Vilken olja som ska användas i urverk är ett känsligt ämne. Faktiskt så känsligt att jag har valt att skapa ett nytt konto just för denna artikel, för att kunna hålla isär min normala profil med detta kontroversiella ämne. Min förhoppning är att läsaren tittar på detta med ett öppet sinne, och inte reflexmässigt avfärdar saken. Jag har säkert missat något, och synpunkter mottages tacksamt, men argument om egenskaper mm bör ha någon form av förankring.
Jag ska i denna artikel fokusera på de oljor som används vid service av urverk, och mer specifikt på de mest använda produkterna SYNT-A-LUBE 9010 och SYNT HP 1300/9104 från tillverkaren Moebius Lubricants. Utöver dessa ”universaloljor” så förekommer flera andra produkter i tillverkarnas rekommendationer för olika specialapplikationer, men för att göra detta lite enklare så har jag avgränsat artikeln till just dessa två. Artikeln syftar alltså i första hand till att hitta alternativ. Jag har inte tagit hänsyn till pris, tillgänglighet, förpackningsstorlek eller andra praktikaliteter.
Branchstandard
Det första man måste fråga sig är hur det kommer sig att just dessa produkter har blivit branschstandard. Om man tittar i äldre servicemanualer från ETA, seiko mfl så anges oljorna mer i generella ordalag som ”thin oil” och thick oil” utan att specifikt ange vilken produkt som avses. Men sedan ETA köpte Moebius 2008 så anges istället produktnamnen i manualerna. Detta är givetvis inget konstigt. Det är snarare naturligt att en tillverkare rekommenderar sin egen produkt. Tyvärr verkar konsekvensen av detta vara en monopol liknande situation, vilket inte är sunt på en fri marknad.
Viljken olja?
Hur vet man då vilken olja man ska använda? Ja, man kan gör det enkelt för sig och skaffa den olja som tillverkaren rekommenderar. På en fri marknad är det dock mer brukligt att en tillverkare anger vilken specifikation en viss produkt ska ha för att produkten ska fungera tillfredställande. Om man tar bilar som jämförelse så kan en biltillverkare iofs rekommendera ett visst oljefabrikat, men detta åtföljs alltid av en specifikation, och så länge oljan uppfyller specifikationen så kommer bilen att fungera som det är tänkt. Så är det dock inte med olja för urverk. Ingen specifikation finns att tillgå, vilket lämnar branschen med få eller inga alternativ.
Skälet till detta kan vara flera, men det är inte utan att man kan dra slutsatsen att dominanten på marknaden skyddar sina intressen, och därför inte delger specifikation av konkurrens skäl, något man kan ha sympati för. Men det är som sagt inte så det ska fungera på marknaden.
Man ställer sig då frågan om man med hjälp av ”reverse engineering” kan komma fram till en specifikation för dessa oljor, och därigenom hitta lämpliga alternativ.
Urvalsparametrar
En viktig parameter vid jämförelse av oljor är viskositet, dvs oljans mekaniska egenskaper. Den ena mätskalan på marknaden är SAE, främst för motorfordon, och SI enheten mm2/S eller cSt för kommersiella och industriella applikationer med olika standardiserade mätmetoder. Enheterna är kompatibla och 1 cSt är följaktligen = 1 mm2/S. Sae följer en egen skala, men det finns konverteringstabeller.
Viskositet mäts som kinetisk eller dynamisk viskositet, vilket framgå av kommersiella datablad, men inte av Moebius datablad, vilket ytterligare försvårar jämförelser. Jag har dock utgått från att Moebius använder kinetiska värden. Viskositeten följer en logaritmisk skala, vilket gör att viskositeten varierar betydligt beroende av temperatur. Viskositeten kan variera något mellan produktionsbatcher, och har även en naturlig felmarginal på ca 5-10%. De värden som anges är alltså inte absoluta värden. Standard är att man mäter viskositet vid 40C, men av någon anledning anger Moebius sina värden vid 20C, något som försvårar exakta jämförelser.
Temperaturspann
Vilken temperatur har då en klocka vid normalt bärande? Detta varierar givetvis kraftigt, beroende på omständigheter, men normal temperatur på en handled i rumstemperatur är ca 25-30C. Varma sommardagar borde det kunna nå 30-35C, och kalla dagar med klockan utanpå en tröja eller liknande 10-15C. Det betyder att ett relevant temperaturområde skulle kunna vara någonstans mellan 10-35C. Detta är uppskattade siffror, men det finns även komfortmässiga faktorer, där det sannolikt är plågsamt att ha föremål direkt mot kroppen som är varmare eller kallare än dessa.
Vidhäftning
Ett vanligt argument är att oljan migrerar, dvs lämnar den plats där den är tänkt att göra nytta. Det händer bla om man överoljar lager och oljan dräneras och drar med sig lageroljan till kringliggande ytor. Det finns dock inget som tyder på att Moebius oljor skulle vara överlägsna för vidhäftning, då det inte finns något mätvärde för en sådan egenskap. En olja kan inte ha hög ytspänning och låg viskositet samtidigt, och metoden att få oljan att stanna på en plats är genom ytbehandling. För hobby urmakaren kan det vara lockande att hoppa över detta steg, då Moebius epilame är väldigt dyrt, men det finns inga genvägar om man inte vill att oljan ska migrera. Det är alltså inte på det viset att oljor från Moebius är mer stabila. Det handlar mycket mer om korrekt applikation.
Frågan om additiv
Moebius anger om produkten 9010 att den är:
”100% synthetic fluid thin oil based on ether and aliphatic alcohol, exhibiting an excellent behavior under low temperatures conditions.”
Det är allt. Man vet inget om vad som faktiskt finns i flaskan. För Shells produkter finns varje detalj om oljorna dokumenterad, och vilken inverkan de har på olika material. För B46 och 320 finns inga additiv som har någon skadlig inverkan på de material som finns i urverk. Det enda som skulle kunna vara aktuellt är tätningar, där ringar av Viton rekommenderas.
Ett additiv som testoljorna nedan innehåller är ett som suspenderar partiklar, dvs håller slitpartiklar, mikroskopiska föroreningar mm inneslutna i vätskan på ett sätt som gör att de inte skadar lagret. Något sådant additiv har inte kunnat noteras i varken 9010 eller 9104.
Färg
Raffinerad olja har den naturliga färgen av gult och brunt i olika nyanser. Om den har en annan färg så är den artificiellt tillsatt. Man kan förstå poängen med att ha smörjmedel i olika färger av praktiska skäl, både på arbetsbänken och när de väl är på plats i urverket, men färg är trots allt en tillsats. De alternativa oljor som beskrivs nedan innehåller inga färgtillsatser. Om det har någon betydelse är oklart, men man kan konstatera att det faktiskt är en tillsats i oljan som inte har någon funktion för själva urverket. Moebius har färglösa produkter, men det är sällan man ser dessa användas, iaf av de mest kända youtube profilerna.
Långtidstest
Jag har under en längre tid förvarat klockskrot i ett flertal olika vätskor inkl de nu aktuella oljorna, och kan konstatera att de inte på något sätt påverkat materialet.
Valet av Shell
Shell har ett mycket brett sortiment av oljor som följer branschstandard vad gäller viskositetsnormer, samt specialiserade produkter för en mängd applikationer. Till produkterna finns det dessutom mycket detaljerade datablad. Shell är en europeisk tillverkare som använder Eu standarder, vilket gör mätvärden enkla att härleda. Även Total och BP (Castrol) har breda sortiment men jag har valt att titta på Shells produkter.
Produktjämförelse
Vilka egenskaper har då de aktuella produkterna? Om detta kan man man läsa i datablad utgivna av tillverkarna, där ett antal egenskaper framgår. Moebius har även ett ”Radar chart” som på ett enkelt men oprecist sätt beskriver de olika produkternas egenskaper. I denna jämförelse hade detta inget värde.
Vi kan börja med den enklare av de två, nämligen 9010. Egenskaperna framgår av tabellen och är hämtade från databladet.
Moebius 9010
Man kan dra några intressanta slutsatser av detta.
Den första slutsatsen är att viskositeten vid 40C är 52 cSt. Den andra slutsatsen man kan dra är att egenskaperna för oljan ändras redan vid 20C till en viskositet av 150 cSt, dvs en ökning med faktor 3,3 och vid 0C faktor 12. Viskositeten följer en logaritmisk skala, varav den skarpa ökningen i viskositet. Man kan också konstatera att oljan är stel vid -42, men det läget inträffar troligtvis inte så länge uret bärs av en levande människa.
Oljan blir alltså betydligt trögare vid lägre temperatur, vilket borde påverka gången.
En annan faktor är aciditet. Värdet mäts med olika metoder och tyvärr anger inte Moebius vilken metod som använts, de anger bara ett värde. Det finns en hel vetenskap bakom detta värde, men en grundregel är att ju lägre värde, desto bättre kvalité på oljan.
Värdet ”Refraction index” är inte relevant ur ett urverksperspektiv.
I oljescheman från Moebius kan man se att Moebius 8000 kan användas som alternativ till 9010, trots att 8000 är tunnare. Det finns även särskilda oljor för kallt klimat som är tunnare.
Shell Morlina S2 B 46 (B46)
Man kan notera att B46 ligger något lägre i viskositet vid 40C men möter 9010 vid 20C och ligger under vid 0C. Av det kan man dra slutsatsen att B46 är mindre trög vid lägre temperatur, och något tunnare vid högre temperatur. Man ska i sammanhanget komma ihåg att Moebius har oljor för kallt klimat i sortimentet, möjligen för att standard 9010 tjocknar avsevärt vid låg temperatur. B46 har i det avseendet ett bredare temperaturspektrum. Moebius 9030 har viskositet 25/60/180, vilket är hälften mot ordinarie värden. I denna viskositetsklass finns även Shells produktlinje ”Aeroshell” med betydligt högre klassning och prestanda.
Ett annat intressant värde är aciditeten, där värdet för B46 är hälften av det för 9010. Det skulle kunna indikera att B46 har den högre kvalitén.
Shell Spirax
Ett annat tillgängligt alternativ är Shell spirax S6 75w 80, som ligger i stort sett lika i viskositet mot 9010, men som har en något flackare kurva i lägre temeraturer.
Slutsats B46 och Spirax vs. 9010
B46 och 9010 förefaller vara likvärdiga. Möjligen att B46 kan vara något tunnare, men samtidigt har den högre kvalité och en jämnare viskositetskurva, vilket skulle ge jämnare gångtemperatur i lägre temperaturer.
B46 fyller industristandard DIN 51517-2, vilket skulle kunna ge en indikation på att en olja enligt denna specifikation och med korrekt viskositet kan ersätta 9010. Även Shell Spirax kan vara ett alternativ.
SYNT HP1300 / 9104
9104 och D-5 anges i oljescheman för detaljer som belastas av större moment, där urverk med större gångreserv avgör. De flesta verkar dock föredra 9104. Vad som är stort eller litet moment i urverks sammanhang är givetvis i en helt annan magnitud än vad man menar med moment i industriella applikationer, även om yttrycket kan bli stort, särskilt vid huvudfjädern och det första hjulet.
Shell Omala S4 WE 320 (320)
För den tjockare oljan jämförs 9104 med Shell omala S4 WE 320 (320). Precis som med den förra jämförelsen kan man notera att oljan är en aning tunnare vid 40C, men att den inte tjocknar alls på samma sätt som 9104 vid lägre temperatur, och vid 0C är skillnaden högst avsevärd. Det är svårt att veta exakt hur mycket uren påverkas av trögare olja, men helt klart borde gången påverkas av högre friktion. 1900 för 320 mot 5900 för 9104 är en avsevärd skillnad.
För 320 finns även ett dokumenterat belastningstest, något som inte finns för produkter från Moebius. Det är möjligen inte relevant med tanke på den relativt låga ytbelastning som kan uppstå i ett urverk, men det är ändå noterbart att Moebius inte anger något värde, även om de säkert har en egen specifikation klar för sig, som de inte delger.
Slutsats 9104 vs. 320
320 förefaller vara en bättre produkt än 9104. Den har en något lägre viskositet vid 40C, men kurvan mot 0C är betydligt flackare än den för 9104, vilket borde ge jämnare gångegenskaper i temperaturintervallet.
Slutord - Alternativa oljor
Det verkar ganska uppenbart att det finns alternativ till de marknadsdominanta produkterna från Moebius. Huruvida man vill använda dem, om det är praktiskt, och om de finns tillgängliga är en annan fråga, men klart är iaf att ur ett tekniskt perspektiv så finns det inget som säger att 9010 och 9104 skulle vara överlägsna konkurrerande produkter på marknaden.
Jag har även testat fett, där produkten Aeroshell Grease 22 f.n är under utvärdering. Återkommer med detta vid ett senare tillfälle.
Jag ska i denna artikel fokusera på de oljor som används vid service av urverk, och mer specifikt på de mest använda produkterna SYNT-A-LUBE 9010 och SYNT HP 1300/9104 från tillverkaren Moebius Lubricants. Utöver dessa ”universaloljor” så förekommer flera andra produkter i tillverkarnas rekommendationer för olika specialapplikationer, men för att göra detta lite enklare så har jag avgränsat artikeln till just dessa två. Artikeln syftar alltså i första hand till att hitta alternativ. Jag har inte tagit hänsyn till pris, tillgänglighet, förpackningsstorlek eller andra praktikaliteter.
Branchstandard
Det första man måste fråga sig är hur det kommer sig att just dessa produkter har blivit branschstandard. Om man tittar i äldre servicemanualer från ETA, seiko mfl så anges oljorna mer i generella ordalag som ”thin oil” och thick oil” utan att specifikt ange vilken produkt som avses. Men sedan ETA köpte Moebius 2008 så anges istället produktnamnen i manualerna. Detta är givetvis inget konstigt. Det är snarare naturligt att en tillverkare rekommenderar sin egen produkt. Tyvärr verkar konsekvensen av detta vara en monopol liknande situation, vilket inte är sunt på en fri marknad.
Viljken olja?
Hur vet man då vilken olja man ska använda? Ja, man kan gör det enkelt för sig och skaffa den olja som tillverkaren rekommenderar. På en fri marknad är det dock mer brukligt att en tillverkare anger vilken specifikation en viss produkt ska ha för att produkten ska fungera tillfredställande. Om man tar bilar som jämförelse så kan en biltillverkare iofs rekommendera ett visst oljefabrikat, men detta åtföljs alltid av en specifikation, och så länge oljan uppfyller specifikationen så kommer bilen att fungera som det är tänkt. Så är det dock inte med olja för urverk. Ingen specifikation finns att tillgå, vilket lämnar branschen med få eller inga alternativ.
Skälet till detta kan vara flera, men det är inte utan att man kan dra slutsatsen att dominanten på marknaden skyddar sina intressen, och därför inte delger specifikation av konkurrens skäl, något man kan ha sympati för. Men det är som sagt inte så det ska fungera på marknaden.
Man ställer sig då frågan om man med hjälp av ”reverse engineering” kan komma fram till en specifikation för dessa oljor, och därigenom hitta lämpliga alternativ.
Urvalsparametrar
En viktig parameter vid jämförelse av oljor är viskositet, dvs oljans mekaniska egenskaper. Den ena mätskalan på marknaden är SAE, främst för motorfordon, och SI enheten mm2/S eller cSt för kommersiella och industriella applikationer med olika standardiserade mätmetoder. Enheterna är kompatibla och 1 cSt är följaktligen = 1 mm2/S. Sae följer en egen skala, men det finns konverteringstabeller.
Viskositet mäts som kinetisk eller dynamisk viskositet, vilket framgå av kommersiella datablad, men inte av Moebius datablad, vilket ytterligare försvårar jämförelser. Jag har dock utgått från att Moebius använder kinetiska värden. Viskositeten följer en logaritmisk skala, vilket gör att viskositeten varierar betydligt beroende av temperatur. Viskositeten kan variera något mellan produktionsbatcher, och har även en naturlig felmarginal på ca 5-10%. De värden som anges är alltså inte absoluta värden. Standard är att man mäter viskositet vid 40C, men av någon anledning anger Moebius sina värden vid 20C, något som försvårar exakta jämförelser.
Temperaturspann
Vilken temperatur har då en klocka vid normalt bärande? Detta varierar givetvis kraftigt, beroende på omständigheter, men normal temperatur på en handled i rumstemperatur är ca 25-30C. Varma sommardagar borde det kunna nå 30-35C, och kalla dagar med klockan utanpå en tröja eller liknande 10-15C. Det betyder att ett relevant temperaturområde skulle kunna vara någonstans mellan 10-35C. Detta är uppskattade siffror, men det finns även komfortmässiga faktorer, där det sannolikt är plågsamt att ha föremål direkt mot kroppen som är varmare eller kallare än dessa.
Vidhäftning
Ett vanligt argument är att oljan migrerar, dvs lämnar den plats där den är tänkt att göra nytta. Det händer bla om man överoljar lager och oljan dräneras och drar med sig lageroljan till kringliggande ytor. Det finns dock inget som tyder på att Moebius oljor skulle vara överlägsna för vidhäftning, då det inte finns något mätvärde för en sådan egenskap. En olja kan inte ha hög ytspänning och låg viskositet samtidigt, och metoden att få oljan att stanna på en plats är genom ytbehandling. För hobby urmakaren kan det vara lockande att hoppa över detta steg, då Moebius epilame är väldigt dyrt, men det finns inga genvägar om man inte vill att oljan ska migrera. Det är alltså inte på det viset att oljor från Moebius är mer stabila. Det handlar mycket mer om korrekt applikation.
Frågan om additiv
Moebius anger om produkten 9010 att den är:
”100% synthetic fluid thin oil based on ether and aliphatic alcohol, exhibiting an excellent behavior under low temperatures conditions.”
Det är allt. Man vet inget om vad som faktiskt finns i flaskan. För Shells produkter finns varje detalj om oljorna dokumenterad, och vilken inverkan de har på olika material. För B46 och 320 finns inga additiv som har någon skadlig inverkan på de material som finns i urverk. Det enda som skulle kunna vara aktuellt är tätningar, där ringar av Viton rekommenderas.
Ett additiv som testoljorna nedan innehåller är ett som suspenderar partiklar, dvs håller slitpartiklar, mikroskopiska föroreningar mm inneslutna i vätskan på ett sätt som gör att de inte skadar lagret. Något sådant additiv har inte kunnat noteras i varken 9010 eller 9104.
Färg
Raffinerad olja har den naturliga färgen av gult och brunt i olika nyanser. Om den har en annan färg så är den artificiellt tillsatt. Man kan förstå poängen med att ha smörjmedel i olika färger av praktiska skäl, både på arbetsbänken och när de väl är på plats i urverket, men färg är trots allt en tillsats. De alternativa oljor som beskrivs nedan innehåller inga färgtillsatser. Om det har någon betydelse är oklart, men man kan konstatera att det faktiskt är en tillsats i oljan som inte har någon funktion för själva urverket. Moebius har färglösa produkter, men det är sällan man ser dessa användas, iaf av de mest kända youtube profilerna.
Långtidstest
Jag har under en längre tid förvarat klockskrot i ett flertal olika vätskor inkl de nu aktuella oljorna, och kan konstatera att de inte på något sätt påverkat materialet.
Valet av Shell
Shell har ett mycket brett sortiment av oljor som följer branschstandard vad gäller viskositetsnormer, samt specialiserade produkter för en mängd applikationer. Till produkterna finns det dessutom mycket detaljerade datablad. Shell är en europeisk tillverkare som använder Eu standarder, vilket gör mätvärden enkla att härleda. Även Total och BP (Castrol) har breda sortiment men jag har valt att titta på Shells produkter.
Produktjämförelse
Vilka egenskaper har då de aktuella produkterna? Om detta kan man man läsa i datablad utgivna av tillverkarna, där ett antal egenskaper framgår. Moebius har även ett ”Radar chart” som på ett enkelt men oprecist sätt beskriver de olika produkternas egenskaper. I denna jämförelse hade detta inget värde.
Vi kan börja med den enklare av de två, nämligen 9010. Egenskaperna framgår av tabellen och är hämtade från databladet.
Moebius 9010
| SYNT-A-LUBE 9010 | |
| Appearance | Pale blue-green |
| Viscosity at 0°C | 625 cSt |
| Viscosity at 20°C | 150 cSt |
| Viscosity at 40°C | 52 cSt |
| Pour point | -42 °C |
| Density at 20°C | 0,907 g/ml |
| Refraction index at 20 °C | 1.474 |
| Acidity | 2.4 mg KOH / g |
Man kan dra några intressanta slutsatser av detta.
Den första slutsatsen är att viskositeten vid 40C är 52 cSt. Den andra slutsatsen man kan dra är att egenskaperna för oljan ändras redan vid 20C till en viskositet av 150 cSt, dvs en ökning med faktor 3,3 och vid 0C faktor 12. Viskositeten följer en logaritmisk skala, varav den skarpa ökningen i viskositet. Man kan också konstatera att oljan är stel vid -42, men det läget inträffar troligtvis inte så länge uret bärs av en levande människa.
Oljan blir alltså betydligt trögare vid lägre temperatur, vilket borde påverka gången.
En annan faktor är aciditet. Värdet mäts med olika metoder och tyvärr anger inte Moebius vilken metod som använts, de anger bara ett värde. Det finns en hel vetenskap bakom detta värde, men en grundregel är att ju lägre värde, desto bättre kvalité på oljan.
Värdet ”Refraction index” är inte relevant ur ett urverksperspektiv.
I oljescheman från Moebius kan man se att Moebius 8000 kan användas som alternativ till 9010, trots att 8000 är tunnare. Det finns även särskilda oljor för kallt klimat som är tunnare.
Shell Morlina S2 B 46 (B46)
| Shell Morlina S2 B 46 | |
| Viscosity at 0°C ASTM D445 | 450 |
| Viscosity at 20°C ASTM D445 | 150 |
| Viscosity at 40°C ASTM D445 | 46 |
| Pour point | -30 |
| Density at 20°C ISO 12185 kg/m3 | 875 |
| Total Acid Number, mgKOH/g, ASTM D664 | 0,9 |
Man kan notera att B46 ligger något lägre i viskositet vid 40C men möter 9010 vid 20C och ligger under vid 0C. Av det kan man dra slutsatsen att B46 är mindre trög vid lägre temperatur, och något tunnare vid högre temperatur. Man ska i sammanhanget komma ihåg att Moebius har oljor för kallt klimat i sortimentet, möjligen för att standard 9010 tjocknar avsevärt vid låg temperatur. B46 har i det avseendet ett bredare temperaturspektrum. Moebius 9030 har viskositet 25/60/180, vilket är hälften mot ordinarie värden. I denna viskositetsklass finns även Shells produktlinje ”Aeroshell” med betydligt högre klassning och prestanda.
Ett annat intressant värde är aciditeten, där värdet för B46 är hälften av det för 9010. Det skulle kunna indikera att B46 har den högre kvalitén.
Shell Spirax
Ett annat tillgängligt alternativ är Shell spirax S6 75w 80, som ligger i stort sett lika i viskositet mot 9010, men som har en något flackare kurva i lägre temeraturer.
| Shell Spirax S6 GXME 75w 80 | |
| Viscosity at 0°C ASTM D445 | 550 |
| Viscosity at 20°C ASTM D445 | 155 |
| Viscosity at 40°C ASTM D445 | 56 |
| Pour point | -51 |
| Density at 20°C ISO 12185 kg/m3 | 849 |
| Shear stability ISO 3104 @100C mm2/S | 8.8 |
| SAE | 75W80 |
Slutsats B46 och Spirax vs. 9010
B46 och 9010 förefaller vara likvärdiga. Möjligen att B46 kan vara något tunnare, men samtidigt har den högre kvalité och en jämnare viskositetskurva, vilket skulle ge jämnare gångtemperatur i lägre temperaturer.
B46 fyller industristandard DIN 51517-2, vilket skulle kunna ge en indikation på att en olja enligt denna specifikation och med korrekt viskositet kan ersätta 9010. Även Shell Spirax kan vara ett alternativ.
SYNT HP1300 / 9104
| Synt HP 1300 / 9104 | |
| Appearance | Red |
| Viscosity at 0°C | 5900 cSt |
| Viscosity at 20°C | 1250 cSt |
| Viscosity at 40°C | 380 cSt |
| Pour point | -30 °C |
| Density at 20°C | 0.925 g/ml |
| Refraction index at 20 °C | 1.477 |
| Acidity | 2.0 mg KOH / g |
9104 och D-5 anges i oljescheman för detaljer som belastas av större moment, där urverk med större gångreserv avgör. De flesta verkar dock föredra 9104. Vad som är stort eller litet moment i urverks sammanhang är givetvis i en helt annan magnitud än vad man menar med moment i industriella applikationer, även om yttrycket kan bli stort, särskilt vid huvudfjädern och det första hjulet.
Shell Omala S4 WE 320 (320)
| Shell omala s4 we 320 | |
| Pale Yellow | |
| Kinematic Viscosity @0 C, mm2/s, ISO 3104 | 1900 |
| Kinematic Viscosity @20 C, mm2/s, ISO 3104 | 700 |
| Kinematic Viscosity @40 C, mm2/s, ISO 3104 | 321 |
| Pour point ISO 3016 | -39 |
| Density @15C, kg/m3, ISO 12185 | 1069 |
| FZG Load carrying test DIN 51354 | >12 |
För den tjockare oljan jämförs 9104 med Shell omala S4 WE 320 (320). Precis som med den förra jämförelsen kan man notera att oljan är en aning tunnare vid 40C, men att den inte tjocknar alls på samma sätt som 9104 vid lägre temperatur, och vid 0C är skillnaden högst avsevärd. Det är svårt att veta exakt hur mycket uren påverkas av trögare olja, men helt klart borde gången påverkas av högre friktion. 1900 för 320 mot 5900 för 9104 är en avsevärd skillnad.
För 320 finns även ett dokumenterat belastningstest, något som inte finns för produkter från Moebius. Det är möjligen inte relevant med tanke på den relativt låga ytbelastning som kan uppstå i ett urverk, men det är ändå noterbart att Moebius inte anger något värde, även om de säkert har en egen specifikation klar för sig, som de inte delger.
Slutsats 9104 vs. 320
320 förefaller vara en bättre produkt än 9104. Den har en något lägre viskositet vid 40C, men kurvan mot 0C är betydligt flackare än den för 9104, vilket borde ge jämnare gångegenskaper i temperaturintervallet.
Slutord - Alternativa oljor
Det verkar ganska uppenbart att det finns alternativ till de marknadsdominanta produkterna från Moebius. Huruvida man vill använda dem, om det är praktiskt, och om de finns tillgängliga är en annan fråga, men klart är iaf att ur ett tekniskt perspektiv så finns det inget som säger att 9010 och 9104 skulle vara överlägsna konkurrerande produkter på marknaden.
Jag har även testat fett, där produkten Aeroshell Grease 22 f.n är under utvärdering. Återkommer med detta vid ett senare tillfälle.
Senast ändrad: