helvitsolhatt
Omega
Hej klockentusiaster!
Med risk för att bli tjatig kommer jag dragande med en Omegatråd till - - - Morfar-/farfartemat är vanligare än jag hade kunnat tro, men även om temat är uttjatat så är min (dåligt tagna) BILD i alla fall unik, och så även historien.
Från min barndom minns jag att min morfar alltid hade en guldklocka på armen. Han kallade den "Omega Sjöhästen" för att den hade en sjöhäst (Nähä?!) på baksidan. Klockans tickande ljud och självlysande visare gjorde djupt intryck på mig redan som barn när han var barnvakt och skulle natta mig; då var det spännande med "lumen"!
Hur som helst: Han hade ärvt denna klocka av sin far, som i sin tur fått den i present av sina barn i 70- eller 75-årspresent. Jag har aldrig sett klockan med originalband, utan morfar hade alltid den flixoflexlänk som jag av sentimentala skäl låtit sitta kvar. Jag minns aldrig att morfar servade klockan annat än en gång när kronan lossnade; då fick han en ny, i stål dessutom ("Tänk att en så liten skruv kan kosta 75 kronor!" var hans kommentar.)
När jag tog studenten fick jag klockan av morfar. Jag lämnade in den till en urmakare i Falun för service. Tysks Ur vill jag minnas att firman hette. De gjorde ett bra jobb: bytte glas (det gamla hade fått en rejäl repa rakt över), gick igenom urverket och bytte till en Omega-krona i guld. Minns inte vad det hela kostade, men jag tror det var 1800 eller så – värt varenda krona, tyckte jag (pun intended).
Jag använde klockan till vardags och till varnatts under c:a 10 år och var nöjd. När jag märkte att den började slarva med tidshållningen insåg jag att det faktiskt hade gått 10 år (!) och var dags för en service. Problemet var att den förra butiken, som gjort ett strålande jobb, inte fanns kvar! Här började mitt misstag, är jag rädd - - -
Jag började söka efter urmakare som kunde ta mig an min släktklenod. Den lokale guldsmeden med tillhörande urmakeri är nog lite trött på mig, som ofta kommer dragande med gamla, mekaniska klockor i stället för att intressera mig för hans nyare, så det kändes inte som något bra alternativ. Till slut hittade jag en som jag tyckte lät bra, så jag åkte dit och passade på att ta ett par väggur med mig på samma gång. Klockan blev kvar och fick sin genomgång, men - - -
Jag blev förbryllad. Jag tyckte klockan höll tiden sämre än de första 10 åren, och dessutom hade den blivit väldigt trög att dra upp. (Det är ett helt manuellt verk.) Tidigare har jag med lätthet kunnat vrida kronan de nödvändiga varven varje dag, men nu fick jag ont i fingrarna, trots att jag hade en praktisk, skyddande förhårdnad på "kron-fingret", och när jag vridit halvvägs orkade jag knappt! Jag ringde urmakaren och tyckte att detta inte var OK, och han sa att det kan gå lite trögt "till en början" och att om det inte blev bättre inom kort skulle jag höra av mig så skulle han lägga på något sorts smörja - - - Det blev inte bättre, så jag hörde av mig igen och han fick ta sig an klockan en gång till (utan extra kostnad), men jag tycker fortfarande inte att klockan är sitt gamla, lättsamma, rättvisande jag.
Jag struntade i denne urmakare och hittade en ny, som kände den förre till namnet och visste att han "egentligen" inte var urmakare. (Nähä? Han hade butik och fixade mina väggur i alla fall.) Den nye ville inte ta sig an Omega eftersom han inte var auktoriserad för just det märket. ("De kräver att man har Omegas egna verktyg och sådant, och det kostar, så jag har valt att fokusera på väggur i stället och har fullt upp med det.")
Nu till min egentliga fråga: Jag vill ge min kära Omega bästa möjliga hjälp! Hur gör jag? Det här med att "skicka till AD" – hur går det till egentligen? Jag känner mig inte helt bekväm med att skicka min ögonsten med post eller dylikt – den har alldeles för stort affektionsvärde för det – utan skulle hellre lämna den i butik till en fysisk person. Jag har svårt att motivera mig att lägga stora summor på klockor, men i just det här fallet ser jag mig tvungen att hosta upp vad som behövs.
Har ni några råd så låt dem komma!
Bifogar en bild.
Morfar har nog varit försiktig, för såvitt jag vet är tavlan aldrig vidgjord, och jag kan inte se några skador. (Den mörkare delen till vänster på urtavlan är bara en fotograferingsskugga.) Det är ett litet "hål" i lysmassan på timvisaren, men jag har sett det som ett spår efter morfar och låtit det vara så. Tarvar det åtgärd, tycker ni?
undrar
CuslonGodibb
Med risk för att bli tjatig kommer jag dragande med en Omegatråd till - - - Morfar-/farfartemat är vanligare än jag hade kunnat tro, men även om temat är uttjatat så är min (dåligt tagna) BILD i alla fall unik, och så även historien.
Från min barndom minns jag att min morfar alltid hade en guldklocka på armen. Han kallade den "Omega Sjöhästen" för att den hade en sjöhäst (Nähä?!) på baksidan. Klockans tickande ljud och självlysande visare gjorde djupt intryck på mig redan som barn när han var barnvakt och skulle natta mig; då var det spännande med "lumen"!
Hur som helst: Han hade ärvt denna klocka av sin far, som i sin tur fått den i present av sina barn i 70- eller 75-årspresent. Jag har aldrig sett klockan med originalband, utan morfar hade alltid den flixoflexlänk som jag av sentimentala skäl låtit sitta kvar. Jag minns aldrig att morfar servade klockan annat än en gång när kronan lossnade; då fick han en ny, i stål dessutom ("Tänk att en så liten skruv kan kosta 75 kronor!" var hans kommentar.)
När jag tog studenten fick jag klockan av morfar. Jag lämnade in den till en urmakare i Falun för service. Tysks Ur vill jag minnas att firman hette. De gjorde ett bra jobb: bytte glas (det gamla hade fått en rejäl repa rakt över), gick igenom urverket och bytte till en Omega-krona i guld. Minns inte vad det hela kostade, men jag tror det var 1800 eller så – värt varenda krona, tyckte jag (pun intended).
Jag använde klockan till vardags och till varnatts under c:a 10 år och var nöjd. När jag märkte att den började slarva med tidshållningen insåg jag att det faktiskt hade gått 10 år (!) och var dags för en service. Problemet var att den förra butiken, som gjort ett strålande jobb, inte fanns kvar! Här började mitt misstag, är jag rädd - - -
Jag började söka efter urmakare som kunde ta mig an min släktklenod. Den lokale guldsmeden med tillhörande urmakeri är nog lite trött på mig, som ofta kommer dragande med gamla, mekaniska klockor i stället för att intressera mig för hans nyare, så det kändes inte som något bra alternativ. Till slut hittade jag en som jag tyckte lät bra, så jag åkte dit och passade på att ta ett par väggur med mig på samma gång. Klockan blev kvar och fick sin genomgång, men - - -
Jag blev förbryllad. Jag tyckte klockan höll tiden sämre än de första 10 åren, och dessutom hade den blivit väldigt trög att dra upp. (Det är ett helt manuellt verk.) Tidigare har jag med lätthet kunnat vrida kronan de nödvändiga varven varje dag, men nu fick jag ont i fingrarna, trots att jag hade en praktisk, skyddande förhårdnad på "kron-fingret", och när jag vridit halvvägs orkade jag knappt! Jag ringde urmakaren och tyckte att detta inte var OK, och han sa att det kan gå lite trögt "till en början" och att om det inte blev bättre inom kort skulle jag höra av mig så skulle han lägga på något sorts smörja - - - Det blev inte bättre, så jag hörde av mig igen och han fick ta sig an klockan en gång till (utan extra kostnad), men jag tycker fortfarande inte att klockan är sitt gamla, lättsamma, rättvisande jag.
Jag struntade i denne urmakare och hittade en ny, som kände den förre till namnet och visste att han "egentligen" inte var urmakare. (Nähä? Han hade butik och fixade mina väggur i alla fall.) Den nye ville inte ta sig an Omega eftersom han inte var auktoriserad för just det märket. ("De kräver att man har Omegas egna verktyg och sådant, och det kostar, så jag har valt att fokusera på väggur i stället och har fullt upp med det.")
Nu till min egentliga fråga: Jag vill ge min kära Omega bästa möjliga hjälp! Hur gör jag? Det här med att "skicka till AD" – hur går det till egentligen? Jag känner mig inte helt bekväm med att skicka min ögonsten med post eller dylikt – den har alldeles för stort affektionsvärde för det – utan skulle hellre lämna den i butik till en fysisk person. Jag har svårt att motivera mig att lägga stora summor på klockor, men i just det här fallet ser jag mig tvungen att hosta upp vad som behövs.
Har ni några råd så låt dem komma!
Bifogar en bild.
Morfar har nog varit försiktig, för såvitt jag vet är tavlan aldrig vidgjord, och jag kan inte se några skador. (Den mörkare delen till vänster på urtavlan är bara en fotograferingsskugga.) Det är ett litet "hål" i lysmassan på timvisaren, men jag har sett det som ett spår efter morfar och låtit det vara så. Tarvar det åtgärd, tycker ni?
undrar
CuslonGodibb
![IMG_20140906_200728[1].jpg](https://data.klocksnack.se/attachments/65/65961-9356c9a10ca6cff46ed7a21d12f6f5b7.jpg)
