Stad vs landsbygd

[matalm]

Hej

Småbarnsföräldrar (2 resp 4,5 år) bor fn i kedjehus/villa 114 kvm plus källare i "fint" villaområde i utkant av mellanstor stad. Sjönära, nära till skola, förskola, men bil till arbete, stan, köpcentret etc. Bussar går 3 i timman men med småbarn o två bilar blir det inte kollektivt. Äldsta barnet börjar ju bli så gammalt att han cyklar, vill börja ha kompisar, gå på träningar etc. Vi tittar på lite större hus, gärna i villaområdet men har öppnat för hus lite, lite utanför stan pga mer för pengarna främst. Vad har ni för tankar kring att flytta ut på landet? Vi är själva uppväxta i småstad/samhälle men är absolut inte "bönder". Ser på ett hus nu på landet i rimlig prisklass strax utanför stan vid stor väg med busshållplats in till stan. Ca 10 hus, en gård finns där. Hur förändras livet jämfört bo i villakvarteret? Hur kommer barnens liv förändras? Kommer de att få oss ångra flytten? Det vore skönt om nästa boende var ett ställe där vi kunde bo 10+ år om allt går bra.
Förstår att detta är en fråga om personlighet och livsstil men tror många funderar på samma sak. Vad har ni för tankar, erfarenheter, farhågor, förhoppningar?
Alla typer av tankar mottages tacksamt!

 

[Marli]

Du har nog ett tidsfönster tills barn i skolan att agera inom, mina är 4 & 8 - vi ville flytta från fina villaområdet till pitoreska fiskeläget med ett stenkast till havet, möjlighet till båtplats etc. 8 åringen tvärvägrar, case closed - vill inte köra över henne, skall upplevas positivt av alla i familjen tycker vi.

 

[Norrlänningen]

Svårt att säga, allt har sina för och nackdelar.
Har man ett vettigt jobb eller en firma med lite snurr så lever man som en konung på landsbygden.

Utifrån din text så är jag tämligen säker på att landsbygden dock inte är ett bra alternativ för dig/er.

 

[matalm]

Ja

Svårt att säga, allt har sina för och nackdelar.
Har man ett vettigt jobb eller en firma med lite snurr så lever man som en konung på landsbygden.

Utifrån din text så är jag tämligen säker på att landsbygden dock inte är ett bra alternativ för dig/er.

Jag tänker främst på praktiska saker såsom en "livsstil" där man måste ha bil till allt. Barnens ev träningar i framtiden, skjutsa när de ska träffa kompisar, risken för att våra barn blir "bortglömda" eller bortprioriterade av andra barn pga bor utanför övriga området. Huset vi tittar på nu ligger inom samma skolområde som vi bor nu. Hur är det på höst/vinter när det är mörkt ute att bo "i skogen"? Vi är inte blåögda storstadsmiljöpartister med en idealistisk bild av "livet på landet" Ekonomiskt skulle inte flytten förändra så mycket. Vi har normala löner där frun har AB och förhoppningsvis kan plocka ut lite mer vinst ett år utan Corona...

 

[Flaco]

Se till att det redan finns fiberanslutning, eller kolla upp hur långt det är till närmaste anslutningsstation. Schyst surf är något jag saknat otroligt mkt under min tid utan fiber på landet.

 

[N.M.O]

Nu har jag och sambon inte barn än och har precis flyttat så några långvariga intryck kan jag inte dela med mig av. Jag delar lite av mina tankar ändå så får du avgöra om de är värdefulla för dig!

Jag är uppvuxen i stort hus i villakvarter i Skåne. Sambon uppvuxen på skånska landsbygden, dock inget bondeliv. Senaste 10 åren har jag bott mitt inne i Göteborg och de senaste fem som sambo i en trea. Vi köpte i våras en gård på pendlingsavstånd, hus, stall, garage, vedbodar, jordkällare och hela paketet. Allt i varierande skick, allt från "duger med lite färg!" till "ojdå...". Jag jobbar mitt inne i stan med rätt högt tryck och rätt långa dagar, händelserikt och rätt stressigt i perioder.

Från att ha kommit hem och bara stängt dörren bakom mig kommer jag hem till en plats där axlarna sjunker och jag kan andas ut. Det finns massor att göra om jag vill och orkar, och det är okej om det inte görs så mycket. Då tänder jag en brasa och vilar i soffan. Med lite energi kvar kan man rulla fram på gräsklipparen en stund eller gå ut i jakt på bär och svamp, gräva en meningslös grop, hugga lite ved eller vad som helst egentligen. Otroligt gött att bara ställa dörren på vid gavel.

Vi får väl se hur det blir nu den mörka årstiden men utebelysning står på listan att fixa... Sen blir man ju bilberoende men om du redan idag avstår kollektivtrafik känns det ju inte som en avgörande faktor?

Jag resonerade som så att om jag inte testat landet så kan jag inte veta hur det är. Om vintern knäcker mig här är det ju bara att flytta in i stan igen, inte svårare än så! Just nu är det hur gött som helst så jag har svårt att se det hända. Här har jag ju plats för all min skit utan att behöva ta hänsyn till någon annan än min sambo! Stadslivet får jag tillräckligt många timmar i veckan ändå

 

[alfgren]

Bor i Sthlm nu men av lite olika anledningar bodde jag en vinter på LANDET med stort L. Alltså vi pratar 15 minuter grusväg rakt ut i skogen i Södermanland. Det bestående intrycket av att ha bott där sep-feb var MÖRKRET och hur sanslöst betungande det var. Det kom en trötthet jag aldrig upplevt tidigare av det. Påverkade mig mycket mer än jag trodde. Sen sommartid är det ju så najs (litet hus vid en sjö vi hyrde pga bostadsproblem) att det inte finns något bättre. Barnen fick vi skjutsa långt till dagis osv vilket ytterligare försämrade intrycket. Ska man bo längre försvinner ju det problemet.

My 5 cents. Tänk ett varv till. Det är inte sommar året om...

Sen är Stockholm en skitstad på en massa andra sätt. Ytlig, trångt, dyrt mm. Bo i en halvstor stad känns som den kompromiss jag skulle vilja göra men barnen har börjat i skolan osv så jag är nog rökt.

 

[Norrlänningen]

Ja


Jag tänker främst på praktiska saker såsom en "livsstil" där man måste ha bil till allt. Barnens ev träningar i framtiden, skjutsa när de ska träffa kompisar, risken för att våra barn blir "bortglömda" eller bortprioriterade av andra barn pga bor utanför övriga området. Huset vi tittar på nu ligger inom samma skolområde som vi bor nu. Hur är det på höst/vinter när det är mörkt ute att bo "i skogen"? Vi är inte blåögda storstadsmiljöpartister med en idealistisk bild av "livet på landet" Ekonomiskt skulle inte flytten förändra så mycket. Vi har normala löner där frun har AB och förhoppningsvis kan plocka ut lite mer vinst ett år utan Corona...

Du måste ha minst två bilar. Det är inte glesbygd/inland om man kan åka buss.
Visst finns det bussförbindelser, men det är extremt få och extremt sällan de går. Ofta är det typ 4 timmars bussåkande för att åka in till samhället bara för att bussen åker förbi väldigt många småställen på vägen. Så det är nästan ingen som åker buss.

Skaffa schyssta prylar som andra kidz vill leka med så får dom andra köra till er istället.

När det är vinter så måste de flesta köpa egen utrustning för snöröjning, typ Traktor/Lastmaskin/Fyrhjuling. Varje gång det snöar får man lägga bort 1-2 timmar för snöröjning eller sandning. Det snöar ca 35/40 gånger på en vinter, så räkna med iaf en arbetsvecka för detta.

Du måste även ha ett garage till dina bilar, annars snöar dom över och fryser igen, och det funkar enstaka tillfällen men inte annars.

Beroende på hur långt ut ni flyttar så är mörkret ett större eller mindre problem. Jag bor i en by med 100 innevånare och vi har gatlyse, så det är som i vilket villakvarter som helst, och det är inga problem.

Det är inte avståndet eller barnens polare som är problematiken med att bo i inlandet eller glesbygden. Det är förfallet som är det stora problemet.
För varje år så blir ytterligare ett par hus tomma, och gräsmattorna som var välklippta förut växer igen. Det flyttar in massvis med tyskar som bara vill vara ifred, och dom tror att små byar är en bra plats att bosätta sig på, men det är snarare helt värdelöst då detta är ställen där man träffas väldigt mycket och umgås socialt. Det är inte som i en stad att man inte hälsar på grannen i trapphuset och att man stänger dörren snabbt efter sig, utan man går över till någon random granne och pratar bort halva kvällen.

Men förfallet och alla fastigheter som står tomma, faktumet att absolut ingen bygger något eller knappt underhåller sina egna hus är nog det största problemet.
En del pysslar såklart med sina hus, men iom att varje inköpt hantverkartimme är en 100% förlust så är det inte många som bryr sig om hur det ser ut.

En annan aspekt som många kanske inte heller förstår är att om du tex har ett pågående inbrott så kommer inte polisen. Den närmsta polisen kan vara 30 mil bort, och man har sedan länge slutat att åka på mindre brott.

Blir du eller dina barn akut sjuka? Ambulansen kan också vara 2-3 timmar bort. Har du tur kan någon köra emot ambulansen med dig i bilen så att du halverar transporttiden iaf.

Brinner ditt hus? Inga problem. Brandkåren är där om 2 timmar....

Varför bor man här ute egentligen? Ja jag vet verkligen inte. Den dagen jag och min sambo inte har några äldre släktingar kvar i området så drar vi samma sekund, det kan jag lova. Om det ser jävligt ut här nu år 2020 så vänta bara till år 2040.

 

[bluetrain]

Ja det är ju ett väldigt personligt val vad man föredrar men något som jag noterat av dem i bekantskapskretsen som flyttat ut på landet är det de över tid tenderat att bli lite passiva och vara hemma mer eftersom allt blir ett "projekt", alltså mindre mindre restauranger och besök på stadens estrader... Behöver ju iofs inte vara något problem om man inte värdesätter det men ändå... Kan vara något att fundera på iaf.

Som största plus förutom fin natur (får man anta!), avskildhetens fördelar osv är väl att du antagligen får relativt mycket mer hus/tomt för pengarna på landet än om du köper i ett "attraktivt område"... Dock bör man nog fundera lite kring att köpa eller bygga dyrt på landet om man av någon anledning måste sälja och det potentiellt blir en trög försäljningsprocess eller att man inte får igen pengarna...

För egen del funderade jag också på det där med att bo på landet för några år sedan. Min trigger var möjligheten att kunna anlägga en egen sjö (varför inte, det är väl fullkomligt rimligt!!!) med skojiga fiskar, kräftor, en liten sandstrand och annat viktigt som behövs. Gjorde en hel del research men det visade sig att dom galningar/pionjärer som redan provat sade att det av olika anledningar inte var helt trivialt att hålla igång ekosystemet så det kom lite på skam där.. Nåväl sista ordet är inte sagt. Some day...

 

[Norrlänningen]

Ja det är ju ett väldigt personligt val vad man föredrar men något som jag noterat av dem i bekantskapskretsen som flyttat ut på landet är det de över tid tenderat att bli lite passiva och vara hemma mer eftersom allt blir ett "projekt", alltså mindre mindre restauranger och besök på stadens estrader... Behöver ju iofs inte vara något problem om man inte värdesätter det men ändå... Kan vara något att fundera på iaf.

Som största plus förutom fin natur (får man anta!), avskildhetens fördelar osv är väl att du antagligen får relativt mycket mer hus/tomt för pengarna på landet än om du köper i ett "attraktivt område"... Dock bör man nog fundera lite kring att köpa eller bygga dyrt på landet om man av någon anledning måste sälja och det potentiellt blir en trög försäljningsprocess eller att man inte får igen pengarna...

För egen del funderade jag också på det där med att bo på landet för några år sedan. Min trigger var möjligheten att kunna anlägga en egen sjö (varför inte, det är väl fullkomligt rimligt!!!) med skojiga fiskar, kräftor, en liten sandstrand och annat viktigt som behövs. Gjorde en hel del research men det visade sig att dom galningar/pionjärer som redan provat sade att det av olika anledningar inte var helt trivialt att hålla igång ekosystemet så det kom lite på skam där.. Nåväl sista ordet är inte sagt. Some day...

Känns mycket enklare att bara köpa lite mark där det finns en eller ett par sjöar. På min mark finns det både tjärnar, bäckar och Ö-ar.

Den största Ön jag har är på ca 40 hektar (400 000kvm) och den är rätt najs att åka ut på ibland och gå runt lite. Man kan ha med sig lite fiskegrejor, lite fika och någonstans att sätta sig.

Man kan sitta och fippla med mobilen, plocka lite bär, spana ut över sjön och det kan jag på sätt och vis uppskatta trots allt.

Jag tror att det är viktigt att man tänker i (för en stadsbo) stora skalor. Det går finfint att köpa ett par hundratusen kvadrat med mark. Det går bra att köpa lite maskiner. Det går bra att göra i princip vad man än önskar, man behöver inte en massa tillstånd, körkort eller medgivanden från grannar.

Nackdelen är att polis och tillsynsmyndigheter inte finns, men fördelen är att polis och tillsynsmyndigheter inte finns.

Känner jag för att bygga en stuga på en av mina Öar? Då bygger jag den i garaget på vintern, drar över den med skotern på våren och skruvar ihop den på sommaren.

Bygglov? Knappast. Finns inte en jävel som ansöker om sådant.

Det är bara ett exempel på att det på sätt och vis är total anarki så länge man inte bråkar med någon utan man förväntas att sköta sig själv och då kommer dom andra inte att lägga sig i vad du nu än gör, och det är kanske den biten som gör att jag skulle få det väldigt svårt att anpassa mig i stadsmiljö.

Det finns egentligen ingen begränsning på landsbygden för en kreativ person för att få utlopp för vad det nu är man vill göra.

Jag tror att man antingen ska bo i en mindre by eller en stor stad. Att bo i ett villakvarter i ett samhälle i inlandet har alla nackdelar från stadslivet, samt alla nackdelar från lantislivet, men inga fördelar bortsett från låga huspriser.

Är det någon som är intresserad på riktigt av att se hur livet fungerar på ett sådant här ställe i Norrlands inland så kom gärna förbi en eftermiddag så kan jag visa lite hur det är. Skicka ett PM så kan vi styra upp något!

 

[Derix]

Några reflektioner från mig som flyttade ut på landet för sex år sedan.

• Räkna med att första vintern blir mörk
• Vänner och bekanta kommer inte längre på spontanbesök
• Bil är ett måste. Är ni två i hushållet så krävs det två bilar
• Samtidigt som man skaffar hus så tvingas man bli handyman. Med ett hus på landet blir du handyman^2
• Lär dig att planera din mathandling. Att sätta sig i bilen i 30 minuter för att köpa en liter mjölk tröttnar du snabbt på

Kan du behärska punkterna ovan så kommer ni att klara er fint. Fördelarna uppväger nackdelarna, åtminstone för mig. Istället för ett gymkort så bygger du ett hemmagym. En vanlig söndag hade du åkt iväg för att komma ut i naturen - nu går du utanför din trädgård så är du där. Och sköter du dina kort rätt så är det nyckeln till ekonomisk frihet.

 

[Norrlänningen]

Några reflektioner från mig som flyttade ut på landet för sex år sedan.

• Räkna med att första vintern blir mörk
• Vänner och bekanta kommer inte längre på spontanbesök
• Bil är ett måste. Är ni två i hushållet så krävs det två bilar
• Samtidigt som man skaffar hus så tvingas man bli handyman. Med ett hus på landet blir du handyman^2
• Lär dig att planera din mathandling. Att sätta sig i bilen i 30 minuter för att köpa en liter mjölk tröttnar du snabbt på

Kan du behärska punkterna ovan så kommer ni att klara er fint. Fördelarna uppväger nackdelarna, åtminstone för mig. Istället för ett gymkort så bygger du ett hemmagym. En vanlig söndag hade du åkt iväg för att komma ut i naturen - nu går du utanför din trädgård så är du där. Och sköter du dina kort rätt så är det nyckeln till ekonomisk frihet.

Visst, jag håller helt och hållet med. Det är lätt att man glömmer det, men vi handlar på Ica Online och plockar upp ett gäng påsar typ varannan vecka, och det är verkligen inget problem alls, absolut inget jag tänker på öht som en belastning. IOM att jag inte spenderar någon tid i affären så gissar jag att snitt-stadsmänniskan spenderar mer tid i mataffären.

Hus och boende är inte en kostnad man reflekterar över på något sätt. De flesta cashar sitt hus, taxeringsvärdet är också obefintligt.

En del eldar ved fortfarande, men en värmepump gör att uppvärmningskostnaden blir obefintlig.

Dock surt att kommunalskatten är så satans hög. Jag skattar typ 12-15tkr mer/år än random Sthlmare som har samma årsinkomst. Det suger verkligen pung något jävulskt.

Vägarna är fina här uppe, men det ligger snö 6 månader/året, så 4wd och dubbdäck är ett måste annars går det åt helvette.