Kul att du snappade upp dettaVilken udda frekvens!
Kvartsur använder ju en binär räknare för att summera klockpulser under en sekund, för att sedan genera puls till stegmotorn när räknaren är full och flödar över och börjar om på noll.
Vid frekvensen 32 kHz (egentligen 32768 Hz) används en 15-bitars räknare (2 upphöjt till 15 är lika med 32768, eller 0xFFFF hexadecimalt).
Verk med frekvensen 262 kHz använder räknare med 18 bitar (2 upphöjt till 18 är lika med 262144, eller 0x3FFFF hexadecimalt).
Men 196608 är inte en jämn binär multipel.
196608 decimalt är lika med 0x30000 hexadecimalt, och 11 0000 0000 0000 0000 binärt.
Räknaren är alltså på 18 bitar, men genererar en puls till stegmotorn innan räknaren kommer till 11 1111 1111 1111 1111 och flödar över till noll.
Detta kräver en aning mer komplexitet i den digitala kretsen. Kvartsur använder räknare som realiseras i form av ett digitalt sekvensnät, som byggs upp av logiska grindar som i sin tur består av enskilda transistorer. Den programmerbara mikroprocessorn uppfanns först 1972, och krävde på tok för mycket energi för att kunna drivas av ett litet klockbatteri.
När man fyller räknaren helt med ettor genereras, utan att behöva addera några transistorer, en puls när den mest signifikanta biten slår över och räknaren börjar om på noll. Att generera en puls vid 0x3FFFF (som vid 262 kHz) är således enkelt. Att generera en puls vid 0x30000 (som vid 196608 Hz) kräver lite mer logik i kretsen.
Varför valde man en så udda frekvens? Är den analoga oscillatorn mindre energikrävande jämfört med 262 kHz? Var det enklare att tillverka kvartskristallen, och denna fördel övervägde nackdelen med ökad komplexitet i den digitala kretsen?
Här ser man hur det traditionella kvartstuben har ett helt annat utseende än vad vi är vana vid. Detta är inte mitt urverk, jag ska kolla då jag byter batteri
Senast ändrad: