Caravelle33
Vacheron
Panerai 510 på Ranger
-
Välkommen till ett uppdaterat Klocksnack.se
Efter ett digert arbete är nu den största uppdateringen av Klocksnack.se någonsin klar att se dagens ljus.
Forumet kommer nu bli ännu snabbare, mer lättanvänt och framför allt fyllt med nya funktioner.Vi har skapat en tråd på diskussionsdelen för feedback och tekniska frågeställningar.
Tack för att ni är med och skapar Skandinaviens bästa klockforum!
/Hook & Leben
Den allmänna Paneraitråden
- Trådstartare Compiss
- Start datum
Inte lika bra deal troligtvis
Du kunde ha köpt mitt!
Caravelle33
Vacheron
Kanske inte! Och jag har ju inte lagt ut mitt på annons heller.
Hehe. Hade krävts tankeläsning
Nej, ditt är ju ett helt annat spänne
Du kunde ha köpt mitt!
pelleg
Breitling
Det är typen med knapp på bandhornen. Känns som det inte borde vara något problem.
Är det någon hake här? Väldigt bra pris.
https://klocksnack.se/threads/panerai-prisbump.112246/
https://klocksnack.se/threads/panerai-prisbump.112246/
Jag har en fråga kring verket i pam005. Det verkar vara ett OP 2.
Var servar jag det?
Och har ni nån uppfattning av kostnaden?
Var servar jag det?
Och har ni nån uppfattning av kostnaden?
Werner på Hornsgatan, kostnad 2500krJag har en fråga kring verket i pam005. Det verkar vara ett OP 2.
Var servar jag det?
Och har ni nån uppfattning av kostnaden?
Tack! Nu är jag tyvärr Mölndalsbo, men då ska det väl finnas nån i Gbg som klarar av det.
Det är ett mycket enkelt verk så vilken uris som helst kan serva det. Du behöver inte gå till AD för att serva iaf
Är det bara så att det är enkelt? Är det inte så att det är ett riktigt bra urverk som även sitter i andra märken och därför finns reservdelar även utanför Panerias kontroll? Är det inte ett bra basverk som ingår i urmakarskolornas grundutbildning? Panerai servar dessa verk och det är väl lämpligt att skicka den till Panerai i Holland, speciellt om man ska byta paneraidelar eller polera den.
A) Ja
B) Ja
C) Ja, även prova på kursen
D! Nja, kanske, jag vet inte. Delarna som slits är ju standard och det står inte Panerai på dom? men visst polering kanske ska göras hos AD eller annan med adiabatisk utbildning. Men det borde en utbildad uris klara också?
Inte helt osannolikt att det är min gamla och i så fall har även David Hellenius burit den vilket drar ner värdet rejält
Inte helt osannolikt att det är min gamla och i så fall har även David Hellenius burit den vilket drar ner värdet rejält
Då blev det glasklart.Inte helt osannolikt att det är min gamla och i så fall har även David Hellenius burit den vilket drar ner värdet rejält
Alltid originalservice smörknugen!
Så borde det vara ja
Fegis
Snålis.
Har man råd med en klocka för 30 papp och uppåt har man råd med 3 k extra för originalservice som ger något års garanti.
Ska du säga som inte ens kostar på dig en ”gilla”
Man får 1 års garanti hos uris också ju
Hmm. Tar åt mig och skäms.
Hahaha, kram hjärtat
Är de flesta ETA-verk cosc-certifierade i förhållande till in-house? Är ETA-verk driftsäkrare och håller längre och går exaktare är inhouse?
masterkiller
Sifu
Då inleder vi veckan med Panerai Zero...
När vi lämnade historien förra gången så hade jag tre stycken Panerai i aktiv rotation - 1359, 416, 655 - och en ganska stor uppsättning microbrands (samt några Anonimo och Hamilton). Det som framförallt har hänt sedan dess är att jag har en endaste icke-Panerai kvar, och det är min Magrette Kara.
... blev till ...
Varför jag berättar om den är att jag har insett att det är Panerai-stilen som gäller för mig, det är det jag trivs i. Så, om jag behöver en lätt (titan) go-to-klocka som inte kostar så mycket för träning eller äventyr där jag inte vill offra en panna, så är Kara det näst bästa för mig.
Det är ungefär nu ni vill öppna en flik till i webbläsaren, för att kunna googla alla referenser jag kommer kasta ur mig strax, om ni inte känner att ni kan dem utantill.
På Paneraifronten då, well, där har det också hänt en hel del. 1359 och 416 är kvar, men 655 är såld. 655 är en Radiomir 1940 i 42mm, och jag insåg efter ett tag att jag verkligen aldrig använde den för den är för tunn och liten för att det ska kännas bra. Sure, den går in under skjortan, men, nja, nej. Hade den varit i 45mm (som min gamla 574, fast vit då) så hade jag varit nöjd och glad. Men nu började istället jakten på en bättre vit Panerai. Ni som läste del 1 innan den här vet redan att jag haft en 630, en vit base luminor 44mm. Den var bra. Den gick faktiskt också in under skjortan, tillräckligt i alla fall, men den kändes aldrig riktigt vit, den var lite grumligt vit. Jag kom på varför i höstas/vintras. De flesta Luminor har samma glas, något vi kallar dubbelkupat. Det ger en snygg refraction när man kollar på den i sidled, och säkerligen en bättre svärta på de pannor med mörkare urtavlor, men ... för de vita så blir det skumt, bokstavligen. Så, vilka Luminor har inte det glaset, jo, de med 8-dagarsverk av någon anledning. Kanske för att det blir lite trångt i boetten annars, kanske inte. Anyhow, så finns ju då Pam 561 som vit 8-dagars, men ... ni som känner mig vet att jag föredrar ecru-style på lysmassa/visare/index. Vad gör man då? Jo, man går vetenskapligt tillväga och kollar watchbase vilka referenser som finns med 8-dagarsverket p.5000 - https://watchbase.com/panerai/caliber/p-5000 - och inser att det finns en (1) vit panna med rätt konfiguration, som är en del av ett två-klockors-set. 602 ur settet 785. Vafasen... jaja, jag sätter upp en chrono24-bevakning och börjar bida min tid, man kanske har tur. Sjukt få tillverkade, och vad är oddsen på att det skulle säljas en ensam 602:a liksom...
Meanwhile, så stannar jag ju inte direkt kvar på den sidan på watchbase utan börjar gräva runt ordentligt och upptäcker en riktig Mårtklocka. Den heter Panerai Radiomir Black Seal Ceramica Istanbul Boutique Edition PAM 613, är en 45mm, tillverkad i 101 exemplar. Den riktigt sjunger till mig, men hur 17 ska jag få tag på en sådan. De där är ju slut sedan länge. Jag hör av mig till butiken och de säger "nej, vi har faktiskt en kvar" (eller om det nu var flera), men ... ja ... jag har inte riktigt de pengarna just då, så jag tar en titt på Chrono24, och jisses, där är en till, billig, begagnad, äsch, crap, utanför EU, i Lichtenstein. Jaja, jag kollar med den handlaren och han är extremt tillmötesgående, han sänker priset och kör till Tyskland för att posta klockan. Så, välkommen 613, och så fick det bli en ny profilbild här på forumet.
En extra bonus är att den är ganska tunn, så den kan med fördel användas som dressklocka också. Yay.
Samma vecka som 613 anlände, så inkom det pengar på kontot efter en otippat lyckad lägenhetsförsäljning. Och när man precis har köpt något dyrt så vet man inte riktigt längre hur man räknar pengar (se del 1), så då kastar man sig över nästa deal utan att tänka efter. Nja, riktigt så var det kanske inte, men jag hade saknat den där ikoniska Panerai-känslan efter att jag sålt 605:an. En 372 hade varit perfekt, om inte skälet till att jag sålde 605:an var att jag tyckte den var lite för stor. SIHH 2019 passerade precis där, med en drös Submariners och ingen 44mm 372 som vi alla hoppades på. Jag tröstade mig med att läsa The Panerai Book (vilket egentligen är 2 böcker) och efter halva första så insåg jag hur jag skulle få känna DNA-känslan i lagom storlek. Lägg till att jag har haft en 424, dvs. en 47mm Radiomir, och vet att den sitter lika bra om inte bättre än många 44mm. Det borde vara tillräcklig förklaring för att jag insåg vad min nya kärlek skulle heta.
Panerai Radiomir 3 Days Acciaio PAM720!
Samma vecka som 613 anlände, så traskade jag till Krons och högg den 720 som satt där och såg ensam ut. YES! Helt galet med två Radiomir på samma vecka, helt rätt med just de här två. För er som kanske inte vet, så är 720 det närmaste man kommer Panerais första storsäljare inom klockor, nämligen 3646.
Som jämförelse kommer här några bilder på klockan som sitter mest på min handled these days. 720.
För er som inte provat, Radiomir, framförallt 47mm, är grymt underskattade. Våga prova.
Så, det här var i vintras. När våren började komma kände jag suget efter en vit Panerai växa sig ännu större, och det hade faktiskt legat en ensam och övergiven klocka med rätt referens hos en handlare i Italien ett tag. Nä fasen. Jag slår till. Och det köpet är inget jag kommer att ångra.
Hej Panerai Luminor 8 Days Daylight PAM602!
Sommarklockan är här och samligen känns bisarrt komplett. Som ni ser ovan, och har läst i del 1 av den här historien så vet ni att jag snirklar mig fram genom Paneraiträsket och har testat ganska många modeller. Jag har alltid haft något annat i tankarna ... men det har jag inte nu. Hur länge det håller i sig vet jag inte, men det har potential att sluta ungefär så här. I alla fall till SIHH 2020.
Tack för mig.
THE ONGOING STORY OF MY GREATEST ADDICTION, PART II
... blev till ...
Varför jag berättar om den är att jag har insett att det är Panerai-stilen som gäller för mig, det är det jag trivs i. Så, om jag behöver en lätt (titan) go-to-klocka som inte kostar så mycket för träning eller äventyr där jag inte vill offra en panna, så är Kara det näst bästa för mig.
Det är ungefär nu ni vill öppna en flik till i webbläsaren, för att kunna googla alla referenser jag kommer kasta ur mig strax, om ni inte känner att ni kan dem utantill.
På Paneraifronten då, well, där har det också hänt en hel del. 1359 och 416 är kvar, men 655 är såld. 655 är en Radiomir 1940 i 42mm, och jag insåg efter ett tag att jag verkligen aldrig använde den för den är för tunn och liten för att det ska kännas bra. Sure, den går in under skjortan, men, nja, nej. Hade den varit i 45mm (som min gamla 574, fast vit då) så hade jag varit nöjd och glad. Men nu började istället jakten på en bättre vit Panerai. Ni som läste del 1 innan den här vet redan att jag haft en 630, en vit base luminor 44mm. Den var bra. Den gick faktiskt också in under skjortan, tillräckligt i alla fall, men den kändes aldrig riktigt vit, den var lite grumligt vit. Jag kom på varför i höstas/vintras. De flesta Luminor har samma glas, något vi kallar dubbelkupat. Det ger en snygg refraction när man kollar på den i sidled, och säkerligen en bättre svärta på de pannor med mörkare urtavlor, men ... för de vita så blir det skumt, bokstavligen. Så, vilka Luminor har inte det glaset, jo, de med 8-dagarsverk av någon anledning. Kanske för att det blir lite trångt i boetten annars, kanske inte. Anyhow, så finns ju då Pam 561 som vit 8-dagars, men ... ni som känner mig vet att jag föredrar ecru-style på lysmassa/visare/index. Vad gör man då? Jo, man går vetenskapligt tillväga och kollar watchbase vilka referenser som finns med 8-dagarsverket p.5000 - https://watchbase.com/panerai/caliber/p-5000 - och inser att det finns en (1) vit panna med rätt konfiguration, som är en del av ett två-klockors-set. 602 ur settet 785. Vafasen... jaja, jag sätter upp en chrono24-bevakning och börjar bida min tid, man kanske har tur. Sjukt få tillverkade, och vad är oddsen på att det skulle säljas en ensam 602:a liksom...
Meanwhile, så stannar jag ju inte direkt kvar på den sidan på watchbase utan börjar gräva runt ordentligt och upptäcker en riktig Mårtklocka. Den heter Panerai Radiomir Black Seal Ceramica Istanbul Boutique Edition PAM 613, är en 45mm, tillverkad i 101 exemplar. Den riktigt sjunger till mig, men hur 17 ska jag få tag på en sådan. De där är ju slut sedan länge. Jag hör av mig till butiken och de säger "nej, vi har faktiskt en kvar" (eller om det nu var flera), men ... ja ... jag har inte riktigt de pengarna just då, så jag tar en titt på Chrono24, och jisses, där är en till, billig, begagnad, äsch, crap, utanför EU, i Lichtenstein. Jaja, jag kollar med den handlaren och han är extremt tillmötesgående, han sänker priset och kör till Tyskland för att posta klockan. Så, välkommen 613, och så fick det bli en ny profilbild här på forumet.
En extra bonus är att den är ganska tunn, så den kan med fördel användas som dressklocka också. Yay.
Samma vecka som 613 anlände, så inkom det pengar på kontot efter en otippat lyckad lägenhetsförsäljning. Och när man precis har köpt något dyrt så vet man inte riktigt längre hur man räknar pengar (se del 1), så då kastar man sig över nästa deal utan att tänka efter. Nja, riktigt så var det kanske inte, men jag hade saknat den där ikoniska Panerai-känslan efter att jag sålt 605:an. En 372 hade varit perfekt, om inte skälet till att jag sålde 605:an var att jag tyckte den var lite för stor. SIHH 2019 passerade precis där, med en drös Submariners och ingen 44mm 372 som vi alla hoppades på. Jag tröstade mig med att läsa The Panerai Book (vilket egentligen är 2 böcker) och efter halva första så insåg jag hur jag skulle få känna DNA-känslan i lagom storlek. Lägg till att jag har haft en 424, dvs. en 47mm Radiomir, och vet att den sitter lika bra om inte bättre än många 44mm. Det borde vara tillräcklig förklaring för att jag insåg vad min nya kärlek skulle heta.
Panerai Radiomir 3 Days Acciaio PAM720!
Samma vecka som 613 anlände, så traskade jag till Krons och högg den 720 som satt där och såg ensam ut. YES! Helt galet med två Radiomir på samma vecka, helt rätt med just de här två.
För er som kanske inte vet, så är 720 det närmaste man kommer Panerais första storsäljare inom klockor, nämligen 3646.
Som jämförelse kommer här några bilder på klockan som sitter mest på min handled these days. 720.
För er som inte provat, Radiomir, framförallt 47mm, är grymt underskattade. Våga prova.
Så, det här var i vintras. När våren började komma kände jag suget efter en vit Panerai växa sig ännu större, och det hade faktiskt legat en ensam och övergiven klocka med rätt referens hos en handlare i Italien ett tag. Nä fasen. Jag slår till. Och det köpet är inget jag kommer att ångra.
Hej Panerai Luminor 8 Days Daylight PAM602!
Sommarklockan är här och samligen känns bisarrt komplett. Som ni ser ovan, och har läst i del 1 av den här historien så vet ni att jag snirklar mig fram genom Paneraiträsket och har testat ganska många modeller. Jag har alltid haft något annat i tankarna ... men det har jag inte nu. Hur länge det håller i sig vet jag inte, men det har potential att sluta ungefär så här. I alla fall till SIHH 2020.
Tack för mig.
Senast ändrad:
.. och så tillbaka till läder.
Tycker att det balanserar upp klockan bättre än gummit.
Tycker att det balanserar upp klockan bättre än gummit.
Intressant och rolig läsning, det som är lite tur för mig i det här "träsket" och jobbigt är att man inte alltid hinner genomföra alla idéer innan nya dyker upp. Schysst samling, grattis!När vi lämnade historien förra gången så hade jag tre stycken Panerai i aktiv rotation - 1359, 416, 655 - och en ganska stor uppsättning microbrands (samt några Anonimo och Hamilton). Det som framförallt har hänt sedan dess är att jag har en endaste icke-Panerai kvar, och det är min Magrette Kara.
... blev till ...
Varför jag berättar om den är att jag har insett att det är Panerai-stilen som gäller för mig, det är det jag trivs i. Så, om jag behöver en lätt (titan) go-to-klocka som inte kostar så mycket för träning eller äventyr där jag inte vill offra en panna, så är Kara det näst bästa för mig.
Det är ungefär nu ni vill öppna en flik till i webbläsaren, för att kunna googla alla referenser jag kommer kasta ur mig strax, om ni inte känner att ni kan dem utantill.
På Paneraifronten då, well, där har det också hänt en hel del. 1359 och 416 är kvar, men 655 är såld. 655 är en Radiomir 1940 i 42mm, och jag insåg efter ett tag att jag verkligen aldrig använde den för den är för tunn och liten för att det ska kännas bra. Sure, den går in under skjortan, men, nja, nej. Hade den varit i 45mm (som min gamla 574, fast vit då) så hade jag varit nöjd och glad. Men nu började istället jakten på en bättre vit Panerai. Ni som läste del 1 innan den här vet redan att jag haft en 630, en vit base luminor 44mm. Den var bra. Den gick faktiskt också in under skjortan, tillräckligt i alla fall, men den kändes aldrig riktigt vit, den var lite grumligt vit. Jag kom på varför i höstas/vintras. De flesta Luminor har samma glas, något vi kallar dubbelkupat. Det ger en snygg refraction när man kollar på den i sidled, och säkerligen en bättre svärta på de pannor med mörkare urtavlor, men ... för de vita så blir det skumt, bokstavligen. Så, vilka Luminor har inte det glaset, jo, de med 8-dagarsverk av någon anledning. Kanske för att det blir lite trångt i boetten annars, kanske inte. Anyhow, så finns ju då Pam 561 som vit 8-dagars, men ... ni som känner mig vet att jag föredrar ecru-style på lysmassa/visare/index. Vad gör man då? Jo, man går vetenskapligt tillväga och kollar watchbase vilka referenser som finns med 8-dagarsverket p.5000 - https://watchbase.com/panerai/caliber/p-5000 - och inser att det finns en (1) vit panna med rätt konfiguration, som är en del av ett två-klockors-set. 602 ur settet 785. Vafasen... jaja, jag sätter upp en chrono24-bevakning och börjar bida min tid, man kanske har tur. Sjukt få tillverkade, och vad är oddsen på att det skulle säljas en ensam 602:a liksom...
Meanwhile, så stannar jag ju inte direkt kvar på den sidan på watchbase utan börjar gräva runt ordentligt och upptäcker en riktig Mårtklocka. Den heter 613, är en 45mm Radiomir Ceramic, tillverkad i 101 exemplar för Panerais Boutique i Istanbul. Den riktigt sjunger till mig, men hur 17 ska jag få tag på en sådan. De där är ju slut sedan länge. Jag hör av mig till butiken och de säger "nej, vi har faktiskt en kvar" (eller om det nu var flera), men ... ja ... jag har inte riktigt de pengarna just då, så jag tar en titt på Chrono24, och jisses, där är en till, billig, begagnad, äsch, crap, utanför EU, i Lichtenstein. Jaja, jag kollar med den handlaren och han är extremt tillmötesgående, han sänker priset och kör till Tyskland för att posta klockan. Så, välkommen 613, och så fick det bli en ny profilbild här på forumet.
En extra bonus är att den är ganska tunn, så den kan med fördel användas som dressklocka också. Yay.
Samma vecka som 613 anlände, så inkom det pengar på kontot efter en otippat lyckad lägenhetsförsäljning. Och när man precis har köpt något dyrt så vet man inte riktigt längre hur man räknar pengar (se del 1), så då kastar man sig över nästa deal utan att tänka efter. Nja, riktigt så var det kanske inte, men jag hade saknat den där ikoniska Panerai-känslan efter att jag sålt 605:an. En 372 hade varit perfekt, om inte skälet till att jag sålde 605:an var att jag tyckte den var lite för stor. SIHH 2019 passerade precis där, med en drös Submariners och ingen 44mm 372 som vi alla hoppades på. Jag tröstade mig med att läsa The Panerai Book (vilket egentligen är 2 böcker) och efter halva första så insåg jag hur jag skulle få känna DNA-känslan i lagom storlek. Lägg till att jag har haft en 424, dvs. en 47mm Radiomir, och vet att den sitter lika bra om inte bättre än många 44mm. Det borde vara tillräcklig förklaring för att jag insåg vad min nya kärlek skulle heta.
720!
Samma vecka som 613 anlände, så traskade jag till Krons och högg den 720 som satt där och såg ensam ut. YES! Helt galet med två Radiomir på samma vecka, helt rätt med just de här två.
Som jämförelse kommer här några bilder på klockan som sitter mest på min handled these days. 720.
För er som inte provat, Radiomir, framförallt 47mm, är grymt underskattade. Våga prova.
Så, det här var i vintras. När våren började komma kände jag suget efter en vit Panerai växa sig ännu större, och det hade faktiskt legat en ensam och övergiven klocka med rätt referens hos en handlare i Italien ett tag. Nä fasen. Jag slår till. Och det köpet är inget jag kommer att ångra. Hej 602!
Sommarklockan är här och samligen känns bisarrt komplett. Som ni ser ovan, och har läst i del 1 av den här historien så vet ni att jag snirklar mig fram genom Paneraiträsket och har testat ganska många modeller. Jag har alltid haft något annat i tankarna ... men det har jag inte nu. Hur länge det håller i sig vet jag inte, men det har potential att sluta ungefär så här. I alla fall till SIHH 2020.
Tack för mig.