Echo Delta
Rolex
Eftersom intresset var stort att få en samlad tråd med frågor och svar om allt tekniskt och klockrelaterat så drar jag igång.
Regler:
Läs detta inlägg först för att se om frågan ställts och besvarats innan du ställer den, annars fylls tråden med många inlägg som kan besparas!
De inlägg JAG gillat är besvarade, så kolla gärna i tråden!
Detta är inte avsett som en renodlad diskussionstråd, utan frågor och svar.
Detta inlägg kommer modifieras och ändras allt eftersom (Tack Mod och Admin att detta går att göra nu.) och frågor som ställts kommer bli taggade med personen som ställde frågan ursprungligen. Detta kan dock modifieras om någon har en annan infallsvinkel på frågan.
Frågor kan även skickas till mig i PM, där man i så fall uttryckligen får skriva att man INTE vill bli taggad, så jag annars lägger in det då det är lättare att referera till en viss fråga på detta vis.
Jag kan inte allt, men jag vill göra mitt bästa att hjälpa andra på forumet att få en djupare teknisk insikt i teknologin bakom dessa saker som vi alla älskar!
Bilder kommer jag lägga upp en del, vissa från nätet, andra som jag själv tagit på jobbet.
Tråden får klistras av mod/admin om detta anses vara en bra idé. @Ministern @Denke @yonsson
Alla tankar och idéer om detta mottages gladeligen, jag vill gärna vara hjälpsam och göra det jag kan!
Ös på nu, let's go!
Frågor:
@kmg
"Jag har en fundering ang gång och tidsavvikelse för mekaniska handdragna ur. Innebär en längre gångreserv och längre fjäder alltid svajigare gång och större tidsavvikelse jämfört med motsatsen? Följdfråga, har förstått det som att det främst är längden på fjädern som avgör gångreserven, stämmer det?"
Den generella idén är längre fjäder = längre gångreserv, men riktigt så enkelt är det inte.
Kraften som fjädrar levererar är inte helt linjär. När den är så pass uppdragen som det går ger den mer kraft, som sedan planar ut och blir svagare den sista biten. En lösning att få en jämnare utdelning av kraft är en lösning med ett s.k. Maltese-kors. Funktionen av denna funktion som är monterad på fjäderhuset, är att korta av den första och sista biten av kraften, genom den stoppar uppdragen när fjädern NÄSTAN är fullt uppdragen, och stannar klockan abrupt när den sista biten av försämrad kraft påbörjas.
Nackdelen med detta är då en förkortad gångreserv.
Andra lösningar är den som kallad Constant Force som jag kan gå in på senare. Annars används dubbla fjäderhus allt oftare numera för två olika saker, först och främst en mer jämn utdelning av kraft, men som delas ut mer långsamt än normalt. Det andra är då möjligheten till en längre gångreserv med de ovannämnda fördelarna.
Även löpverket och utväxlingen av hjulen spelar roll här. Det som är svårt är att få en balans mellan lång gångreserv och jämn kraftfördelning hela vägen, inte bara "mittenbiten".
@Urkel
"Hur är det med service och reparation av sk stämgaffelur? Är de väldigt dyra och kan vilken urmakare som helst göra dem? Kan vem som helst göra batteribyte på dem? Med vem som helst menar jag t ex butikspersonal som ofta byter batterier, utan att vara urmakare."
Stämgaffelur är något jag inte är speciellt insatt i, men problemet med dessa är reservdelar och att hitta någon som kan laga dem. De producerades under relativt kort tid.
Hör med Nymans Ur eller Rob Engström. (I synnerhet Peter eller Jonas på sistnämnda.) så kan de säkerligen hjälpa till!
För bara ett batteribyte så hade jag gått någonstans där de hade en urmakare, av anledningen att risken att det går fel är mindre. Som sagt är det svårt att hitta delar så jag personligen hade hållt mig på säkra sidan!
@Urkel
"Jag har en gammal Omega från slutet på 60-talet (manuellt urverk) som har ett konstigt fel. När den hade stannat förra gången, drog jag upp den. Men den ville inte gå igång. När jag skakat den några gånger gick den till slut. Och det gjorde den klanderfritt i över en månad när jag drog upp den varje dag. En dag gick den ut och stanade.
Nu drog jag upp den helt ikväll och den vill inte gå. När jag skakar den går den några sekunder och stannar. Har prövat flera gånger med samma resultat. Klockan servades för mindre än ett år sedan och inkluderade ett fjäderbyte. Jag förstår att det inte går att säga säkert vad detta beror på, men har du någon ide´óḿ´vad det KAN bero på? Kan det vara ett skitfel, eller är det troligt en kostsam historia? Är det rimligt att hänvisa till garanti om jag går till urmakaren som servade den?"
Det är som du misstänkt svårt att säga. Det som i teorin avgör om en klocka börjar gå efter den stannat, om de kan starta endast genom att dra upp kraften är haltningen. (Beat error.)
Är denna för hög så startar inte klockan själv, men på de allra flesta klockor numera så går denna att justera snabbt genom att förflytta spiralstolpens position för att ändra hela balansens neutrala position.
Men jag tror inte att endast detta är problemet, då den är ganska gammal. Spiralens radieskick och planhet kan påverka, likaså skicket av löpverkets hjul och tappar.
Hör med urmakaren som gjorde arbetet är mitt råd!
@Espresso
"Jag har en fråga avseende insidan på glaset på klockor. Rolex, m.fl(?) använder ju något som heter Helium release valve /escpae valve. Vad exakt inebär det här för klockan vid normalt tryck vs. högt tryck? Om man inte använder den här funktionen i klockor vad har dykarklockor då för skydd för att man ska kunna lägga på större tryck vid dykning?
Omvänt då, när man har andra typer av klockor, dress/pilot osv. vad har man då inuti klockan?"
Det är en väldigt omdiskuterad funktion som många gånger nämnts här på forumet och många andra forum flera gånger om, men ofta så är det en ganska luddig förklaring, så jag ska försöka förklara det enkelt!
Heliumventiler fungerar så att vid en större tryckskillnad mellan utsidan av boetten och insidan så används denna för att jämna ut detta tryck. Klockor, precis som människor klarar en viss mängd tryck, över som undertryck men behöver hjälpmedel att klara sig väl när detta blir för mycket.
Generellt sett finns två olika sorter, de självutlösande (Rolex bl.a.) och de manuella (Omega t. ex.)
De förstnämnda är helt klart överlägsna av den enkla anledningen att man inte måste tänka på att göra det om man nu skulle vara i behov av det.
De första heliumventilerna som jag känner till och lyckats hitta info om var de som Rolex utvecklade på sina prototyper som kom att senare få namnet Sea-Dweller. Dessa togs fram exklusivt som verktyg och var inte till en början tillgängliga till allmänheten. Det var företaget COMEX, som på 60-talet gjorde mycket arbete på oljeriggar och dess plattformar under vatten och behövde därmed klockor som klarade av aatt vara under vatten längre tider än den dåvarande Submariner. Prototypen var först en Submariner som hade en inbyggd heliumventil. 1967 blev denna en egen modell som finns än idag, dock med några avbrott i produktion här och där.
Anledningen var att glasen klockorna som dykarna hade som varit nere en längre tid, trycktes av på grund av övertrycket inuti boetten och en uppbyggnad av heliumgas. Denna uppstod efter långa perioder av vistelse i dykarklockor (Inte armbandsur denna gång, men själva apparaten som dykare använder för att ta en paus, utan att behöva stiga upp till ytan.)
Men.
En heliumventil gör inte en klocka att en dyka till djupare djup. Den var utformad för att fungera i torr, trycksatt miljö och fungerar endast gaserna i luften, inte faktiskt i vatten under ett dyk.
Så om man inte har någon slags dykarklocka att använda och faktiskt jobbar kommersiellt med det, så är det en ganska irrelevant funktion. Men många trycker på den väldigt hård med slagord och försöker få den att framstå som mer vattentålig på grund av det. Ironiskt nog är det bara en störe risk, då det är ett mer hål i boetten som måste tätas helt, oavsett sin funktion.
TLDR; Den gör inte att du kan dyka djupare, och är egentligen bara relevant om du är kommersiell dykare/liknande.
Hoppas der klarnade upp lite!
@mackie- @Swizz beat
Jag har en liten fundering angående urverk.
I min lilla klocksamling finns bland annat en Rolex Submariner som jag köpte ny i april i år samt en Omega Planet ocean 2500 från 2010. När det kommer till tidshållning så är Omegan helt överlägsen Suben.
Jag har backat Omegan en minut under ca. 1.5 års användning. Helt seriöst! Det låter kanske galet men det är sant.
Å andra sidan så tappar min Submariner ca. 3 minuter i månaden vilket jag förstår är helt normalt.
Men angående Omegan, som har helt galen tidshålling. Är detta normalt eller är det ”tur”?
Med tanke på prisskillnad och urverk tycker jag att det borde vara tvärtom, eller har jag fel?
Vad jag förstår så är det en ”inkörningsperiod’ på en ny Rolex men jag har aldrig haft en klocka som har gått så jämt som min PO.
Jag använder båda klockorna i rotation med andra.
Som @nissehult sa: "Eh, näe. Det handlar om gångprecision, dvs hur bra en klocka håller sig inom gränser. Alla tillverkade produkter tillverkas med någon form av marginal. Ju lägre marginal desto svårare (och dyrare) att tillverka. Din tumstock hemma är inte 2 meter lång - den tillverkas för att vara 2000 mm +/- någon felmarginal.
Delarna i ett urverk har tillverkats med någon felmarginal, tricket är att minimera marginalerna och få alla delar (med dess små skillnader) att lira ihop så bra som möjligt. Rolex är bra på detta. Andra, tex billiga Seiko kan lyckas med enstaka exemplar men sett till alla tillverkade enheter så är de inte lika duktiga (och inte lika dyra...)"
Detta är hekt korrekt. Ingen klocka har komponenter som är mikroskopiskt perfekta. Det finns alltid små skillnader i materialet som håller sig inom toleranserna.
En mekanisk klocka har ingen "inkörningsperiod", detta är en ganska vanlig myt. Allt man behöver är att oljorna sprids och sätter sig på rätt plats med hjälp av kappilärkraften. Detta kan ta några timmar, inte mycket mer alls.
Det fungerar inte riktigt på samma sätt som en ny bil.
Alla klockor har skillnader, inga två kommer ha en garanti på att de presterar exakt likadant. Spiralerna och monteringen av balansen med alla dess komponenter görs för hand, och även om toleransen är 1/100-dels millimeter så är det fortfande en skillnad som kan uppstå.
Inga två bilar kommer använda EXAKT samma mängd bensin på en viss sträcka under samma förutsättningar, då allting som tillverkas görs med toleranser.
@mega
Det här med olika positioner....
Justerar man olika saker i klockan beroende på vilken position klockan inte går rätt på eller justeras allt med balansen och man nöjer sig med någon form av medelvärde?
Det låter som ett digert jobb att justera en klocka så att den skall gå någorlunda rätt i 5 positioner...
Klockorna justeras endast i en position, tavla ner, men mäts i samtliga 6. (Tavla upp, Tavla ner, Krona höger, vänster, upp och ner. Om det står "Adjusted to 5 positions" så är det Tavla upp/Ner, krona höger, upp och ner. Inte krona vänster.
Krona vänster är en väldigt ovanlig position som klockor sällan utsätts för, såvida du inte bär klockan på höger hand, då är det motsatt.
Men varje position kan inte justeras enskild. Den justering som görs är en s.k. Dynamisk avvägning, där man avlägsnar material från balansen (Vissa balanser har tyngpunktsskruvar som kan vridas, så som Gyromax.) för att forta en sida av balansen. Man "Jagar" sedan tyngpunktsfelet tills samtliga vertikala positioner (Krona upp, ner, höger och vänster) alla har exakt samma värden. Detta kan dock ta ganska lång tid att få exakt, så att klockan presterar EXAKT samma i samtliga fyra vertikala lägen.
Efter det är klart så måste tavellägena justeras så att de ger samma värden. Dessa lägen påverkas inte så mycket av balansens tyngdpunktsfel på grund av att balansen nu ligger horisontellt. (Tavla upp/ner.) Detta görs genom att se till att spiralen är helt plan och att ruckstiften är helt parallella. (Balansen rör sig nämligen lite uppåt eller nedåt i mellan ruckstiften beroende på om klockan ligger med tavlan upp eller ner. Är deinte helt parallella, utan vinklade utåt eller inåt så genererar detta en fortning/saktning i det läget där ruckstiften är som BREDAST ifrån varandra.
Ligger spiralen emot ruckstiften = Spiralens effektiva längd är kortade = Spiralen blir styvare = Detta medför en fortning.
Ligger spiralen imellan ruckstiften = Spiralens effektiva längd blir längre = Spiralen blir "slappare" = Detta medför en saktning.
Man vill generellt sett att i spiralen står mitt emellan ruckstiften när all kraft är nedsläppt och klockan då inte går. (Undantag för detta är JLC, som av någon oklar anledning vill att den ligger emot det inre ruckstiftet.)
Tanken är att spiralen ska spendera lika lång tid emot någon av ruckstiften, som tid den passerar mellan dem. Är ruckstiften helt parallella och har korrekt avstånd, samt att balansaxeln är i gott skick med välpolerade tappar och att hålstenen och motstenen i stötsärkingen (T ex. Inca-bloc.) är oljade med rätt mängd olja samt i gott skick så är resultatet en klocka som går exakt lika, tavla upp som tavla ner.
Detta måste sedan justeras tillsammans med den dynamiska avvägningen. SAMTLIGA justeringar påverkar alla andra lägen och en del andra justeringar, så det är tidskrävande att få detta 100% perfekt, men att få det 99% har Rolex till exempel gjort väldigt väl. Därav deras nya tolerans på delta 4. (-2/+2s/dygn)
@Cryssarn
"När började Tudor sätta KIF och Triovis i sina klockor med ETA?"
Det är inte Tudor själva som sätter in dessa system. Det är Valdar SA som tillverkar och ETA SA som monterar och sedan säljer genom Swatch Group till Tudor.
När dessa togs fram är lite oklart då det verkar ha skett i olika stadier, och när Tudor fick dem exakt är inte information jag har för tillfället. Vissa 775X har Triovis, andra har ETACHRON. Jag själv föredrar Triovis då den är mer stöttålig, pålitlig och lättare att justera väldigt exakt.
@Fixxxer
För oss mindre informerade, vad är KIF och Triovis?
KIF är ett stötsäkringssystem som använder en lyrfjäder som ser ut såhär: (Stulen bild)
KIF anses vara mer pålitlig av många då den har tre kontaktpunkter och är lättare att byta ut än Incabloc. Men det är inget man lägger enorm tyngd på. Personligen föredrar även jag KIF.
Det finns även en variant som heter KIF Trior, som jag verkligen avskyr.
Såhär ser den ut:
Anledningen till att jag avskyr denna är att man måste ta loss hela lyrfjädern varje gång man plockar isär stötsäkringen, och det är ännu en extremt liten del som lätt kan försvinna. Med vanliga KIF och Incabloc så sitter den fast och måste pressas ut. Denna pressas ner och sedan vrids 45 grader för att låsas fast.
Triovis är ett regleringssystem som sitter på balansbryggan för att justera ruckstiften och därmed spiralens aktiva längd. Detta gör då att man justerar en fortning/saktning i verkets gång.
Såhär ser den ut: (Balansgrygga kan kallas Balance Cock eller bara Cock ofta på engelska.)
1. Triovis regulatorskruv
2. Ruckarm & Ruckstift
3. Spiralstolpe
4. Komplett stötsäkring
5. Ovansida av Triovis regulator.
@Christopher Larsson
"Elektronik, magnetismen och andra störningar?
Hur mycket skada tar urverket av att vara påverkad och vara i närheten av dessa saker? Ett exempel är att min Macbook känns konstig när jag laddar den på grund utav att eluttaget ofta inte är jordat. Man känner ganska tydligt när man håller handen på datorn att "det händer något" när ström är inkopplat. Jag har lämnat in min klocka en gång på grund utav stor avvikelse per dygn och då sa de att det kan hända om urverket har blivit utsatt för något sånt. Jag har läst nånstans att man ska dra klockan över typ disken i butiker där de tar bort larm från varor för det skulle då "återställa" klockan... Troligtvis inte sant men ett gott försök iaf.
Så bör jag vara mer försiktig om det är skadligt eller bara leva med att klockan inte kommer gå så bra som den kan gå på grund utav mitt användande? Eller finns det kanske en simpel lösning man gör 1 gång i månaden kanske?"
Urverket tar inte skada i sig, men det kan få olika komponenter att fungera felaktigt. Det absolut vanligaste är att spiralen blir magnetiserad och isokronismen (Att svängningarna av balansen tar lika lång tid oavsett amplitud.) kan då störas, vilket kan leda till att klockan saktar, fortar eller stannar. Ofta när en klocka beter sig underligt trots att allt till synes verkar fungera väl och vara i gott skick så kan magnetism vara boven. Kan vara, men inte alltid.
Att dra klockan över en elektromagnet, den typ som ofta finnes i butiker för att ta bort larmapparaten på vissa varor är inget jag är medveten om alls skulle påverka avmagnetisering. Överlag skulle jag tro att dessa inte påverkar mekaniska klockor alls, men jag kan inte säga något definitivt då jag inte undersökt saken i detalj.
Generellt sett så skulle jag råda att inte lägga klockan på eller precis intill något som är elektroniskt när du sover till exempel. (Mobil, iPad, laptop etc.) Magnetism är vanligare idag än det var för 20-30 år sedan, varje verkstad har idag ett antal maskiner för avmagnetisering (Om de är typen med en spak man trycker ner medan man håller urverket/klockan inuti, TRYCK INTE NER KNAPPEN MASSOR AV GÅNGER MEDAN DU HÅLLER VERKET I, Du kommer grilla kretskortet och antagligen inte göra ett bra jobb av avmagnetiseringen. Håll ner spaken, för in urverket, släpp, ta ut verket, repeat några gånger, fungerar avsevärt bättre.)
Avmagnetisering är inte något man kan göra själv, såvida man inte köper en sådan maskin (vilket är totalt bortkastade pengar som privatperson.) så mitt tips är att helt enkelt fortsätta som vanligt, men kanske lägga en extra tanke på vart man lägger ifrån sig klockan hemma eller på kontoret.
@Fixxxer
"Jag har läst här och var, men främst hört TGV på The Urban Gentry (Youtube) flera i många videos att ett urverk som går på mindre frekvens blir mer stabilt, mindre risk för slitage och håller längre utan service än en klocka med hög frekvens (28800+).
Ligger det någon sanning detta?"
Låg frekvens (18.000) är enligt mig svårare att få en exakt precision på, och är inte använt speciellt mycket i dagens läge. Urpsrungligen var detta en standardfrekvens och de som hade högre hade mer slitage, men det var för väldigt länge sedan då toleranserna, materialkvaliteten och produktionsteknikerna var sämre.
Med dagens teknik, tolerans och material så är det inga problem alls med det som idag anses vara normal frekvens. (28800, och en del på 21600. Komplicerade verk, så som minutrepeterare, tourbillon osv. har ofta 21600 eller 18000. Kronografer har å andra sidan ofta normal eller hög frekvens.)
Slitaget på t ex. Zeniths verk med frekvens på 36000 är inte avsevärt högre än normalt i dagens läge.
Ett verk med hög frekvens har potential till att ha en högre precision, men har inget med stabilitet att göra.
Tre av de absolut med pålitliga verken i modern tid; Valjoux/ETA 775X, ETA 2824/2892 och Rolex 313X har alla en frekvens på 28800.
Frekvensen är inte allt, långt ifrån det men den kan spela mer roll i vissa aspekter, mindre i andra.
@BarbaBaba
"Microrotor... förutom möjlighet till tunnare urverk, vad är för respektive nackdelar om några, jämfört med vanlig centralt placerad rotor?"
Förutom som du säger, tunnare urverk vilket ger möjlighet till att antingen helt enkelt ha en tunnare klocka, men även utöka plats på höjden till att ha integrerade komplikationer, mer skonsamt för resten av verket när rotorlagret börjar bli dåligt.
Det som är både för och nackdelen med en mikrorotor är dess storlek och tyngd. Fördelen är att om/när rotorlagret blir slitet och rotorn börjar svikta neråt så skrapar den inte i lika många ytor. Vikten och den relativa storleken av rotorn jämfört med rotorlagret gör att detta är ytterst sällan ett problem med verk som har mikrorotor.
Nackdelen är att vissa tillverkade haft problem med att få ut nog med tyngd och centrifugalkraft från dem.
En vanligt placerad centrumrotor har oftast inga problem alls med uppdraget, att se till att fjädern dras upp tillräckligt, men när lagret blir slitet så skaver rotor mot alla bryggor i verket, vilket genererar stål/mässingspån som är döden för ett urverk.
Den bästa lösningen, som tyvärr är ganska dyr att tillverka och endast används av några få är en periferalrotor.
Här är en bild på en av de mest perfekta automatlösningarna enligt mig; Vacheron Constantin Harmony Split Second Chronograph.
Med detta så slipper man ha en större brygga som täcker merparten av verket för att kunna ha en automatmodul och rotor, och har integrerat detta i ett urverk byggt som en traditionell kronograf.
Rotorn är en ring vars ena sida har en guldvikt påskruvad. Denna rör sig med rörelsen av klockan och drar upp automatmodulen på ett normalt vis, men är i detta fall helt integrerat. Man kan se det första reduktionshjulet för automaten i mässing som griper in i rotorn, precis under "Vacheron" på bakboetten.
@mega
"Lite nyfiken på vilka verk trådskaparen gillar att skruva mest resp. minst på, och varför.
Jag har själv lite läggning åt problemlösarhållet och kan tycka att det är rätt kul att sitta lite extra länge med "rätt sorts" problem, bara för att det blir en utmaning. Givet förstås att det inte är för stor tidspress.
Om det är för mycket OT så får trådskaparen gärna ta bort inlägget."
En av mina absoluta favoritverk att skruva är Jaeger-LeCoultre 889 (Heter för IWC Kaliber 884/887)
Tunnt, Frekvens på 28800 och elegant konstruktion. Kanske inte lika stöttåligt som ETA, men allt i verket är konstruerat med djup omtanke, allting är välbyggt och fungerar väl. Automaten har inga klinkhjul, vilket eliminerar en ofta felande komponent. Har justerad ett sådant verk till delta 2, 6 positioner på relativt kort tid (Drygt 20 minuter, då den hade ett delta på 66 innan service.).
Utöver detta så är det alltid kul att skruva IWC 98295. Stort, väldekorerat, konstruktion som är inspirerat av den legendariska Kaliber 98 som satt i de urspungliga piloturen från IWC.
Första generationerna av detta verk är dock bråkigare då ytterfästet var helt fast, utan att balansen var free sprung. (Inga ruckstift).
Detta innebar att justering av haltningen (Beat error) fick göras manuellt genom att plocka av balans och balansaxel från balansbryggan, vrida på spiralrullen någon enstaka grad, montera ihop igen, dra upp, mäta och se vart man hamnade. Tidskrävande, ja. Frustrerande, ja.
Som tur är så åtgärdade de detta och har nu ett justerbart ytterfäste, och nu är verket otroligt trevligt att skruva med.
ETA 775X (7750/7751/7753/7754) gillar jag faktiskt, förutom den primitiva automatmodulen. Det är ett extremt robust verk som tål det absolut mesta, man kan få det att gå otroligt väl och utklassa många manufakturverk när man ser på siffror. (Gångreserv, snitthaltning, snitt av gångresultat, total livslängd etc.) Det är ett väldigt modulärt och modifieringsvändligt verk. En av IWCs mest komplicerade urverk någonsin, Kaliber 79091 som har IWCs egna splitsekund modul, evighetskaleder med månfas och årsindikation, kronograf och minutrepetition är byggt på en 7750 bas.
Det är inte alla verk som klarar att pressa på så mycket extra komplikationer och ändå presterar väldigt väl.
Det är stabilt, robust och pålitligt. Felen ligger till 95% alltid kring samma områden och är lättåtgärdade.
Nackdelarna är automatmodulen som är enkelriktad och kan ofta få verket att skaka och vibrera på grund av rotorns fria svängning, samt att det är ett ganska fult verk i mitt tycke.
Ordna upp automaten, sätt in ett pelarhjul istället för kamexcenter att styra kronografen funktion och byt ut några av trådfjädrarna mot bladfjädrar så slår de det absolut mesta enligt mig!
@hasselnot
Har tidigare läst att balanshjulet ofta är mindre vilket i teorin kan påverka tidsavvikelsen negativt (vet ej varför). Sen att man måste tillverka rotorn i tyngre metaller för att det inte ska påverka uppdragningen allt för mycket medför högre tillverkningskostnad.
Balansens storlek kan spela ganska stor roll, framförallt i kombination med frekvensen. Stor balans och hög frekvens leder till förhållandevis mer slitage på balansaxeln på grund av balansens vikt, men kan justeras in väldigt precist. En större balans ger mer utrymme för justering, på gott och ont. Finns ett tyngdpunktsfel så gör detta större skillnad på en större balans än en mindre på grund av centrifugalkraften.
Men är avvägningen helt perfekt så kan denna potentiellt ge en mycket högre precision.
Många företag väljer dock att ha aningen mindre balanser för att minimera behovet av att lägga mycket tid på just denna punkt. Balansen och spiralen har alltid och kommer antagligen alltid vara den mesta känsliga delen av ett urverk, och kan man eliminera framtida problem från detta så gör man antagligen detta!
Stor balans = Potentiellt högre precision, men kan även orsaka mer problem om inte väldigt väljusterad.
Mindre balans = Felen ligger "närmare ihop" och är enklare att åtgärda, precision kan gå koncentreras på att finnas i andra delar av verket. En sak mindre att oroa sig för helt enkelt.
Regler:
Läs detta inlägg först för att se om frågan ställts och besvarats innan du ställer den, annars fylls tråden med många inlägg som kan besparas!
De inlägg JAG gillat är besvarade, så kolla gärna i tråden!
Detta är inte avsett som en renodlad diskussionstråd, utan frågor och svar.
Detta inlägg kommer modifieras och ändras allt eftersom (Tack Mod och Admin att detta går att göra nu.) och frågor som ställts kommer bli taggade med personen som ställde frågan ursprungligen. Detta kan dock modifieras om någon har en annan infallsvinkel på frågan.
Frågor kan även skickas till mig i PM, där man i så fall uttryckligen får skriva att man INTE vill bli taggad, så jag annars lägger in det då det är lättare att referera till en viss fråga på detta vis.
Jag kan inte allt, men jag vill göra mitt bästa att hjälpa andra på forumet att få en djupare teknisk insikt i teknologin bakom dessa saker som vi alla älskar!
Bilder kommer jag lägga upp en del, vissa från nätet, andra som jag själv tagit på jobbet.
Tråden får klistras av mod/admin om detta anses vara en bra idé. @Ministern @Denke @yonsson
Alla tankar och idéer om detta mottages gladeligen, jag vill gärna vara hjälpsam och göra det jag kan!
Ös på nu, let's go!
Frågor:
@kmg
"Jag har en fundering ang gång och tidsavvikelse för mekaniska handdragna ur. Innebär en längre gångreserv och längre fjäder alltid svajigare gång och större tidsavvikelse jämfört med motsatsen? Följdfråga, har förstått det som att det främst är längden på fjädern som avgör gångreserven, stämmer det?"
Den generella idén är längre fjäder = längre gångreserv, men riktigt så enkelt är det inte.
Kraften som fjädrar levererar är inte helt linjär. När den är så pass uppdragen som det går ger den mer kraft, som sedan planar ut och blir svagare den sista biten. En lösning att få en jämnare utdelning av kraft är en lösning med ett s.k. Maltese-kors. Funktionen av denna funktion som är monterad på fjäderhuset, är att korta av den första och sista biten av kraften, genom den stoppar uppdragen när fjädern NÄSTAN är fullt uppdragen, och stannar klockan abrupt när den sista biten av försämrad kraft påbörjas.
Nackdelen med detta är då en förkortad gångreserv.
Andra lösningar är den som kallad Constant Force som jag kan gå in på senare. Annars används dubbla fjäderhus allt oftare numera för två olika saker, först och främst en mer jämn utdelning av kraft, men som delas ut mer långsamt än normalt. Det andra är då möjligheten till en längre gångreserv med de ovannämnda fördelarna.
Även löpverket och utväxlingen av hjulen spelar roll här. Det som är svårt är att få en balans mellan lång gångreserv och jämn kraftfördelning hela vägen, inte bara "mittenbiten".
@Urkel
"Hur är det med service och reparation av sk stämgaffelur? Är de väldigt dyra och kan vilken urmakare som helst göra dem? Kan vem som helst göra batteribyte på dem? Med vem som helst menar jag t ex butikspersonal som ofta byter batterier, utan att vara urmakare."
Stämgaffelur är något jag inte är speciellt insatt i, men problemet med dessa är reservdelar och att hitta någon som kan laga dem. De producerades under relativt kort tid.
Hör med Nymans Ur eller Rob Engström. (I synnerhet Peter eller Jonas på sistnämnda.) så kan de säkerligen hjälpa till!
För bara ett batteribyte så hade jag gått någonstans där de hade en urmakare, av anledningen att risken att det går fel är mindre. Som sagt är det svårt att hitta delar så jag personligen hade hållt mig på säkra sidan!
@Urkel
"Jag har en gammal Omega från slutet på 60-talet (manuellt urverk) som har ett konstigt fel. När den hade stannat förra gången, drog jag upp den. Men den ville inte gå igång. När jag skakat den några gånger gick den till slut. Och det gjorde den klanderfritt i över en månad när jag drog upp den varje dag. En dag gick den ut och stanade.
Nu drog jag upp den helt ikväll och den vill inte gå. När jag skakar den går den några sekunder och stannar. Har prövat flera gånger med samma resultat. Klockan servades för mindre än ett år sedan och inkluderade ett fjäderbyte. Jag förstår att det inte går att säga säkert vad detta beror på, men har du någon ide´óḿ´vad det KAN bero på? Kan det vara ett skitfel, eller är det troligt en kostsam historia? Är det rimligt att hänvisa till garanti om jag går till urmakaren som servade den?"
Det är som du misstänkt svårt att säga. Det som i teorin avgör om en klocka börjar gå efter den stannat, om de kan starta endast genom att dra upp kraften är haltningen. (Beat error.)
Är denna för hög så startar inte klockan själv, men på de allra flesta klockor numera så går denna att justera snabbt genom att förflytta spiralstolpens position för att ändra hela balansens neutrala position.
Men jag tror inte att endast detta är problemet, då den är ganska gammal. Spiralens radieskick och planhet kan påverka, likaså skicket av löpverkets hjul och tappar.
Hör med urmakaren som gjorde arbetet är mitt råd!
@Espresso
"Jag har en fråga avseende insidan på glaset på klockor. Rolex, m.fl(?) använder ju något som heter Helium release valve /escpae valve. Vad exakt inebär det här för klockan vid normalt tryck vs. högt tryck? Om man inte använder den här funktionen i klockor vad har dykarklockor då för skydd för att man ska kunna lägga på större tryck vid dykning?
Omvänt då, när man har andra typer av klockor, dress/pilot osv. vad har man då inuti klockan?"
Det är en väldigt omdiskuterad funktion som många gånger nämnts här på forumet och många andra forum flera gånger om, men ofta så är det en ganska luddig förklaring, så jag ska försöka förklara det enkelt!
Heliumventiler fungerar så att vid en större tryckskillnad mellan utsidan av boetten och insidan så används denna för att jämna ut detta tryck. Klockor, precis som människor klarar en viss mängd tryck, över som undertryck men behöver hjälpmedel att klara sig väl när detta blir för mycket.
Generellt sett finns två olika sorter, de självutlösande (Rolex bl.a.) och de manuella (Omega t. ex.)
De förstnämnda är helt klart överlägsna av den enkla anledningen att man inte måste tänka på att göra det om man nu skulle vara i behov av det.
De första heliumventilerna som jag känner till och lyckats hitta info om var de som Rolex utvecklade på sina prototyper som kom att senare få namnet Sea-Dweller. Dessa togs fram exklusivt som verktyg och var inte till en början tillgängliga till allmänheten. Det var företaget COMEX, som på 60-talet gjorde mycket arbete på oljeriggar och dess plattformar under vatten och behövde därmed klockor som klarade av aatt vara under vatten längre tider än den dåvarande Submariner. Prototypen var först en Submariner som hade en inbyggd heliumventil. 1967 blev denna en egen modell som finns än idag, dock med några avbrott i produktion här och där.
Anledningen var att glasen klockorna som dykarna hade som varit nere en längre tid, trycktes av på grund av övertrycket inuti boetten och en uppbyggnad av heliumgas. Denna uppstod efter långa perioder av vistelse i dykarklockor (Inte armbandsur denna gång, men själva apparaten som dykare använder för att ta en paus, utan att behöva stiga upp till ytan.)
Men.
En heliumventil gör inte en klocka att en dyka till djupare djup. Den var utformad för att fungera i torr, trycksatt miljö och fungerar endast gaserna i luften, inte faktiskt i vatten under ett dyk.
Så om man inte har någon slags dykarklocka att använda och faktiskt jobbar kommersiellt med det, så är det en ganska irrelevant funktion. Men många trycker på den väldigt hård med slagord och försöker få den att framstå som mer vattentålig på grund av det. Ironiskt nog är det bara en störe risk, då det är ett mer hål i boetten som måste tätas helt, oavsett sin funktion.
TLDR; Den gör inte att du kan dyka djupare, och är egentligen bara relevant om du är kommersiell dykare/liknande.
Hoppas der klarnade upp lite!
@mackie- @Swizz beat
Jag har en liten fundering angående urverk.
I min lilla klocksamling finns bland annat en Rolex Submariner som jag köpte ny i april i år samt en Omega Planet ocean 2500 från 2010. När det kommer till tidshållning så är Omegan helt överlägsen Suben.
Jag har backat Omegan en minut under ca. 1.5 års användning. Helt seriöst! Det låter kanske galet men det är sant.
Å andra sidan så tappar min Submariner ca. 3 minuter i månaden vilket jag förstår är helt normalt.
Men angående Omegan, som har helt galen tidshålling. Är detta normalt eller är det ”tur”?
Med tanke på prisskillnad och urverk tycker jag att det borde vara tvärtom, eller har jag fel?
Vad jag förstår så är det en ”inkörningsperiod’ på en ny Rolex men jag har aldrig haft en klocka som har gått så jämt som min PO.
Jag använder båda klockorna i rotation med andra.
Som @nissehult sa: "Eh, näe. Det handlar om gångprecision, dvs hur bra en klocka håller sig inom gränser. Alla tillverkade produkter tillverkas med någon form av marginal. Ju lägre marginal desto svårare (och dyrare) att tillverka. Din tumstock hemma är inte 2 meter lång - den tillverkas för att vara 2000 mm +/- någon felmarginal.
Delarna i ett urverk har tillverkats med någon felmarginal, tricket är att minimera marginalerna och få alla delar (med dess små skillnader) att lira ihop så bra som möjligt. Rolex är bra på detta. Andra, tex billiga Seiko kan lyckas med enstaka exemplar men sett till alla tillverkade enheter så är de inte lika duktiga (och inte lika dyra...)"
Detta är hekt korrekt. Ingen klocka har komponenter som är mikroskopiskt perfekta. Det finns alltid små skillnader i materialet som håller sig inom toleranserna.
En mekanisk klocka har ingen "inkörningsperiod", detta är en ganska vanlig myt. Allt man behöver är att oljorna sprids och sätter sig på rätt plats med hjälp av kappilärkraften. Detta kan ta några timmar, inte mycket mer alls.
Det fungerar inte riktigt på samma sätt som en ny bil.
Alla klockor har skillnader, inga två kommer ha en garanti på att de presterar exakt likadant. Spiralerna och monteringen av balansen med alla dess komponenter görs för hand, och även om toleransen är 1/100-dels millimeter så är det fortfande en skillnad som kan uppstå.
Inga två bilar kommer använda EXAKT samma mängd bensin på en viss sträcka under samma förutsättningar, då allting som tillverkas görs med toleranser.
@mega
Det här med olika positioner....
Justerar man olika saker i klockan beroende på vilken position klockan inte går rätt på eller justeras allt med balansen och man nöjer sig med någon form av medelvärde?
Det låter som ett digert jobb att justera en klocka så att den skall gå någorlunda rätt i 5 positioner...
Klockorna justeras endast i en position, tavla ner, men mäts i samtliga 6. (Tavla upp, Tavla ner, Krona höger, vänster, upp och ner. Om det står "Adjusted to 5 positions" så är det Tavla upp/Ner, krona höger, upp och ner. Inte krona vänster.
Krona vänster är en väldigt ovanlig position som klockor sällan utsätts för, såvida du inte bär klockan på höger hand, då är det motsatt.
Men varje position kan inte justeras enskild. Den justering som görs är en s.k. Dynamisk avvägning, där man avlägsnar material från balansen (Vissa balanser har tyngpunktsskruvar som kan vridas, så som Gyromax.) för att forta en sida av balansen. Man "Jagar" sedan tyngpunktsfelet tills samtliga vertikala positioner (Krona upp, ner, höger och vänster) alla har exakt samma värden. Detta kan dock ta ganska lång tid att få exakt, så att klockan presterar EXAKT samma i samtliga fyra vertikala lägen.
Efter det är klart så måste tavellägena justeras så att de ger samma värden. Dessa lägen påverkas inte så mycket av balansens tyngdpunktsfel på grund av att balansen nu ligger horisontellt. (Tavla upp/ner.) Detta görs genom att se till att spiralen är helt plan och att ruckstiften är helt parallella. (Balansen rör sig nämligen lite uppåt eller nedåt i mellan ruckstiften beroende på om klockan ligger med tavlan upp eller ner. Är deinte helt parallella, utan vinklade utåt eller inåt så genererar detta en fortning/saktning i det läget där ruckstiften är som BREDAST ifrån varandra.
Ligger spiralen emot ruckstiften = Spiralens effektiva längd är kortade = Spiralen blir styvare = Detta medför en fortning.
Ligger spiralen imellan ruckstiften = Spiralens effektiva längd blir längre = Spiralen blir "slappare" = Detta medför en saktning.
Man vill generellt sett att i spiralen står mitt emellan ruckstiften när all kraft är nedsläppt och klockan då inte går. (Undantag för detta är JLC, som av någon oklar anledning vill att den ligger emot det inre ruckstiftet.)
Tanken är att spiralen ska spendera lika lång tid emot någon av ruckstiften, som tid den passerar mellan dem. Är ruckstiften helt parallella och har korrekt avstånd, samt att balansaxeln är i gott skick med välpolerade tappar och att hålstenen och motstenen i stötsärkingen (T ex. Inca-bloc.) är oljade med rätt mängd olja samt i gott skick så är resultatet en klocka som går exakt lika, tavla upp som tavla ner.
Detta måste sedan justeras tillsammans med den dynamiska avvägningen. SAMTLIGA justeringar påverkar alla andra lägen och en del andra justeringar, så det är tidskrävande att få detta 100% perfekt, men att få det 99% har Rolex till exempel gjort väldigt väl. Därav deras nya tolerans på delta 4. (-2/+2s/dygn)
@Cryssarn
"När började Tudor sätta KIF och Triovis i sina klockor med ETA?"
Det är inte Tudor själva som sätter in dessa system. Det är Valdar SA som tillverkar och ETA SA som monterar och sedan säljer genom Swatch Group till Tudor.
När dessa togs fram är lite oklart då det verkar ha skett i olika stadier, och när Tudor fick dem exakt är inte information jag har för tillfället. Vissa 775X har Triovis, andra har ETACHRON. Jag själv föredrar Triovis då den är mer stöttålig, pålitlig och lättare att justera väldigt exakt.
@Fixxxer
För oss mindre informerade, vad är KIF och Triovis?
KIF är ett stötsäkringssystem som använder en lyrfjäder som ser ut såhär: (Stulen bild)
KIF anses vara mer pålitlig av många då den har tre kontaktpunkter och är lättare att byta ut än Incabloc. Men det är inget man lägger enorm tyngd på. Personligen föredrar även jag KIF.
Det finns även en variant som heter KIF Trior, som jag verkligen avskyr.
Såhär ser den ut:
Anledningen till att jag avskyr denna är att man måste ta loss hela lyrfjädern varje gång man plockar isär stötsäkringen, och det är ännu en extremt liten del som lätt kan försvinna. Med vanliga KIF och Incabloc så sitter den fast och måste pressas ut. Denna pressas ner och sedan vrids 45 grader för att låsas fast.
Triovis är ett regleringssystem som sitter på balansbryggan för att justera ruckstiften och därmed spiralens aktiva längd. Detta gör då att man justerar en fortning/saktning i verkets gång.
Såhär ser den ut: (Balansgrygga kan kallas Balance Cock eller bara Cock ofta på engelska.)
1. Triovis regulatorskruv
2. Ruckarm & Ruckstift
3. Spiralstolpe
4. Komplett stötsäkring
5. Ovansida av Triovis regulator.
@Christopher Larsson
"Elektronik, magnetismen och andra störningar?
Hur mycket skada tar urverket av att vara påverkad och vara i närheten av dessa saker? Ett exempel är att min Macbook känns konstig när jag laddar den på grund utav att eluttaget ofta inte är jordat. Man känner ganska tydligt när man håller handen på datorn att "det händer något" när ström är inkopplat. Jag har lämnat in min klocka en gång på grund utav stor avvikelse per dygn och då sa de att det kan hända om urverket har blivit utsatt för något sånt. Jag har läst nånstans att man ska dra klockan över typ disken i butiker där de tar bort larm från varor för det skulle då "återställa" klockan... Troligtvis inte sant men ett gott försök iaf.
Så bör jag vara mer försiktig om det är skadligt eller bara leva med att klockan inte kommer gå så bra som den kan gå på grund utav mitt användande? Eller finns det kanske en simpel lösning man gör 1 gång i månaden kanske?"
Urverket tar inte skada i sig, men det kan få olika komponenter att fungera felaktigt. Det absolut vanligaste är att spiralen blir magnetiserad och isokronismen (Att svängningarna av balansen tar lika lång tid oavsett amplitud.) kan då störas, vilket kan leda till att klockan saktar, fortar eller stannar. Ofta när en klocka beter sig underligt trots att allt till synes verkar fungera väl och vara i gott skick så kan magnetism vara boven. Kan vara, men inte alltid.
Att dra klockan över en elektromagnet, den typ som ofta finnes i butiker för att ta bort larmapparaten på vissa varor är inget jag är medveten om alls skulle påverka avmagnetisering. Överlag skulle jag tro att dessa inte påverkar mekaniska klockor alls, men jag kan inte säga något definitivt då jag inte undersökt saken i detalj.
Generellt sett så skulle jag råda att inte lägga klockan på eller precis intill något som är elektroniskt när du sover till exempel. (Mobil, iPad, laptop etc.) Magnetism är vanligare idag än det var för 20-30 år sedan, varje verkstad har idag ett antal maskiner för avmagnetisering (Om de är typen med en spak man trycker ner medan man håller urverket/klockan inuti, TRYCK INTE NER KNAPPEN MASSOR AV GÅNGER MEDAN DU HÅLLER VERKET I, Du kommer grilla kretskortet och antagligen inte göra ett bra jobb av avmagnetiseringen. Håll ner spaken, för in urverket, släpp, ta ut verket, repeat några gånger, fungerar avsevärt bättre.)
Avmagnetisering är inte något man kan göra själv, såvida man inte köper en sådan maskin (vilket är totalt bortkastade pengar som privatperson.) så mitt tips är att helt enkelt fortsätta som vanligt, men kanske lägga en extra tanke på vart man lägger ifrån sig klockan hemma eller på kontoret.
@Fixxxer
"Jag har läst här och var, men främst hört TGV på The Urban Gentry (Youtube) flera i många videos att ett urverk som går på mindre frekvens blir mer stabilt, mindre risk för slitage och håller längre utan service än en klocka med hög frekvens (28800+).
Ligger det någon sanning detta?"
Låg frekvens (18.000) är enligt mig svårare att få en exakt precision på, och är inte använt speciellt mycket i dagens läge. Urpsrungligen var detta en standardfrekvens och de som hade högre hade mer slitage, men det var för väldigt länge sedan då toleranserna, materialkvaliteten och produktionsteknikerna var sämre.
Med dagens teknik, tolerans och material så är det inga problem alls med det som idag anses vara normal frekvens. (28800, och en del på 21600. Komplicerade verk, så som minutrepeterare, tourbillon osv. har ofta 21600 eller 18000. Kronografer har å andra sidan ofta normal eller hög frekvens.)
Slitaget på t ex. Zeniths verk med frekvens på 36000 är inte avsevärt högre än normalt i dagens läge.
Ett verk med hög frekvens har potential till att ha en högre precision, men har inget med stabilitet att göra.
Tre av de absolut med pålitliga verken i modern tid; Valjoux/ETA 775X, ETA 2824/2892 och Rolex 313X har alla en frekvens på 28800.
Frekvensen är inte allt, långt ifrån det men den kan spela mer roll i vissa aspekter, mindre i andra.
@BarbaBaba
"Microrotor... förutom möjlighet till tunnare urverk, vad är för respektive nackdelar om några, jämfört med vanlig centralt placerad rotor?"
Förutom som du säger, tunnare urverk vilket ger möjlighet till att antingen helt enkelt ha en tunnare klocka, men även utöka plats på höjden till att ha integrerade komplikationer, mer skonsamt för resten av verket när rotorlagret börjar bli dåligt.
Det som är både för och nackdelen med en mikrorotor är dess storlek och tyngd. Fördelen är att om/när rotorlagret blir slitet och rotorn börjar svikta neråt så skrapar den inte i lika många ytor. Vikten och den relativa storleken av rotorn jämfört med rotorlagret gör att detta är ytterst sällan ett problem med verk som har mikrorotor.
Nackdelen är att vissa tillverkade haft problem med att få ut nog med tyngd och centrifugalkraft från dem.
En vanligt placerad centrumrotor har oftast inga problem alls med uppdraget, att se till att fjädern dras upp tillräckligt, men när lagret blir slitet så skaver rotor mot alla bryggor i verket, vilket genererar stål/mässingspån som är döden för ett urverk.
Den bästa lösningen, som tyvärr är ganska dyr att tillverka och endast används av några få är en periferalrotor.
Här är en bild på en av de mest perfekta automatlösningarna enligt mig; Vacheron Constantin Harmony Split Second Chronograph.
Med detta så slipper man ha en större brygga som täcker merparten av verket för att kunna ha en automatmodul och rotor, och har integrerat detta i ett urverk byggt som en traditionell kronograf.
Rotorn är en ring vars ena sida har en guldvikt påskruvad. Denna rör sig med rörelsen av klockan och drar upp automatmodulen på ett normalt vis, men är i detta fall helt integrerat. Man kan se det första reduktionshjulet för automaten i mässing som griper in i rotorn, precis under "Vacheron" på bakboetten.
@mega
"Lite nyfiken på vilka verk trådskaparen gillar att skruva mest resp. minst på, och varför.
Jag har själv lite läggning åt problemlösarhållet och kan tycka att det är rätt kul att sitta lite extra länge med "rätt sorts" problem, bara för att det blir en utmaning. Givet förstås att det inte är för stor tidspress.
Om det är för mycket OT så får trådskaparen gärna ta bort inlägget."
En av mina absoluta favoritverk att skruva är Jaeger-LeCoultre 889 (Heter för IWC Kaliber 884/887)
Tunnt, Frekvens på 28800 och elegant konstruktion. Kanske inte lika stöttåligt som ETA, men allt i verket är konstruerat med djup omtanke, allting är välbyggt och fungerar väl. Automaten har inga klinkhjul, vilket eliminerar en ofta felande komponent. Har justerad ett sådant verk till delta 2, 6 positioner på relativt kort tid (Drygt 20 minuter, då den hade ett delta på 66 innan service.).
Utöver detta så är det alltid kul att skruva IWC 98295. Stort, väldekorerat, konstruktion som är inspirerat av den legendariska Kaliber 98 som satt i de urspungliga piloturen från IWC.
Första generationerna av detta verk är dock bråkigare då ytterfästet var helt fast, utan att balansen var free sprung. (Inga ruckstift).
Detta innebar att justering av haltningen (Beat error) fick göras manuellt genom att plocka av balans och balansaxel från balansbryggan, vrida på spiralrullen någon enstaka grad, montera ihop igen, dra upp, mäta och se vart man hamnade. Tidskrävande, ja. Frustrerande, ja.
Som tur är så åtgärdade de detta och har nu ett justerbart ytterfäste, och nu är verket otroligt trevligt att skruva med.
ETA 775X (7750/7751/7753/7754) gillar jag faktiskt, förutom den primitiva automatmodulen. Det är ett extremt robust verk som tål det absolut mesta, man kan få det att gå otroligt väl och utklassa många manufakturverk när man ser på siffror. (Gångreserv, snitthaltning, snitt av gångresultat, total livslängd etc.) Det är ett väldigt modulärt och modifieringsvändligt verk. En av IWCs mest komplicerade urverk någonsin, Kaliber 79091 som har IWCs egna splitsekund modul, evighetskaleder med månfas och årsindikation, kronograf och minutrepetition är byggt på en 7750 bas.
Det är inte alla verk som klarar att pressa på så mycket extra komplikationer och ändå presterar väldigt väl.
Det är stabilt, robust och pålitligt. Felen ligger till 95% alltid kring samma områden och är lättåtgärdade.
Nackdelarna är automatmodulen som är enkelriktad och kan ofta få verket att skaka och vibrera på grund av rotorns fria svängning, samt att det är ett ganska fult verk i mitt tycke.
Ordna upp automaten, sätt in ett pelarhjul istället för kamexcenter att styra kronografen funktion och byt ut några av trådfjädrarna mot bladfjädrar så slår de det absolut mesta enligt mig!
@hasselnot
Har tidigare läst att balanshjulet ofta är mindre vilket i teorin kan påverka tidsavvikelsen negativt (vet ej varför). Sen att man måste tillverka rotorn i tyngre metaller för att det inte ska påverka uppdragningen allt för mycket medför högre tillverkningskostnad.
Balansens storlek kan spela ganska stor roll, framförallt i kombination med frekvensen. Stor balans och hög frekvens leder till förhållandevis mer slitage på balansaxeln på grund av balansens vikt, men kan justeras in väldigt precist. En större balans ger mer utrymme för justering, på gott och ont. Finns ett tyngdpunktsfel så gör detta större skillnad på en större balans än en mindre på grund av centrifugalkraften.
Men är avvägningen helt perfekt så kan denna potentiellt ge en mycket högre precision.
Många företag väljer dock att ha aningen mindre balanser för att minimera behovet av att lägga mycket tid på just denna punkt. Balansen och spiralen har alltid och kommer antagligen alltid vara den mesta känsliga delen av ett urverk, och kan man eliminera framtida problem från detta så gör man antagligen detta!
Stor balans = Potentiellt högre precision, men kan även orsaka mer problem om inte väldigt väljusterad.
Mindre balans = Felen ligger "närmare ihop" och är enklare att åtgärda, precision kan gå koncentreras på att finnas i andra delar av verket. En sak mindre att oroa sig för helt enkelt.
Senast ändrad:
