Jag har i flera veckor om inte månader tjuvläst nästintill alla inlägg och blir lika fascinerad och sugen på att själv en vacker dag ha en gedigen samling. Klocksnack är ett ruggigt inspirerande forum!
Men men, nog med smörande från min sida...
Jag har tidigare arbetat med en Sjöö Sandström.. Den är fin och det finns lite familjehistoria i de märkret.. Jag kände dock att efter ett par år så var det dags, dags att ta det ordentliga steget. Jag ska nu fatta mig kortfattat hur känslan är, jag tror garanterat att ni alla kan relatera till er första "riktiga" paketöppning.. Den känslan är obetalbar iallafall enligt mig..
Så - jag vill börja med att tacka oscaroscar för all hans assistans och guide samt slänga ut ett tack till Fabian som bistått med expertis.
Dagen då klockan skulle anlända till mitt företagscenter så ringde jag 2 minuter efter att dom hade öppnat för dagen, klockan hade då redan hunnit komma. Så från att jag talat med dom på posten genomled jag en hel arbetsdag. Jag satt i princip och samlade kraft och mod för att knata bort och hämta klockan, tillslut pallade jag inte mer och någon timme efter lunch kastade jag in handduken och drog för dagen.
Jag hade tänkt att gå bort till utlämningscentret, tog typ 2 meter innan jag börjar jogga. Rätt ivrig med andra ord.
Det var ju även fredag den 13e och det gjorde mig något nojjig om jag skulle snubbla och bryta benet eller nåt men vafan jag ville hämta den.
Väl framme går allt som smort, klockan är nu i min ägo. Med den skrikande röda texten "VÄRDE" över hela paketet vill jag bara hem och demolera (läs slita upp) lådan.. Jag orkar inte ens gå hem så jag tar en taxi de 600 meter jag har kvar.
Jag springer upp för trappan till lägenheten. Slår mig ner i soffan för att hämta andan. Plockar fram en flaska bubbel som jag la på kylning kvällen innan - detta ska ju för tusan firas.
Börjar oväntat försiktigt dra bort tejpen.. Ser hur fint inslaget det är.. Drar bort frigoliten, möts av den underbara hälsning som är lämnad i lådan "Mycket nöje " Det börjar bra.
Jag plockar fram paketet och är i extas. Så fint. Det är något speciellt att se den i min ägo. Beundrar kartongen, nästan så jag blir förvånad av mitt eget relativt lugna beteende.
Häller upp ett glas..Fortsätter öppningen och nu jävlar är det nära.
Nedan ser ni bilder på vad som kan ha varit de härligaste minuterna jag har varit med om på ett bra tag (no offence mot min flickvän)
Jag är nu en stolt Rolexägare. Och här börjar resan mot en skön samling, jag börjar redan klura på vad som skulle kunna bli nästa inköp. Jag förstår er alla som har en kärlek till dessa underbara grejer, det är något mystiskt, speciellt och fint med hela processen från inköp tills det att den sitter på armen.
*ursäkta rätt dålig kvalle på bilderna, har inte haft möjlighet att överföra från den digitala*
Ha en härlig söndag, jag fortsätter att njuta lever fortfarande på glädjen!
Men men, nog med smörande från min sida...
Jag har tidigare arbetat med en Sjöö Sandström.. Den är fin och det finns lite familjehistoria i de märkret.. Jag kände dock att efter ett par år så var det dags, dags att ta det ordentliga steget. Jag ska nu fatta mig kortfattat hur känslan är, jag tror garanterat att ni alla kan relatera till er första "riktiga" paketöppning.. Den känslan är obetalbar iallafall enligt mig..
Så - jag vill börja med att tacka oscaroscar för all hans assistans och guide samt slänga ut ett tack till Fabian som bistått med expertis.
Dagen då klockan skulle anlända till mitt företagscenter så ringde jag 2 minuter efter att dom hade öppnat för dagen, klockan hade då redan hunnit komma. Så från att jag talat med dom på posten genomled jag en hel arbetsdag. Jag satt i princip och samlade kraft och mod för att knata bort och hämta klockan, tillslut pallade jag inte mer och någon timme efter lunch kastade jag in handduken och drog för dagen.
Jag hade tänkt att gå bort till utlämningscentret, tog typ 2 meter innan jag börjar jogga. Rätt ivrig med andra ord.
Det var ju även fredag den 13e och det gjorde mig något nojjig om jag skulle snubbla och bryta benet eller nåt men vafan jag ville hämta den.
Väl framme går allt som smort, klockan är nu i min ägo. Med den skrikande röda texten "VÄRDE" över hela paketet vill jag bara hem och demolera (läs slita upp) lådan.. Jag orkar inte ens gå hem så jag tar en taxi de 600 meter jag har kvar.
Jag springer upp för trappan till lägenheten. Slår mig ner i soffan för att hämta andan. Plockar fram en flaska bubbel som jag la på kylning kvällen innan - detta ska ju för tusan firas.
Börjar oväntat försiktigt dra bort tejpen.. Ser hur fint inslaget det är.. Drar bort frigoliten, möts av den underbara hälsning som är lämnad i lådan "Mycket nöje " Det börjar bra.
Jag plockar fram paketet och är i extas. Så fint. Det är något speciellt att se den i min ägo. Beundrar kartongen, nästan så jag blir förvånad av mitt eget relativt lugna beteende.
Häller upp ett glas..Fortsätter öppningen och nu jävlar är det nära.
Nedan ser ni bilder på vad som kan ha varit de härligaste minuterna jag har varit med om på ett bra tag (no offence mot min flickvän)
Jag är nu en stolt Rolexägare. Och här börjar resan mot en skön samling, jag börjar redan klura på vad som skulle kunna bli nästa inköp. Jag förstår er alla som har en kärlek till dessa underbara grejer, det är något mystiskt, speciellt och fint med hela processen från inköp tills det att den sitter på armen.
*ursäkta rätt dålig kvalle på bilderna, har inte haft möjlighet att överföra från den digitala*
Ha en härlig söndag, jag fortsätter att njuta lever fortfarande på glädjen!