Jag var tvungen att kolla om man missat något då en av forumets största profiler, Lilla My, ofta ses bärande dessa äldre Jaeger's, som Propaganda ministerns fru så fint kallar damklockor, så helt ur det blå ansluter jag mig till damklubben och här nedan följer lite bilder och snabb historik.
På många sätt beskrivs denna klocka som en civila versionen av de klockor som levererades av Jaeger LeCoultre till Brittiska RAF under krigsåren (WW2). Urverket i denna är väldigt snarlikt det piloterna fick levererade till sig i form av Mark VII modellen. Så vad är det nu jag pratar om?
Inte Postens gröna men väl Frankrikes motsvarighet, Colissimos gula?
Första intrycket är gott och det kan mycket väl vara så att Lilla My är något på spåren när det kommer till dessa äldre Jaegers i damstorlek som för övrigt bars av de kanske tuffaste männen i vår tid, fel att säga damklocka kanske?
Det är när man öppnar upp bak boetten den börjar vattnas i munnen, här gömmer sig ett vackert urverk i form av Cal. P478. Urverket introducerades 1945, alltså samma årsmodell som klockan, och producerades fram till 1965.
Denna kaliber uppfattas bland många (vad jag läst!?) som det mest fulländade manuella urverket från Jaeger.
Denna manuella .478 är nästan identisk med .479 som satt i MARK X pilot klockorna som Brittiska RAF använde, skillnaden är att .478 har sekundvisaren i centrum och .479 hade en subdial. Lilla My har en med .479 så vi kan enkelt jämföra. Om det nu kan vara värt något så köpte Vacheron Constantin .478an av JLC och gav det cal.nr; P1008/BS och satte det i sina Chronometre Royale modeller från 1950.
Så hur ser det ut på insidan?
Så vad är då svaret på frågan som jag ställde mig? Har jag missat något som Aurum redan hade svaret på? Svaret är inte helt lätt men nu till en början tror jag att jag likt många andra faktiskt har gått miste om något, storleken är kanske inte det som främst tilltalar mig utan resan denna klocka varit på, kolla bara på tavlan, vilken skön patinering! Kanske har jag hittat mig en ny kompis?
Edit: Lite mått nedan.
Med krona: 36.30mm
Längd: 41.30mm
Tjocklek: 11.35mm
Bandhorn: 16mm
På många sätt beskrivs denna klocka som en civila versionen av de klockor som levererades av Jaeger LeCoultre till Brittiska RAF under krigsåren (WW2). Urverket i denna är väldigt snarlikt det piloterna fick levererade till sig i form av Mark VII modellen. Så vad är det nu jag pratar om?
Inte Postens gröna men väl Frankrikes motsvarighet, Colissimos gula?
Första intrycket är gott och det kan mycket väl vara så att Lilla My är något på spåren när det kommer till dessa äldre Jaegers i damstorlek som för övrigt bars av de kanske tuffaste männen i vår tid, fel att säga damklocka kanske?
Det är när man öppnar upp bak boetten den börjar vattnas i munnen, här gömmer sig ett vackert urverk i form av Cal. P478. Urverket introducerades 1945, alltså samma årsmodell som klockan, och producerades fram till 1965.
Denna kaliber uppfattas bland många (vad jag läst!?) som det mest fulländade manuella urverket från Jaeger.
Denna manuella .478 är nästan identisk med .479 som satt i MARK X pilot klockorna som Brittiska RAF använde, skillnaden är att .478 har sekundvisaren i centrum och .479 hade en subdial. Lilla My har en med .479 så vi kan enkelt jämföra. Om det nu kan vara värt något så köpte Vacheron Constantin .478an av JLC och gav det cal.nr; P1008/BS och satte det i sina Chronometre Royale modeller från 1950.
Så hur ser det ut på insidan?
Så vad är då svaret på frågan som jag ställde mig? Har jag missat något som Aurum redan hade svaret på? Svaret är inte helt lätt men nu till en början tror jag att jag likt många andra faktiskt har gått miste om något, storleken är kanske inte det som främst tilltalar mig utan resan denna klocka varit på, kolla bara på tavlan, vilken skön patinering! Kanske har jag hittat mig en ny kompis?
Edit: Lite mått nedan.
Med krona: 36.30mm
Längd: 41.30mm
Tjocklek: 11.35mm
Bandhorn: 16mm