Modellnamn: Smiths Everest
Tillverkare: Timefactors
Referens: PRS-25
Årsmodell: 2012
Urverk: Miyota 9015
WR: 100 m
Fråga gemene man vilken klocka som var den första på mount everests topp och du får en axelryckning till svar. Ställ frågan i en tråd här på forumet och möts av ett rungande "rolex!" eftersom Tenzing Norgay hade en explorer. Men vad bar sir Edmund Hillary? Jo, en klocka från den då välrenommerade brittiska tillverkaren Smiths. Man gav senare ut modeller med beteckningen Everest under resten av 50-talet. Även på 60-talet ska märket ha gått bra, men så kraschade det som för så många andra på 70-talet. Idag har Timefactors, ett sheffieldbaserat entusiastdrivet företag med en förkärlek för hommager och re-editions av hygglig kvalitet, köpt rättigheterna till märket. Förra året släpptes den nya modellen av Everest.
Det finns inga större likheter med de förgångnas smiths-klockor. Däremot har man sneglat friskt på den andra klockan på berget, nämligen explorern. Everest liknar i mångt och mycket en uppbiffad 50-talsexplorer med kupat akrylglas, lugholes och ett självsäkert SMITHS i stor stil på urtavlan. Jag har haft min i ungefär en vecka och därmed är det dags för en liten recension.
Wristshot värdigt en brittisk klocka: duggregn, industrimark i bostadsområde.
Första intrycket:
Trots att den inte mäter mer än 40 mm ger den ett ganska bastant intryck och den märks på armen. Min fru (som är mycket ljumt klockintresserad) associerade den av någon anledning omedelbart till Panerai! Det kupade akrylglaset är högt och iögonfallande. Det ger dels vintage-karaktär, men är också det första man lägger märke till när man ser klockan.
Urverket:
Miyata är citizenägt och tillverkar sina verk i Japan. 9015 är relativt nyutvecklat och verkar vara ett bra basic-verk för pengarna. Det gör vad det ska utan några konstigheter, mitt ex håller hittills tiden inom några sekunder per dag.
Urtavla och boett:
Boetten är förstås oysterinspirerad och ganska rund i formerna. Glasets kupning gör den relativt tjock, och i synnerhet på nato är det lätt att tjonga in den i dörrkarmar. (Och det är jäkligt lätt att sätta den första repan i akryl!) Glasringen är högblankpolerad, liksom boettens sidor. Bandhornen är snyggt borstade. Urtavlan är matt, med de målade siffrorna 3, 6 och 9 placerade relativt nära centrum. Man har satsat på en stor logo, vilket jag tycker är roligt. Man skäms inte för att inte vara en Rolex, utan verkar vara stolta över att ha ett gammalt anrikt märke på urtavlan istället. Likaså gillar jag texten "Great Britain" nedanför 6:an skarpt. Mina drag av anglofili och det faktum att mina the smiths-plattor är välspelade minskar väl kanske inte denna förtjusning...
Länk:
Klockan kommer på en skruvad länk i oysterstil. Tyvärr tycker jag att bredden på 22 mm vid infästningen är för bred för att vara proportionerlig mot boetten. 20 mm hade nog varit mer lagom. Länken känns, skruvarna till trots, också lite enklare i kvaliteten än resten av klockan. Tack och lov passar den bra på natoband!
Prisvärde och leverans:
Smiths köps direkt från Timefactors över nätet. Jag ryggade instinktivt inför den lite omoderna sidan med en del mindre lyckade hommager i sortimentet, men har faktiskt bara gott att säga. Eddie Platts svarar snabbt och trevligt på mail och verkar gilla det han gör. Beställning på torsdagen och UPS kom på måndagen. Priset tycker jag att det är svårt att klaga på: 235£, som faktiskt kunde ha varit det dubbla utan att någon behövt skämmas.
Sammanfattning:
+ Kul vintageinspirerad sportklocka som syns och tar plats.
- Akrylglas är alltså väldigt repkänsligt (...men också lättpolerat.) Lite oproportionerlig länk.
Tillägg efter ytterligare två månader: Länken är med god marginal den mest svårmonterade och svåravlägsnade länk jag haft att göra med. Detta trots lugholes - eftersom dessa är ojämnt borrade och verktyget bara går att få in på den ena sidan... I övrigt inga skavanker på mitt ex. Tidhållningen är bra, gångreserven möjligen i underkant om man inte drar upp den några varv manuellt.
Tillverkare: Timefactors
Referens: PRS-25
Årsmodell: 2012
Urverk: Miyota 9015
WR: 100 m
Fråga gemene man vilken klocka som var den första på mount everests topp och du får en axelryckning till svar. Ställ frågan i en tråd här på forumet och möts av ett rungande "rolex!" eftersom Tenzing Norgay hade en explorer. Men vad bar sir Edmund Hillary? Jo, en klocka från den då välrenommerade brittiska tillverkaren Smiths. Man gav senare ut modeller med beteckningen Everest under resten av 50-talet. Även på 60-talet ska märket ha gått bra, men så kraschade det som för så många andra på 70-talet. Idag har Timefactors, ett sheffieldbaserat entusiastdrivet företag med en förkärlek för hommager och re-editions av hygglig kvalitet, köpt rättigheterna till märket. Förra året släpptes den nya modellen av Everest.
Det finns inga större likheter med de förgångnas smiths-klockor. Däremot har man sneglat friskt på den andra klockan på berget, nämligen explorern. Everest liknar i mångt och mycket en uppbiffad 50-talsexplorer med kupat akrylglas, lugholes och ett självsäkert SMITHS i stor stil på urtavlan. Jag har haft min i ungefär en vecka och därmed är det dags för en liten recension.
Wristshot värdigt en brittisk klocka: duggregn, industrimark i bostadsområde.
Första intrycket:
Trots att den inte mäter mer än 40 mm ger den ett ganska bastant intryck och den märks på armen. Min fru (som är mycket ljumt klockintresserad) associerade den av någon anledning omedelbart till Panerai! Det kupade akrylglaset är högt och iögonfallande. Det ger dels vintage-karaktär, men är också det första man lägger märke till när man ser klockan.
Urverket:
Miyata är citizenägt och tillverkar sina verk i Japan. 9015 är relativt nyutvecklat och verkar vara ett bra basic-verk för pengarna. Det gör vad det ska utan några konstigheter, mitt ex håller hittills tiden inom några sekunder per dag.
Urtavla och boett:
Boetten är förstås oysterinspirerad och ganska rund i formerna. Glasets kupning gör den relativt tjock, och i synnerhet på nato är det lätt att tjonga in den i dörrkarmar. (Och det är jäkligt lätt att sätta den första repan i akryl!) Glasringen är högblankpolerad, liksom boettens sidor. Bandhornen är snyggt borstade. Urtavlan är matt, med de målade siffrorna 3, 6 och 9 placerade relativt nära centrum. Man har satsat på en stor logo, vilket jag tycker är roligt. Man skäms inte för att inte vara en Rolex, utan verkar vara stolta över att ha ett gammalt anrikt märke på urtavlan istället. Likaså gillar jag texten "Great Britain" nedanför 6:an skarpt. Mina drag av anglofili och det faktum att mina the smiths-plattor är välspelade minskar väl kanske inte denna förtjusning...
Länk:
Klockan kommer på en skruvad länk i oysterstil. Tyvärr tycker jag att bredden på 22 mm vid infästningen är för bred för att vara proportionerlig mot boetten. 20 mm hade nog varit mer lagom. Länken känns, skruvarna till trots, också lite enklare i kvaliteten än resten av klockan. Tack och lov passar den bra på natoband!
Prisvärde och leverans:
Smiths köps direkt från Timefactors över nätet. Jag ryggade instinktivt inför den lite omoderna sidan med en del mindre lyckade hommager i sortimentet, men har faktiskt bara gott att säga. Eddie Platts svarar snabbt och trevligt på mail och verkar gilla det han gör. Beställning på torsdagen och UPS kom på måndagen. Priset tycker jag att det är svårt att klaga på: 235£, som faktiskt kunde ha varit det dubbla utan att någon behövt skämmas.
Sammanfattning:
+ Kul vintageinspirerad sportklocka som syns och tar plats.
- Akrylglas är alltså väldigt repkänsligt (...men också lättpolerat.) Lite oproportionerlig länk.
Tillägg efter ytterligare två månader: Länken är med god marginal den mest svårmonterade och svåravlägsnade länk jag haft att göra med. Detta trots lugholes - eftersom dessa är ojämnt borrade och verktyget bara går att få in på den ena sidan... I övrigt inga skavanker på mitt ex. Tidhållningen är bra, gångreserven möjligen i underkant om man inte drar upp den några varv manuellt.
