Historien runt katten är följande; 2009 bodde tyska sommarturister i en stuga 1 km från mig. Familjen bestod av mor, far och 2 barn, 5 och 11 år gamla. Vi lärde känna varandra och var växelvis på middag hos varandra.
Familjen hade katten från april till september.
När de skulle åka hem så försökte pappa sparka ihjäl katten. (har jag pressat ur honom)
Detta resulterade i att jag hittade henne i min vedbod i slutet av september. Hon hade vänster bakben avsparkat, var utmärglad, döende och jag plockade av henne 87 fästingar.
Jag gav henne en chans genom att spjälka benet och lät henne bo i min vedbod, ordentligt inpackad i värmande låda med frigolit och en glödlampa. Gav henne mat och lite prat varje dag. Hon läkte ihop skapligt och piggade på sig bra. När kylan kom i oktober så tänkte jag att hon kunde få bo i kökshallen, men inte inne i stugan.
Efter 2 månader i kökshallen fick hon komma in i stugan då jag var hemma, men inte på natten.
Hursomhaver tog hon över så småningom och jag är nu hennes människa.
Hon bor nu inne och i stugans skönaste fåtölj!
Jag har en kattlucka i dörren till kökshallen, efter min förra katt, och hon lärde sig använda den.
Nu är stugan hennes och hon har skaffat sig ett litet revir runtomkring.
Hon är en fantastiskt trevlig katt, tillgiven och stillsam.
Jag älskar henne och hon ger samma känsla tillbaka.
Lite halt är hon, men springer, klättrar i träd och fångar möss.
Är alltid glad och tillgiven när jag kommer hem från arbetet.
2011 kom den tyska familjen tillbaka till sommarstugan. Jag tog med katten och förklarade hur hon och jag haft det sedan 2009. Gav familjen en räkning på kattmat för 2år och tog ifrån dom den nya sommarkatten, jag lade på mig en mycket ilsken min och var nog ganska hotfull.
Efter 1 månad fick jag 4000:- i ett kuvert i brevlådan. I kuvertet fanns även en ursäkt från pappan i familjen med en försäkran om att inga flera sommarkatter skulle införskaffas.
Familjen har varit i sin stuga 2012, utan sommarkatt.
Jag och Seiko har det bra, den andra sommarkatten bor hos min syster och har det fint. Den katten heter Tissot, namnet är jag skyldig till.
Människor som inte respekterar och hanterar djur väl har jag inte mycket till övers för.
Har i alla fall räddat 2 katter och fått en familj att sluta med sommarkatter, det känner jag en stolthet över.
Seiko ger mig mycket tillbaka och vi har det bra ihop.
Seiko har mycket tidsesxakta vanor och saker och ting händer nästan på minuten var dag.
Hon går lika exakt som en bra Seiko.
Jag hoppas vi får många flera minuter ihop.
Hon är ca. 4,5 år och om det går bra hänger hon med i 8 år till. Hon kanske överlever mig...
Hon har, tyvärr, inga speciella klockpreferenser utan stryker sig mot de klockor som finns i närheten.
Jag försöker prägla henne på mina 8 Seikos men det går inget vidare.
Dock reagerar hon på mina vitageur, de som tickar högst.
Ta hand om era djur!