Ah okej, jag förstår. Tack för en ordentlig genomgång kring dina tankar! Även om jag inte riktigt delar din uppfattning. Köpte en SKX 2015 hos gråhandlare för typ 2000kr, och min Turtle 2016 för runt 4000kr hos AD. Så prissättningen har vi också olika tankar kring (eller så kanske jag blev lurad?!)
Sen håller jag med om att just 5KX rent objektivt blivit sämre kopplat till spec. Kan däremot fortfarande tycka det är rätt prisvärda modeller. Kul med många olika varianter, tror att de tilltalar en större målgrupp. Vilket jag tror är bra. Men ja, visst hade det vart trevligt med en riktig ”dykare” med ISO osv!
Gällande Orient tycker jag alltid att de varit ”för billiga” sett till vad man får. Alltid varit väldigt prisvärda enligt mig, även nu, trots att de gått upp i pris. Men som sagt, vi tycker olika
Dyrare hos ADJag hade en SRPC91K och de var vid den tiden lite billigare för en Turtle men ökade sen i pris när de slutade produceras.
Jo absolut. Jag förstår ju varför Seiko gjorde så. I slutändan vill de tjäna pengar men jag gillar de som går lite sin egen väg vilket ju Seiko gjort, först med quartz exempelvis. Men bland större märkena idag är det väl typ bara Citizen kvar som jag personligen tycker är väldigt prisvärt. Min Zenshin 60 jag har på mig nu ser ut att kosta 10x mer (vet att man ofta skriver så om klockor men stämmer verkligen på den) så därför jag sneglar mycket på mikromärken. Det var bättre förr osv. haha!
Ang. att Orient är prisvärda kan jag hålla med om dock. Men tycker de börjar glida ur den kategorin. En Bambino för 1k var ju väldigt prisvärt, nu bara några år senare är det väl precis på gränsen när det är 3x så mycket på bara några år.
Kul att läsa lite diskussioner på forumet!
Jag håller med er bägge.
Har haft kanske 50 japanska klockor sedan 2006 och helt klart är instegs-modellerna inte lika mycket bang for the bucks längre. Men det är ju inte heller vare sig GS, Chronomaster eller andra lyxigare japanska modeller.
Jäkla segt. Men kanske förväntat med tanke på att cashen ska in etc.
Jag har lite slutat fundera på om en klocka är prisvärd. Det är fan inga klockor längre.
För mig nu är det viktigare om klockan ger en lite känsla av glädje. Och det kan en Credor göra lika mycket som en batteri-citizen. Det är något med att vissa klockor ger en go känsla när man tittar på eller hanterar dem. Priset sedan, avgör om jag har råd att köpa eller inte.
Börjar man fundera på termen prisvärdhet är det mycket svårt att motivera någon klocka alls.
Visst, man kan speca deviation, glastyp, etc etc. Men då tycker jag man letar efter något annat än glädje och känsla. Utan är mest ute efter bästa dealen.
Lite svårt att beskriva helt och jag ber om ursäkt för mitt flummiga resonemang. Men ni förstår kanske på ett ungefär vad jag vill få fram.
väldigt nöjd hittills.
Det kanske tom är min gamla 
