolex. Det känns inte som jag riktigt. Vanlig, lite tråkig, och "safe". För folk som inte har någon fantasi. Precis som Edward Nortons karaktär i The Italian Job som köpte alla andras vill-ha-prylar eftersom han inte visste vad han själv ville ha. Edward Norton skulle definitivt köpa en Rolex. Precis, och det där är ju inte jag! Jag är ju sjukt... ehh.. påhittig.
Men det finns två modeller som alltid lockat mig, och det är 1. Oysterquartzen och 2. DD i guld. Bilhandlardrömmen. Det är en sån stor ironi och tämligen halvvulgärt med en DD i gulguld. Hur ska man bära upp den? Man ser nästan snuskig ut. Men mitt i allt detta så inser jag att det finns något väldigt befriande med att känna sig som en snuskig bilhandlare. Ironin blir så inverterad så att det inte är ironiskt längre. Man blir helt plötsligt ball. Så, tänker ni, då blev det väl en Day-Date eftersom du knappt kan sluta yra om den?
Nej nej, absolut inte. Det blev en Oysterquartz. En 17000 från mitten av 90-talet med en röd sekundvisare (aftermarket sannolikt - har aldrig sett en sån förut). Men nog önskar man sig att den var i guld istället....