Jag har haft denna klocka en stund utan att ordentligt visa upp den. Dels för att intresset är nere i en ganska så djup svacka men också för att det varit en del problem med klockan sedan jag fick hem den i våras. Inga direkt stora problem men bara allmänt irriterade saker som tagit onödigt lång tid hos urmakaren. Nu är den dock hemma och efter att ha använt denna som enda klocka i några veckor så tänkte jag presentera den då den växer på mig för varje dag som jag använder den.
Som säkert alla märkt så börjar priserna på bra vintageklockor att närma sig direkt löjliga nivåer. För oss som varit med en stund så är det på ett sätt roligt iom det betyder att en befintlig samling nu börjar vara rätt så värdefull. För min egen del så måste jag säga att det enbart gett huvudvärk.. Jag har inte många klockor men jag har några få som jag gillar jättemycket. Problemet är att de börjar vara så dyra och ovanliga i bra skick att en skada eller förlust är snudd på omöjlig att ersätta. Gilt-tavlor finns inte att få tag på och tryckknappar och andra tidskorrekta delar kostar huggorm. Detta har på senare tid gjort att jag helt plötsligt drar mig för att använda vissa klockor i vissa situationer. Det har också gjort att jag efter många år bestämt mig för att låsa in klockorna på banken istället för att förvara dem hemma och rotera dem i vardagen. Det gjorde att jag för första gången började fundera på att skaffa en mer uttalad vardagsklocka. Jag ville dock att denna klocka skulle kännas tillräckligt speciell för att fortfarande vara rolig på armen. Det fick inte kännas som en kompromiss.
Efter att ha haft denna tanke ett ganska bra tag så blev jag i våras erbjuden att köpa en klocka som spontant hade det jag ofta går igång på. Det var en opolerad sub med rolig patina. Klockan var i orört skick men ändå tillräckligt repig och sliten för att man utan tvekan ska kunna använda den. Slutligen så var den också rimligt prissatt. Eller rimligt och rimligt.. Den kostade ungefär som en ny Submariner vilket för all del är horribla pengar för vanligt folk som en annan men vad gör man.. Jag slog till!
Nedan har ni en Rolex Submariner från 1971. Den känns verkligen som den perfekta klockan då jag får så mycket som jag gillar. Den drar inte till sig mycket uppmärksamhet och den har en hyfsat säker länk med dykclasp. Även om man konstant drömmer om tokiga klockor så känner jag mig för tillfället väldigt nöjd med att enbart använda en enda klocka. Låt se hur länge det sitter i och hur länge de andra klockorna får sova på banken.
Här kommer lite bilder för den som gillar sånt. Hoppas att ni tycker om den lika mycket som jag gör.
Som säkert alla märkt så börjar priserna på bra vintageklockor att närma sig direkt löjliga nivåer. För oss som varit med en stund så är det på ett sätt roligt iom det betyder att en befintlig samling nu börjar vara rätt så värdefull. För min egen del så måste jag säga att det enbart gett huvudvärk.. Jag har inte många klockor men jag har några få som jag gillar jättemycket. Problemet är att de börjar vara så dyra och ovanliga i bra skick att en skada eller förlust är snudd på omöjlig att ersätta. Gilt-tavlor finns inte att få tag på och tryckknappar och andra tidskorrekta delar kostar huggorm. Detta har på senare tid gjort att jag helt plötsligt drar mig för att använda vissa klockor i vissa situationer. Det har också gjort att jag efter många år bestämt mig för att låsa in klockorna på banken istället för att förvara dem hemma och rotera dem i vardagen. Det gjorde att jag för första gången började fundera på att skaffa en mer uttalad vardagsklocka. Jag ville dock att denna klocka skulle kännas tillräckligt speciell för att fortfarande vara rolig på armen. Det fick inte kännas som en kompromiss.
Efter att ha haft denna tanke ett ganska bra tag så blev jag i våras erbjuden att köpa en klocka som spontant hade det jag ofta går igång på. Det var en opolerad sub med rolig patina. Klockan var i orört skick men ändå tillräckligt repig och sliten för att man utan tvekan ska kunna använda den. Slutligen så var den också rimligt prissatt. Eller rimligt och rimligt.. Den kostade ungefär som en ny Submariner vilket för all del är horribla pengar för vanligt folk som en annan men vad gör man.. Jag slog till!
Nedan har ni en Rolex Submariner från 1971. Den känns verkligen som den perfekta klockan då jag får så mycket som jag gillar. Den drar inte till sig mycket uppmärksamhet och den har en hyfsat säker länk med dykclasp. Även om man konstant drömmer om tokiga klockor så känner jag mig för tillfället väldigt nöjd med att enbart använda en enda klocka. Låt se hur länge det sitter i och hur länge de andra klockorna får sova på banken.
Här kommer lite bilder för den som gillar sånt. Hoppas att ni tycker om den lika mycket som jag gör.
