Paketöppningsrecension av Stowa Flieger Klassik Baumuster B
Det här skulle från början ha varit en paketöppning, men när paketet väl var öppnat så saknade jag helt inspiration för att skriva en sådan. Personrånet som drabbade @Niklas och hans familj kom nämligen emellan och gjorde att det här med klockor och paket kändes helt oväsentligt under ett bra tag. När inspirationen och motivationen att skriva nu slutligen har infunnit sig så har jag hunnit ha klockan så pass länge att det lika gärna kan bli en kombinerad paketöppning och recension, en paketöppningsrecension med andra ord. Vi får se om det konceptet fungerar. Mycket bilder blir det i alla fall, så håll till godo.
Bakgrund
När jag föddes så låg det andra världskriget närmare i tiden än vad Gulfkriget gör för de barn som föds idag. Kriget och dess efterverkningar var något som fanns i allas medvetande och som fortfarande hade stor påverkan på samhällsbilden i Europa, inte minst i form av den ”Järnridå” som då knivskarpt delade väst från öst. I likhet med de flesta pojkar hade även jag en period någon gång under låg- och mellanstadiet då jag lekte krig och läste allt jag kom över om hur det andra världskriget utkämpades i Europa. Eftersom jag redan då gillade allt som flög så var jag förstås fascinerad av de stridsflygplan som fyllde skyarna över de krigshärjade länderna, helikoptern som luftfarkost fick ju sitt stora genombrott först senare. Flygplan som Messerschmitt Bf 109, Supermarine Spitfire, Ju 87 Stuka, P-51 Mustang och Boeing B-17 Flying Fortress passerade revy i tummade låneböcker från biblioteket och i serietidningen Pilot som jag köpte lösnummer av i kiosken.
Klockintresset var dock ännu i sin linda så jag funderade nog alls inte på vad piloterna och övriga besättningsmedlemmar bar för några ur på sina armar under flyguppdragen. Visst höll man på de allierade i kampen mot axelmakterna, och i serierna i Pilot fick de elaka tyskarna alltid bita i gräset till slut. Nedskjutna av någon brittisk hjälte i en Spitfire och bittert utbristande "Donnerwetter", "Verdammt" eller något annat passande tyskt kraftord. Samtidigt så fanns det också något lockande med den tyska sidan. Luftwaffe, Jagdgeschwader, Sturzkampfflugzeug och Blitzkrieg. Det riktigt hörs ju hur elak och effektiv den tyska krigsmaskinen var. När jag nu i vuxen ålder har intresserat mig för och vet vilka klockor som tyskarna bar på sina armar så konstaterar jag att det var på samma sätt även i den aspekten. Klockornas minimalistiska estetik bidrog till att göra dom till det effektiva arbetsredskap dom var med sina tydliga urtavlor utan onödigt krimskrams och med hög läsbarhet. "Ordnung muß sein!"
Den tyska urtillverkaren Stowa firar i år sitt 90-årsjubileum, vilket väl måste anses som att vara rätt ungt om man jämför med de flesta klassiska urtillverkarna i Europa. Stowa uppmärksammar i vilket fall som helst detta genom att ge ut en limiterad jubileumsutgåva om 90 numrerade ur av några av företagets ursprungliga modeller, så kallade Beobachtungsuhr, vilka användes i flygtjänst under det andra världskriget. Dessa ur beställdes på direkt order av det tyska Reichsluftfahrtministerium, ett ministerium med ansvar för utveckling och produktion av flygplan och flygmateriel till Luftwaffe, och kom att produceras av fem urtillverkare, en schweizisk och fyra tyska:
Ibland läser man felaktigt att dessa klockor användes av tyska piloter. Det kan förstås möjligtvis ha varit så i något enstaka fall, men dessa klockor var främst avsedda för navigatörer i besättningarna på tyska bombflygplan. B-Uhr, som de kom att kallas, tillverkades i två modeller. Baumuster A respektive Baumuster B, med urtavlor som var något annorlunda utformade (se jämförande bild nedan, A till vänster). Tillsammans med utrustning för vinkelmätning kunde navigatören med flygkartan och klockans hjälp beräkna flygplanets position under flyguppdraget. Klockorna var stora med sina 55mm i diameter, vilket förbättrade läsbarheten. De satt normalt sett fastspända utanpå ärmen till de fodrade flygställ besättningen bar för att skydda sig mot kölden på de högre flyghöjder bombflygplanen opererade på. Detta förfarande främst för att kunna undgå fientlig luftvärnseld.
Jag har länge varit förtjust i Stowas Fliegerserie och dess historiska koppling men har aldrig kommit mig för att köpa någon klocka förrän nu. Fick sent i våras ett meddelande från en klockintresserad kollega i Tyskland om Stowas kommande 90-årsjubileum och då det visade sig att jag kunde få den modell (Baumuster B) jag var intresserad av med just det nummer av de 90 jag ville ha så tvekade jag inte utan slog genast till. För att komma så nära ursprunget som möjligt så valde jag den handuppdragna versionen. Detta urverk är dessutom vackrare än det automatiska, bra då klockans baksida till skillnad från originalet är i glas. Det tog ett tag att få klockan då de börjades tillverkas först efter beställning, men i mitten av juni fick jag så ett paket levererat hem från FedEx.
Jubileumsklockorna kommer tillsammans med en tjock bok som på tyska beskriver företagets 90 år, vilka klockor man har producerat och hur Stowa har kommit att utvecklas genom åren. Intressant läsning med många fina bilder. Själva klockan låg i en ask tillverkad av trä från Schwarzwald, den region i sydvästra Tyskland där Stowas huvudsäte och klocktillverkning i den lilla staden Engelsbrand ligger. Asken som sådan kändes väldigt sparsmakad i sitt enkla utförande, med klockan säkrad i en cirkelformad och rektangulärt genombruten platta av industrigrå filt. Ingen lyx och flärd, vilket är helt rätt då det matchar klockan på ett bra sätt
Specifikationer
Referens: Stowa Flieger Klassik 40 Handaufzug Baumuster B Limitiert
Diameter: 40 mm
Tjocklek: 10,2 mm
Luggvidd: 20 mm
Lug-to-lug: 48,6 mm
Material: Rostfritt mattborstat stål
Klockglas: Välvt antireflexbehandlat (enkelsidigt) safirglas
Armband: 20 mm i ljusbrunt skinn med spänne i mattborstat stål
Vikt: 70g (inklusive armband)
Urverk: Handuppdraget, ETA 2804-2 med 42 timmars gångtid
Krona: Normal (oskruvad) i klassiskt ”lökutförande”
WR: 50m (5 ATM)
Boett, urtavla och baksida
Boetten är utförd i rostfritt mattborstat stål, här finns ingen risk för några onödiga reflexer. Skall ögat fastna på något så är det urtavlan, inget annat. Det på boettens vänstra sida ingraverade ”Fl 23883” är en sorts tysk M-nummermärkning som också återfinns på originaluren, där Fl (Flieger) indikerar att detta är materiel avsett för flygtjänst. Siffrorna är jag osäker på men vissa källor uppger att 23 anger att utrustningen är avsedd för navigering och att 883 är ett designerat matierielnummer med koppling till den ursprungliga beställningen från Reichsluftfahrtministerium. Klockans visare är vackert blånerade och i likhet med urtavlan försedd med lysmassa i så kallad ”Old Radium”. Jag vet att det finns dom på forumet som avskyr detta med konstgjord patina som pesten, själv förhåller jag mig relativt neutral. Det utförandet ingick i 90-årskonceptet och jag är så pass gammal själv att jag förmodligen aldrig skulle ha sett någon större förändring under klockans framtida åldrande om visare och index hade haft den normala vita färgen. Spännande blir det dock, om jag hänger med så länge, att få veta hur en redan patinerad klockas lume ser ut när den blir gammal på riktigt. I mörkret lyser i alla fall klockan lika starkt som en med den normala blandningen. ”Alles in Ordnung” med andra ord.
Urtavlan som är mattsvart har en inre ring med den normala 12-timmarsmarkeringen och en yttre med minuterna markerade. Urtavlan har förmodligen utformats så eftersom det har ansetts viktigare för bäraren att snabbt kunna avläsa enskilda minuter än den aktuella tiden. En egen spekulation är att navigatören eventuellt också kunde strunta i den aktuella tiden, den fanns ju tillgänglig på annat håll i kabinen, och i stället nollställa klockan vid behov genom att dra ut kronan och ställa om minutvisaren till 0-index för att därigenom mäta flygtiden fram till en önskad tidpunkt och/eller plats. Det här var ju innan klockor började förses med vridbar bezel med tidsmarkeringar för att enkelt kunna mäta tidssekvenser simultant med att visa aktuell tid. Kronografer fanns men var i flygtjänst förbehållna piloter som ett reservalternativ till de fast monterade flygtidsuren. Klockans krona är av karaktäristisk lökmodell. Vackert räfflad och lätt att greppa, även med flyghandskarna på. Fullt uppdraget har urverket mer än 40 timmars gångtid, så om man har återvänt från flygningen med livet i behåll kan man passa på att dra upp klockan när man firar något lyckat bombflyguppdrag över fientligt territorium tillsammans med Staffelkamraterna på officersmässen över en kanna skummande öl.
Klockans baksida är utförd i safirglas så att man kan betrakta urverket som är handuppdraget. Visst finns det estetiskt mer tilltalande urverk, men jag gillar detta i sin enkelhet och dess vackert blånerade skruvhuvuden. På boettlocket framgår det också vilken Fliegermodell detta är, att den är "Handaufzug" (åh, vad jag gillar det ordet), tillverkad i Tyskland och så att just detta exemplar är ett limiterat jubileumsur. Klockan har en WR på 5 atm. Tillräckligt för att i alla fall klara av en regnskur under en hastig språngmarsch på väg ut till sin Heinkel He 111. Blir man nedskjuten över Engelska kanalen så är det dock tveksamt hur länge klockan överlever Atlantens salta havsvatten, om man ens själv gör det.
Armband med spänne
Armbandet är utfört i ett mjukt och behagligt skinn i en ljusare brun nyans. Det är försett med fyra genomgående nitar som håller ihop skinnet vid bandstiften och utöver det också sytt med en mörkare brun kantsöm. Armbandets spänne är av normal typ, med Stowas logotyp ingraverat. För att hålla armbandets lösa ända på plats har armbandet tre keepers, två i skinn och en mellanliggande i metall. Klockan sitter därmed säkert på armen, även under avancerad luftstrid, i turbulens eller (gud förbjude) om man skulle råka ut för fientlig luftvärnseld.
Helhetsintryck och sammanfattning
Stowas Flieger Klassik Baumuster B är en charmig och fin återutgåva av en klassisk flygklocka från det andra världskriget. Att man har valt att göra den något mindre än originalets 55mm är förstås trevligt då det annars skulle ha varit kämpigt att bära runt med den på armen. Urtavlans utformning är intressant och gör att den sticker ut jämfört med andra klockor i samlingen. Jag tycker att denna klocka från Stowa passar bra i rollen som vardagsklocka och har fått en hel del uppskattande ord från kollegor som har sett mig bära den på jobbet. Eftersom boetten inte är så hög så går den in fint under manschetterna om man bär skjorta. Även som dressur fungerar den därför bra. Just denna varianten, en handuppdragen Baumuster B av de limiterade jubileumsklockorna, såldes snabbt slut men den finns kvar i enstaka exemplar i andra utförande för den som är intresserad. Gillar man inte patineringen hos jubileumsklockorna eller vill ha just en Baumuster B så kan man alltid köpa en normal Fliegerklocka från Stowa. Då får man å andra sidan betala extra för Fl23883-graveringen på boettens sida, men det kan det vara värt.
Avslutningsvis några fler bilder på den vackra klockan och en från en flygning i modern tid, med en annan tysk produkt. MBB Bo105, i detta utförande kanske mer känd som HKP9, det dåvarande arméflygets pansarvärnshelikopter. Bilden är tagen när jag i början av 90-talet genomförde en flygning till en flygbas i England, ingående i en rote HKP9. På detta foto har vi precis gått upp på höjd och in i radartäckning strax före passagen av Dovers vita kritklippor efter att ha passerat över en bitvis dimhöljd Engelska kanalen. Minnet av allt historie- och serieläsande gjorde att jag där och då, sittandes bakom spakarna, kände mig som en tysk pilot från andra världskriget ute på bombuppdrag i fiendeland och det finns mycket att berätta om den resan, men det passar sig definitivt inte på ett klockforum. Auf wiedersehen!
Det här skulle från början ha varit en paketöppning, men när paketet väl var öppnat så saknade jag helt inspiration för att skriva en sådan. Personrånet som drabbade @Niklas och hans familj kom nämligen emellan och gjorde att det här med klockor och paket kändes helt oväsentligt under ett bra tag. När inspirationen och motivationen att skriva nu slutligen har infunnit sig så har jag hunnit ha klockan så pass länge att det lika gärna kan bli en kombinerad paketöppning och recension, en paketöppningsrecension med andra ord. Vi får se om det konceptet fungerar. Mycket bilder blir det i alla fall, så håll till godo.
Bakgrund
När jag föddes så låg det andra världskriget närmare i tiden än vad Gulfkriget gör för de barn som föds idag. Kriget och dess efterverkningar var något som fanns i allas medvetande och som fortfarande hade stor påverkan på samhällsbilden i Europa, inte minst i form av den ”Järnridå” som då knivskarpt delade väst från öst. I likhet med de flesta pojkar hade även jag en period någon gång under låg- och mellanstadiet då jag lekte krig och läste allt jag kom över om hur det andra världskriget utkämpades i Europa. Eftersom jag redan då gillade allt som flög så var jag förstås fascinerad av de stridsflygplan som fyllde skyarna över de krigshärjade länderna, helikoptern som luftfarkost fick ju sitt stora genombrott först senare. Flygplan som Messerschmitt Bf 109, Supermarine Spitfire, Ju 87 Stuka, P-51 Mustang och Boeing B-17 Flying Fortress passerade revy i tummade låneböcker från biblioteket och i serietidningen Pilot som jag köpte lösnummer av i kiosken.
Klockintresset var dock ännu i sin linda så jag funderade nog alls inte på vad piloterna och övriga besättningsmedlemmar bar för några ur på sina armar under flyguppdragen. Visst höll man på de allierade i kampen mot axelmakterna, och i serierna i Pilot fick de elaka tyskarna alltid bita i gräset till slut. Nedskjutna av någon brittisk hjälte i en Spitfire och bittert utbristande "Donnerwetter", "Verdammt" eller något annat passande tyskt kraftord. Samtidigt så fanns det också något lockande med den tyska sidan. Luftwaffe, Jagdgeschwader, Sturzkampfflugzeug och Blitzkrieg. Det riktigt hörs ju hur elak och effektiv den tyska krigsmaskinen var. När jag nu i vuxen ålder har intresserat mig för och vet vilka klockor som tyskarna bar på sina armar så konstaterar jag att det var på samma sätt även i den aspekten. Klockornas minimalistiska estetik bidrog till att göra dom till det effektiva arbetsredskap dom var med sina tydliga urtavlor utan onödigt krimskrams och med hög läsbarhet. "Ordnung muß sein!"
Den tyska urtillverkaren Stowa firar i år sitt 90-årsjubileum, vilket väl måste anses som att vara rätt ungt om man jämför med de flesta klassiska urtillverkarna i Europa. Stowa uppmärksammar i vilket fall som helst detta genom att ge ut en limiterad jubileumsutgåva om 90 numrerade ur av några av företagets ursprungliga modeller, så kallade Beobachtungsuhr, vilka användes i flygtjänst under det andra världskriget. Dessa ur beställdes på direkt order av det tyska Reichsluftfahrtministerium, ett ministerium med ansvar för utveckling och produktion av flygplan och flygmateriel till Luftwaffe, och kom att produceras av fem urtillverkare, en schweizisk och fyra tyska:
- IWC i Schaffhausen, Schweiz
- Stowa i Engelsbrand, Tyskland
- Wempe i Glashütte, Tyskland
- Lange & Söhne i Glashütte, Tyskland
- Laco i Pforzheim, Tyskland
Ibland läser man felaktigt att dessa klockor användes av tyska piloter. Det kan förstås möjligtvis ha varit så i något enstaka fall, men dessa klockor var främst avsedda för navigatörer i besättningarna på tyska bombflygplan. B-Uhr, som de kom att kallas, tillverkades i två modeller. Baumuster A respektive Baumuster B, med urtavlor som var något annorlunda utformade (se jämförande bild nedan, A till vänster). Tillsammans med utrustning för vinkelmätning kunde navigatören med flygkartan och klockans hjälp beräkna flygplanets position under flyguppdraget. Klockorna var stora med sina 55mm i diameter, vilket förbättrade läsbarheten. De satt normalt sett fastspända utanpå ärmen till de fodrade flygställ besättningen bar för att skydda sig mot kölden på de högre flyghöjder bombflygplanen opererade på. Detta förfarande främst för att kunna undgå fientlig luftvärnseld.
Jag har länge varit förtjust i Stowas Fliegerserie och dess historiska koppling men har aldrig kommit mig för att köpa någon klocka förrän nu. Fick sent i våras ett meddelande från en klockintresserad kollega i Tyskland om Stowas kommande 90-årsjubileum och då det visade sig att jag kunde få den modell (Baumuster B) jag var intresserad av med just det nummer av de 90 jag ville ha så tvekade jag inte utan slog genast till. För att komma så nära ursprunget som möjligt så valde jag den handuppdragna versionen. Detta urverk är dessutom vackrare än det automatiska, bra då klockans baksida till skillnad från originalet är i glas. Det tog ett tag att få klockan då de börjades tillverkas först efter beställning, men i mitten av juni fick jag så ett paket levererat hem från FedEx.
Jubileumsklockorna kommer tillsammans med en tjock bok som på tyska beskriver företagets 90 år, vilka klockor man har producerat och hur Stowa har kommit att utvecklas genom åren. Intressant läsning med många fina bilder. Själva klockan låg i en ask tillverkad av trä från Schwarzwald, den region i sydvästra Tyskland där Stowas huvudsäte och klocktillverkning i den lilla staden Engelsbrand ligger. Asken som sådan kändes väldigt sparsmakad i sitt enkla utförande, med klockan säkrad i en cirkelformad och rektangulärt genombruten platta av industrigrå filt. Ingen lyx och flärd, vilket är helt rätt då det matchar klockan på ett bra sätt
Specifikationer
Referens: Stowa Flieger Klassik 40 Handaufzug Baumuster B Limitiert
Diameter: 40 mm
Tjocklek: 10,2 mm
Luggvidd: 20 mm
Lug-to-lug: 48,6 mm
Material: Rostfritt mattborstat stål
Klockglas: Välvt antireflexbehandlat (enkelsidigt) safirglas
Armband: 20 mm i ljusbrunt skinn med spänne i mattborstat stål
Vikt: 70g (inklusive armband)
Urverk: Handuppdraget, ETA 2804-2 med 42 timmars gångtid
Krona: Normal (oskruvad) i klassiskt ”lökutförande”
WR: 50m (5 ATM)
Boett, urtavla och baksida
Boetten är utförd i rostfritt mattborstat stål, här finns ingen risk för några onödiga reflexer. Skall ögat fastna på något så är det urtavlan, inget annat. Det på boettens vänstra sida ingraverade ”Fl 23883” är en sorts tysk M-nummermärkning som också återfinns på originaluren, där Fl (Flieger) indikerar att detta är materiel avsett för flygtjänst. Siffrorna är jag osäker på men vissa källor uppger att 23 anger att utrustningen är avsedd för navigering och att 883 är ett designerat matierielnummer med koppling till den ursprungliga beställningen från Reichsluftfahrtministerium. Klockans visare är vackert blånerade och i likhet med urtavlan försedd med lysmassa i så kallad ”Old Radium”. Jag vet att det finns dom på forumet som avskyr detta med konstgjord patina som pesten, själv förhåller jag mig relativt neutral. Det utförandet ingick i 90-årskonceptet och jag är så pass gammal själv att jag förmodligen aldrig skulle ha sett någon större förändring under klockans framtida åldrande om visare och index hade haft den normala vita färgen. Spännande blir det dock, om jag hänger med så länge, att få veta hur en redan patinerad klockas lume ser ut när den blir gammal på riktigt. I mörkret lyser i alla fall klockan lika starkt som en med den normala blandningen. ”Alles in Ordnung” med andra ord.
Urtavlan som är mattsvart har en inre ring med den normala 12-timmarsmarkeringen och en yttre med minuterna markerade. Urtavlan har förmodligen utformats så eftersom det har ansetts viktigare för bäraren att snabbt kunna avläsa enskilda minuter än den aktuella tiden. En egen spekulation är att navigatören eventuellt också kunde strunta i den aktuella tiden, den fanns ju tillgänglig på annat håll i kabinen, och i stället nollställa klockan vid behov genom att dra ut kronan och ställa om minutvisaren till 0-index för att därigenom mäta flygtiden fram till en önskad tidpunkt och/eller plats. Det här var ju innan klockor började förses med vridbar bezel med tidsmarkeringar för att enkelt kunna mäta tidssekvenser simultant med att visa aktuell tid. Kronografer fanns men var i flygtjänst förbehållna piloter som ett reservalternativ till de fast monterade flygtidsuren. Klockans krona är av karaktäristisk lökmodell. Vackert räfflad och lätt att greppa, även med flyghandskarna på. Fullt uppdraget har urverket mer än 40 timmars gångtid, så om man har återvänt från flygningen med livet i behåll kan man passa på att dra upp klockan när man firar något lyckat bombflyguppdrag över fientligt territorium tillsammans med Staffelkamraterna på officersmässen över en kanna skummande öl.
Klockans baksida är utförd i safirglas så att man kan betrakta urverket som är handuppdraget. Visst finns det estetiskt mer tilltalande urverk, men jag gillar detta i sin enkelhet och dess vackert blånerade skruvhuvuden. På boettlocket framgår det också vilken Fliegermodell detta är, att den är "Handaufzug" (åh, vad jag gillar det ordet), tillverkad i Tyskland och så att just detta exemplar är ett limiterat jubileumsur. Klockan har en WR på 5 atm. Tillräckligt för att i alla fall klara av en regnskur under en hastig språngmarsch på väg ut till sin Heinkel He 111. Blir man nedskjuten över Engelska kanalen så är det dock tveksamt hur länge klockan överlever Atlantens salta havsvatten, om man ens själv gör det.
Armband med spänne
Armbandet är utfört i ett mjukt och behagligt skinn i en ljusare brun nyans. Det är försett med fyra genomgående nitar som håller ihop skinnet vid bandstiften och utöver det också sytt med en mörkare brun kantsöm. Armbandets spänne är av normal typ, med Stowas logotyp ingraverat. För att hålla armbandets lösa ända på plats har armbandet tre keepers, två i skinn och en mellanliggande i metall. Klockan sitter därmed säkert på armen, även under avancerad luftstrid, i turbulens eller (gud förbjude) om man skulle råka ut för fientlig luftvärnseld.
Helhetsintryck och sammanfattning
Stowas Flieger Klassik Baumuster B är en charmig och fin återutgåva av en klassisk flygklocka från det andra världskriget. Att man har valt att göra den något mindre än originalets 55mm är förstås trevligt då det annars skulle ha varit kämpigt att bära runt med den på armen. Urtavlans utformning är intressant och gör att den sticker ut jämfört med andra klockor i samlingen. Jag tycker att denna klocka från Stowa passar bra i rollen som vardagsklocka och har fått en hel del uppskattande ord från kollegor som har sett mig bära den på jobbet. Eftersom boetten inte är så hög så går den in fint under manschetterna om man bär skjorta. Även som dressur fungerar den därför bra. Just denna varianten, en handuppdragen Baumuster B av de limiterade jubileumsklockorna, såldes snabbt slut men den finns kvar i enstaka exemplar i andra utförande för den som är intresserad. Gillar man inte patineringen hos jubileumsklockorna eller vill ha just en Baumuster B så kan man alltid köpa en normal Fliegerklocka från Stowa. Då får man å andra sidan betala extra för Fl23883-graveringen på boettens sida, men det kan det vara värt.
Avslutningsvis några fler bilder på den vackra klockan och en från en flygning i modern tid, med en annan tysk produkt. MBB Bo105, i detta utförande kanske mer känd som HKP9, det dåvarande arméflygets pansarvärnshelikopter. Bilden är tagen när jag i början av 90-talet genomförde en flygning till en flygbas i England, ingående i en rote HKP9. På detta foto har vi precis gått upp på höjd och in i radartäckning strax före passagen av Dovers vita kritklippor efter att ha passerat över en bitvis dimhöljd Engelska kanalen. Minnet av allt historie- och serieläsande gjorde att jag där och då, sittandes bakom spakarna, kände mig som en tysk pilot från andra världskriget ute på bombuppdrag i fiendeland och det finns mycket att berätta om den resan, men det passar sig definitivt inte på ett klockforum. Auf wiedersehen!
Senast ändrad:
