Rolex Day-Date President. Tänk hur många bilder man sett på detta mästerverk och hur många spaltmeter man läst om maktens män som haft uret som sitt signum. Jag har velat ha en sådan länge men alla som själva varit ute efter en vet att det är svårt att hitta en fint ex där allt stämmer med polering, länk, tavla och skick på verk.
De flesta DD jag sett har varit hårt polerade till den grad att boettens ursprungliga form gått förlorad. Eller så är länken hårt stretchad vilket nästan är lika illa med tanke på vad en ny länk eller reparation av den gamla kostar. Lyckas man väl hitta en riktigt fin så är antingen priset alldeles för högt eller så är ägaren helt enkelt inte beredd på att släppa klockan. Maken till svårövertalade ägare har jag sällan stött på när det gäller att sälja en klocka.
Man får i alla fall inte vara het på gröten om man ska köpa en riktigt fin utan verkligen ta sig tiden till att söka efter det rätta exemplaret men även studera en massa foton på boettformer i olika poleringsstadier. Skillnaden mellan en riktigt bra och exceptionellt bra är hårfin och ofta svår att upptäcka om man inte lägger klockorna bredvid varandra. I alla fall för mig. Sedan är de flesta säljare rätt kassa på att fånga det verkliga skicket så man får egentligen vara en riktig pain-in-the-ass och tjata om en massa bilder ur en mängd olika vinklar.
Detta är egentligen inte min första DD. Jag har haft en 18038 på läder innan. Även den boetten var riktigt fin men presidentlänken saknades. Nåja, jag inledde mitt sökande för några veckor sedan och hade inte en aning om hur svårt det skulle vara. Hittade lätt några möjliga prospekt i början men dessa avfärdades pga. antingen hårt polerad boett, massa repor som gav ett sunkigt intryck eller kass länk. Lyckades nästan köpa två exemplar sent under två olika nätter men hejdade mig själv med överföringen tills på morgonen då jag naturligtvis såg brister som jag inte sett kvällen innan. Fan vad jobbigt.
Till slut dök denna upp hos en handlare som jag tidigare köpt en eller två klockor av. Han skickade dåliga bilder till mig och jag hade svårt att bedöma skicket fullt ut. Bollade lite med vaniljglass och Spencer66 som ledde mig på rätt spår. (Tack till er båda!) Klockan betalades och några dagars väntan inleddes. Av serienumret kunde jag dessutom uttyda att klockan är från 1982, dvs. mitt födelseår. Igår kom den, och vilken jäkla klocka. Skicket är extremt på alla sätt och vis. Det känns nästan som att den varit oanvänd i alla dessa år. Spännet är så pass tight att man nästan bryter av nageln varje gång spännet ska öppnas. Referensen är för övrigt 18038 med single quickset (Cal. 3055).
Trätavlan är en annan fin touch. Vad jag läst mig till är just denna en s.k. "Burlwood". Trätavlorna fanns annars i 3 olika träslag till, birch, mahogany och walnut. Rolex hade problem med att tavlorna sprack och fasade ut dem i slutet på 80-talet. Inga servicetavlor finns att tillgå heller. Klockan får genom blandningen av guld och trä en fin "värme" i framtoningen och det blir i alla fall för mig lite mer unikt än en vanlig tavla.
Här kommer lite bilder.
Några wrist shots.
De flesta DD jag sett har varit hårt polerade till den grad att boettens ursprungliga form gått förlorad. Eller så är länken hårt stretchad vilket nästan är lika illa med tanke på vad en ny länk eller reparation av den gamla kostar. Lyckas man väl hitta en riktigt fin så är antingen priset alldeles för högt eller så är ägaren helt enkelt inte beredd på att släppa klockan. Maken till svårövertalade ägare har jag sällan stött på när det gäller att sälja en klocka.
Man får i alla fall inte vara het på gröten om man ska köpa en riktigt fin utan verkligen ta sig tiden till att söka efter det rätta exemplaret men även studera en massa foton på boettformer i olika poleringsstadier. Skillnaden mellan en riktigt bra och exceptionellt bra är hårfin och ofta svår att upptäcka om man inte lägger klockorna bredvid varandra. I alla fall för mig. Sedan är de flesta säljare rätt kassa på att fånga det verkliga skicket så man får egentligen vara en riktig pain-in-the-ass och tjata om en massa bilder ur en mängd olika vinklar.
Detta är egentligen inte min första DD. Jag har haft en 18038 på läder innan. Även den boetten var riktigt fin men presidentlänken saknades. Nåja, jag inledde mitt sökande för några veckor sedan och hade inte en aning om hur svårt det skulle vara. Hittade lätt några möjliga prospekt i början men dessa avfärdades pga. antingen hårt polerad boett, massa repor som gav ett sunkigt intryck eller kass länk. Lyckades nästan köpa två exemplar sent under två olika nätter men hejdade mig själv med överföringen tills på morgonen då jag naturligtvis såg brister som jag inte sett kvällen innan. Fan vad jobbigt.
Till slut dök denna upp hos en handlare som jag tidigare köpt en eller två klockor av. Han skickade dåliga bilder till mig och jag hade svårt att bedöma skicket fullt ut. Bollade lite med vaniljglass och Spencer66 som ledde mig på rätt spår. (Tack till er båda!) Klockan betalades och några dagars väntan inleddes. Av serienumret kunde jag dessutom uttyda att klockan är från 1982, dvs. mitt födelseår. Igår kom den, och vilken jäkla klocka. Skicket är extremt på alla sätt och vis. Det känns nästan som att den varit oanvänd i alla dessa år. Spännet är så pass tight att man nästan bryter av nageln varje gång spännet ska öppnas. Referensen är för övrigt 18038 med single quickset (Cal. 3055).
Trätavlan är en annan fin touch. Vad jag läst mig till är just denna en s.k. "Burlwood". Trätavlorna fanns annars i 3 olika träslag till, birch, mahogany och walnut. Rolex hade problem med att tavlorna sprack och fasade ut dem i slutet på 80-talet. Inga servicetavlor finns att tillgå heller. Klockan får genom blandningen av guld och trä en fin "värme" i framtoningen och det blir i alla fall för mig lite mer unikt än en vanlig tavla.
Här kommer lite bilder.
Några wrist shots.
