Oj verkar råda stark konsensus. Tack för att ni tar er tid!
Tror att jag visst var otydlig med kronologin. Får förtydliga, jag hade alltså ingen baktanke alls med detta under själva planeringsfasen. 100% för honom han kommer bli skitglad. Det jag själv mest uppskattar att få är sånt jag eg vill ha men är för slö eller snål att köpa själv, han är likadan, det kommer bli toppen. Pappa är bara 57 ännu så att han en gång dör är inte precis något man tänker på i vardagen. Att klockan sen om 20+ år mycket möjligt kommer varvet runt insåg jag långt senare. En lustigt makaber tanke i mitt tycke som jag ville dela. Syftet med tråden var för att se hur andra tänker, inte för hjälp att bestämma mig själv. Jag vet redan vad jag tycker, det står i första inlägget
Vidhåller att som ovan, när baktanken dyker upp after the fact, ger ett planterat arv visst mervärde. Litet mervärde men absolut inte 100% sämre än det naturliga arvsuret. Håller alltså med om det många uttryckt att hur lite nog beror främst på graden av uppsåt. I mitt tidigare exempel med att skänka något på dödsbädden blir det ju uppenbart att det sentimentala värdet, för de flesta, skulle bli obefintligt, om inte negativt. Skulle med det sagt inte dra mig så långt som att säga att det vore kategoriskt fel om någon vänt på ordningen helt och sprang runt och delade ut ur åt diverse släktingar som börjar se skraltiga ut, dock rätt jävla magstarkt och en total kuf-move i min bok, men hey, you do you.
I förlängningen, om baktanken som i mitt fall, uppkommer i efterhand tycker jag att det känns väl extremt att inte köpa klockan bara för att det vore fel ge bort något som man inte skulle ha något emot få tillbaka. Blir jobbigt att köpa presenter rent allmänt då till föräldrar/äldre släktingar.
Helt upp till dig själv. Men i vems ögon? Dina ögon eller någon annans? Skulle nog höja på ögonbrynet om någon sa till mig att denne har köpt en klocka i present med för avsikt att ärva denna (själv).
Om du nu vill göra honom glad borde du kanske satsa på något som verkligen gör honom glad(?). Kanske värt och tänka på om klockan är till för dig eller honom och kommer han bli glad över den. Kommer han verkligen bära den (om han redan idag tycker att det är en för dyr pjäs).
Gubben är dumsnål vad gäller somligt, vet att han kommer uppskatta den 100%. Intressant vinkel med att det beror på betraktaren, håller helt med om att det kan göra väldigt stor skillnad, det primära borde såklart vara att gåvan blir lyckad som steg ett. Ganska extremt om man skulle göra det känt vid överräckandet att man hoppades se den tillbaka
En arveklocka borde väl vara något som någon har köpt för att han/hon har gillat den, sen burit den och förknippas med den tänker jag.
Går ju helt i sank om man själv har köpt den med en baktanke om att få tillbaka den senare
.
Själv hade jag nog helst sett att min far skulle valt ut något själv i så fall.
Ska han ha något när han t.ex hugger ved så passar ju en G-Shock bättre. Det är väl arvkänslan det gäller och då funkar en G-Shock lika bra
.
En g-shock vore inte alls dumt dock inte hans stil, den skulle han inte bli så glad över så tyvärr uteslutet i det specifika fallet. Vad gäller ursprungsfrågan del 2 skulle jag dock älska att ärva en sådan
Har man ”planterat” den med en baktanke om att få tillbaka den senare så försvinner hela syftet med gåvan. Du vill ju hedra din fars pension med en gåva, och då borde det givetvis vara helt utan baktanke, allt annat känns ju ganska konstigt? Att ens fundera över själva tanken att man ska få den i sin ägo när ens far går bort (innan han ens fått gåvan) tycker jag låter sjukt osunt och med en bristande respekt mot sin far.
Nä, har man såna baktankar när man ger en present så tycker jag att man ska låta bli, och istället fundera lite över vilken sorts människa man håller på att bli..
Haha ja alltså om upplägget vore sådant håller jag helt med om att det är en riktigt muppig move
Tanken kan ju dock dyka upp i efterhand, diskvalificerar det isf?
)..
