Vanudå? Recencerar vi inte klockor här? Visst, men det har redan skrivits så mycket om IWC Mark XVI, här och på andra ställen. Däremot avfärdas länken snabbt, varför jag tycker att den behöver upprättelse. De flesta tycks vara överrens om att det är en mycket trevlig klocka, men merparten verkar föredra den på läder istället för länk. Detta är en utseendefråga, vilket givetvis är en smaksak. I mitt fall var länken en självklarhet och en förutsättning för ett (begagnat) köp. Om inte annat så för det goda råd som brukar ges här på forumet, dvs köp med länk då du alltid kan komplettera med läder sen, medans länk i efterhand är svindyrt.
Då IWC's länk är ett litet mästerverk i sig (kommer på mig själv med att beundra den lika mycket som klockan), tänkte jag fördjupa mig lite i dess patenterade konstruktion. Vi börjar med länkens uppbyggnad, för att sedan ta en titt på viklåset.
Länken är uppbyggd av många korta identiska länkdelar (22 + ändlänkar med min handled) med smart sammanfogning. En extra del ökar bara länkens längd med ca 6 mm, varför avsaknad av mikrojustering i viklåset sällan innebär ett problem. En klar fördel är däremot att att länken formar sig perfekt efter handleden. Varje del är uppbyggd av fem rektangulära bitar, tre som är rundade i ändarna och två som är vackert avfasade på samtliga sidor. Alla delar har en fjäderbelastad låsmekanism för stiftet som sammanfogar den med nästa del:
Genom att trycka ner låsmekanismen med ett av dom medföljande verktygen kan stiftet skjutas ut med det andra medföljande verktyget (två tandpetare lär gå bra också ... ):
För att bygga upp länken är det bara att lägga ihop länkdelarna och trycka in stiftet, samtidigt som man trycker ner låsmekanismen, tills det fastnar i låst läge. Ändlänkarna bildar sen en mycket snygg övergång mellan länk och klocka:
Bara länkens viklås är värt ett eget avsnitt. Vi kan börja med en mycket praktisk sak. Låset bygger inte nämnvärt i höjd jämfört med andra viklås:
Låset öppnas med en nästan helt dold fjädrande tryckknapp på sidan av låset:
När viklåset öppnas avslöjas det arbete som är nerlagt på att även få låsets delar att vara tilltalande för ögat:
Slutligen, visst är klockan snygg på denna länk, eller ...? Vissa tycker att den tar uppmärksamheten från klockan, men jag tycker att den är en integrerad del av den.
Sådär ja. Min första recension. Nördigt värre ...
Då IWC's länk är ett litet mästerverk i sig (kommer på mig själv med att beundra den lika mycket som klockan), tänkte jag fördjupa mig lite i dess patenterade konstruktion. Vi börjar med länkens uppbyggnad, för att sedan ta en titt på viklåset.
Länken är uppbyggd av många korta identiska länkdelar (22 + ändlänkar med min handled) med smart sammanfogning. En extra del ökar bara länkens längd med ca 6 mm, varför avsaknad av mikrojustering i viklåset sällan innebär ett problem. En klar fördel är däremot att att länken formar sig perfekt efter handleden. Varje del är uppbyggd av fem rektangulära bitar, tre som är rundade i ändarna och två som är vackert avfasade på samtliga sidor. Alla delar har en fjäderbelastad låsmekanism för stiftet som sammanfogar den med nästa del:
Genom att trycka ner låsmekanismen med ett av dom medföljande verktygen kan stiftet skjutas ut med det andra medföljande verktyget (två tandpetare lär gå bra också ... ):
För att bygga upp länken är det bara att lägga ihop länkdelarna och trycka in stiftet, samtidigt som man trycker ner låsmekanismen, tills det fastnar i låst läge. Ändlänkarna bildar sen en mycket snygg övergång mellan länk och klocka:
Bara länkens viklås är värt ett eget avsnitt. Vi kan börja med en mycket praktisk sak. Låset bygger inte nämnvärt i höjd jämfört med andra viklås:
Låset öppnas med en nästan helt dold fjädrande tryckknapp på sidan av låset:
När viklåset öppnas avslöjas det arbete som är nerlagt på att även få låsets delar att vara tilltalande för ögat:
Slutligen, visst är klockan snygg på denna länk, eller ...? Vissa tycker att den tar uppmärksamheten från klockan, men jag tycker att den är en integrerad del av den.
Sådär ja. Min första recension. Nördigt värre ...