Så var det äntligen dags! Nu blir jag härligt nog inte den första som paketöppnar denna klocka (otroligt kul att vi har åtminstone två st. på forumet!), men för mig är detta så stort att jag gärna delar med mig av mina sju sorger, åtta bedrövelser och till slut stora lycka över att ha lyckats knipa berörd pjäs.
Det hela började redan i december när det på enstaka märkesforum började figurera en bild ackompanjerad av rykten om att den här klockan skulle presenteras under SIHH. Med tanke på att det handlade om mitt absoluta favoritmärke, och en synnerligen trevlig och åtråvärd modell jag länge drömt om att ha någon version av, var det snabba puckar som gällde.. Jag tog genast kontakt med en viss AD, liksom med en boutique och bad om att få skrivas upp på listan för en modell som alltså inte ens existerade ännu. Jag fick av båda till svar att de också hade hört ryktena och att jag skulle skrivas upp på listan.
Så dök då januari 2017 upp, och SIHH startade. Mycket riktigt; modellen presenterades i all sin prakt! Tangentbord och telefoner över hela världen började genast gå varma, då klockdårar direkt kontaktade sina AD:s och boutiquer för att ställa sig i kö. Jag själv kontaktade åter AD:n och boutiquen för att cementera den köplats jag redan i december hade skrivit upp mig på. Utöver det kontaktade jag (liksom alltså många många andra) ett antal boutiquer över hela Europa för att uttrycka min starka vilja över att lägga beslag på berörd klocka. Givetvis hade jag också våra vänner på Nymans och Krons i åtanke, men jag visste att om de över huvud taget skulle få in enstaka exemplar, var de redan tingade..
Det handlar om en Special Edition, vilket innebär att den absoluta majoriteten av klockorna hamnar hos märkets egna boutiquer, medan enstaka exemplar skickas till AD:s. Således var oddsen bäst (notera att allt är synnerligen relativt) hos märkesboutiquerna. De svar/bekräftelser jag fick var alla av standardkaraktären, vilket inte direkt gjorde mig mer hoppfull..
När mars månad kom var det dags för en semester i Florida, och väl där besökte jag den boutique jag allra först hade kontaktat. Jag satt länge och väl och smörade häcken av mig för butikschefen, som visade sig vara en synnerligen trevlig prick med vilken jag hade ett mycket trevligt samtal. Bara för att accentuera mina ambitioner passade jag på att titta förbi ytterligare en gång innan semestern var slut. Jag tyckte jag lyckades göra en viss progress, eftersom butikschefen faktiskt gick och hämtade kölistan och highlightade mitt namn med en färgpenna. Samtidigt var han noga med att påpeka den extrema efterfrågan på modellen och att utöver att de generellt gick till ”kända VIP:s”, var det oftast krav kopplade till att köpa klockan, krav i stil med att man behövde köpa ytterligare några klockor från märket till ett värde av X för att ges möjlighet att köpa den modell man egentligen var ute efter.
När så äntligen de första klockorna började levereras ut hade jag fortfarande inte hört ett skvatt. I takt med att fler och fler exemplar poppade upp hos i första hand ganska kända märkestokar, men senare också hos en del andra, började mitt hopp tryta rejält. Jag skickade givetvis påminnelser och frågor till de boutiques och AD:s jag hade kontakt med, men fick bara undvikande svar. Jag hade mer eller mindre gett upp hoppet när en vän som oundvikligen kommit att förstå min besatthet av klockor i allmänhet och aktuellt märke och modell i synnerhet, hörde av sig från sin utlandssemester. Utan att jag går in på detaljer berättade hon i alla fall att hon lyckats säkerställa att jag skulle få köpa den klocka jag ville ha!
Det tog inte många dagar innan kontakt med berörd handlare var etablerad. Efter en del kommunikation fram och tillbaka, inklusive att jag tydligt redogjorde för Paneristan i mig, var affären så äntligen i hamn! Det föll sig således så att alla olika klockkanaler jag nyttjat var till ingen nytta, medan det som landade klockan åt mig var rena rama Jag-mötte-Lassie-historien..
Många av er har säkert redan kunnat lista ut vilket märke jag talar om, och troligen även vilken modell. Det rör sig alltså om Panerai PAM671, aka. Bronzo, aka. Blonzo!
Panerai har två gånger tidigare, 2011 (PAM382) och 2013 (PAM507) släppt bronsmodeller, och det är ingen överdrift att säga att den stora succén med dessa var det som banade väg för den renässans som bronsklockor på senare år har upplevt oavsett märke. De blev tidigt och är än idag båda mycket eftertraktade på andrahandsmarknaden.
PAM382
PAM507
Hela caset på Bronzon är alltså gjort av brons; i detta fall av en mycket korrosionsresistent blandning av koppar och tenn. Det enda undantaget är baksidan, vilken är gjord av titan. Detta val gjordes då det är den delen av klockan som är i kontakt med huden. Även spännet som sitter på det medföljande sk. Ponte Vecchio-bandet är gjort av titan.
Vad gäller brons är det ett material som mycket snabbt och tydligt påverkas av yttre faktorer som hud, luft och vatten. Det tar bara enstaka dagar innan tydlig patina uppstår. Dessutom får varje klocka ett helt individuellt utseende, då ingen patinering bronsklockor emellan är sig lik.
Urverket är i grunden detsamma som i de ursprungliga två Bronzos, P.9000 (Pam382) resp. P.9002 (PAM507, här tillkom PR-indikatorfunktionalitet), men här i ett uppdaterat utförande benämnt P.9010. Det handlar alltså om ett vidareutvecklat verk, där man lyckats minska höjden med 1,9 mm jämfört med förlagan. Det består av enstaka fler komponenter, och har genomgått vissa justeringar för att ytterligare förbättra stabilitet och tidshållning.
Tack vare det tunnare verket (och även caset) är Bronzon märkbart tunnare än sina föregångare, och är faktiskt till och med tunnare än exempelvis den mycket populära basmodellen PAM112, som för övrigt mäter 44mm. Visst är Bronzon med sina 47mm diameter en stor klocka som givetvis inte passar alla, men den sitter för sin storlek förvånansvärt bra på handleden (i mitt fall 18,5 cm).
Credit för just detta foto går till min Bronzobroder @azcii . PAM671 vs PAM 112:
Trevligt nog medföljde utöver nämnda Ponte Vecchio även ett svart OEM-gummi. Jag var snabb med att slänga på ett bronsspänne på det!
Återigen; jag tycker det är väldigt roligt att vi lyckats landa två Bronzos i vår lilla svenska ankdamm. Azcii paketöppnade ju för några veckor sedan med den äran sin Bronzo tillsammans med två andra Pannor. Vi har följt varandras vedermödor och peppat varandra under en stor del av resan, så det är oerhört kul att vårt slit till slut gav utdelning.
Jag är oerhört nöjd med Bronzon och kommer tveklöst att behålla den i många år framöver, om inte för alltid! Det kan lätt konstateras att detta blir kulmen på mitt Panerai-år, där jag alltså både haft förmånen att få besöka märket i mitt hjärta i Nuechâtel i Schweiz, och upplevt lyckan att få landa en av mina absoluta drömpannor!
Skål på er!
Det hela började redan i december när det på enstaka märkesforum började figurera en bild ackompanjerad av rykten om att den här klockan skulle presenteras under SIHH. Med tanke på att det handlade om mitt absoluta favoritmärke, och en synnerligen trevlig och åtråvärd modell jag länge drömt om att ha någon version av, var det snabba puckar som gällde.. Jag tog genast kontakt med en viss AD, liksom med en boutique och bad om att få skrivas upp på listan för en modell som alltså inte ens existerade ännu. Jag fick av båda till svar att de också hade hört ryktena och att jag skulle skrivas upp på listan.
Så dök då januari 2017 upp, och SIHH startade. Mycket riktigt; modellen presenterades i all sin prakt! Tangentbord och telefoner över hela världen började genast gå varma, då klockdårar direkt kontaktade sina AD:s och boutiquer för att ställa sig i kö. Jag själv kontaktade åter AD:n och boutiquen för att cementera den köplats jag redan i december hade skrivit upp mig på. Utöver det kontaktade jag (liksom alltså många många andra) ett antal boutiquer över hela Europa för att uttrycka min starka vilja över att lägga beslag på berörd klocka. Givetvis hade jag också våra vänner på Nymans och Krons i åtanke, men jag visste att om de över huvud taget skulle få in enstaka exemplar, var de redan tingade..
Det handlar om en Special Edition, vilket innebär att den absoluta majoriteten av klockorna hamnar hos märkets egna boutiquer, medan enstaka exemplar skickas till AD:s. Således var oddsen bäst (notera att allt är synnerligen relativt) hos märkesboutiquerna. De svar/bekräftelser jag fick var alla av standardkaraktären, vilket inte direkt gjorde mig mer hoppfull..
När mars månad kom var det dags för en semester i Florida, och väl där besökte jag den boutique jag allra först hade kontaktat. Jag satt länge och väl och smörade häcken av mig för butikschefen, som visade sig vara en synnerligen trevlig prick med vilken jag hade ett mycket trevligt samtal. Bara för att accentuera mina ambitioner passade jag på att titta förbi ytterligare en gång innan semestern var slut. Jag tyckte jag lyckades göra en viss progress, eftersom butikschefen faktiskt gick och hämtade kölistan och highlightade mitt namn med en färgpenna. Samtidigt var han noga med att påpeka den extrema efterfrågan på modellen och att utöver att de generellt gick till ”kända VIP:s”, var det oftast krav kopplade till att köpa klockan, krav i stil med att man behövde köpa ytterligare några klockor från märket till ett värde av X för att ges möjlighet att köpa den modell man egentligen var ute efter.
När så äntligen de första klockorna började levereras ut hade jag fortfarande inte hört ett skvatt. I takt med att fler och fler exemplar poppade upp hos i första hand ganska kända märkestokar, men senare också hos en del andra, började mitt hopp tryta rejält. Jag skickade givetvis påminnelser och frågor till de boutiques och AD:s jag hade kontakt med, men fick bara undvikande svar. Jag hade mer eller mindre gett upp hoppet när en vän som oundvikligen kommit att förstå min besatthet av klockor i allmänhet och aktuellt märke och modell i synnerhet, hörde av sig från sin utlandssemester. Utan att jag går in på detaljer berättade hon i alla fall att hon lyckats säkerställa att jag skulle få köpa den klocka jag ville ha!
Det tog inte många dagar innan kontakt med berörd handlare var etablerad. Efter en del kommunikation fram och tillbaka, inklusive att jag tydligt redogjorde för Paneristan i mig, var affären så äntligen i hamn! Det föll sig således så att alla olika klockkanaler jag nyttjat var till ingen nytta, medan det som landade klockan åt mig var rena rama Jag-mötte-Lassie-historien..
Många av er har säkert redan kunnat lista ut vilket märke jag talar om, och troligen även vilken modell. Det rör sig alltså om Panerai PAM671, aka. Bronzo, aka. Blonzo!
Panerai har två gånger tidigare, 2011 (PAM382) och 2013 (PAM507) släppt bronsmodeller, och det är ingen överdrift att säga att den stora succén med dessa var det som banade väg för den renässans som bronsklockor på senare år har upplevt oavsett märke. De blev tidigt och är än idag båda mycket eftertraktade på andrahandsmarknaden.
PAM382
PAM507
Hela caset på Bronzon är alltså gjort av brons; i detta fall av en mycket korrosionsresistent blandning av koppar och tenn. Det enda undantaget är baksidan, vilken är gjord av titan. Detta val gjordes då det är den delen av klockan som är i kontakt med huden. Även spännet som sitter på det medföljande sk. Ponte Vecchio-bandet är gjort av titan.
Vad gäller brons är det ett material som mycket snabbt och tydligt påverkas av yttre faktorer som hud, luft och vatten. Det tar bara enstaka dagar innan tydlig patina uppstår. Dessutom får varje klocka ett helt individuellt utseende, då ingen patinering bronsklockor emellan är sig lik.
Urverket är i grunden detsamma som i de ursprungliga två Bronzos, P.9000 (Pam382) resp. P.9002 (PAM507, här tillkom PR-indikatorfunktionalitet), men här i ett uppdaterat utförande benämnt P.9010. Det handlar alltså om ett vidareutvecklat verk, där man lyckats minska höjden med 1,9 mm jämfört med förlagan. Det består av enstaka fler komponenter, och har genomgått vissa justeringar för att ytterligare förbättra stabilitet och tidshållning.
Tack vare det tunnare verket (och även caset) är Bronzon märkbart tunnare än sina föregångare, och är faktiskt till och med tunnare än exempelvis den mycket populära basmodellen PAM112, som för övrigt mäter 44mm. Visst är Bronzon med sina 47mm diameter en stor klocka som givetvis inte passar alla, men den sitter för sin storlek förvånansvärt bra på handleden (i mitt fall 18,5 cm).
Credit för just detta foto går till min Bronzobroder @azcii . PAM671 vs PAM 112:
Trevligt nog medföljde utöver nämnda Ponte Vecchio även ett svart OEM-gummi. Jag var snabb med att slänga på ett bronsspänne på det!
Återigen; jag tycker det är väldigt roligt att vi lyckats landa två Bronzos i vår lilla svenska ankdamm. Azcii paketöppnade ju för några veckor sedan med den äran sin Bronzo tillsammans med två andra Pannor. Vi har följt varandras vedermödor och peppat varandra under en stor del av resan, så det är oerhört kul att vårt slit till slut gav utdelning.
Jag är oerhört nöjd med Bronzon och kommer tveklöst att behålla den i många år framöver, om inte för alltid! Det kan lätt konstateras att detta blir kulmen på mitt Panerai-år, där jag alltså både haft förmånen att få besöka märket i mitt hjärta i Nuechâtel i Schweiz, och upplevt lyckan att få landa en av mina absoluta drömpannor!
Skål på er!
Senast ändrad:
