Jag säger som Astrid Lindgren: Mängden varianter i Omegas sjuttiotalsutbud skojar man inte bort.
Omegas Genève-linje kom under det sena sextiotalet att användas på en mängd modeller, alla med samma högkvalitativa verk som Omegas övriga klockor, men sålda till ett mer konkurrenskraftigt pris i syfte att attrahera yngre konsumenter. När Genèvemodellerna slutade produceras 1979 hade de stått för 60 procent av Omegas totala försäljning.
Efter att ha skrapat på ytan och främst botaniserat bland referenserna med integrerad länk skaffade jag i fjol en variant med den automatiska kalibern 1022. Klockan var från 1972 och hade dag- och datumfunktion. Jag gillade den, men den hamnade slutligen hos någon som gillade den ännu mer. Jag hade nämligen fått upp ögonen för ett manuellt syskon, en referens som också kom 1972.
Det fanns en i Turkiet. Utan originalkrona, men till ett bra pris. Vi pratar ju faktiskt om relativt prisvärda klockor. Jag beställde den. Leveransen med FedEx tog ett dygn. På golvet framför mig hade jag nu ett litet paket.
Kniv behövdes för att skära upp den rikliga förpackningsplasten.
En plastask.
Ännu mer förpackningsplast.
Spännet ser okej ut.
Och så vänder vi på kudden.
Omega Genève. 1972. Manuellt verk, kaliber 613. Integrerad länk, referens 1189, påminnande om den design Rolex skulle komma att använda till sina Oysterquartz. Designen är stilren och kyligt industriell med sina skarpa linjer, borstade stål och tavla matchande resten av klockan. Tidlös är ett starkt ord, men i det här fallet ytterst berättigat.
Boetten är knappa 36 mm, men tack vare den integrerade länken bärs den större.
Nu behöver jag bara rengöra klockan, kanske borsta boetten lätt för att få bort lite repor, men framförallt hitta en originalkrona.
Tack för ordet.
Omegas Genève-linje kom under det sena sextiotalet att användas på en mängd modeller, alla med samma högkvalitativa verk som Omegas övriga klockor, men sålda till ett mer konkurrenskraftigt pris i syfte att attrahera yngre konsumenter. När Genèvemodellerna slutade produceras 1979 hade de stått för 60 procent av Omegas totala försäljning.
Efter att ha skrapat på ytan och främst botaniserat bland referenserna med integrerad länk skaffade jag i fjol en variant med den automatiska kalibern 1022. Klockan var från 1972 och hade dag- och datumfunktion. Jag gillade den, men den hamnade slutligen hos någon som gillade den ännu mer. Jag hade nämligen fått upp ögonen för ett manuellt syskon, en referens som också kom 1972.
Det fanns en i Turkiet. Utan originalkrona, men till ett bra pris. Vi pratar ju faktiskt om relativt prisvärda klockor. Jag beställde den. Leveransen med FedEx tog ett dygn. På golvet framför mig hade jag nu ett litet paket.
Kniv behövdes för att skära upp den rikliga förpackningsplasten.
En plastask.
Ännu mer förpackningsplast.
Spännet ser okej ut.
Och så vänder vi på kudden.
Omega Genève. 1972. Manuellt verk, kaliber 613. Integrerad länk, referens 1189, påminnande om den design Rolex skulle komma att använda till sina Oysterquartz. Designen är stilren och kyligt industriell med sina skarpa linjer, borstade stål och tavla matchande resten av klockan. Tidlös är ett starkt ord, men i det här fallet ytterst berättigat.
Boetten är knappa 36 mm, men tack vare den integrerade länken bärs den större.
Nu behöver jag bara rengöra klockan, kanske borsta boetten lätt för att få bort lite repor, men framförallt hitta en originalkrona.
Tack för ordet.
. Producerades denna ända från -72 till-79 (När Omega slutade med Géneve) ?
