vonhall
Rolex
Exakt när kände ni att ert intresse för klockor passerat gränsen för ett vanligt intresse?
För min egna del så kom uppenbarelsen efter att varit inlagd på Östra sjukhuset i 7 dagar och fått tämligen mycket morfin. Vaknade till när jag hörde min sambo diskutera med läkaren om jag skulle överleva åkomman som jag åkt på. 5 sekunder efter att läkaren sagt att han inte vågade spekulera i den saken ännu så kände jag hur min hand omedvetet började att leta efter klockan på min muskliga handled. Så snart som jag insåg att jag inte hade någon klocka på mig så kom tanken -fy fan så förnedrande att ligga här och dö utan en klockan på handleden!
En vecka senare hade mitt välformade huvud vaknat tillräckligt för att förstå den vackra uppenbarelsen som jag fått veckan tidigare! Började faktiskt skratta högt men ganska snabbt så kom de allvarliga tankarna fram! Det finns kanske ingen mall hur man skall bete sig när man mer eller mindre får sitt egna dödsdom. Antar att andra hade tänkt på sina närmaste och så vidare. Därför så kan jag nästan säga på klockslaget när jag kände att mitt klockintresse gått lite till överdrift!
Anledningen till att jag fick fyra veckor på sjukhuset var att jag åkte på en sjukdom som heter pancreatit. Det är en sjukdom som oftast alkoholister brukar få efter några års stabilt drickande. Det är bukspottkörteln som blivit inflammerad och det gör lite halvont! I mitt fall så var det inte för mycket sprit "nästan nykterist" som gjorde att jag åkte på åkomman utan det gallsten som på något sätt drog i gång allting!
Ursäkta att jag svävade ut lite! Min fråga är alltså när kände ni att ert klockintresse gått lite för långt?
Får även ursäkta om jag skrivit något splittrat! Lagar nämligen mat samtidigt som jag skriver här :lol:
För min egna del så kom uppenbarelsen efter att varit inlagd på Östra sjukhuset i 7 dagar och fått tämligen mycket morfin. Vaknade till när jag hörde min sambo diskutera med läkaren om jag skulle överleva åkomman som jag åkt på. 5 sekunder efter att läkaren sagt att han inte vågade spekulera i den saken ännu så kände jag hur min hand omedvetet började att leta efter klockan på min muskliga handled. Så snart som jag insåg att jag inte hade någon klocka på mig så kom tanken -fy fan så förnedrande att ligga här och dö utan en klockan på handleden!
En vecka senare hade mitt välformade huvud vaknat tillräckligt för att förstå den vackra uppenbarelsen som jag fått veckan tidigare! Började faktiskt skratta högt men ganska snabbt så kom de allvarliga tankarna fram! Det finns kanske ingen mall hur man skall bete sig när man mer eller mindre får sitt egna dödsdom. Antar att andra hade tänkt på sina närmaste och så vidare. Därför så kan jag nästan säga på klockslaget när jag kände att mitt klockintresse gått lite till överdrift!
Anledningen till att jag fick fyra veckor på sjukhuset var att jag åkte på en sjukdom som heter pancreatit. Det är en sjukdom som oftast alkoholister brukar få efter några års stabilt drickande. Det är bukspottkörteln som blivit inflammerad och det gör lite halvont! I mitt fall så var det inte för mycket sprit "nästan nykterist" som gjorde att jag åkte på åkomman utan det gallsten som på något sätt drog i gång allting!
Ursäkta att jag svävade ut lite! Min fråga är alltså när kände ni att ert klockintresse gått lite för långt?
Får även ursäkta om jag skrivit något splittrat! Lagar nämligen mat samtidigt som jag skriver här :lol: