Då var det dags för min allra första recension här på forumet. Klockan som kommer recenseras är Maurice Lacroix's (ML) populära Aikon-modell. Syftet med detta är att ge de som tvekar över att köpa en ML Aikon en uppfattning om vad man kan förvänta sig, genom att visa såväl fördelar som nackdelar. Minns själv när jag satt framför recensioner på youtube och var oerhört kluven. Ställde gång på gång frågor i Maurice Lacroix-tråden här på forumet och trots att svaren var de som jag frågade efter var det aldrig tillräckligt. Denna recension ämnar därför att förhoppningsvis bemöta behovet som beskrivits. Hoppas det kommer till nytta för någon där ute!
Först görs en tillbakablick på klockans ursprung och hur ML Calypso var startskottet för en av ML's mest populära modeller. Detta följs upp av en beskrivning av ML Aikon som klocka. Vi går på djupet i klockans design, urverk och kvalitativa finish. Recensionen avslutas med en diskussion om homage då denna klocka medför flera sådana diskussionspunkter. Kommentarstråden får fungera som ett slags slagfält för de som vill ge sig in i den diskussionen ytterligare.
Maurice Lacroix Aikon 42mm Anthracite Dial
Mitt exemplar utgör recensions-exemplar här. Det är alltså en Maurice Lacroix Aikon 42mm med Anthracite Dial. För de som inte vet görs just denna färg-varianten endast i 42mm, men vi kan inte annat än förvänta oss 39mm på kommande Baselworld.
Aikons företrädare och dagens diverse varianter
Som går att tyda från bilden så är detta klockan som gav upphov till ML Aikon. Denna modell såldes under 90-talet men togs ur produktion tidigt 2000-tal. Likt dagens Aikon karaktäriserades den av de sex markörerna längst med boetten. 2016 fick vi se introduktionen av Aikon-serien, då med kvartsverk, vars popularitet senare bidrog till skapandet av Aikon Automatic. Idag finns Aikon Automatic i två storlekar, 39mm och 42mm (varav 42mm utgjorde första varianten), och går att köpa i flera olika färger: vit, svart, blå och anthracite dial (gråaktig med inslag av guldbrun färg på visare och markörer).
ML Aikon: dess design och finish
Vad jag tror lockar flest (som även lockade mig) till att köpa denna klocka är dess urtavla med sina små rutor av pyramider. Denna kallar man en "clous de paris dial". Jag vill mena på att bilder inte ger en rättvis uppfattning om hur denna klockan faktiskt ser ut, till den tveksamme rekommenderar jag att man försöker få tag på en att se på. I just denna modellen ser vi en grå urtavla fylld av pyramider, som även är dekorerad med en passande guld-brun färg på visare och markörer. Färgkombinationen är i mina ögon väldigt genomtänkt, vill man däremot ha en mer vardaglig design skulle jag rekommendera den blåa eller svarta urtavlan som är renare i sin design. Vid klockan 12 ser vi Maurice Lacroix textat i vitt, något som idag är en ofrånkomlig sak hos klockor.
Nästa eye-catcher är som tidigare nämnt de sex polerade markörer som sitter på boetten. Tillsammans med den borstade ytan på resterande del av klockan ger dessa polerade ytor en riktigt fin touch till klockan, än en gång något som bör skådas i verkligheten med ljusets inverkan. Från somliga har jag hört att klockan ses som något för kantig, antagligen i samband med dessa sex markörer. Förstår helt och hållet denna kritik. Klockan kan vara något kantig vilket vissa gillar medan andra ogillar det, smaken är som baken.
Aikon-serien kommer med en date-funktion som visas vid klockan 3. Inte mycket att säga om denna utöver att den byter datum väldigt snabbt vid 12-slaget.
Som går att tyda ur bilden finns luminiscens på klockan. Nödvändigt? Nej, i min mening är den så pass otydlig att man gärna kunnat skippa den, med det sagt faller det i smaken hos andra.
På skruvkronan, som för övrigt känns väldigt skön i vridning, sitter Maurice Lacroix's logga, ett M som i McDonalds.
Klockan kommer med en integrerad länk som är i väldigt hög kvalité. Borstade ytor överallt och väldesignad. Tyvärr är alternativen av band till klockan begränsade då den som sagt är integrerad. Valet är mellan två stycken, en länk i stål och ett läder-armband. Trots att armbandet kan bli trevlig variation skulle jag uppmana samtliga att börja med länk, tveklöst.
Länken har vad man kallar ett butterfly clasp. Estetiskt tilltalande men något krånlig att öppna och stänga i jämförelse med andra varianter.
Klockan har en quick-release funktion, alltså två bitar som pressas mot varandra för att lossa på länken. Praktisk funktion som inte annat än uppskattas. Tyvärr är utbudet av armband begränsat till två vilket förstör konceptet något.
ML Aikon urverk: den bristande varan
Här ser vi en öppen case-back som visar klockans urverk dekorerat med 26 juveler: ett Sellita based ML 115. Detta är det som vi kan förvänta oss att Maurice Lacroix kommer förbättra med sin nästa version av klockan. Maurice Lacroix har kapacitet nog att tillverka egna in-house verk vilket de gör till flera av sina modeller, exempelvis i sin masterpiece-collection. Klockan går på 28800 bph vilket är bra men med det offrar man power reserve som måste ligga på ynka 38 timmar. Är det någon framtida förbättring jag vill se så är det alltså urverket.
That's it! Recensionen är nu klar så gör er redo för diskussion. Överlag är jag väldigt nöjd med denna klockan. Med utgångspunkt i att klockans främsta funktion är att verka som ett smycke för män, att med andra ord se bra ut, så är denna klockan perfekt. Kvalitén ligger i design och inte så mycket i urverket, i framtiden kan vi förvänta oss att kvalitén förbättras även på denna front. Är du sugen på att skaffa en? GO FOR IT säger jag!
En homage?
Nu till den mindre roliga delen, är Maurice Lacroix's Aikonserie en homage av Audemars Piguet Royal Oak?
Javisst ser man likheter, AP RO har en riktigt läcker design och det är tydligt att Maurice Lacroix hämtat sina designidéer från detta stycke. Med det sagt finns det flera aspekter där Maurice Lacroix tänkt på sitt egna sätt och skapat sin version av en ikonisk modell från Gerald Genta. Det här fenomenet existerar och kan bevisas med flertalet exempel. Klockor från de berömda urmakarna med hög prestige sätter standarden men är det rättvist att denna standard ska sätta stopp för resterande i klock-branschen? En gång i tiden var Rolex Submariner ensamma av sitt slag. Idag ser vi Tudor Black Bay "konkurrera" mot Rolex Submariner på precis samma sätt som ML "konkurrerar" med AP. Jag ska inte behöva förtydliga vilka skillnader det finns mellan Rolex Sub och Tudor BB å ena sidan och ML Aikon och AP RO å andra, bilderna nedan tydliggör detta.
Om man fortfarande tycker Maurice Lacroix's val med sin Aikon-serie är fel så är nedan några honorable mentions, fler kan ges på befallning.
Sådär då var även denna, lite mindre trevliga del avslutad. Tråkigt att avsluta med en kontroversiell diskussion men jag känner att det är elefanten i rummet så fort Maurice Lacroix Aikon kommer på tal. Hoppas än en gång att detta var givande för någon där ute som funderar på att införskaffa sig en Aikon. Jag kan inte annat än rekommendera det.
Tack för mig och hoppas läsningen har varit intressant!
//Sallberg
Först görs en tillbakablick på klockans ursprung och hur ML Calypso var startskottet för en av ML's mest populära modeller. Detta följs upp av en beskrivning av ML Aikon som klocka. Vi går på djupet i klockans design, urverk och kvalitativa finish. Recensionen avslutas med en diskussion om homage då denna klocka medför flera sådana diskussionspunkter. Kommentarstråden får fungera som ett slags slagfält för de som vill ge sig in i den diskussionen ytterligare.
Maurice Lacroix Aikon 42mm Anthracite Dial
Mitt exemplar utgör recensions-exemplar här. Det är alltså en Maurice Lacroix Aikon 42mm med Anthracite Dial. För de som inte vet görs just denna färg-varianten endast i 42mm, men vi kan inte annat än förvänta oss 39mm på kommande Baselworld.
Aikons företrädare och dagens diverse varianter
Som går att tyda från bilden så är detta klockan som gav upphov till ML Aikon. Denna modell såldes under 90-talet men togs ur produktion tidigt 2000-tal. Likt dagens Aikon karaktäriserades den av de sex markörerna längst med boetten. 2016 fick vi se introduktionen av Aikon-serien, då med kvartsverk, vars popularitet senare bidrog till skapandet av Aikon Automatic. Idag finns Aikon Automatic i två storlekar, 39mm och 42mm (varav 42mm utgjorde första varianten), och går att köpa i flera olika färger: vit, svart, blå och anthracite dial (gråaktig med inslag av guldbrun färg på visare och markörer).
ML Aikon: dess design och finish
Vad jag tror lockar flest (som även lockade mig) till att köpa denna klocka är dess urtavla med sina små rutor av pyramider. Denna kallar man en "clous de paris dial". Jag vill mena på att bilder inte ger en rättvis uppfattning om hur denna klockan faktiskt ser ut, till den tveksamme rekommenderar jag att man försöker få tag på en att se på. I just denna modellen ser vi en grå urtavla fylld av pyramider, som även är dekorerad med en passande guld-brun färg på visare och markörer. Färgkombinationen är i mina ögon väldigt genomtänkt, vill man däremot ha en mer vardaglig design skulle jag rekommendera den blåa eller svarta urtavlan som är renare i sin design. Vid klockan 12 ser vi Maurice Lacroix textat i vitt, något som idag är en ofrånkomlig sak hos klockor.
Nästa eye-catcher är som tidigare nämnt de sex polerade markörer som sitter på boetten. Tillsammans med den borstade ytan på resterande del av klockan ger dessa polerade ytor en riktigt fin touch till klockan, än en gång något som bör skådas i verkligheten med ljusets inverkan. Från somliga har jag hört att klockan ses som något för kantig, antagligen i samband med dessa sex markörer. Förstår helt och hållet denna kritik. Klockan kan vara något kantig vilket vissa gillar medan andra ogillar det, smaken är som baken.
Aikon-serien kommer med en date-funktion som visas vid klockan 3. Inte mycket att säga om denna utöver att den byter datum väldigt snabbt vid 12-slaget.
Som går att tyda ur bilden finns luminiscens på klockan. Nödvändigt? Nej, i min mening är den så pass otydlig att man gärna kunnat skippa den, med det sagt faller det i smaken hos andra.
På skruvkronan, som för övrigt känns väldigt skön i vridning, sitter Maurice Lacroix's logga, ett M som i McDonalds.
Klockan kommer med en integrerad länk som är i väldigt hög kvalité. Borstade ytor överallt och väldesignad. Tyvärr är alternativen av band till klockan begränsade då den som sagt är integrerad. Valet är mellan två stycken, en länk i stål och ett läder-armband. Trots att armbandet kan bli trevlig variation skulle jag uppmana samtliga att börja med länk, tveklöst.
Länken har vad man kallar ett butterfly clasp. Estetiskt tilltalande men något krånlig att öppna och stänga i jämförelse med andra varianter.
Klockan har en quick-release funktion, alltså två bitar som pressas mot varandra för att lossa på länken. Praktisk funktion som inte annat än uppskattas. Tyvärr är utbudet av armband begränsat till två vilket förstör konceptet något.
ML Aikon urverk: den bristande varan
Här ser vi en öppen case-back som visar klockans urverk dekorerat med 26 juveler: ett Sellita based ML 115. Detta är det som vi kan förvänta oss att Maurice Lacroix kommer förbättra med sin nästa version av klockan. Maurice Lacroix har kapacitet nog att tillverka egna in-house verk vilket de gör till flera av sina modeller, exempelvis i sin masterpiece-collection. Klockan går på 28800 bph vilket är bra men med det offrar man power reserve som måste ligga på ynka 38 timmar. Är det någon framtida förbättring jag vill se så är det alltså urverket.
That's it! Recensionen är nu klar så gör er redo för diskussion. Överlag är jag väldigt nöjd med denna klockan. Med utgångspunkt i att klockans främsta funktion är att verka som ett smycke för män, att med andra ord se bra ut, så är denna klockan perfekt. Kvalitén ligger i design och inte så mycket i urverket, i framtiden kan vi förvänta oss att kvalitén förbättras även på denna front. Är du sugen på att skaffa en? GO FOR IT säger jag!
En homage?
Nu till den mindre roliga delen, är Maurice Lacroix's Aikonserie en homage av Audemars Piguet Royal Oak?
Javisst ser man likheter, AP RO har en riktigt läcker design och det är tydligt att Maurice Lacroix hämtat sina designidéer från detta stycke. Med det sagt finns det flera aspekter där Maurice Lacroix tänkt på sitt egna sätt och skapat sin version av en ikonisk modell från Gerald Genta. Det här fenomenet existerar och kan bevisas med flertalet exempel. Klockor från de berömda urmakarna med hög prestige sätter standarden men är det rättvist att denna standard ska sätta stopp för resterande i klock-branschen? En gång i tiden var Rolex Submariner ensamma av sitt slag. Idag ser vi Tudor Black Bay "konkurrera" mot Rolex Submariner på precis samma sätt som ML "konkurrerar" med AP. Jag ska inte behöva förtydliga vilka skillnader det finns mellan Rolex Sub och Tudor BB å ena sidan och ML Aikon och AP RO å andra, bilderna nedan tydliggör detta.
Om man fortfarande tycker Maurice Lacroix's val med sin Aikon-serie är fel så är nedan några honorable mentions, fler kan ges på befallning.
Sådär då var även denna, lite mindre trevliga del avslutad. Tråkigt att avsluta med en kontroversiell diskussion men jag känner att det är elefanten i rummet så fort Maurice Lacroix Aikon kommer på tal. Hoppas än en gång att detta var givande för någon där ute som funderar på att införskaffa sig en Aikon. Jag kan inte annat än rekommendera det.
Tack för mig och hoppas läsningen har varit intressant!
//Sallberg
Bilagor
-
86489570_1134601853559280_1054962053728436224_n.jpg -
86796181_211598153313947_268510660877352960_n.jpg -
86716745_186018095826929_4616202541611352064_n.jpg -
86695441_213033506763626_2167804594271289344_n.jpg -
86716745_186018095826929_4616202541611352064_n.jpg -
86500520_2441991409447274_5630738421824618496_n.jpg -
86671085_601330680415084_5472579399360446464_n.jpg -
86810230_736355646893955_1531389117877714944_n.jpg -
86695158_183728402854815_777328955328823296_n.jpg -
86478306_186276072601447_8966994692948361216_n.jpg -
86474393_612343889331486_4410216511390613504_n.jpg -
87161561_335162224036440_4982416329718890496_n.jpg
