Efter lite påtryckning så får det här bli en egen tråd (finns som post på annat ställe också) 
Montreal, skulle kunna vara en stad i Canada med en ovanligt rymdskeppslik olympisk stadium från mitten av 70-talet...
…eller en Alfa Romeo med underbart besynnerlig men väldigt tidstypisk design och inte minst en liten välljudande V8:a...
…men nu handlar det förstås om en annan 70-tals ikon, Heuer Montreal. En modell vars design verkligen osar 70-tal med sin stora boett och sina färgglada urtavlor. Urverket är ett klassikt calibre 12, vidareutvecklingen av calibre 11 som var med och tävlade om att vara första automatiska kronografverket.
Som nästan alla Heuers från tiden så finns det givetvis en legendarisk racerförare som kan kopplas ihop med modellen. I det här fallet ingen mindre än Mr Nürburgring framför alla andra, Stefan Bellof. Huruvida han hade sin Montreal på sig när han avverkade nordslingan på fantastiska 6 minuter och 11 sekunder förtäljer inte historien. Året var 1983 så man kan väl misstänka att han gått vidare till något lite modernare som matchade hans Porsche 956:a. Herr Bellofs Montreal var en 110.503NC och tillhörde därmed den lätt uppdaterade andra serien av Montrealen.
Modellen introducerades 1972 och fanns i sortimentet under fyra år. Sedan ersattes den i och för sig av en ny Montreal, byggd runt ett Valjoux 7750 verk, som fanns kvar till början av 80-talet men den modellen lämnar vi därhän nu. Under de fyra åren lyckades man klämma fram inte mindre än sju olika varianter i två serier, där den andra serien introducerades 1974. Allt från helguld till helsvart fanns att välja på.
Den andra serien blev något mer återhållsam och urtavlorna inte riktigt lika färgglada. Indexen för timmarna gick från den klassiska applicerade varianten som liknade de på Autavian till en enklare variant bestående enbart av lysmassa.
Nåväl, nog med historia. Har verkligen snöat in på Montrealen och i veckan utökades samlingen med en fjärde. En 110.505CH, dvs. den guldiga modellen. Som gjorde för en discokung eller knarkbaron i utsvängda brallor och rejäla platåskor. Galet fint skick och enda synliga slitaget är märkligt nog på tachymeterskalan innanför glaset. De bruna (!) visarna matchas med en samtida rallyrem.
De andra tre har figurerat i dagens vintageur ett antal gånger men lite nya bilder skadar ju aldrig. Den PVD behandlade varianten är från den andra serien. En tidigare ägare och i riktigt hyggligt skick. Inte allt för mycket slitage på behandlingen och alla delar är original.
Den blåa är även den ur andra serien. Original NSA länk och överlag i riktigt bra skick efter en välbehövlig service.
Klockan som satte igång Montrealberoendet, en 110.503N ur första serien. Originallänk även på denna, här en något mindre förfinad variant än den som sitter på den blåa.
Blir det fler? Antagligen En vit hade suttit riktigt fint.
Har ni kommit så här långt får jag tacka för visat intresse
Montreal, skulle kunna vara en stad i Canada med en ovanligt rymdskeppslik olympisk stadium från mitten av 70-talet...
…eller en Alfa Romeo med underbart besynnerlig men väldigt tidstypisk design och inte minst en liten välljudande V8:a...
…men nu handlar det förstås om en annan 70-tals ikon, Heuer Montreal. En modell vars design verkligen osar 70-tal med sin stora boett och sina färgglada urtavlor. Urverket är ett klassikt calibre 12, vidareutvecklingen av calibre 11 som var med och tävlade om att vara första automatiska kronografverket.
Som nästan alla Heuers från tiden så finns det givetvis en legendarisk racerförare som kan kopplas ihop med modellen. I det här fallet ingen mindre än Mr Nürburgring framför alla andra, Stefan Bellof. Huruvida han hade sin Montreal på sig när han avverkade nordslingan på fantastiska 6 minuter och 11 sekunder förtäljer inte historien. Året var 1983 så man kan väl misstänka att han gått vidare till något lite modernare som matchade hans Porsche 956:a. Herr Bellofs Montreal var en 110.503NC och tillhörde därmed den lätt uppdaterade andra serien av Montrealen.
Modellen introducerades 1972 och fanns i sortimentet under fyra år. Sedan ersattes den i och för sig av en ny Montreal, byggd runt ett Valjoux 7750 verk, som fanns kvar till början av 80-talet men den modellen lämnar vi därhän nu. Under de fyra åren lyckades man klämma fram inte mindre än sju olika varianter i två serier, där den andra serien introducerades 1974. Allt från helguld till helsvart fanns att välja på.
Den andra serien blev något mer återhållsam och urtavlorna inte riktigt lika färgglada. Indexen för timmarna gick från den klassiska applicerade varianten som liknade de på Autavian till en enklare variant bestående enbart av lysmassa.
Nåväl, nog med historia. Har verkligen snöat in på Montrealen och i veckan utökades samlingen med en fjärde. En 110.505CH, dvs. den guldiga modellen. Som gjorde för en discokung eller knarkbaron i utsvängda brallor och rejäla platåskor. Galet fint skick och enda synliga slitaget är märkligt nog på tachymeterskalan innanför glaset. De bruna (!) visarna matchas med en samtida rallyrem.
De andra tre har figurerat i dagens vintageur ett antal gånger men lite nya bilder skadar ju aldrig. Den PVD behandlade varianten är från den andra serien. En tidigare ägare och i riktigt hyggligt skick. Inte allt för mycket slitage på behandlingen och alla delar är original.
Den blåa är även den ur andra serien. Original NSA länk och överlag i riktigt bra skick efter en välbehövlig service.
Klockan som satte igång Montrealberoendet, en 110.503N ur första serien. Originallänk även på denna, här en något mindre förfinad variant än den som sitter på den blåa.
Blir det fler? Antagligen
En vit hade suttit riktigt fint.Har ni kommit så här långt får jag tacka för visat intresse
