LITE historik om modellerna
1975 släppte Seiko sin 6159-7010, vilken hade ett 3600bph automatiskt (Grand Seiko) urverk. Syftet med klockan var att skapa en heliumsäker professionell dykarklocka som klarar djup på under 300 meter.
Klockan var tillverkad i titan, klarade 600 meter och var heliumsäker trots att den inte hade en heliumventil. Detta åstadkoms genom ett monoque case (klockhusets enda ingångar är glaset och kronan). För att släppa ut, eller rättare sagt inte släppa in helium skapades en speciell L-packning vid glaset.
Seiko 6159-7010
1978 släpptes en uppdaterad kvartsversion vid namn 7549-7009. Kvarts är ju både tåligare mot stötar och ansågs hålla tiden bättre.
1985/1986 släpptes nästa version:
SBDS018 - Fortfarande kvarts och monoque case, men nu klarar den 1000m.
Därefter har det kommit många versioner, vilka gradvis blivit uppgraderade. Det finns 300/600 och 1000 meters versioner. De enda som inte har monoque case är 300m-versionerna och det finns 600 och 1000m-versioner med automatiska urverk. Det har även precis släppts en Spring drive version.
Historisk översiktsbild som täcker in de tidiga versionerna
Limiterade versioner
Det finns lite olika limiterade versioner och när Seiko släpper limiterade versioner, så är de limiterade på riktigt. Det finns som sagt en spring drive tuna (i 250 ex), en med vit shroud (skyddet som skyddar boetten), en med blå shroud, samt den jag precis hämtat ut från posten. (Det finns säkert ännu fler versioner).
Specifikationer
SBBN023 Golgo 13 limited edition i 500 numrerade exemplar
Golgo 13 är tydligen en lönnmördare från en Japansk mangaserie. Han använder bland annat ett skarpskyttegevär, därav förpackningen.
Urverket är ett kvartsurverk, som inte räknas som HEQ/HAQ, men tydligen ska vara riktigt robust och hålla tiden mycket bättre än specifikationerna. Någon sekund i veckan tycks vara normalt och det går enligt uppgift även att regulera. Denna versionen är i stål och har inte monoque case, vilket är två egenskaper jag uppskattar. Stål ger lite mer kvalitetskänsla och skruvat baklock underlättar batteribyte.
Kan skriva hur mycket mer som helst om modellen, men nu kör vi lite bilder.
Ytterbox
Innerbox
Innuti box
På retro rubber
Notera de många reflektionerna i glaset
Wrist shot
Utlåtande
Boxen
Hur cool som helst. Gillar verkligen att den ser ut som ett gevärfodral. Stoooor är den också och finishen är bra.
Klockan är inte alls så stor som jag trodde, vilket känns skönt. Den sitter klockrent på armen och vikten känns lagom eftersom den är i stål. Det korta avståndet mellan bandhornen gör att klockan sitter riktigt tight och skönt på armen.
Baklocket är lite roligt, då det förutom det vanliga (Seikovågen, specifikationer, serienummer) står limited edition nr ***/500. Det finns även årtal och en markering på det år då man kan förvänta sig nästa batteribyte (första är gratis om man går till ursprungssäljaren och lämnar in en lapp).
Vridringen är som alltid med Seiko bra och eftersom detta är en prospexklocka, så håller den generellt högre kvalitet än en standardSeiko. Lyspastan är självklart även den bra. De röda accenterna sticker inte ut lika mycket i verkligheten som på bild.
Det enda jag inte gillar är att klockans glas som är dubbelkupat (hardlex) och ger massa rflektioner. Mer än någon annan Seiko jag ägt.
Mer info om de olika modellerna finns här:
http://yeomanseiko.com/tag/tuna-can/
1975 släppte Seiko sin 6159-7010, vilken hade ett 3600bph automatiskt (Grand Seiko) urverk. Syftet med klockan var att skapa en heliumsäker professionell dykarklocka som klarar djup på under 300 meter.
Klockan var tillverkad i titan, klarade 600 meter och var heliumsäker trots att den inte hade en heliumventil. Detta åstadkoms genom ett monoque case (klockhusets enda ingångar är glaset och kronan). För att släppa ut, eller rättare sagt inte släppa in helium skapades en speciell L-packning vid glaset.
Seiko 6159-7010
1978 släpptes en uppdaterad kvartsversion vid namn 7549-7009. Kvarts är ju både tåligare mot stötar och ansågs hålla tiden bättre.
1985/1986 släpptes nästa version:
SBDS018 - Fortfarande kvarts och monoque case, men nu klarar den 1000m.
Därefter har det kommit många versioner, vilka gradvis blivit uppgraderade. Det finns 300/600 och 1000 meters versioner. De enda som inte har monoque case är 300m-versionerna och det finns 600 och 1000m-versioner med automatiska urverk. Det har även precis släppts en Spring drive version.
Historisk översiktsbild som täcker in de tidiga versionerna
Limiterade versioner
Det finns lite olika limiterade versioner och när Seiko släpper limiterade versioner, så är de limiterade på riktigt. Det finns som sagt en spring drive tuna (i 250 ex), en med vit shroud (skyddet som skyddar boetten), en med blå shroud, samt den jag precis hämtat ut från posten. (Det finns säkert ännu fler versioner).
Specifikationer
SBBN023 Golgo 13 limited edition i 500 numrerade exemplar
Golgo 13 är tydligen en lönnmördare från en Japansk mangaserie. Han använder bland annat ett skarpskyttegevär, därav förpackningen.
Urverket är ett kvartsurverk, som inte räknas som HEQ/HAQ, men tydligen ska vara riktigt robust och hålla tiden mycket bättre än specifikationerna. Någon sekund i veckan tycks vara normalt och det går enligt uppgift även att regulera. Denna versionen är i stål och har inte monoque case, vilket är två egenskaper jag uppskattar. Stål ger lite mer kvalitetskänsla och skruvat baklock underlättar batteribyte.
Kan skriva hur mycket mer som helst om modellen, men nu kör vi lite bilder.
Ytterbox
Innerbox
Innuti box
På retro rubber
Notera de många reflektionerna i glaset
Wrist shot
Utlåtande
Boxen
Hur cool som helst. Gillar verkligen att den ser ut som ett gevärfodral. Stoooor är den också och finishen är bra.
Klockan är inte alls så stor som jag trodde, vilket känns skönt. Den sitter klockrent på armen och vikten känns lagom eftersom den är i stål. Det korta avståndet mellan bandhornen gör att klockan sitter riktigt tight och skönt på armen.
Baklocket är lite roligt, då det förutom det vanliga (Seikovågen, specifikationer, serienummer) står limited edition nr ***/500. Det finns även årtal och en markering på det år då man kan förvänta sig nästa batteribyte (första är gratis om man går till ursprungssäljaren och lämnar in en lapp).
Vridringen är som alltid med Seiko bra och eftersom detta är en prospexklocka, så håller den generellt högre kvalitet än en standardSeiko. Lyspastan är självklart även den bra. De röda accenterna sticker inte ut lika mycket i verkligheten som på bild.
Det enda jag inte gillar är att klockans glas som är dubbelkupat (hardlex) och ger massa rflektioner. Mer än någon annan Seiko jag ägt.
Mer info om de olika modellerna finns här:
http://yeomanseiko.com/tag/tuna-can/
