Bakgrund
2017 är ett stort år för Grand Seiko. Under Baselworlds presentation i mars fick vi reda på att GS (Grand Seiko) ”separeras” från Seiko. Vad detta innebär i praktiken är att GS nu ska behandlas som ett separat märke. GS ska alltså kunna stå på egna ben och du ska kunna fylla ditt klockbehov genom att enbart äga modeller från Grand Seiko.
Detta innebär i sin tur att GS har massvis av hål att fylla i sin kollektion. GS har sedan introduktionen 1960 varit Seikos linje för att utmana den Schweiziska high end klockindustrin kvalitetsmässigt, men GS har tills nu varken haft någon mekanisk kronograf eller någon mekanisk dykarklocka i sitt sortiment.
1968 lanserade Seiko sin första mekaniska dykarklocka med hi-beat (6159-7000/7001). Urverket 6159 togs direkt från en GS-modell och modifierades enbart för att kunna bära de större visarna som en dykarklocka kräver. Modellen har en boett i ett stycke och en vattenresistens på 300 meter. Modellen togs dock ur produktion redan 1969 eftersom priset för klockan helt enkelt blev för högt jämfört med konkurrerande dykarklockor på marknaden. Modellen ovan ersattes av den första ”Tonfisken” (6159-7010) år 1975, även kallad ”Grandfather Tuna”, vilken har samma hi-beat urverk.
Efter att denna modell gick ur produktion tog det enda till 2015 innan Seiko återigen lanserade en dykarklocka med hi-beat urverk, denna gång som en limiterad modell (SBEX001), med en 36000 vph-version av urverket 8L35 benämnt 8L55. Efter denna lansering ”visste” vi att det bara var en tidsfråga innan Seiko skulle lansera en dykarklocka från Grand Seiko med hi-beat urverk.
SBGH255/257 är både Grand Seikos första mekaniska dykarklocka och Grand Seikos första Prospexmodell. SBGH255 (svart tavla) är en permanent modell medan SBGH257 (blå tavla) är limiterad till 500 exemplar. Till den limiterade modellen medföljer även ett silikonband i samma färg som urtavlan.
SBGH257
Diameter: 46.9mm x 17mm
Material: Länk och boett i titan + gummi i silikon.
Vertikalt mått (lug2lug): 51mm
Bandbredd: 23mm
Urverk: 9s85 (36000 vph, 55 timmars gångreserv)
Pris: 120’ kr
LE: 500st
Urverk
9S85 lanserades år 2009 och är Grand Seikos första ”moderna” mekaniska urverk med 36000 vph. Det har en gångreserv på 55 timmar och kraften kommer från en drivhusfjäder. Den konventionella uppdragsmekanismen “magic lever/Prahl lever”, vilken Seiko använt sedan 1959, har ersatts av en växel som kallas ”reverser wheel”, ett kugghjul som möjliggör effektiv uppdragning av fjäderhuset oavsett åt vilket håll klockans rotor snurrar.
Urverkets höga frekvens på 36000 vph (vibrationer/timma) möjliggör stabilare gång men skapar samtidigt påfrestningar vad gäller framförallt smörjning av gångpartiet. Denna negativa effekt kompenseras för genom användandet av gånghake och gånghjul tillverkade i MEMS, Micro Electro Mechanical System. MEMS-delarna har lägre vikt än standardutförande samt är tillverkade med mycket bättre toleranser. Den nya designen tillåter även effektivare smörjning av gånghjulet.
En rolig detalj som sällan nämns är att Grand Seiko alltid har datumvisning som är större än genomsnittet. Hos SBGH257 är urverket skyddat från magnetism via en extra baksida samt tavla i stål.
Boett
Grand SEIKO använder sig av en poleringsteknik som de kallar för Zaratsu vilket innebär att boettens delar slipas till platta spegelblanka ytor med hjälp av en roterande skiva i en svarv, även kallad lapping machine. Tekniken utvecklas konstant och de komplexa former som används idag hade inte varit möjliga under 1960-talet.
Eftersom klockan har en vattenresistens på 600 meter är den säkrad mot helium med hjälp av den L-packning i glaset som Seiko använt sig av sedan första tonfisken år 1975. Packningen medför att helium inte kan tränga in i klockan och därmed behövs ingen heliumventil.
1967 introducerades den första Grand Seiko-modellen som tillämpade ”grammar of design”, den designfilosofi som designern Taro Tanaka introducerade som märkesspecifik för Seiko i allmänhet och Grand Seiko och King Seiko i synnerhet. Tillsammans med Zaratsu-tekniken har denna designfilosofi givit oss distinkt designade modeller som är lätta att känna igen.
Designern av SBGH255/257, Shinichiro Kubo har även designat SBGA029/229 och SBGX115/117. Han har alltså designat alla Grand Seikos dykarklockor. Samtliga tidigare dykarklockor från Grand Seiko har haft rundare former så det gläder mig att SBGH255/257 fick den kantiga boett som som för mig representerar Grammar of design och därmed essensen av Grand Seiko.
De skarpt fasade bandhornen och den industriellt utformade vridringen känns nyskapande samtidigt de tydligt påminner oss om klockans designursprung. Sidorna på boetten är borstade precis som bandhornens ovansida och de vinklade delarna av bandhornen är högglanspolerade. Krona och vridring är nedsänkta i boetten vilket bidrar till mindre mått och bättre bärbarhet.
Initialt tyckte jag att bandhornens fasning närmast länken såg lite märkliga ut men nu älskar jag just den detaljen. Fasningen matchar dessutom väldigt bra med de polerade delarna av ändlänken. Borstade och polerade delar är mästerligt avvägda precis som vanligt med Grand Seiko.
Vridring
Den polerade fasningen innanför vridringsinlägget skvallrar om vridringens helt nya konstruktion vilken ska underlätta service och utbyte av slitdelar som exempelvis inlägget i vridringen. Vridringens inlägg är tillverkat i IP, Ion Plating. Anledningen till detta är att SEIKO tycker att materialet är bättre än keramik eftersom keramik kan spricka om det utsätts för hårda slag. En annan fördel med detta materialval är att det är billigare att byta ut vid en eventuell skada.
Inlägget är något upphöjt och i kombination med de grova fasningarna i vridringen blir ringen väldigt lätt att greppa. Klicken är distinkta och utan glapp.
Baksida
Vänder vi på klockan så ser vi tack och lov en solid skruvad baksida. Här ser vi även den tydliga sluttande fasningen av boetten som funnits hos de flesta dykarklockor från Seiko sedan 1967 då modellen 6215 lanserades. Bandhornens undersida är böjda mot handleden. Medan ovansidan av boetten är den som syns, är det givetvis undersidan av boetten som påverkar bärbarheten mest.
Länk
Länken är framtagen specifikt för denna boett och har tjockare länkbitar än de vi är vana vid hos GS. Tack och lov får man väl säga, eftersom för tunna länkar är ett vanligt klagomål från ägare av Seikos dykarklockor.
Länkbitarna är av den nya ”H-typen” vilken introducerades för bara några år sedan och länkbitarna har även en ny fasning vilket ger länken ett mer kantigt uttryck än hos tidigare Grand Seiko-länkar. Den nya fasningen medför att länken matchar boetten bra designmässigt. Ändlänkarna har en snygg ganska skarp vinkel som matchar bandhornen riktigt bra.
Som vanligt med Grand Seiko innebär titanlänk att länken sitter ihop av stift istället för skruvar. Detta ser jag enbart fördelar med eftersom det underlättar justering. Länken känns stabil och viktfördelningen mellan länk och boett är riktigt bra.
Lås
Låset, klockans enda tydliga akilleshäl, är det klassiska tjocka viklåset med dykförlängning som vi lärt oss att acceptera som en del av det som gör Seiko till Seiko. Rent funktionellt är det inget fel på spännet men det är ju inte direkt ett tekniskt underverk. I denna prisklass bör man kunna förvänta sig ett betydligt bättre lås. En positiv effekt av de tjockare länkbitarna är dock att spännet inte upplevs lika tjockt som hos andra dykarklockor som använder samma typ av lås.
Rent funktionellt är spännet lite rassligt när det inte sitter på handleden eftersom vissa delar är tillverkade i bockad metall men låset sitter stabilt när det väl är på handleden. Mikrojustering finns både för fast justering samt för spontanjustering/dykarförlängning via flärpen på spännet.
En närmare titt
Designern, Shinichiro Kubo fick inspirationen till tavlans mönster under sin första dykning när han såg hur bubblorna steg upp mot havsytan. På armen bar han en tonfisk med guldfärger och han märkte under sin dykning att färger och kontraster förändrades mer desto djupare han dök.
Detaljerna i guld på tavlan försvann tidigt under dykningen vilket fick index och visare att bli lättlästa. Utifrån detta fenomen valdes färgerna till standardmodellen SBGH255.
Både standardmodellen och den limiterade modellen SBGH257 fick samma mönster på tavlan vilket ska symbolisera bubblor som stiger till ytan.
Index och sekundvisare är polerade medan visarna är borstade. Tavlan skiftar mellan klarblå och väldigt mörk blå beroende på ljus och det är i princip alltid någonting under glaset som glimmar till, även vid svaga ljusförhållanden.
Eftersom GS nya färger från och med 2017 är blått och silver känns färgkombinationen klockren. Datumskivan är silvrig vilket harmoniserar bra med den silvriga texten på tavlan.
Samtliga visare har perfekt längd och finishen på samtliga detaljer under glaset är givetvis (som vanligt hos Grand Seiko) klanderfri. Läsbarheten är precis som väntat riktigt bra oavsett ljusförhållande.
Ytterligare en ”detalj” att lägga märke till är att Grand Seikos titan, vilken de kallar ”high intensity titanium”, är mycket ljusare än den färg som oftast associeras med titan. I många ljusförhållanden är materialet så ljust att det ser ut som stål.
På handleden
46.9mm låter galet stort men boetten är tack vare de korta bandhornen bara 51mm vertikalt (lug2lug).
Som jag ser det finns det tre problem med stora klockor. De har en tendens att bli för tunga, för långa vertikalt och har oftast en tendens att hindra handens rörelser eftersom kronan eller boettens sidor stöter mot handen.
Den nedsänkta kronan i kombination med placeringen, materialvalet på boett och länk, samt det faktum att boetten har en sluttande form undertill eliminerar däremot samtidiga dessa bekymmer.
I kombination medför dessa designelement att klockan sitter riktigt bra på handleden. Den tjocka länken i kombination med att länken avsmalnar från 23mm till 18mm medför även att klockan sitter balanserat på handleden. Jag har nu burit denna klocka näst intill oavbrutet i 2 veckor utan att någon gång ha känt att den är i vägen eller för tung, det skulle jag våga hävda är väldigt ovanligt för en klocka som mäter 46,9mm. Klockan ser helt enkelt brutalare ut än den upplevs på handleden.
Slutsats
När SBGH257 lanserades blev jag helt ärligt ganska besviken. Visst, den ser ju riktigt bra ut, men varken blått eller titan är något som brukar locka mig. Jag tyckte även att modellen var alldeles för stor. Nu när jag köpt klockan och burit den i några veckor inser jag hur fruktansvärt fel jag hade.
Designen är fantastiskt personlig och rå, samtidigt som klockan sitter löjligt bekvämt på handleden. Finishen är som vanligt hos Grand Seiko oklanderlig och detaljarbetet på samtliga delar innanför glaset är svårslagen oavsett prisklass.
Givetvis finns det (som vanligt) saker att gnälla på. Spännet är under all kritik för denna prisklass och silikongummit är så dåligt att jag valt att helt utelämna det från recensionen. Som Seikofantast var dessa brister däremot väntade och det är brister jag kan bortse från eftersom resten av klockan är så bra.
Designmässigt älskar jag att SBGH257 återkopplar tydligt till grammar of design, det designspråk som får Grand Seiko att sticka ut från mängden. Färgvalet för just SBGH257 är dessutom ytterst lämpligt eftersom blått och silver är den färgkombination som från och med år 2017 representerar Grand Seiko.
SBGH257 är för mig en modell som är sann till både Prospex-aspekterna hos Seikos dykarklockor och den minimalistiska perfektionism som skiljer Grand Seiko från resten. En stor Tonfisk under GS-flagg, alltså en Blåval, en riktigt charmig sådan.
2017 är ett stort år för Grand Seiko. Under Baselworlds presentation i mars fick vi reda på att GS (Grand Seiko) ”separeras” från Seiko. Vad detta innebär i praktiken är att GS nu ska behandlas som ett separat märke. GS ska alltså kunna stå på egna ben och du ska kunna fylla ditt klockbehov genom att enbart äga modeller från Grand Seiko.
Detta innebär i sin tur att GS har massvis av hål att fylla i sin kollektion. GS har sedan introduktionen 1960 varit Seikos linje för att utmana den Schweiziska high end klockindustrin kvalitetsmässigt, men GS har tills nu varken haft någon mekanisk kronograf eller någon mekanisk dykarklocka i sitt sortiment.
1968 lanserade Seiko sin första mekaniska dykarklocka med hi-beat (6159-7000/7001). Urverket 6159 togs direkt från en GS-modell och modifierades enbart för att kunna bära de större visarna som en dykarklocka kräver. Modellen har en boett i ett stycke och en vattenresistens på 300 meter. Modellen togs dock ur produktion redan 1969 eftersom priset för klockan helt enkelt blev för högt jämfört med konkurrerande dykarklockor på marknaden. Modellen ovan ersattes av den första ”Tonfisken” (6159-7010) år 1975, även kallad ”Grandfather Tuna”, vilken har samma hi-beat urverk.
Efter att denna modell gick ur produktion tog det enda till 2015 innan Seiko återigen lanserade en dykarklocka med hi-beat urverk, denna gång som en limiterad modell (SBEX001), med en 36000 vph-version av urverket 8L35 benämnt 8L55. Efter denna lansering ”visste” vi att det bara var en tidsfråga innan Seiko skulle lansera en dykarklocka från Grand Seiko med hi-beat urverk.
SBGH255/257 är både Grand Seikos första mekaniska dykarklocka och Grand Seikos första Prospexmodell. SBGH255 (svart tavla) är en permanent modell medan SBGH257 (blå tavla) är limiterad till 500 exemplar. Till den limiterade modellen medföljer även ett silikonband i samma färg som urtavlan.
SBGH257
Diameter: 46.9mm x 17mm
Material: Länk och boett i titan + gummi i silikon.
Vertikalt mått (lug2lug): 51mm
Bandbredd: 23mm
Urverk: 9s85 (36000 vph, 55 timmars gångreserv)
Pris: 120’ kr
LE: 500st
Urverk
9S85 lanserades år 2009 och är Grand Seikos första ”moderna” mekaniska urverk med 36000 vph. Det har en gångreserv på 55 timmar och kraften kommer från en drivhusfjäder. Den konventionella uppdragsmekanismen “magic lever/Prahl lever”, vilken Seiko använt sedan 1959, har ersatts av en växel som kallas ”reverser wheel”, ett kugghjul som möjliggör effektiv uppdragning av fjäderhuset oavsett åt vilket håll klockans rotor snurrar.
Urverkets höga frekvens på 36000 vph (vibrationer/timma) möjliggör stabilare gång men skapar samtidigt påfrestningar vad gäller framförallt smörjning av gångpartiet. Denna negativa effekt kompenseras för genom användandet av gånghake och gånghjul tillverkade i MEMS, Micro Electro Mechanical System. MEMS-delarna har lägre vikt än standardutförande samt är tillverkade med mycket bättre toleranser. Den nya designen tillåter även effektivare smörjning av gånghjulet.
En rolig detalj som sällan nämns är att Grand Seiko alltid har datumvisning som är större än genomsnittet. Hos SBGH257 är urverket skyddat från magnetism via en extra baksida samt tavla i stål.
Boett
Grand SEIKO använder sig av en poleringsteknik som de kallar för Zaratsu vilket innebär att boettens delar slipas till platta spegelblanka ytor med hjälp av en roterande skiva i en svarv, även kallad lapping machine. Tekniken utvecklas konstant och de komplexa former som används idag hade inte varit möjliga under 1960-talet.
Eftersom klockan har en vattenresistens på 600 meter är den säkrad mot helium med hjälp av den L-packning i glaset som Seiko använt sig av sedan första tonfisken år 1975. Packningen medför att helium inte kan tränga in i klockan och därmed behövs ingen heliumventil.
1967 introducerades den första Grand Seiko-modellen som tillämpade ”grammar of design”, den designfilosofi som designern Taro Tanaka introducerade som märkesspecifik för Seiko i allmänhet och Grand Seiko och King Seiko i synnerhet. Tillsammans med Zaratsu-tekniken har denna designfilosofi givit oss distinkt designade modeller som är lätta att känna igen.
Designern av SBGH255/257, Shinichiro Kubo har även designat SBGA029/229 och SBGX115/117. Han har alltså designat alla Grand Seikos dykarklockor. Samtliga tidigare dykarklockor från Grand Seiko har haft rundare former så det gläder mig att SBGH255/257 fick den kantiga boett som som för mig representerar Grammar of design och därmed essensen av Grand Seiko.
De skarpt fasade bandhornen och den industriellt utformade vridringen känns nyskapande samtidigt de tydligt påminner oss om klockans designursprung. Sidorna på boetten är borstade precis som bandhornens ovansida och de vinklade delarna av bandhornen är högglanspolerade. Krona och vridring är nedsänkta i boetten vilket bidrar till mindre mått och bättre bärbarhet.
Initialt tyckte jag att bandhornens fasning närmast länken såg lite märkliga ut men nu älskar jag just den detaljen. Fasningen matchar dessutom väldigt bra med de polerade delarna av ändlänken. Borstade och polerade delar är mästerligt avvägda precis som vanligt med Grand Seiko.
Vridring
Den polerade fasningen innanför vridringsinlägget skvallrar om vridringens helt nya konstruktion vilken ska underlätta service och utbyte av slitdelar som exempelvis inlägget i vridringen. Vridringens inlägg är tillverkat i IP, Ion Plating. Anledningen till detta är att SEIKO tycker att materialet är bättre än keramik eftersom keramik kan spricka om det utsätts för hårda slag. En annan fördel med detta materialval är att det är billigare att byta ut vid en eventuell skada.
Inlägget är något upphöjt och i kombination med de grova fasningarna i vridringen blir ringen väldigt lätt att greppa. Klicken är distinkta och utan glapp.
Baksida
Vänder vi på klockan så ser vi tack och lov en solid skruvad baksida. Här ser vi även den tydliga sluttande fasningen av boetten som funnits hos de flesta dykarklockor från Seiko sedan 1967 då modellen 6215 lanserades. Bandhornens undersida är böjda mot handleden. Medan ovansidan av boetten är den som syns, är det givetvis undersidan av boetten som påverkar bärbarheten mest.
Länk
Länken är framtagen specifikt för denna boett och har tjockare länkbitar än de vi är vana vid hos GS. Tack och lov får man väl säga, eftersom för tunna länkar är ett vanligt klagomål från ägare av Seikos dykarklockor.
Länkbitarna är av den nya ”H-typen” vilken introducerades för bara några år sedan och länkbitarna har även en ny fasning vilket ger länken ett mer kantigt uttryck än hos tidigare Grand Seiko-länkar. Den nya fasningen medför att länken matchar boetten bra designmässigt. Ändlänkarna har en snygg ganska skarp vinkel som matchar bandhornen riktigt bra.
Som vanligt med Grand Seiko innebär titanlänk att länken sitter ihop av stift istället för skruvar. Detta ser jag enbart fördelar med eftersom det underlättar justering. Länken känns stabil och viktfördelningen mellan länk och boett är riktigt bra.
Lås
Låset, klockans enda tydliga akilleshäl, är det klassiska tjocka viklåset med dykförlängning som vi lärt oss att acceptera som en del av det som gör Seiko till Seiko. Rent funktionellt är det inget fel på spännet men det är ju inte direkt ett tekniskt underverk. I denna prisklass bör man kunna förvänta sig ett betydligt bättre lås. En positiv effekt av de tjockare länkbitarna är dock att spännet inte upplevs lika tjockt som hos andra dykarklockor som använder samma typ av lås.
Rent funktionellt är spännet lite rassligt när det inte sitter på handleden eftersom vissa delar är tillverkade i bockad metall men låset sitter stabilt när det väl är på handleden. Mikrojustering finns både för fast justering samt för spontanjustering/dykarförlängning via flärpen på spännet.
En närmare titt
Designern, Shinichiro Kubo fick inspirationen till tavlans mönster under sin första dykning när han såg hur bubblorna steg upp mot havsytan. På armen bar han en tonfisk med guldfärger och han märkte under sin dykning att färger och kontraster förändrades mer desto djupare han dök.
Detaljerna i guld på tavlan försvann tidigt under dykningen vilket fick index och visare att bli lättlästa. Utifrån detta fenomen valdes färgerna till standardmodellen SBGH255.
Både standardmodellen och den limiterade modellen SBGH257 fick samma mönster på tavlan vilket ska symbolisera bubblor som stiger till ytan.
Index och sekundvisare är polerade medan visarna är borstade. Tavlan skiftar mellan klarblå och väldigt mörk blå beroende på ljus och det är i princip alltid någonting under glaset som glimmar till, även vid svaga ljusförhållanden.
Eftersom GS nya färger från och med 2017 är blått och silver känns färgkombinationen klockren. Datumskivan är silvrig vilket harmoniserar bra med den silvriga texten på tavlan.
Samtliga visare har perfekt längd och finishen på samtliga detaljer under glaset är givetvis (som vanligt hos Grand Seiko) klanderfri. Läsbarheten är precis som väntat riktigt bra oavsett ljusförhållande.
Ytterligare en ”detalj” att lägga märke till är att Grand Seikos titan, vilken de kallar ”high intensity titanium”, är mycket ljusare än den färg som oftast associeras med titan. I många ljusförhållanden är materialet så ljust att det ser ut som stål.
På handleden
46.9mm låter galet stort men boetten är tack vare de korta bandhornen bara 51mm vertikalt (lug2lug).
Som jag ser det finns det tre problem med stora klockor. De har en tendens att bli för tunga, för långa vertikalt och har oftast en tendens att hindra handens rörelser eftersom kronan eller boettens sidor stöter mot handen.
Den nedsänkta kronan i kombination med placeringen, materialvalet på boett och länk, samt det faktum att boetten har en sluttande form undertill eliminerar däremot samtidiga dessa bekymmer.
I kombination medför dessa designelement att klockan sitter riktigt bra på handleden. Den tjocka länken i kombination med att länken avsmalnar från 23mm till 18mm medför även att klockan sitter balanserat på handleden. Jag har nu burit denna klocka näst intill oavbrutet i 2 veckor utan att någon gång ha känt att den är i vägen eller för tung, det skulle jag våga hävda är väldigt ovanligt för en klocka som mäter 46,9mm. Klockan ser helt enkelt brutalare ut än den upplevs på handleden.
Slutsats
När SBGH257 lanserades blev jag helt ärligt ganska besviken. Visst, den ser ju riktigt bra ut, men varken blått eller titan är något som brukar locka mig. Jag tyckte även att modellen var alldeles för stor. Nu när jag köpt klockan och burit den i några veckor inser jag hur fruktansvärt fel jag hade.
Designen är fantastiskt personlig och rå, samtidigt som klockan sitter löjligt bekvämt på handleden. Finishen är som vanligt hos Grand Seiko oklanderlig och detaljarbetet på samtliga delar innanför glaset är svårslagen oavsett prisklass.
Givetvis finns det (som vanligt) saker att gnälla på. Spännet är under all kritik för denna prisklass och silikongummit är så dåligt att jag valt att helt utelämna det från recensionen. Som Seikofantast var dessa brister däremot väntade och det är brister jag kan bortse från eftersom resten av klockan är så bra.
Designmässigt älskar jag att SBGH257 återkopplar tydligt till grammar of design, det designspråk som får Grand Seiko att sticka ut från mängden. Färgvalet för just SBGH257 är dessutom ytterst lämpligt eftersom blått och silver är den färgkombination som från och med år 2017 representerar Grand Seiko.
SBGH257 är för mig en modell som är sann till både Prospex-aspekterna hos Seikos dykarklockor och den minimalistiska perfektionism som skiljer Grand Seiko från resten. En stor Tonfisk under GS-flagg, alltså en Blåval, en riktigt charmig sådan.
Senast ändrad:
