_jonte
Patek
Jag blev idag ägare till en Linde Werdelin (LW) Spidolite. Var lite otålig så själva paketöppningen blev ej dokumenterad. Jag tänkte dela med mig av några bilder och mina åsikter om klockan efter några timmars ägande.
Jag har sneglat på LW och dess klockor i flera år och vart nära att slå till många gånger. De har släppt en mängd fantasifulla kreationer genom åren och har verkligen tagit en unik plats i klockvärlden utan att snylta på mer etablerade märkens designer; även och man kan se vissa likheter i formspråket hos Audemars Piguet, Hublot och Richard Mille.
De mest lyckade serierna enligt mig har varit Spidolite, Spidospeed (kronografvariant av Spidolite) och dykaren Oktopus. Men även de tidigare designerna som The One och Biformeter var riktigt roliga klockor. I princip alla klockmodeller de släppt har varit Limited Editions; just min klocka är gjord i en serie av 222 klockor. De senaste åren har de även börjat experimentera och blandat in exotiska udda material som keramer och gjuten kolfiber, samt gravyrmönster på boetterna. Allt eftersom företaget utvecklats och blivit mer populärt har priserna på klockorna har stuckit iväg en bra bit. De flesta modeller kostar nya en bit över 100.000kr. Andrahandsmarknaden är dock lite humanare.
Värt att nämna är att två olika egenutvecklade dyk- och skidåkningsinstrument, The Reef och The Rock, kan monteras ovanpå alla LW:s klockor. Men det kommer jag inte gå in på mer här mer än att visa bild (lånad) nedan hur de ser ut.
The Reef in action:
The Rock in action:
Linde Werdelin grundades 2002 av de två danskarna Morten Linde och Jorn Werdelin. Morten Linde står för den kreativa sidan och är den som designat och konstruerat klockorna. Han är tidigare känd i Danmark för bland annat ha designat många audioprodukter, och har vunnit flertalet designpriser. Jorn Werdelin är entreprenören och visionären, och har växt upp i smyckes- och klockbranschen. Det sägs att båda grundarna redan är ekonomiskt oberoende och driver LW halvt som ett hobbyprojekt, framför ett direkt vinstdrivande företag. (Detta är dock obekräftade uppgifter.)
Jorn till vänster och Morten till höger.
Jag lyckades få tag i ett ex av första generationens Spidolite från 2011 i princip nyskick. Skillnaden mot de nyare Spidolite II är främst val av urverk och därav har tjockleken på klockan ökats från 13mm till 16mm, samt att det tillkommit glasbaksida och annan taveldesign. I min Spidolite (1st gen) sitter det ett mycket tunt (och högklassigt) ETA 2892-A2. I de nyare Spidolite II sitter ett verk från Concepto som tillverkas av ébauche-bas på Valjoux 7750, som är ett betydligt tjockare urverk. Det kan låta som ett lustigt val med att använda en kronografverksbas, men tydligen är 7750-basen utmärkt att använda för att göra vanliga "time only"-klockor och ska ha rejält med kraft och moment, och en extra stor balans, jämfört med tex ETA 2824, 2892 och liknande populära standardverk. (Hur en kronografversbas sen praktiskt byggs till ett time-only-verk har jag ingen aning om.)
Lånad bild på tjockleksskillnaden mellan modellerna.
Boetten är gjort av finblästrad titan (grade 5) med en borstning runt glaset. Boetten har frästs ur och skeletterats för att minska vikten till den grad att klockan knappt väger nåt och det känns ungefär som att ha på ett åkband från Liseberg på armen. Det finns massor av vinklar och vrår, och alla är perfekt frästa med skarpa kanter, raka vinklar och perfekta ytor.
De nyare modellerna Spidolite II har mer eller mindre skeletterade urtavlor där ganska mycket händer på urtavlan. Det kan vara kul, men jag valde denna för den mer clean och stilren. Urtavlan har en tredimensionell yta och form som indikerar minuter, 5 minuter, och kvart. Tavlan passar klockans design i övrigt och tillför en extra dimension jämfört med klassiskt design med målade tavlor och index varje 5 min. De nyare modellerna av Spidolite II har tagit detta ett steg längre och skeletterat tavlan, öppnat upp datumhjul, och har även subsekund (på grund av 7750-basen). Jag gillar båda generationerna, men denna klocka känns mer stilren och de nyare mer extrema.
Trots att det mesta på klockan är olika nyanser av grått är tavla och visare mycket läsbara; något jag var osäker på innan jag fick hem klockan. Visarna är blankpolerat stål och mot den matta tavlan ger de en bra kontrast. Jag gillar särskilt designen på sekundvisaren, annorlunda och funktionellt.
Bandet är gjort i naturgummi och sitter mycket skönt och följsamt runt handleden. Det kan eventuellt vara den bekvämaste större klockan jag ägt, såklart även mycket beroende på den låga vikten. Bandet sitter fäst i vinkel mot boetten och hex-skruvarna man ser på boetten håller fast bandet med två metallbitar som löper från hex-skruven på boetten till hex-skruven på bandet. Det är dock endast skruvarna på boetten man lossar för att byta band. Det följer med ett speciellt verktyg till hex-skruvarna så man enkelt ska kunna byta band utan att skada skruvarna. På min klocka har dock någon varit oförsiktig och skadat skruvskallarna lite. Förhoppningsvis går det att beställa nya skruvar från LW. Spännet är av klassisk typ och gjort i titan även det. Enkelt, bekvämt och funktionellt.
Kvalitén på klockan är utmärkt och jag kan inte se någon större nivåskillnad på hantverket eller finishen jämfört med till exempel en Audemars Piguet Royal Oak. Jag rekommenderar varmt Linde Werdelins klockor till alla som tilltalas av deras utstickande design och formspråk. I alla fall min klocka är extremt välbyggt med perfekt finish, och man får väldigt mycket klocka för pengarna. Nypriserna är ganska höga, med de flesta modeller en bit över 100.000kr och uppåt, men på begagnatmarknaden är priserna betydligt mer humana.
Några fler bilder:
!
