Tänkte gå igenom lite bakgrund och en klocka som jag nyligen köpte, en Molnija TMP
(Bilder lånade från Poljot24, Molnija, Amazon, Wiki och nätet samt mina egna)
Först lite bakgrundshistoria. Detta kanske ni skall ta med en nypa salt då rysk klockhistoria, i synnerhet den moderna biten, är ganska rörig.
Molnijas rötter, precis som många andra märken som Poljot och Vostok, kan spåras tillbaka till Первый Московский Часовой Завод vilket är ungefär ”Sovjetiska statens första klockfabrik i Moskva” som grundades 1930 av Josef Stalin. Han kände att Sovjet behövde lite högkvalitativa hemmaproducerade klockor och skickade därför ett gäng glada gubbar med en stor påse pengar till USA för att köpa lite utrustning 1929. Dessa herrar hittade två lämpliga fabriker som nyligen gått i konkurs i efterdyningarna av börskraschen samma år. Dessa fabriker var Duber-Hampden i Ohio som tillverkade armbandsur och Ansonia i New York som tillverkade väggklockor och väckarklockor. Sagt och gjort packades utrustningen ner i lådor och skeppades till Sovjet och dessa blev sedan Moskvas första och andra klockfabrik 1930. Redan under årsskiftet 1930-31 började klockorna säljas. Allt gick som beräknat fram tills att Adolf fick för sig att promenera in i Sovjet och ryssarna packade snabbt ner allt av värde för industrin och skickade det österut för att skydda sina tillgångar. Moskvas första klockfabrik hamnade i Zlatoust i Ural och lade om hela produktionen till mer krigsnyttiga ur som klockor till tanks, flygplan, officerare och artilleri. 1942 flyttades en del av produktionen till Tjistopol och blev där grunden till Vostok. När tysken väl åkt hem igen 1943 så flyttades en del av produktionen tillbaka till Moskva där det blev bl.a. Poljot och Pobeda och slutligen 1947 flyttades resten av produktionen en liten bit till Tjeljabinsk där det blev grunden för Molnija.
(Molnijas fabrik i Tjeljabinsk)
Molnija startade sin produktion den 17e November 1947 i Tjeljabinsk och fortsatte att fokusera sin produktion till den Sovjetiska militären. De tillverkade klockor till tanks, flygplan, ubåtar och båtar, något de fortfarande gör vid sidan om produktionen av centralstyrda klockor och armbandsur. 1988 var Molnija en av Sovjets absolut största klocktillverkare och produktionen nådde då 1404000 ur.
När Sovjet kollapsade levde Molnija precis som alla de andra Ryska klockfabrikerna en tynande tillvaro och tillslut 2007 gick Molnija i konkurs. Eftersom produktionen fortfarande var väldigt viktig för den Ryska krigsmakten återstartades fabriken snart igen, men enbart produktion av de militära fasta uren och inte förens 2017 startade den civila produktionen av armbandsur igen.
Detta tyckte jag var lite konstigt då klockan jag köpte verkar vara betydligt äldre än 2017. Poljot, den delen som var kvar av Moskvas Första Klockfabrik, gick i konkurs 2003 och återstartades av fd. anställda på fabriken relativt snabbt. Företaget som skapades av dem anställda hette Volmax och utrustningen ägdes av Maktime. Fabriken drevs under märket Buran som hade ambitioner att bli en lyx-tillverkare men de mer vanliga klockorna fortsatte att tillverkas under andra ryska märken i samma fabrik som t.ex. Sturmanskie och Aviator. Jag tror att Buran köpte rättigheterna till märket Molnija 2007 när fabriken rekonstruerades och lade ner armbandsurstillverkningen. Efter ett tag så flyttades produktionen av Buran till Schweiz där dem snabbt gick i konkurs. Fabriken i Moskva startades dock snabbt upp igen men nu tillverkar dem enbart Sturmanskie och Aviator och jag gissar att Molnija la beslag på sitt eget märke igen när Buran gick i konkurs och kunde därmed börja med att producera armbandsur igen under sitt egna märke. Dagens produktion av armbandsur hos Molnija har dock ingenting med min klocka att göra och är mer inriktad på modeklockor framför kvalitativa bruksklockor.
(Modern Molnija Chameleon ur 2019 års katalog)
Så till själva klockan då. Klockan heter Monlija TMP som står för ”Tactical Military Pilot” och finns i 4 olika referenser på antingen läderband eller på länk. Tavlorna är vad jag skulle kalla en modern tolkning av de klassiska Fliegertavlorna Typ-A och Typ-B. Referenserna är 5104AM (blästrad stålboett och typ-b tavla), 5105AM (blästrad stålboett och typ-a tavla), 5104AS (svart ip-behandlad boett med typ-b tavla) och till sist den varianten jag köpte, 5105AS (svart ip-behandlad boett med typ-a tavla).
(5105AM & 5104AM)
(5104AS)
(5105AS)
(5104AM på länk)
Klockan köpte jag från Poljot24.de för 249€+frakt (2817kr) på rea, normalt kostar den 295€.
(https://www.poljot24.de/en/uhrtypen/automatic/molnija-automatik-40-mm.html?___SID=U)
(Klockan levererades ruggigt snabbt med DHL och kom välpackad i reseetui för två klockor med extra NATO-band och en påse med ryska kakor)
Det är en ganska slimmad och bekväm klocka som påminner en hel del om andra moderna flygare t.ex. Fortis. Boetten mäter 40mm i diameter exklusive krona och klockan är 11,5mm tjock ink. det kupade mineralglaset. Nästa mysterium är urverket. När man söker på nätet omnämns urverket enbart som ”kaliber 2824” men inget om tillverkaren av urverket. Först trodde jag att det kunde vara en kinesisk klon och då ett HZ3600 då verket verkar ha 25 juveler. Seagulls klon, ST2130, som är ett betydligt vanligare alternativ har 26 juveler. Jag mailade lite fram och tillbaka med lite folk i Tyskland och med Julian (som verkar vara en väldigt tålmodig och trevlig man) på Poljot24 samt med Molnija men kom inte fram till något definitivt. När klockan damp ner i min brevlåda så stod det faktiskt på specifikationen ”Imported Swiss ETA2824-2 movement”. Buran använde sig enbart av Ryska och Schweiziska verk i sina klockor och inga Kinesiska så det kan ju vara så att verket i klockan faktiskt är ett ETA2824. Hur som helst så fungerar klockan utmärkt, verket har bra finish och den håller tiden väldigt bra, men jag tvivlar fortfarande lite på verkets ursprung. Anledningen är att uppdraget inte känns lika mjukt som andra ETA2824 och att variationen på tidhållningen varierar ganska mycket från + till – beroende på position. Jag har burit klockan någon vecka och den håller sig uppskattningsvis inom +5spd på armen men när jag sätter den i Timegraphen så varierar tiden från -15s till +10s beroende på position och det har ingen av mina andra ETA2824 gjort. De brukar vanligtvis kanske gå -10spd och skilja sig från kanske -13s till -7s beroende på position. Det hade varit roligt om det fanns en Rysk klon av ETA2824 och att det är det verket som sitter i klockan, men det tror jag väl egentligen inte heller på
Boetten är svart och ip-behandlad. Det rör sig alltså inte om en PVD-boett vilket enligt Julian på Poljot24 innebär att färgen inte kommer att nötas bort. Färgen är matt och finishen på boetten är väldigt bra. Boetten har ett skruvat boettlock med fönster och även en skruvad krona vilket ger klockan respektabla 10atm WR.
Glaset är ett kupat mineralglas som följer boetten extremt väl och har knappt någon kant alls mellan glasring och själva glaset. Glaset saknar dock AR vilket i kombination med det välvda glaset ger väldigt mycket reflektioner i direkt solljus.
Tavlan är lite utav en modern tolkning av typ-a tavlan och den är mattsvart. Inga index är applicerade utan alla markeringar på tavlan är tryckta. Trycket är väldigt bra och skarpt och den ljusgröna färgen kontrasterar väldigt bra och väger lite upp bristen på AR. Även vilken typ av lume klockan har är oklart. Färgen är grön till ljusgrön. Den är inte speciellt bra, men betydligt bättre än t.ex. de Vostok som jag haft innan. Valet av vilka delar som har lume är också lite udda och ganska skoj. Alla siffror och markeringar är lumade inklusive loggan som är placerad mellan kl4 och kl5, texten kl6 och ramen runt datumet. Timvisaren och minutvisare är även dem lumade naturligtvis men inte sekundvisaren. Inte heller datumet är lumat vilket är lite roligt med tanke på att ramen runt datumet är det.
Min klocka kom på vad som är specifierat som ett vattenbeständigt Lorica-band. Bandet är svart, stoppat och perforerat. Bandbredden är 20mm. Bandet är mjukt, bekvämt och känns ganska bra i stort. Finishen på bandet är inte helt hundra och bandet har ett dubbelt törnlås vilket gjorde att jag bytte ut bandet mot ett Sailcloth istället. Poljot24 var visserligen snälla och skickade med ett svart NATO-band men då jag ville behålla den tunna profilen på klockan valde jag bort det.
Vad blir då mitt omdöme om klockan? Jo, jag gillar den och jag tycker att den är helt klart väldigt prisvärd även om specifikationerna är lite luddiga. Märket bär med sig mycket historia och jag gillar att designen inte är en generisk flieger-klocka i mängden. Det närmsta jag själv har att jämföra med är min fd. Tisell Pilot som också är en pilotklocka på 40mm, slimmad profil, automatisk med ett Miyota, 5atm WR och en prislapp idag i EU på 289€+frakt. (https://klocksnack.se/threads/minirecension-av-udda-budget-asiat-tisell-pilot-40mm.81587/) (https://www.tisellwatch.com/pilot-watch/tisell-pilot-watch-40-mm-type-a-hammer-crown-2/).
Tisell har något bättre finish och något bättre specifikationer med Safirglas och AR men saknar personlighet och ser ut som en flieger i mängden. Tavlan tycker jag är bättre på Molnija och urverket kan nog ses som lite vassare om det faktiskt är ett ETA2824-2 mot Tisells Miyota 90s5. Sen personligen tycker jag att en Rysk klocka är lite roligare än en Koreansk. Jag gillar också de små detaljerna på TMP:n som att loggan är lumad och placerad mellan kl4 och kl5 samt att sekundvisaren går hela vägen ut till glasringen vilket jag nog inte sett på någon annan klocka innan. Shoppingupplevelsen från Poljot24 var också väldigt bra. Julian som driver det är både personlig, trevlig och professionell. Jag vet att många här har handlat av honom innan och varit nöjda med servicen. Jag uppskattade det extra bandet, den snabba leveransen och min grabb uppskattade påsen med ryska kakor
(Bilder lånade från Poljot24, Molnija, Amazon, Wiki och nätet samt mina egna)
Först lite bakgrundshistoria. Detta kanske ni skall ta med en nypa salt då rysk klockhistoria, i synnerhet den moderna biten, är ganska rörig.
Molnijas rötter, precis som många andra märken som Poljot och Vostok, kan spåras tillbaka till Первый Московский Часовой Завод vilket är ungefär ”Sovjetiska statens första klockfabrik i Moskva” som grundades 1930 av Josef Stalin. Han kände att Sovjet behövde lite högkvalitativa hemmaproducerade klockor och skickade därför ett gäng glada gubbar med en stor påse pengar till USA för att köpa lite utrustning 1929. Dessa herrar hittade två lämpliga fabriker som nyligen gått i konkurs i efterdyningarna av börskraschen samma år. Dessa fabriker var Duber-Hampden i Ohio som tillverkade armbandsur och Ansonia i New York som tillverkade väggklockor och väckarklockor. Sagt och gjort packades utrustningen ner i lådor och skeppades till Sovjet och dessa blev sedan Moskvas första och andra klockfabrik 1930. Redan under årsskiftet 1930-31 började klockorna säljas. Allt gick som beräknat fram tills att Adolf fick för sig att promenera in i Sovjet och ryssarna packade snabbt ner allt av värde för industrin och skickade det österut för att skydda sina tillgångar. Moskvas första klockfabrik hamnade i Zlatoust i Ural och lade om hela produktionen till mer krigsnyttiga ur som klockor till tanks, flygplan, officerare och artilleri. 1942 flyttades en del av produktionen till Tjistopol och blev där grunden till Vostok. När tysken väl åkt hem igen 1943 så flyttades en del av produktionen tillbaka till Moskva där det blev bl.a. Poljot och Pobeda och slutligen 1947 flyttades resten av produktionen en liten bit till Tjeljabinsk där det blev grunden för Molnija.
(Molnijas fabrik i Tjeljabinsk)
Molnija startade sin produktion den 17e November 1947 i Tjeljabinsk och fortsatte att fokusera sin produktion till den Sovjetiska militären. De tillverkade klockor till tanks, flygplan, ubåtar och båtar, något de fortfarande gör vid sidan om produktionen av centralstyrda klockor och armbandsur. 1988 var Molnija en av Sovjets absolut största klocktillverkare och produktionen nådde då 1404000 ur.
När Sovjet kollapsade levde Molnija precis som alla de andra Ryska klockfabrikerna en tynande tillvaro och tillslut 2007 gick Molnija i konkurs. Eftersom produktionen fortfarande var väldigt viktig för den Ryska krigsmakten återstartades fabriken snart igen, men enbart produktion av de militära fasta uren och inte förens 2017 startade den civila produktionen av armbandsur igen.
Detta tyckte jag var lite konstigt då klockan jag köpte verkar vara betydligt äldre än 2017. Poljot, den delen som var kvar av Moskvas Första Klockfabrik, gick i konkurs 2003 och återstartades av fd. anställda på fabriken relativt snabbt. Företaget som skapades av dem anställda hette Volmax och utrustningen ägdes av Maktime. Fabriken drevs under märket Buran som hade ambitioner att bli en lyx-tillverkare men de mer vanliga klockorna fortsatte att tillverkas under andra ryska märken i samma fabrik som t.ex. Sturmanskie och Aviator. Jag tror att Buran köpte rättigheterna till märket Molnija 2007 när fabriken rekonstruerades och lade ner armbandsurstillverkningen. Efter ett tag så flyttades produktionen av Buran till Schweiz där dem snabbt gick i konkurs. Fabriken i Moskva startades dock snabbt upp igen men nu tillverkar dem enbart Sturmanskie och Aviator och jag gissar att Molnija la beslag på sitt eget märke igen när Buran gick i konkurs och kunde därmed börja med att producera armbandsur igen under sitt egna märke. Dagens produktion av armbandsur hos Molnija har dock ingenting med min klocka att göra och är mer inriktad på modeklockor framför kvalitativa bruksklockor.
(Modern Molnija Chameleon ur 2019 års katalog)
Så till själva klockan då. Klockan heter Monlija TMP som står för ”Tactical Military Pilot” och finns i 4 olika referenser på antingen läderband eller på länk. Tavlorna är vad jag skulle kalla en modern tolkning av de klassiska Fliegertavlorna Typ-A och Typ-B. Referenserna är 5104AM (blästrad stålboett och typ-b tavla), 5105AM (blästrad stålboett och typ-a tavla), 5104AS (svart ip-behandlad boett med typ-b tavla) och till sist den varianten jag köpte, 5105AS (svart ip-behandlad boett med typ-a tavla).
(5105AM & 5104AM)
(5104AS)
(5105AS)
(5104AM på länk)
Klockan köpte jag från Poljot24.de för 249€+frakt (2817kr) på rea, normalt kostar den 295€.
(https://www.poljot24.de/en/uhrtypen/automatic/molnija-automatik-40-mm.html?___SID=U)
Det är en ganska slimmad och bekväm klocka som påminner en hel del om andra moderna flygare t.ex. Fortis. Boetten mäter 40mm i diameter exklusive krona och klockan är 11,5mm tjock ink. det kupade mineralglaset. Nästa mysterium är urverket. När man söker på nätet omnämns urverket enbart som ”kaliber 2824” men inget om tillverkaren av urverket. Först trodde jag att det kunde vara en kinesisk klon och då ett HZ3600 då verket verkar ha 25 juveler. Seagulls klon, ST2130, som är ett betydligt vanligare alternativ har 26 juveler. Jag mailade lite fram och tillbaka med lite folk i Tyskland och med Julian (som verkar vara en väldigt tålmodig och trevlig man) på Poljot24 samt med Molnija men kom inte fram till något definitivt. När klockan damp ner i min brevlåda så stod det faktiskt på specifikationen ”Imported Swiss ETA2824-2 movement”. Buran använde sig enbart av Ryska och Schweiziska verk i sina klockor och inga Kinesiska så det kan ju vara så att verket i klockan faktiskt är ett ETA2824. Hur som helst så fungerar klockan utmärkt, verket har bra finish och den håller tiden väldigt bra, men jag tvivlar fortfarande lite på verkets ursprung. Anledningen är att uppdraget inte känns lika mjukt som andra ETA2824 och att variationen på tidhållningen varierar ganska mycket från + till – beroende på position. Jag har burit klockan någon vecka och den håller sig uppskattningsvis inom +5spd på armen men när jag sätter den i Timegraphen så varierar tiden från -15s till +10s beroende på position och det har ingen av mina andra ETA2824 gjort. De brukar vanligtvis kanske gå -10spd och skilja sig från kanske -13s till -7s beroende på position. Det hade varit roligt om det fanns en Rysk klon av ETA2824 och att det är det verket som sitter i klockan, men det tror jag väl egentligen inte heller på
Boetten är svart och ip-behandlad. Det rör sig alltså inte om en PVD-boett vilket enligt Julian på Poljot24 innebär att färgen inte kommer att nötas bort. Färgen är matt och finishen på boetten är väldigt bra. Boetten har ett skruvat boettlock med fönster och även en skruvad krona vilket ger klockan respektabla 10atm WR.
Glaset är ett kupat mineralglas som följer boetten extremt väl och har knappt någon kant alls mellan glasring och själva glaset. Glaset saknar dock AR vilket i kombination med det välvda glaset ger väldigt mycket reflektioner i direkt solljus.
Tavlan är lite utav en modern tolkning av typ-a tavlan och den är mattsvart. Inga index är applicerade utan alla markeringar på tavlan är tryckta. Trycket är väldigt bra och skarpt och den ljusgröna färgen kontrasterar väldigt bra och väger lite upp bristen på AR. Även vilken typ av lume klockan har är oklart. Färgen är grön till ljusgrön. Den är inte speciellt bra, men betydligt bättre än t.ex. de Vostok som jag haft innan. Valet av vilka delar som har lume är också lite udda och ganska skoj. Alla siffror och markeringar är lumade inklusive loggan som är placerad mellan kl4 och kl5, texten kl6 och ramen runt datumet. Timvisaren och minutvisare är även dem lumade naturligtvis men inte sekundvisaren. Inte heller datumet är lumat vilket är lite roligt med tanke på att ramen runt datumet är det.
Min klocka kom på vad som är specifierat som ett vattenbeständigt Lorica-band. Bandet är svart, stoppat och perforerat. Bandbredden är 20mm. Bandet är mjukt, bekvämt och känns ganska bra i stort. Finishen på bandet är inte helt hundra och bandet har ett dubbelt törnlås vilket gjorde att jag bytte ut bandet mot ett Sailcloth istället. Poljot24 var visserligen snälla och skickade med ett svart NATO-band men då jag ville behålla den tunna profilen på klockan valde jag bort det.
Vad blir då mitt omdöme om klockan? Jo, jag gillar den och jag tycker att den är helt klart väldigt prisvärd även om specifikationerna är lite luddiga. Märket bär med sig mycket historia och jag gillar att designen inte är en generisk flieger-klocka i mängden. Det närmsta jag själv har att jämföra med är min fd. Tisell Pilot som också är en pilotklocka på 40mm, slimmad profil, automatisk med ett Miyota, 5atm WR och en prislapp idag i EU på 289€+frakt. (https://klocksnack.se/threads/minirecension-av-udda-budget-asiat-tisell-pilot-40mm.81587/) (https://www.tisellwatch.com/pilot-watch/tisell-pilot-watch-40-mm-type-a-hammer-crown-2/).
Tisell har något bättre finish och något bättre specifikationer med Safirglas och AR men saknar personlighet och ser ut som en flieger i mängden. Tavlan tycker jag är bättre på Molnija och urverket kan nog ses som lite vassare om det faktiskt är ett ETA2824-2 mot Tisells Miyota 90s5. Sen personligen tycker jag att en Rysk klocka är lite roligare än en Koreansk. Jag gillar också de små detaljerna på TMP:n som att loggan är lumad och placerad mellan kl4 och kl5 samt att sekundvisaren går hela vägen ut till glasringen vilket jag nog inte sett på någon annan klocka innan. Shoppingupplevelsen från Poljot24 var också väldigt bra. Julian som driver det är både personlig, trevlig och professionell. Jag vet att många här har handlat av honom innan och varit nöjda med servicen. Jag uppskattade det extra bandet, den snabba leveransen och min grabb uppskattade påsen med ryska kakor
Senast ändrad:
