Något som alltid triggat mig är tillverkare som lyckats bygga en känsla av mystik (inte att förväxla med story telling). Lite ”vi som vet, vi vet”. I min värld är främst Ulysse Nardin och Roger Dubuis överlägsna på detta. Jag gissar att det hänger ihop med märken som slår underifrån, kan vara innovativa men ändå har en viss historik alternativ ett erkänt kunnande, är begränsade i sin storlek och/eller bara går sin egna väg.
Jag antar att man kan sammanfatta det som en tillverkare som skapar ha-begär baserat på svag insyn kring varumärket snarare än modellerna.
Vilka tänker ni på när ni får peka ut ett varumärke som lyckats skapa en känsla av high-end ni verkligen vill ha utan att ni vet allt på nördnivå?
Jag antar att man kan sammanfatta det som en tillverkare som skapar ha-begär baserat på svag insyn kring varumärket snarare än modellerna.
Vilka tänker ni på när ni får peka ut ett varumärke som lyckats skapa en känsla av high-end ni verkligen vill ha utan att ni vet allt på nördnivå?
