• Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se

    Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
    Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.

    Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.

    Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!

    /Hook & Leben

Min frus klockor, som jag givit henne. Del 1. Piaget

Rozzy

E-3PO
2-Faktor
Jag är en estetiker. Jag älskar vackra ting. Tre "ting" som jag är extra svag för är vackra kvinnor, fina bilar och klockor. Finns det då något som slår kombinationen av vacker kvinna körandes en snygg sportbil och har en fin genomtänkt klocka på armen? Mina kompisar är helt med på tankegången men i princip idiotförklarar mig för det där sista detaljen med klockan. Noll förståelse där.
Nu är det ju inte så att jag är kinkig, utan att se en vacker kvinna med snygg klocka smäller högt det med. Jag kommer ihåg från då jag var yngre och såg en vacker (lite äldre än mig) kvinna som hade en Speedmaster löst hängande kring handleden. Min tanke då var att hon förmodligen lånat sin killes eller mans klocka. Bra såg det ut i alla fall! Så skall min framtida kärlek också vilja göra, minns jag.

Nu är det framtid. Jag är lyckligt gift sedan snart 10 år tillbaka. Jag är en avundsvärd man och har en väldigt fin och vacker fru. En kul detalj är hur vi träffades, detta skedde på Genevés (!) flygplats med en massa lustigheter och sammanträffanden som följde därefter. Det var nog ödet helt enkelt! I efterhand har hon berättat att hon snabbt scannade av mig på flygplatsen. Vad är det man säger, man får sju sekunder på sig att visa sig intressant och göra ett bestående intryck. Vad såg hon då? Jo, en arrogant, loj och världsvan kille. Det hon inte visste var att jag packat hela natten in i sista inför mina planerade bergsklättring några veckor i Chamonix (Frankrike) och fått kvar två timmars nattsömn som dessutom avbröts av brandvarnaren som just behagade att få slut på batteriet den natten! Därav en slarvig klädsel, solglasögonen på och en loj uppsyn. Men hon har två viktiga ting som hon alltid kollar extra noga på: Hon tittade på skorna, Check! Hon tittade på klockan, såg ut som en riktig klocka. Snygg och fin. Check! Vad jag hade för skor? Ett par futuristiska joggingskor (!), hur jag nu kunde passera det hindret? Klockan? En Fortis Kosmonaut kronograf, min första riktiga klocka (tack gode skapare att jag kostade på mig och tröstköpte den när min före detta hade dumpat mig!).
IMG_6218.JPG


Det om det. Nu har jag i alla fall min kärlek som ibland lånar mina klockor som hon har dinglande kring handleden. Speciellt min orangea Planet Ocean lånas frekvent, både på länk och på orange alligator. Royal Oaken har också lånats vid tillfällen. (Hon lånar också gamla Porschen och då är det fullträff!) Hon gillar klockor helt enkelt, men är inte på något sätt fanatiker som mig. När jag träffade henne var hennes finaste ur ett kvadratisk Gucci herrur som hon införskaffat för en jobbbonus. Hon viste dock vid det laget inte om det var en kvarts eller automatisk. –"Spelar roll, eller?!" (Den var givetvis kvarts...)

Som ett led att kanske minska min ångest och dåliga samvete efter att ha påbörjat en betydande klocksamling (egentligen ingen samling utan mer ett par fina snygga klockor som jag verkligen behövde), så började jag ge min fru kärleksgåvor i form av klockor! Det har vid det här laget blivit ett betydande antal och beroende på intresse från er sida så får jag väl visa upp dem allt eftersom.
När man är klockidiot som mig så inser man vilka fina damklockor man kan köpa för småsummor i sammanhanget. Jag skall nu först berätta om en fin klocka, det var inte den första jag gav henne men den var ett långt kul och inte helt okomplicerat projekt för mig. Klockan i fråga är en Piaget i 18k guld, ref. 9251 med kaliber 9P2. En riktigt vacker sak. Jag ropade in den som defekt på en Kaplans auktion. Klockan är förmodligen från tidigt 80-tal och jag har ännu inte listat ut om den var avsedd som dam eller herrur, den är då där lagom midsize, 26x31 mm. Förmodligen dam. Auktionsbild:
bild-1.jpg


Jag har alltid beundrat Piaget för deras egen design, exklusiva klockor och sina fina egenutvecklade urverk.
Så här skrev Singular i Manolo; -"Piaget är, som vi tidigare varit inne på, tillsammans med Jaeger-LeCoultre den kändaste tillverkaren av ultratunt och en innehavare av många rekord.Redan 1957 tillverkade märket det då tunnaste manuella urverket cal 9P som är endast är två millimeter tjockt."
http://www.manolo.se/artiklar/artikel/20110901/klockvarldens-25-klassiker-piaget-altiplano
Detta ur hade alltså efterföljaren 9P2 till världens tunnaste urverk. Jag hoppasdes att det endast skulle behövas en service för att få den att fungera. Men icke så...
RIMG0075.jpg


Jag lämnade in den till Farfars Ur som snabbt konstaterade att balansaxelns ena tapp var av, en ny balansaxel behövdes alltså och han kunde inte få fram en ny. Jag kontaktade då Piaget som artiga sa att visst skulle de kunna hjälpa mig, men de skickar inga delar utan lagar endast i sina egna verkstäder. Kostnadsförslag? Tja, att öppna den skulle kosta 650 Euro + reparationskostnader... Då stod Euron i ca 10 kr så det var ju nästan klockans dubbla inköpskostnad! Jag började ringa runt till alla urmakare i Sverige som hade haft med Piaget att göra men utan någon lycka. Vad göra? Söka mer på internet förstås. Mina tidigare fruktlösa försök på E-bay, testades igen. Jag breddade sökningen lite, började leta efter donatorurverk, men dessa var dyra eller drog iväg på auktionerna. Jag hittade en handlare i Australien som sålde en Piaget balansaxel till en annan kaliber. Jag tänkte –"Vad kostar det att fråga?", så jag slängde iväg en undran om han inte hade en axel till 9P2:an också? Till min stora förtjusning så hade han det, efter en del utredning om mitt verk hade incabloc (stötskydd) eller inte, (vilken den inte hade). Jag skulle kunna köpa en ny axel av honom för det facila priset ca 700 kr med rek. frakt, vilket i sammanhanget lät som ett kap!
Ett par veckors väntan och ner dimper ett vadderat kuvert. Försiktigt öppnar jag paketet och tar ut innehållet. Inget där?!!! Det enda jag hittar är ett hopvikt A4-kvitto. Jag hade blivit blåst! Eller det var vad jag för en stund trodde, innan jag upptäckte en tejp bit i ena hörnet med något som såg ut som ett sugrör. Jag höll pappret mot en stark lampa och kunde urskilja något stort som ett sandkorn i siluett. Vad hade jag förväntat mig till ett av världens tunnaste urverk? Ja, något man kunde ta på i alla fall! Denna del var obeskrivligt liten. Jag hade aldrig sett något så litet förut! Detta var alltså en svarvad axel med fasningar och flänsar med toleranser som man bara kan fantisera om. Dessutom skulle en fjäder fästas på den! Fasiken, detta måste vara världens dyraste vara per vikt! Det kan ju inte finnas något, typ ädelstenar, ämnen eller knark eller dylikt med en högre kilovikt! (Obs, normalstor tändsticka).
bild-4.jpg
bild 1.JPG
bild 2.JPG


Nåväl, iväg till Axel på Farfars för montage och vidare service. Ett par veckor går och... balansaxeln knäcks (!!!) vid montage och en mycket ångerfull och skämmandes Axel kontaktar mig. Nåväl, jag kollar med Australiensaren om en till balansaxel. Inga problem, han hade en till! Ytligare ett par veckor senare kommer axeln i ett vadderat, men [HORROR!] med mosat kuvert. Vi har mina svärföräldrar över på middag den kvällen jag hämtat kuvertet så jag tänker att jag måste ju öppna och se om axeln klarat sig och samtidigt berätta om Piaget projektet (jag sa aldrig vem klockan var ämnad åt) och sprida lite av min passion och underhålla vid middagsbordet. Jag sprättar upp kuvertet och försiktigt tar ut axeln och lägger det på ett vitt A4 med en fotolupp över för att den axeln skulle rulla eller blåsa iväg. En fotolupp är en lupp med genomskinliga sidor för att släppa in ljus. Jag ville visa på urmakerikonstens tekniska underverk men såg själv dåligt när jag tittade ner i luppen. –"Vänta, jag skall hämta en ficklampa så att vi ser bättre!".
Medan jag springer iväg och letar sätter min rådmodige fru handen under pappret med luppen över och för det till bordslampan! –" Men... jag kan inte se något", hör jag henne tvekande säga. Hon hade lyckats tappa axeln mellan bordet och bordslampan (ca 40 cm) och nu var den någonstans... Stor panik hos alla middagsdeltagare samt stor ångest för min fru.
-"RÖR INGET!!!" Stor sökinsats inleddes. På det dukade och halvt avslutade matbordet. Stolar. Stolsdynor. Golvet sveptes försiktigt med handflatorna iförd pannlampa och kinden pressad mot golvet. Har hunden fått den under tassarna...
Efter en timmes letande gav vi upp och konstaterar att vi aldrig skulle hitta den. Högst troligt trillade den ner i köttgrytan och slank ner ovetandes i någons strupe nästföljande dag vid inmundigandet av rester. Bara att kontakta Australiensaren igen... Min . dumma . blonda . vackra....
Australiensaren hade fortfarande kvar axlar och verkade rätt road över situationen när jag förklarade omständigheterna, så jag fick ett mängdrabattpris på 500 kr samt en extra axel utifall något skulle hända!...
Nästa gång balansaxeln skulle ut på äventyr var hos urmakaren igen... Att montera fjädern på axeln var tydligen en pärs. Fjädern hade inget lås utan Axel fick specialtillverka ett verktyg för att kunna genomföra monteringen. Dock lyckades han först skjuta iväg axeln en gång och var i panik i en stund innan han gjorde den osannolika upptäckten att axeln landat i centrum av hans ställ för skruvmejslar!
Men tillslut satt den där och urverket fungerade som nytt igen! Servad med god noggrannhet, vilken fröjd!
Jag hämtade klockan och fick en rejäl rabatt av Axel för strulet med den första brutna axeln. Jag hade under tiden hittat två nya band till klockan som jag tyckte passade. Ett delikat tunt, tunt, vinrött alligator band samt ett rosa ödla. Vidare hade jag letat upp ett spänne i solitt guld då det som medföljde var förgyllt, jag ville löpa hela linan ut efter all strul med denna klocka!
Förresten, "Spider" tavlan vågade inte Farfars renovera och Piaget hade inga att tillgå. Men den ser faktiskt helt ok ut i verkligheten.
Klockan presentades en bröllopsdag då jag bjudit ut henne på en tjusig kväll på staden på tu mans hand med svärmor hemma som barnvakt. Klockan mottogs väl, dock efter snabbt byte till det rosa bandet som var läckert, medans det andra vinröda gjorde klockan tantig...

Piageten används mest till fest och fint och är faktiskt riktigt uppskattad, även om det kändes lite som mitt egna egoistiska klockprojekt.
Nästa gång skall jag berätta om den första klockan jag gav henne, en Rolex Air-King. Men det är en helt annan historia.
Tack för mig!

IMG_6197.JPG
IMG_6196.JPG
IMG_6192.JPG
IMG_6191.JPG
IMG_6189.JPG
 
Senast ändrad:

aljung

Panerai
2-Faktor
Vilken underbar historia! Kan se scenen framför mig när alla middagsgäster ligger på golvet och letar efter något som är anignens större än ett sandkorn :)

Ser fram emot ytterligare historier.
 

rogart-63

Patek
Jag är en estetiker. Jag älskar vackra ting. Tre "ting" som jag är extra svag för är vackra kvinnor, fina bilar och klockor. Finns det då något som slår kombinationen av vacker kvinna körandes en snygg sportbil och
har en fin genomtänkt klocka på armen? Mina kompisar är helt med på tankegången men i princip idiotförklarar mig för det där sista detaljen med klockan. Noll förståelse där.
Nu är det ju inte så att jag är kinkig, utan att se en vacker kvinna med snygg klocka smäller högt det med.
Jag kommer ihåg från då jag var yngre och såg en vacker (lite äldre än mig) kvinna som hade en Speedmaster löst hängande kring handleden. Min tanke då var att hon förmodligen lånat sin killes eller mans klocka. Bra såg det ut i alla fall! Så skall min framtida kärlek också vilja göra, minns jag.
Nu är det framtid. Jag är lyckligt gift sedan snart 10 år tillbaka. Jag är en avundsvärd man och har en väldigt fin och vacker fru. En kul detalj är hur vi träffades, detta skedde på Genevés (!) flygplats med en massa lustigheter och sammanträffanden som följde därefter. Det var nog ödet helt enkelt! I efterhand har hon berättat att hon snabbt scannade av mig på flygplatsen. Vad är det man säger, man får sju sekunder på sig att visa sig intressant och göra ett bestående intryck. Vad såg hon då? Jo, en arrogant, loj och världsvan kille. Det hon inte visste var att jag packat hela natten in i sista inför mina planerade bergsklättring några veckor i Chamonix (Frankrike) och fått kvar två timmars nattsömn som dessutom avbröts av brandvarnaren som just behagade att få slut på batteriet den natten! Därav en slarvig klädsel, solglasögonen på och en loj uppsyn. Men hon har två viktiga ting som hon alltid kollar extra noga på: Hon tittade på skorna, Check! Hon tittade på klockan, såg ut som en riktig klocka. Snygg och fin. Check! Vad jag hade för skor? Ett par futuristiska joggingskor (!), hur jag nu kunde passera det hindret? Klockan? En Fortis Kosmonaut kronograf, min första riktiga klocka (tack gode skapare att jag kostade på mig och tröstköpte den när min före detta hade dumpat mig!).
IMG_6218.JPG


Det om det. Nu har jag i alla fall min kärlek som ibland lånar mina klockor som hon har dinglande kring handleden. Speciellt min orangea Planet Ocean lånas frekvent, både på länk och på orange alligator. Royal Oaken har också lånats vid tillfällen. (Hon lånar också gamla Porschen och då är det fullträff!) Hon gillar klockor helt enkelt, men är inte på något sätt fanatiker som mig. När jag träffade henne var hennes finaste ur ett kvadratisk Gucci herrur som hon införskaffat för en jobbbonus. Hon viste dock vid det laget inte
om det var en kvarts eller automatisk. –"Spelar roll, eller?!" (Den var givetvis kvarts...)
Som ett led att kanske minska min ångest och dåliga samvete efter att ha påbörjat en betydande klocksamling (egentligen ingen samling utan mer ett par fina snygga klockor som jag verkligen behövde), så började jag ge min fru kärleksgåvor i form av klockor! Det har vid det här laget blivit ett betydande antal och beroende på intresse från er sida så får jag väl visa upp dem allt eftersom.
När man är klockidiot som mig så inser man vilka fina damklockor man kan köpa för småsummor i sammanhanget. Jag skall nu först berätta om en fin klocka, det var inte den första jag gav henne men den var ett långt kul och inte helt okomplicerat projekt för mig.
Klockan i fråga är en Piaget i 18k guld, ref. 9251 med kaliber 9P2. En riktigt vacker sak. Jag ropade in den som defekt på en Kaplans auktion. Klockan är förmodligen från tidigt 80-tal och jag har ännu inte listat ut om den var avsedd som dam eller herrur, den är då där lagom midsize, 26x31 mm. Förmodligen dam. Auktionsbild:
bild-1.jpg


Jag har alltid beundrat Piaget för deras egen design, exklusiva klockor och sina fina egenutvecklade urverk.
Så här skrev Singular i Manolo; -"Piaget är, som vi tidigare varit inne på, tillsammans med Jaeger-LeCoultre den kändaste tillverkaren av ultratunt och en innehavare av många rekord.Redan 1957 tillverkade märket det då tunnaste manuella urverket cal 9P som är endast är två millimeter tjockt."
http://www.manolo.se/artiklar/artikel/20110901/klockvarldens-25-klassiker-piaget-altiplano
Detta ur hade alltså efterföljaren 9P2 till världens tunnaste urverk. Jag hoppasdes att det endast skulle behövas en service för att få den att fungera. Men icke så...
RIMG0075.jpg


Jag lämnade in den till Farfars Ur som snabbt konstaterade att balansaxelns ena tapp var av, en ny balansaxel behövdes alltså och han kunde inte få fram en ny. Jag kontaktade då Piaget som artiga sa att visst
skulle de kunna hjälpa mig, men de skickar inga delar utan lagar endast i sina egna verkstäder. Kostnadsförslag? Tja, att öppna den skulle kosta 650 Euro + reparationskostnader... Då stod Euron i ca 10 kr så det var ju nästan klockans dubbla inköpskostnad! Jag började ringa runt till alla urmakare i Sverige som hade haft med Piaget att göra men utan någon lycka. Vad göra? Söka mer på internet förstås. Mina tidigare fruktlösa försök på E-bay, testades igen. Jag breddade sökningen lite, började leta efter donatorurverk, men dessa var dyra eller drog iväg på auktionerna. Jag hittade en handlare i Australien som sålde en Piaget
balansaxel till en annan kaliber. Jag tänkte –"Vad kostar det att fråga?", så jag slängde iväg en undran om han inte hade en axel till 9P2:an också? Till min stora förtjusning så hade han det, efter en del utredning om mitt verk hade incabloc (stötskydd) eller inte, (vilken den inte hade). Jag skulle kunna köpa en ny axel av honom för det facila priset ca 700 kr med rek. frakt, vilket i sammanhanget lät som ett kap!
Ett par veckors väntan och ner dimper ett vadderat kuvert. Försiktigt öppnar jag paketet och tar ut innehållet. Inget där?!!! Det enda jag hittar är ett hopvikt A4 kvitto. Jag hade blivit blåst! Eller det var vad jag för en stund trodde, innan jag upptäckte en tejp bit i ena hörnet med något som såg ut som ett sugrör. Jag höll pappret mot en stark lampa och kunde urskilja något stort som ett sandkorn i siluett. Vad hade jag förväntat mig till ett av världens tunnaste urverk? Ja, något man kunde ta på i alla fall! Denna del var obeskrivligt liten. Jag hade aldrig sett något så litet förut! Detta var alltså en svarvad axel med fasningar och flänsar med toleranser som man bara kan fantisera om. Dessutom skulle en fjäder fästas på den! Fasiken, detta måste vara världens dyraste vara per vikt! Det kan ju inte finnas något, typ ädelstenar, ämnen eller knark eller dylikt med en högre kilovikt! (Obs, normalstor tändsticka).
bild-4.jpg
bild 1.JPG
bild 2.JPG


Nåväl, iväg till Axel på Farfars för montage och vidare service. Ett par veckor går och... balansaxeln knäcks (!!!) vid montage och en mycket ångerfull och skämmandes Axel kontaktar mig. Nåväl, jag kollar med
Australiensaren om en till balansaxel. Inga problem, han hade en till! Ytligare ett par veckor senare kommer axeln i ett vadderat, men [HORROR!] med mosat kuvert. Vi har mina svärföräldrar över på middag den kvällen jag hämtat kuvertet så jag tänker att jag måste ju öppna och se om axeln klarat sig och samtidigt berätta om Piaget projektet (jag sa aldrig vem klockan var ämnad åt) och sprida lite av min passion och underhålla vid middagsbordet. Jag sprättar upp kuvertet och försiktigt tar ut axeln och lägger det på ett vitt A4 med en fotolupp över för att den axeln skulle rulla eller blåsa iväg. En fotolupp är en lupp med genomskinliga sidor för att släppa in ljus. Jag ville visa på urmakerikonstens tekniska underverk men såg själv
dåligt när jag tittade ner i luppen. –"Vänta, jag skall hämta en ficklampa så att vi ser bättre!".
Medan jag springer iväg och letar sätter min råd modige fru handen under pappret med luppen över och för det till bordslampan! –" Men... jag kan inte se något", hör jag henne tvekande säga. Hon hade lyckats tappa axeln mellan bordet och bordslampan (ca 40 cm) och nu var den någon stans... Stor panik hos alla middagsdeltagare samt stor ångest för min fru.
-"RÖR INGET!!!" Stor sökinsats inleddes. På det dukade och halvt avslutade matbordet. Stolar. Stolsdynor. Golvet sveptes försiktigt med handflatorna iförd pannlampa och kinden pressad mot golvet. Har hunden fått den under tassarna...
Efter en timme gav vi upp och konstaterar att vi aldrig skulle hitta den. Högst troligt trillade den ner i köttgrytan och slank ner ovetandes i någons strupe nästföljande dag vid inmundigandet av rester. Bara att kontakta Australiensaren igen... Min . Dumma . Blonda . Vackra....
Australiensaren hade fortfarande kvar axlar och verkade rätt road över situationen när jag förklarade omständigheterna, så jag fick ett mängdrabattpris på 500 kr samt en extra axel utifall något skulle hända!...
Nästa gång balansaxeln skulle ut på äventyr var hos urmakaren igen... Att montera fjädern på axeln var tydligen en pärs. Fjädern hade inget lås utan Axel fick specialtillverka ett verktyg för att kunna genomföra monteringen. Dock lyckades han först skjuta iväg axeln en gång och var i panik i en stund innan han gjorde den osannolika upptäckten att axeln landat i centrum av hans ställ för skruvmejslar!
Men tillslut satt den där och urverket fungerade som nytt igen! Servad med god noggrannhet, vilken fröjd!
Jag hämtade klockan och fick en rejäl rabatt av Axel för strulet med den första brutna axeln. Jag hade under tiden hittat två nya band till klockan som jag tyckte passade. Ett delikat tunt, tunt, vinrött alligator band samt ett rosa ödla. Vidare hade jag letat upp ett spänne i solitt guld då det som medföljde var förgyllt, jag ville löpa hela linan ut efter all strul med denna klocka!
Förresten, "Spider" tavlan vågade inte Farfars renovera och Piaget hade inga att tillgå. Men den ser faktiskt helt ok ut i verkligheten.
Klockan presentades en bröllopsdag då jag bjudit ut henne på en tjusig kväll på staden på tu mans hand med svärmor hemma som barnvakt. Klockan mottogs väl, dock efter snabbt byte till det rosa bandet som var
läckert, medans det andra vinröda gjorde klockan tantig...
Piageten används mest till fest och fint och är faktiskt riktigt uppskattad, även om det kändes lite som mitt egna egoistiska klockprojekt.
Nästa gång skall jag berätta om den första klockan jag gav henne, en Rolex Air-King. Men det är en helt annan historia.
Tack för mig!

IMG_6197.JPG
IMG_6196.JPG
IMG_6192.JPG
IMG_6191.JPG
IMG_6189.JPG

Vilken härlig historia . Man undra vem som käkade upp axeln ? Din fru måsta vara nåt alldeles speciellt .
 

Aurum

Harsh but fair
2-Faktor
Haha, vilket äventyr! Som tur är låter det som du både har humor och tålamod, många hade nog gett upp. Får mig att skämmas lite över de halta uren som ligger hos mig. Ser fram emot mer!
 

TKVF

Panerai
Trevlig story. Min fru får klockor, men använder dom inte. Hon kunde tänka sig en Cartier för 250 000 på armen, men där säger jag nej.
 

ZQT

The Banker
2-Faktor
Fantastisk berättelse och TACK för att du delar med dig! Grymt bra!! :)

Härlig klocka och tanken och allt du gjort är fantastiskt! :) ser redan fram emot andra delen!!
 

StarMan

KS Explorers Club
2-Faktor
Vilken historia, den klockan måste ju betyda nått alldeles speciellt för er båda. Jag försöker också locka med mig min fru i klockintresset och hon blir faktiskt mer och mer intresserad. Gav henne en Rolex Date från hennes födelseår förra bröllopsdagen som hon använt mycket och nu har hon börjat låna min Pepsi :)
 
Topp