Lite lättsam läsning för att få fredagseftermiddagen att gå fortare kanske ...?
Som säkert har framgått otaliga gånger gick jag efter ett långt och ofta intensivt yrkesliv i lite tidig pension i våras:
Gymnasieekonom -> Civilekonom -> Controller -> Ekonomichef -> Produktchef ekonomisystem -> Maknadschef ekonomisystem -> Produktchef annat ekonomisystem -> Produktdirektör ekonomisystem -> Chief Adviser ekonomisystem -> Senior Advisor ekonomisystem -> Pensionär 2018-03-31
Tanken var att jag då skulle ge mig själv en present i form av en klocka. Hade ingen klar bild av vad jag var ute efter och när min far sen gick bort ett par veckor senare fick jag som enda barn lite annat att tänka på. Köpte mest på kul en rackarns snygg Seiko Prospex SBDC053 för att i alla fall få in något nytt medans jag röjde efter farsan:
Hittade även en bunt klockor bland farsans saker. Mest skräp:
Det fanns dock några som var värda att infoga i samlingen. Den finaste var en Omega Seamaster Cosmic med monocoqueboett från 1968. Den var i dåligt skick men efter lite renovering och fullservice fick en av mina söner ta över den:
Själv behöll jag dom här två manuella sakerna som tickar på bra trots att dom legat still i många år. Först ut är en Pronto Sportal med en vacker blå sunbursttavla (ref 632-299?), troligen från 60-talet och nu med matchande canvas från
@Feskarn :
Den andra är en 32 mm Alpina i gulddoublé som jag har noll minne av att ha sett på min fars arm, så den bör vara skapligt gammal:
I mitten på september var min fars hus sålt och överlämnat till dom nya ägarna, vilket innebar att jag äntligen kunde bli pensionär på riktigt och få lite mera tid för klockintresset igen. Började konstant tråla Säljes och nätet i största allmänhet för inspiration till min tilltänkta pensionspresent, utan att egentligen bli något klokare. Visst, det passerade väl några klockor som skulle kunna vara kandidater men inget som gav den där riktiga vill-ha-känslan. Fan, det har ju blivit så dyrt också ...
Sen spelade slumpen in. Nu i veckan försökte jag hjälp till i en affär mellan två KS’are. Av olika anledningar blev affären inte av, men den tog en trevlig vändning då jag istället blev erbjuden en av den tilltänkta köparens klockor. Hade ända sen modellen introducerades förra året varit sugen och dessutom konstant avundsjuk på personen som hade klockan nu. Inte mycket att fundera på med andra ord.
Utan mera krusiduller, säg hej till min pensionspresent!
Har alltid haft ett gott öga till Grand Seikos GMT-modeller och har under åren nosat på flera stycken utan att komma till skott, men när SBGJ227 'Peacock' introducerades förra året övergick det till en vill-ha-känsla. Inte helt lätt att få tag på, då modellen är begränsad till 700 exemplar. Visst, det finns några enstaka på c24 och andra ställen men till rätt svettiga priser (runt 80k).
Lite teknisk information:
Märke: Grand Seiko
Modell: SBGJ227 'Peacock'
Urverk: Automatiskt 9S86 med 36.000 vph och 37 juveler
Gångreserv: 55 timmar
Boett: Borstat och polerat stål
Länk: Borstat och polerat stål med viklås
Glas: Safir (även glasbaksida)
Dimensioner: 40,0 mm x 14,4 mm
Vattentäthet: 10 ATM, skruvad krona
Komplikationer: Datum, GMT
En av dom saker jag alltid gillat med Grand Seikos GMT-klockor är att dom uppfyller vad som i folkmun (= klocknördar) brukar kallas “äkta GMT”. Precis som Rolex GMT och Explorer II med flera så justeras den vanliga timvisaren i steg om en timma med kronan utdragen i första läget. Mycket smidigt när man reser mellan olika tidszoner, då timvisaren kan ställas på lokal tid utan att stoppa klockan, samtidigt som 24-timmarsvisaren fortfarande visar hemmatiden.
En annan trevlig sak är givetvis high-beat-verket, som får sekundvisaren att flyta fram med 10 steg per sekund. Det ger även en mycket bra gångprecision, även om man lite försiktigt bara utlovar -3/+6.
Vad man sen tycker om utseendet är givetvis en smaksak, varför det är dags för lite mera bilder så ni kan bilda er en egen uppfattning, eller ändra den ni redan hade ...
Kass ljus ute idag så det får bli blixtbilder nu.
Återkommer med mera rättvisande bilder när ljuset är lite bättre. Typisk att solen skulle försvinna när man för en gångs skull får hem en klocka som mår bra av direkt solljus ...
Oavsett vad man tycker om utseendet på Grand Seikos klockor och deras prislappar, så är det svårt att inte imponeras av det fantastiskta hantverk som ligger bakom alla delarna i klockorna, där ingen detalj är för liten för att få full uppmärksamhet. Ett exempel är slipning/polering av visare och index, som ger bra läsbarhet i dåligt ljus trots avsaknad av lume. För att imponeras mera, läs gärna den fantastiska tråden om studiebesöket hos Seiko som
@yonsson gjorde förra året:
https://klocksnack.se/threads/besök-hos-seiko-2017.81235/
Slutligen, är riktigt nöjd med att jag äntligen fick min pensionspresent och att det dessutom blev en Grand Seiko GMT som jag har varit sugen på så länge. Att det sen blev en modell som är makalöst vacker och lite ovanlig gör inte saken sämre ...
