Marathon GPQ (General Purpose Quartz) - sage green, Tritium, ingen text, inget datum
Här är lite upplevelser av klockan efter att ha burit den varje dag i en månad.
Historik och bakgrund tänker jag att jag struntar i. Jag har ingen speciell kunskap annat än vad jag kan klippa direkt från hemsidan eller googla mig till.
Men folk på KS vet säkert redan att klockan har militär bakgrund och är designad därefter. Kort sagt är det en klocka som används av amerikanska armén.
Klockan finns i alla möjliga sorters varianter och ett par olika färger.
Jag valde kvarts, sage green, utan datum och utan "US government"-text på tavlan. Så ren som möjligt kan man säga.
Direktlänk till klockan
Förpackning
Klockan kommer inknökad i en enkel liten pappkartong som verkligen matchar klockans image som militärklocka. Det är också så den levereras till amerikanska armén. Jag blev glad när jag såg den. Känslan är "här är utrustning" i motsats till "här är en lyxpryl". Jag gillar både och, men det här är förstås helrätt för en sån här klocka.
Boett
Det mesta av boetten är plast (eller "fibershell", som Marathon själva säger) med små ståldetaljer som krona och glasring. Men trots sitt plasthölje är känslan bra. Den känns inte billig och plastig utan robust.
Den är 34mm i diameter, 40mm lång och 12mm tjock. På pappret pytteliten med dagens referensramar. Jag brukar ogillar uttryck som "bärs större" än sina mått men denna bärs större än sina 34mm. Den upplevs väldigt klossig då den är relativt tjock i förhållande till sin diameter. Den har heller inte har några avfasningar och bandhornen är lika höga som resten av boetten. Så med det i åtanke så hade klockan inte kunnat vara större utan att se helt galen ut. Åtminstone inte på min handled. Bandstiften är fasta så som de ju brukar vara på klockor med militär bakgrund. Bandbredden är 16mm. Bra bandstorlek rent proportionerligt men hopplöst med nya band. Marathon säljer förstås sina egna i några enstaka färger.
Jag misstänker att en orsak till att klockan är så pass hög är för att visarna i sig är relativt höga (i och med sina gasrör) och säkert behöver viss marginal för att inte stöta i varandra. Även index är ju höga.
Vattenresistensen är 3ATM. Det verkar finnas lite skilda åsikter om huruvida det går att bada med en sådan klocka eller inte. Själv är jag för oinsatt för att säga varken bu eller bä. Jag har inte riktigt vågat bada med den. Enligt återförsäljaren Windy City Watchcollector ska man inte bada med den. Jag misstänker att det säkert går alldeles utmärkt om man faktiskt ska lita på siffrorna. Jag hade dock gärna sett en högre standard här. För mig är det klockans största svaghet.
Rent estetiskt misstänker jag att plasten snabbt kommer dra på sig repor även om min klarat sig bra under den månad jag bar den varje dag.
Glaset är saffir med ganska sparsam antireflexbehandling.
Urverk
ETA F06
Mina kunskaper här är väldigt blygsamma så håll till godo med mina enkla användarupplevelser.
Mitt exemplar träffar index bra men inte perfekt och gången är som kvarts. Jag har inte gjort någon kvalificerad mätning men efter ett par dagar gick den fortfarande mer eller mindre på sekunden. Enligt hemsidan ska den gå -0.3/+0.5 sekunder per dag och det verkar min klara.
Den är också helt tyst.
Kvarts känns helt klart rätt för klockan. Det finns även mekaniska versioner av den men att en seriös militärklocka skulle ha ett mekaniskt urverk känns fel för mig. Det gör den ju bara mer sårbar och mindre pålitlig för ren tidshållning som jag ju tänker är viktiga saker för en sån här klocka.
Tavla
Jag har versionen med gasrör med tritium. Ett starkt säljargument! Jag vet ingen annan modern klocka som har det. Det finns säkert, men ingen jag känner till. Så om inte annat så gör det att klockan sticker ut lite extra utöver vilken fältklocka som helst.
Tritiumet lyser alltså hela tiden, men väldigt svagt. I dagsljus syns det inte alls och till och med i halvdunklet ljus är det inte helt uppenbart. Däremot i ett helt mörkt rum där du även har mörkerseende så upplevs ljuset starkt och det är lätt att avläsa tiden. Det går inte att missa! 12 markeras med en orange färg och alla andra index är gröna. Det kan ta någon extra sekund för mig att lista ut vad som är upp och ner i mörker när jag försöker läsa tiden. Kanske hade dubbla rör vid 12 gjort den ännu lite mer tydlig.
Men jag gillar verkligen luseffekten! Vanlig lysmassa för mig är mest en kul grej att se när jag kommer in från starkt solljus. Men jag litar sällan på att det faktiskt kommer lysa om natten när jag kanske vill ha det. Ibland lyser det, ibland inte, helt beroende på om den fått mycket solljus under dagen eller inte. Eller om klockmodellen har generöst med färg eller inte. Men tritiumet lyser alltid och jag gillar verkligen pålitligheten i det.
Står du i skugga utomhus en solig dag så får även gasrören en härlig lyster. Sen är det ju en bonus att du har symbolen för radioaktivitet på tavlan!
I början störde jag mig en aning på att tavlan saknade logga. Den såg liksom för steril ut. Nästan som att det var en billig no-brand-kopia. De andra versionerna (den mekaniska och den med vanlig lysmassa) av klockan har loggan på tavlan. Oklart varför det utelämnades på denna version. Kanske för att vara maximalt läsbar utan distraktion eller bara för att särskilja de olika varianterna mer. Jag vande mig tillslut och nu känner jag att det är lite vilket som. Klarar mig utan men kunde gärna haft loggan också.
Ett försök att visa hur rören ser ut i skugga, utomhus
Lång exponeringstid med mobilkamera
Bandet
Enkelt natoband i nylon. Inga konstigheter varken toppen eller botten. Hårdvara i stål med PVD. Trots min späda handled på ca 16.5cm så har jag nästan ingen flärp att vika in.
Bredden 16mm är också lite tråkig eftersom det är svårt att hitta nya band men går man till Amazon eller Ebay så finns det no-name-band att hitta. Eller så kan man förstås köpa Marathons egna. Dock känner jag inget jättestort behov av nytt band ändå, än så länge.
Slutord och sammanfattning
Jag är verkligen nöjd! Klockan passar min smak på flera sätt. Jag dras som allra oftast till ändamålsenliga klockor utan extra krussiduller. Genomtänkt och genomarbetad minimalism så att säga. Boetten är klossig och upplevs väldigt hög i förhållande till sin storlek, men det går an. Om inte annat så just för att den i sin helhet är så pass liten. Jag skulle gärna velat ha bättre vattenresistens.
Kvarts känns helrätt. Inget mer där att önska.
Nu har jag inte hårdtestat klockans hållbarhet, men om jag skulle gissa så klarar den mer än man tror och om den inte skulle göra det så är den billig att ersätta. Det passar ju dess militäriska ursprung, dvs den är enkel och billig att ersätta om soldaten skulle råka krossa den mot en vägg eller nåt.
Jag har även en CWC G10 GS (ny-versionen med saffirglas). Det är ju en klockan med snarlikt ursprung och utseende. Det är också en bra klockan men spontant föredrar jag Marathon nu. Den känns mer intressant med sitt plasthölje och tritium-rör helt enkelt. Marathon känns också på något sätt mer modern medan CWC:n känns mer historisk, om det har någon betydelse. Kanske inte helt orimligt eftersom G10 inte längre används av brittiska militären medan GPQ:n fortfarande anvvänds av den amerikanska, om jag förstått det rätt. Den nya CWC:n har dock betydligt bättre vattenresistens, men det känns inte så viktigt i sammanhanget. Det väger inte över för mig. Jag bara gillar GPQ:n mer. Mest rent estetiskt faktiskt.
En kommentar om magnetism
Då jag faktiskt haft ganska liten erfarenhet av klockor bortom Sinn för vardagsbruk (mina Sinnare har ganska hög resistens mot magnetism) så har jag haft rätt dålig koll på hur magnetism kan påverka en klocka. Vid minst två tillfällen upptäckte jag att min GPQ gick rätt rejält fel trots att den ställts korrekt kort innan. Jag skrev till och med till AD och ville lämna tillbaka klockan (jag fick aldrig svar, för övrigt, detta skrivs typ 6 månader efter mailet). Sen plötsligt slog det mig att det kan vara magnetism som påverkat den. Jag hade lagt den ovanpå min nattduksbordslampa som har en mobilladdare inbygd. Den har mycket riktigt en stark magnet i sig (kollade med ett kompass). Ett annat ställe klockan legat är intill en högtalare. Idiot. Klockan har alltså inte blivit magnetiserad som en klassisk mekanisk klocka men tidshållningen påverkades helt klart. Så efter denna insikt har jag hållt den borta från magneter och då har den gått som den ska sen dess.
Testad "i fält" på Island!
Även godkänd för tunnelbaneåkning
Här är lite upplevelser av klockan efter att ha burit den varje dag i en månad.
Historik och bakgrund tänker jag att jag struntar i. Jag har ingen speciell kunskap annat än vad jag kan klippa direkt från hemsidan eller googla mig till.
Men folk på KS vet säkert redan att klockan har militär bakgrund och är designad därefter. Kort sagt är det en klocka som används av amerikanska armén.
Klockan finns i alla möjliga sorters varianter och ett par olika färger.
Jag valde kvarts, sage green, utan datum och utan "US government"-text på tavlan. Så ren som möjligt kan man säga.
Direktlänk till klockan
Förpackning
Klockan kommer inknökad i en enkel liten pappkartong som verkligen matchar klockans image som militärklocka. Det är också så den levereras till amerikanska armén. Jag blev glad när jag såg den. Känslan är "här är utrustning" i motsats till "här är en lyxpryl". Jag gillar både och, men det här är förstås helrätt för en sån här klocka.
Boett
Det mesta av boetten är plast (eller "fibershell", som Marathon själva säger) med små ståldetaljer som krona och glasring. Men trots sitt plasthölje är känslan bra. Den känns inte billig och plastig utan robust.
Den är 34mm i diameter, 40mm lång och 12mm tjock. På pappret pytteliten med dagens referensramar. Jag brukar ogillar uttryck som "bärs större" än sina mått men denna bärs större än sina 34mm. Den upplevs väldigt klossig då den är relativt tjock i förhållande till sin diameter. Den har heller inte har några avfasningar och bandhornen är lika höga som resten av boetten. Så med det i åtanke så hade klockan inte kunnat vara större utan att se helt galen ut. Åtminstone inte på min handled. Bandstiften är fasta så som de ju brukar vara på klockor med militär bakgrund. Bandbredden är 16mm. Bra bandstorlek rent proportionerligt men hopplöst med nya band. Marathon säljer förstås sina egna i några enstaka färger.
Jag misstänker att en orsak till att klockan är så pass hög är för att visarna i sig är relativt höga (i och med sina gasrör) och säkert behöver viss marginal för att inte stöta i varandra. Även index är ju höga.
Vattenresistensen är 3ATM. Det verkar finnas lite skilda åsikter om huruvida det går att bada med en sådan klocka eller inte. Själv är jag för oinsatt för att säga varken bu eller bä. Jag har inte riktigt vågat bada med den. Enligt återförsäljaren Windy City Watchcollector ska man inte bada med den. Jag misstänker att det säkert går alldeles utmärkt om man faktiskt ska lita på siffrorna. Jag hade dock gärna sett en högre standard här. För mig är det klockans största svaghet.
Rent estetiskt misstänker jag att plasten snabbt kommer dra på sig repor även om min klarat sig bra under den månad jag bar den varje dag.
Glaset är saffir med ganska sparsam antireflexbehandling.
Urverk
ETA F06
Mina kunskaper här är väldigt blygsamma så håll till godo med mina enkla användarupplevelser.
Mitt exemplar träffar index bra men inte perfekt och gången är som kvarts. Jag har inte gjort någon kvalificerad mätning men efter ett par dagar gick den fortfarande mer eller mindre på sekunden. Enligt hemsidan ska den gå -0.3/+0.5 sekunder per dag och det verkar min klara.
Den är också helt tyst.
Kvarts känns helt klart rätt för klockan. Det finns även mekaniska versioner av den men att en seriös militärklocka skulle ha ett mekaniskt urverk känns fel för mig. Det gör den ju bara mer sårbar och mindre pålitlig för ren tidshållning som jag ju tänker är viktiga saker för en sån här klocka.
Tavla
Jag har versionen med gasrör med tritium. Ett starkt säljargument! Jag vet ingen annan modern klocka som har det. Det finns säkert, men ingen jag känner till. Så om inte annat så gör det att klockan sticker ut lite extra utöver vilken fältklocka som helst.
Tritiumet lyser alltså hela tiden, men väldigt svagt. I dagsljus syns det inte alls och till och med i halvdunklet ljus är det inte helt uppenbart. Däremot i ett helt mörkt rum där du även har mörkerseende så upplevs ljuset starkt och det är lätt att avläsa tiden. Det går inte att missa! 12 markeras med en orange färg och alla andra index är gröna. Det kan ta någon extra sekund för mig att lista ut vad som är upp och ner i mörker när jag försöker läsa tiden. Kanske hade dubbla rör vid 12 gjort den ännu lite mer tydlig.
Men jag gillar verkligen luseffekten! Vanlig lysmassa för mig är mest en kul grej att se när jag kommer in från starkt solljus. Men jag litar sällan på att det faktiskt kommer lysa om natten när jag kanske vill ha det. Ibland lyser det, ibland inte, helt beroende på om den fått mycket solljus under dagen eller inte. Eller om klockmodellen har generöst med färg eller inte. Men tritiumet lyser alltid och jag gillar verkligen pålitligheten i det.
Står du i skugga utomhus en solig dag så får även gasrören en härlig lyster. Sen är det ju en bonus att du har symbolen för radioaktivitet på tavlan!
I början störde jag mig en aning på att tavlan saknade logga. Den såg liksom för steril ut. Nästan som att det var en billig no-brand-kopia. De andra versionerna (den mekaniska och den med vanlig lysmassa) av klockan har loggan på tavlan. Oklart varför det utelämnades på denna version. Kanske för att vara maximalt läsbar utan distraktion eller bara för att särskilja de olika varianterna mer. Jag vande mig tillslut och nu känner jag att det är lite vilket som. Klarar mig utan men kunde gärna haft loggan också.
Ett försök att visa hur rören ser ut i skugga, utomhus
Lång exponeringstid med mobilkamera
Bandet
Enkelt natoband i nylon. Inga konstigheter varken toppen eller botten. Hårdvara i stål med PVD. Trots min späda handled på ca 16.5cm så har jag nästan ingen flärp att vika in.
Bredden 16mm är också lite tråkig eftersom det är svårt att hitta nya band men går man till Amazon eller Ebay så finns det no-name-band att hitta. Eller så kan man förstås köpa Marathons egna. Dock känner jag inget jättestort behov av nytt band ändå, än så länge.
Slutord och sammanfattning
Jag är verkligen nöjd! Klockan passar min smak på flera sätt. Jag dras som allra oftast till ändamålsenliga klockor utan extra krussiduller. Genomtänkt och genomarbetad minimalism så att säga. Boetten är klossig och upplevs väldigt hög i förhållande till sin storlek, men det går an. Om inte annat så just för att den i sin helhet är så pass liten. Jag skulle gärna velat ha bättre vattenresistens.
Kvarts känns helrätt. Inget mer där att önska.
Nu har jag inte hårdtestat klockans hållbarhet, men om jag skulle gissa så klarar den mer än man tror och om den inte skulle göra det så är den billig att ersätta. Det passar ju dess militäriska ursprung, dvs den är enkel och billig att ersätta om soldaten skulle råka krossa den mot en vägg eller nåt.
Jag har även en CWC G10 GS (ny-versionen med saffirglas). Det är ju en klockan med snarlikt ursprung och utseende. Det är också en bra klockan men spontant föredrar jag Marathon nu. Den känns mer intressant med sitt plasthölje och tritium-rör helt enkelt. Marathon känns också på något sätt mer modern medan CWC:n känns mer historisk, om det har någon betydelse. Kanske inte helt orimligt eftersom G10 inte längre används av brittiska militären medan GPQ:n fortfarande anvvänds av den amerikanska, om jag förstått det rätt. Den nya CWC:n har dock betydligt bättre vattenresistens, men det känns inte så viktigt i sammanhanget. Det väger inte över för mig. Jag bara gillar GPQ:n mer. Mest rent estetiskt faktiskt.
En kommentar om magnetism
Då jag faktiskt haft ganska liten erfarenhet av klockor bortom Sinn för vardagsbruk (mina Sinnare har ganska hög resistens mot magnetism) så har jag haft rätt dålig koll på hur magnetism kan påverka en klocka. Vid minst två tillfällen upptäckte jag att min GPQ gick rätt rejält fel trots att den ställts korrekt kort innan. Jag skrev till och med till AD och ville lämna tillbaka klockan (jag fick aldrig svar, för övrigt, detta skrivs typ 6 månader efter mailet). Sen plötsligt slog det mig att det kan vara magnetism som påverkat den. Jag hade lagt den ovanpå min nattduksbordslampa som har en mobilladdare inbygd. Den har mycket riktigt en stark magnet i sig (kollade med ett kompass). Ett annat ställe klockan legat är intill en högtalare. Idiot. Klockan har alltså inte blivit magnetiserad som en klassisk mekanisk klocka men tidshållningen påverkades helt klart. Så efter denna insikt har jag hållt den borta från magneter och då har den gått som den ska sen dess.
Testad "i fält" på Island!
Även godkänd för tunnelbaneåkning
Bilagor
Senast ändrad:
